Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammanvägt bedöms bedömningsområdet Förutsättningar vara tillfredsställande.

Bedömargruppen anser bedömningsgrunden personal är tillfredsställande eftersom utbildningen omfattar ett begränsat antal studenter per antagning, men den vetenskapliga kompetensen inom UVK är svag och behöver stärkas. Bedömargruppen ser en styrka i systematiken i kompetensförsörjningsarbetet och i det välutvecklade samarbetet vilket skapar förutsättningar för att genomföra utbildningen på lång sikt. Det är dock avgörande att förstärka med utbildningsvetenskaplig kompetens som är relevant för ämneslärarutbildningen, särskilt inom pedagogik. Det finns också ämnesmässig och vetenskaplig lärarkompetens, ämnesdidaktisk kompetens och professionskompetens inom inriktningen samhällskunskap. Värt att uppmärksamma är dock att nyckelpersoner för den ämnesdidaktiska och professionsinriktade kompetensen i samhällskunskap närmar sig pension, och att det finns en viss sårbarhet för den vetenskapliga kompetensen. Som brukligt är för samhällskunskapsutbildning finns ett beroende av lärarkraft från flera olika institutioner. En god medvetenhet om den typen av utmaningar finns. Högskolepedagogisk utbildning ges, liksom VFU-handledarutbildning. Strategier för att bättre attrahera och behålla personal håller på att tas fram.

Bedömningsgrunden om utbildningsmiljö bedöms som tillfredsställande. Lärosätet uppvisar en genomtänkt organisation av utbildning och forskning som har direkt utbildningsvetenskaplig relevans, och att denna organisation ur mer allmän lärarutbildningssynpunkt skapar förutsättningar för forskningsbaserad utbildning. Flera forskande lärare är aktiva inom olika nationella och internationella nätverk, och i miljön ingår doktorander inom ämnena pedagogik och pedagogik med inriktning mot didaktik. Den ämnesdidaktiska forskningen är svagare. Merparten av lärarna som är verksamma i samhällskunskap är forskarkompetenta. Bedömargruppen rekommenderar att lärosätet strävar efter att initiera forskning med en tydligare koppling till samhällskunskapsdidaktik.

Sammanvägt bedöms bedömningsområdet Utformning, genomförande och resultat vara tillfredsställande.

Målet om ämneskunskaper för yrkesutövningen, inbegripet aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete uppfylls. Lärosätet visar en till synes genomtänkt idé för innehåll och progression i studierna i samhällskunskap. Politiska, sociala och samhällsekonomiska perspektiv ingår. Studierna innefattar både bredd och djup inom vissa områden, inklusive insikter i aktuell forskning. Samhällskunskapsämnets komplexitet kräver samverkan mellan olika lärare och kontinuerliga analyser av kursinnehållet och sammansättningen. Detta förefaller fungera väl vid lärosätet.

Målet om vetenskapsteori och forskningsmetoder samt relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet uppfylls. Det genom att studenten redan från start får ta ställning till frågor om vetenskaplighet i relation till yrkeserfarenhet. I flera kurser ingår vetenskapsteori och forskningsmetoder som är relevanta för yrkesutövningen, och lärosätet examinerar kunskaperna genom varierande examinationer. Mest centrala är delkurser om forskningsmetod, inom ramen för UVK och i samhällskunskap, samt det självständiga arbete som skrivs i samhällskunskap. Flera kurser under utbildningen innehåller också relevanta moment för målet. Jämfört med inriktningen mot gymnasieskolan finns dock mindre utrymme för metodstudier inom ramen för ämnesstudierna i samhällskunskap och att specifikt analysera inriktningen 7–9 ses som särskilt angeläget. För samhällskunskapsämnets del kan exempelvis övervägas om det finns skäl att sammanföra metodinslag från olika kurser i en egen – och möjligen mer synliggjord – delkurs, eller om den nuvarande ordningen är den mest tillfredsställande. Lärosätet bör också diskutera om det är klokt att båda självständiga arbeten skrivs i samhällskunskap, eller om det vore möjligt att förlägga det ena till ett annat ämne.

Målet om att kritiskt och självständigt tillvarata och reflektera över egna och andras erfarenheter samt relevanta forskningsresultat uppfylls. Studenten möter återkommande praktiknära fallbeskrivningar och olika former av lärandeaktiviteter med inslag av laborativa övningar. Till dessa kopplas studier av vetenskaplig litteratur. inriktningen samhällskunskap innehåller uppgifter för systematisering och kritisk granskning av egna och andras erfarenheter, med anknytning till ämnesdidaktisk forskning. Fältstudieuppgifter och självständiga arbeten har en viktig roll, tillsammans med VFU. Samtliga VFU-perioder äger rum under UVK-terminer, även de som är knutna till ämnesstudierna. En potentiell risk för ett glapp mellan ämnesstudier och VFU finns därför. Lärosätet framför dock goda argument för den valda studiegången och arbetar tydligt med att integrera VFU med ämnesstudierna.

Målet om att tillämpa didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik uppfylls. Det pågående arbetet med att förstärka VFU-organisationen kan dock skapa förutsättningar för måluppfyllelse, liksom den etablerade systematiken i bedömningen av studenternas prestationer under VFU. Förbindelsen mellan UVK och VFU är dessutom tydlig. Lärosätet visar en tydlig strategi i arbetet med ämnesdidaktik inom inriktningen samhällskunskap genom utbildningen, huvudsakligen som en integrerad strimma i flera ämneskurser. Både metodikinslag och teoretiska perspektiv ingår, och en tydlig progression framträder.

Målet om att utveckla undervisning och pedagogisk verksamhet i syfte att stimulera varje elevs lärande uppfylls. Det finns en klart uttryckt didaktisk linje inom och mellan olika kurser inom UVK. Under VFU-kurser ska studenten utveckla sitt pedagogiska ledarskap och sin kommunikation och relation med elever, kollegor och föräldrar samt utveckla goda relationer mellan sina elever. Måluppfyllelse sker alltså främst inom den utbildningsvetenskapliga kärnan och där betonas den verksamhetsförlagda delen av utbildningen och det redogörs för en genomtänkt helhetsidé med VFU. Idén är dock i hög grad allmänt didaktiskt orienterad och inramad av UVK-kurser och perspektiv. Vid intervjuerna framkom emellertid att även ämnesstudierna i samhällskunskap är länkade till de VFU-perioder (II och III) som hör till ämnesstudierna, bland annat genom examinationsuppgifter. En god medvetenhet om det potentiella glapp som skulle kunna uppkomma i och med upplägget finns också.

Målet om bedömningar utifrån relevanta aspekter och hållbar utveckling uppfylls så till vida att utbildningen möjliggör måluppfyllelse men den säkerställs inte. Lärosätet menar att målet i sin helhet tas upp i olika kurser men bedömargruppen saknar tydliga lärandemål, lärandeaktiviteter eller examinationer som kopplar till att utveckla studentens förmåga att i det pedagogiska arbetet göra bedömningar när det gäller examensmålet. I olika kurser ingår dock mer praktiska lärandeaktiviteter såsom värderingsövningar och dramatiseringar, för att på ett konkret sätt utveckla studenternas värderingsförmåga och förhållningssätt när det gäller mänskliga rättigheter och bemötande av både unga och vuxna. Sammantaget rekommenderas lärosätet att se över och precisera lärandemål, lärandeaktiviteter och examinationer i tillämpliga kurser för att kunna säkerställa måluppfyllelsen.

Medvetenheten om jämställdhetsfrågornas vikt är stark hos studenterna, lärarna och ledningen. Jämställdhetsfrågor återkommer i flera kurser men det framgår inte hur lärosätet kontinuerligt arbetar med jämställdhet inom UVK så att det tydligt hänger samman i utbildningens olika delar. För inriktningen samhällskunskap framträder dock ett kontinuerligt utvecklingsarbete.

Ämneslärarutbildningen vid lärosätet utgör en matrisorganisation med Högskolan för lärande och kommunikation som huvudansvarig organisationsenhet inom lärosätet. Det systematiska kvalitetsarbetet är väl förankrat organisatoriskt och bedömargruppen anser att lärosätet har en genomtänkt organisation av kvalitetsarbetet på flera nivåer. Bedömargruppen rekommenderar dock lärosätet att överväga att eventuellt tona ned några av de centrala, standardiserade, procedurerna, till förmån för uppföljning som ligger ”närmare” specifika delar av utbildningen, så som kurserna i samhällskunskap. Närheten mellan lärare och studenten skapar förutsättningar för kvalitetsutveckling. För att verka för att studenten genomför utbildningen inom planerad studietid har studievägledare regelbunden kontakt med den programansvariga och utbildningsledaren för att gå igenom och följa upp studenternas studiesituation och en individuell studieplan upprättas vid behov.

Sammanvägt bedöms bedömningsområdet Studentperspektiv vara tillfredsställande.

Bedömargruppen menar att lärosätets organisation för studentmedverkan är tillfredsställande och att medvetenheten om ansvaret för studentinflytande är en styrka. Dock är det något oklart hur det formella och det informella inflytandet fungerar i praktiken, bland annat hur studenters synpunkter omhändertas av lärosätet. När det gäller uppföljning och studenternas synpunkter finns utrymme för reflektion om avvägningen mellan standardiserade centrala processer och mer utbildningsnära arbetssätt.

Sammanvägt bedöms bedömningsområdet Arbetsliv och samverkan vara tillfredsställande.

Samverkan med skolsamhället är väl utvecklat liksom samverkan med andra institutioner som är relevanta för yrkesutövningen. Utbildningen förbereder också studenterna för förändringar i arbetslivet, både generellt genom samhällskunskapskursernas ämnesinnehåll och genom specifika satsningar på t.ex. digitala verktyg. Den redovisade samverkan med både skolsamhället och andra offentliga institutioner bidrar till att utveckla studentens beredskap att möta förändringar i arbetslivet samt den egna yrkesverksamheten.