Utformning, genomförande och resultat

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Inte tillfredsställande

Forskarutbildningens utformning och genomförande uppfyller inte de kvalitetskrav som ställs på en forskarutbildning, enligt bedömargruppens uppfattning. Den allmänna studieplanen beskriver att forskarutbildningen har hållbar samhällsutveckling i fokus, och att den ska ske i ett dynamiskt möte mellan konstnärliga och vetenskapliga förhållningssätt, genom radikalt omtänkande, och bidra med en stark innovationskraft. Den fler- eller tvärvetenskapliga inriktningen framhålls som unik för utbildningen, men understöds inte i underlagen av några beskrivna ansträngningar för att etablera en sammanhängande forskningsmiljö för det forskningsområde som pekas ut i den allmänna studieplanen. På samma sätt är det specifikt adresserade området frånvarande i form av kurser och seminarier. I stället framgår det av självvärderingen att institutionen vill låta ämnet och forskarutbildningen växa fram främst baserat på doktorandernas arbete. Det finns inget i självvärderingen eller intervjuerna som tyder på att man använt sig av någon annan flerdisciplinär forskarutbildningsmiljö som förebild eller dialogpartner, eller att man gjort en omvärldsanalys för att understödja sin position.

Detta kombineras med att ämnet och utbildningen, enligt intervjuer och självvärdering, formas av doktoranderna själva. Forskarutbildningens moment vilar i stora stycken på det doktoranderna för närvarande arbetar med och har behov av. Doktoranderna förväntas ta ansvar för att forma forskarutbildningen, vilket motiveras med att det tvärvetenskapliga angreppssättet tidigare är oprövat, och det kritiska förhållningssättet är innovativt. Kurser och seminarier anges som de tillfällen när de seniora forskarna möter doktoranderna i en forskarutbildningsvardag, och används därför också för handledning och uppföljning med doktoranderna. Bedömargruppen ser detta som ett av flera exempel på hur svag och sårbar forskarutbildningsmiljön blir med avsaknad av en livaktig forskarmiljö som bas.

Vad gäller kunskap och förståelse är bedömningsgrunden inte tillfredsställande. Det är oklart om ämnet är "hållbar samhällsutveckling" eller "konst, teknik, design". Det erbjuds inte tillräckliga möjligheter för doktoranden i form av strukturerat och informellt lärande, för att ge bred kunskap och förståelse inom ämnesområdet. Stora delar av utbildningen är inte planerad med utgångspunkt i den distribuerade miljön.

Vad gäller färdighet och förmåga är bedömningsgrunden inte tillfredsställande. Utvecklingen av kunskap och förståelse byggs till stor del på doktorandernas eget arbete och drivkrafter snarare än de seniora forskarna och en genomtänkt ämnesbaserad utveckling. Bedömargruppen saknar den bredd i form av vetenskapligt och konstnärligt kunskapande som förväntas baserat på den allmänna studieplanen. Det råder också brister kring färdighet och förmåga kring innovationskraft, som lyfts fram som specifikt för utbildningen.

Vad gäller värderingsförmåga och förhållningssätt är bedömningsgrunden inte tillfredsställande. Doktorander ges många tillfällen till att utveckla sin självständighet, men hur det omsätts till ett uppföljningsbart lärande för att uppnå intellektuell självständighet är oklart. Det lärande som görs kring forskningsetik struktureras så att det ligger nära doktorandernas eget arbete, utan att struktureras och relateras till etik som generellt ämne.

Vad gäller jämställdhet är bedömningsgrunden inte tillfredsställande. I och med att det gjorts avsteg från kravet på docentmeritering för att agera som huvudhandledare för Konstfacks handledare så har en strukturell ojämställdhet skapats, som dels påverkar karriärvägarna för Konstfacks forskarutbildade och dels påverkar forskarutbildningens kvalitet. Detta sammanfaller med att de som berörs av karriärvägarna till största delen är kvinnor. Här saknar bedömarna insikt och utvecklingsstrategier.

Vad gäller uppföljning, åtgärder och återkoppling är bedömningsgrunden inte tillfredsställande. Det finns ett system för att fånga upp problem och behov hos doktoranderna i termer av kursinsatser. Däremot saknas en systematik i den bredare uppföljningen och åtgärderna baserat på utbildningens mål och kvalitet, i relation till de olika balanserna mellan Konstfack och KTH vad gäller kursansvar, deltagande i forskarmiljö, uppföljningssystem, etc.

I de olika intervjuerna har utbildningsrepresentanterna oreflekterat helt olika bilder av vad forskarutbildningen och ämnet är. Dessa lämnar även olika bilder av målen för forskarutbildningen samt om och hur dessa mål nås. Den infrastruktur som skapats av individuella studieplaner, kurser, seminarier, etappseminarier har inte varit tillräcklig för att motsvara de krav som ställs på en forskarutbildning. Med självvärdering och intervjuerna som bakgrund, uppfattar bedömarna att lärosätena och de seniora forskarna tar för lite ansvar för utbildningen och för att försöka förstå varandras perspektiv. Bedömargruppen rekommenderar att dessa tillsammans på allvar börjar samarbeta inom sina respektive roller inom forskarutbildningen.