Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå medan de utbildningsmässiga förutsättningarna i övrigt däremot inte är tillräckligt goda. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Ett flertal av de grundutbildningsämnen som är företrädda vid Filosofiska fakulteten har, med början för ett par decennier sedan, byggt upp ämnesspecifika forskarutbildningar parallellt med temabildningarna. Så även bland historikerna. Fördelen är möjligheten att kunna erbjuda en komplett studiegång från grundutbildning till doktorsexamen i historia och att ha möjlighet att beakta sådana vetenskapligt värdefulla aspekter inom grundutbildningsämnena som faller utanför temabildningarna. Det kan också uppfattas som en styrka i rekryteringen av vetenskaplig personal att miljön kan garantera forskarna möjligheter till meritering, handledarerfarenhet och integration av forskarstuderande i olika externt finansierade projekt utan att behöva ta hänsyn till hur väl ämnet för forskningen passar i ett temaområde.

Utbildningen för doktorsexamen i historia omfattar 240 högskolepoäng och innehåller kurser om sammanlagt 90 högskolepoäng och en avhandling om 150 högskolepoäng. Utbildningen för licentiatexamen omfattar 120 högskolepoäng, kurser om sammanlagt 60 högskolepoäng och en vetenskaplig uppsats om 60 högskolepoäng.

Forskarutbildningen i historia har i nuläget endast en doktorand antagen som är aktiv på halvtid. Doktoranden har sin försörjning via en annan arbetsgivare och har därigenom inte en doktorandtjänst vid lärosätet. Doktoranden följer den allmänna studieplan som universitetet godkänt och som tar del av det existerande utbudet av kurser. Historia ingår i institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, där det totalt sett finns nio doktorander antagna. Tema Q inom institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur har sammanlagt sju doktorander, där två har en inriktning mot historia. Vid institutionen finns även två doktorander med historiedidaktisk inriktning.

Av självvärderingen och intervjuerna framgår att det krävs ett substantiellt tillskott av doktorander för att miljön ska inneha en kritisk massa av doktorander och seniora forskare som en fullödig doktorandutbildning förutsätter. Den nuvarande miljöns litenhet kompenseras i viss mån genom att ämnet historia vid Linköpings universitet samarbetar med Karlstads universitet kring forskarutbildningen. Historikerna vid Linköpings universitet möter historikerna vid Karlstads universitet i en årlig två dagar lång workshop där doktoranderna presenterar avhandlingsavsnitt som sedan kommenteras av seminariet. Det första steget till ett samarbete mellan två miljöer är således taget och såvida det kan breddas har det förutsättningar att substantiellt stärka vardera miljön. Ett mer omfattande samarbete än det nuvarande av den här typen med en historievetenskaplig miljö vid ett annat lärosäte uppfattar bedömargruppen som en nödvändighet för att tillmötesgå kravet på kritisk massa.

För att möjliggöra en viss andel forskning i tjänsten för lektorerna och för att göra det möjligt att anställa doktorander i historia har en särskild extern stiftelse grundats. Dock är det tillsvidare oklart när avkastningen från denna stiftelse kan komma historieämnet till nytta, vilket gör att ämnet i dagsläget inte kan anta nya doktorander.

Förmåga att tillgodogöra sig utbildningen och nå dess mål är den bedömningsgrund som avgör valet av doktorander bland behöriga sökande. I bedömningen tas hänsyn till den sökandes kreativitet, självständighet i omdöme samt förmåga till kritisk analys och fallenhet för ett tvärvetenskapligt arbetssätt. Vidare beaktas den sökandes speciella kunskaper såsom tidigare vetenskaplig produktion och relevant arbetserfarenhet. Urvalsprocessen genomförs utifrån den dokumentation den sökande lämnat in och med hjälp av intervjuer. Utöver den sökandes kompetens tas hänsyn till huruvida det finns lämpliga handledare att tillgå bland den personal som är knuten till ämnet historia.

När en doktorand antagits till forskarutbildningen, åligger det huvudhandledaren att tillsammans med den forskarstuderande upprätta en individuell studieplan. Avhandlingen ska enligt den allmänna studieplanen redovisa ett självständigt forskningsarbete och vara av betydelse för forskningen inom det forskningsområde den tillhör. Det närmaste årets arbete ska preciseras och en preliminär plan för det fortsatta arbetet upprättas. Prefekten fastställer sedan planen.

Den forskarstuderande har rätt till handledning under hela den tid som forskarutbildningen pågår. Huvudhandledaren ska enligt den allmänna studieplanen ge doktoranden råd och anvisningar vid planeringen av forskarutbildningen. Valet av ämne för avhandlingen ska ske i samråd mellan doktoranden och huvudhandledaren. Det åligger handledarna att ge doktoranden råd beträffande avhandlingsarbetets inriktning, omfattning och genomförande. Handledarna samlas till handledarmöten för att rådgöra kring utmaningar i handledningen. Ett handledarkollegium som arbetar under forskarstudierektorns ledning samlar alla disputerade lärare som kollektivt axlar ett ansvar för forskarutbildningens inriktning. Här följs de individuella studieplanerna upp och huvudhandledarna redogör för sina doktoranders framsteg i studierna.

Det finns ett historiskt seminarium samt möjlighet att delta både i Tema Q:s forskarseminarium och i seminarieserien Didaktik i samhällsämnena, vilket framgent skulle kunna vara till nytta för kommande doktorander.

Doktoranderna i historia kommer att erbjudas möjligheter att i en omvärldsmedveten miljö växa in i ett ansvar för den tredje uppgiften på olika sätt. I den obligatoriska kursen Historieprofessionens roller och uppgifter problematiseras historikernas kontaktytor till det omgivande samhället. Institutionen härbärgerar Centrum för lokalhistoria som etablerar en mötesplats mellan historikerna vid lärosätet och en historieintresserad allmänhet. I självvärderingen knyts externfinansiering och samhällsrelevans tätt till varandra då det i den framhålls hur behovet av extern finansiering av doktorandanställningar kommer att innebära att samhällsrelevansen vägs in då avhandlingarnas tematik bestäms.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta

intressenter.

Vid handledarmöten och inom handledarkollegiet kan kvalitetsutvecklande åtgärder initieras, och återkoppling kan här även ske till relevanta intressenter.

Den doktorandstege med tydliga steg som följs inom institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, strukturerar arbetet med avhandlingen och garanterar en god uppföljning av doktorandernas utveckling. Den består av fem steg: individuell studieplan (uppgörs då studierna inleds och revideras årligen), en elaborerad avhandlingsidé (slutet av termin ett), en promemoria för avhandlingsarbetet (presenteras för forskarseminariet under termin två), halvtidsseminariet (slutet av termin fyra) och ett slutseminarium (slutet av termin sju).

Kvalitetssäkringen är väl beaktad i doktorandstegen. I halvtidsseminariet deltar en extern opponent och manuskriptet bedöms också av två disputerade forskare från miljön. Ett motsvarande förfarande tillämpas vid slutseminariet då en kommitté bestående av tre forskare tillsammans med opponenten utarbetar en skriftlig rapport som sedan utgör diskussionsunderlag vid ett handledarmöte. Efter att rapporten godkänts av handledarmötet delges den handledare och doktorand.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms inte vara tillfredställande.

Forskarutbildningen i historia vid Linköpings universitet inrättades 2015 och är en utbildning under uppbyggnad. Avgränsningen av forskarutbildningsämnet är genomtänkt och står i samklang med samtida strömningar inom historievetenskapen. De forskare och lärare som har en beredskap att engageras som handledare har den vetenskapliga och pedagogiska kompetens som erfordras.

Även med beaktande av att det inom institutionen finns doktorander inom andra forskarutbildningsämnen som genomför forskarutbildning med historisk inriktning så är miljön, med en antagen doktorand i historia, enligt bedömargruppen för liten för att aspekten forskarutbildningsmiljö ska kunna anses vara tillgodosedd. Av självvärderingen framgår det att ämnet historia inrättades utan att några medel fanns tillgängliga. Enligt den är det också "det utbud vi planerar för de kommande doktoranderna [...] som vi redovisar". Det saknas således ekonomiska resurser för nyrekrytering av doktorander och för att därmed kunna bygga upp en forskarutbildningsmiljö under den närmaste tiden. Bedömargruppen finner att miljön i nuläget inte lever upp till kravet på goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt.

Lärosätet instämmer i UKÄs bedömning av bristerna, och redovisar och motiverar de förändringar man vidtagit.

Forskarutbildningen i de ämnen som finns vid institutionen har samordnats under en ansvarig studierektor, vilket ger förbättrade planerings- och samordningsmöjligheter. Samverkan sker inte bara mellan de ämnen som finns på institutionen, utan sker även mer formaliserat inom NFS, och särskilt med KAU. Utbildningens uppläggning är tydlig, och särskilt aspekter som rör storleken på doktorandernas studiemiljö har åtgärdats. Här beskrivs också uppföljningsrutinerna. Handledargruppen har förstärkts med rekryteringen av en forskare (kvinna). Ämnet är under uppbyggnad, och lärosätet rekryterar f n två doktorander i historia och två i kulturhistoria samt två i pedagogiskt arbete vilket skapar goda förutsättningar för en utbildningsmiljö.