Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Utbildningen möjliggör inte genom utformning och genomförande samt säkerställer inte genom examination att doktoranden, när examen utfärdas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Självvärderingen innehåller en övergripande redogörelse för vad som förväntas av doktoranden i form av kunskap och förståelse. Dock ges begränsad konkret information om vilka åtgärder som vidtas för att nå målen och om hur man säkerställer att de uppfyllts. Det framstår som om redogörelsen är relevant för det generella examensämnet kemi. Signalen är att man från ledningen av verksamheten vill arbeta mot en situation där gränserna mellan de traditionella kemidisciplinerna suddas ut och lärosätet i stället har ett antal forskningsgrupper som fokuserar på ett visst begränsat forskningsområde. Det finns fördelar med en sådan strategi, men den skapar också svårigheter. Ett centralt mål för forskarutbildningen är att den examinerade doktorn ska ha uppnått både bred och djup kunskap i examensämnet. Det är alltid lite problematiskt att specificera vad som avses med bredd i kunskaperna, men när examensämnet rubriceras som "kemi" så växer detta till ett stort problem. Har man ett forskargruppsperspektiv på vad som avses med djup i kunskaperna uppstår lätt en inkongruens mellan bredd och djup. Vid intervjuerna gavs inte tydliga svar på frågor kring denna problematik och bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet behöver reflektera över och förbättra i utbildningen så att doktoranderna, vid examen, har erhållit den breda kunskap och förståelse, samt den vetenskapliga metodik, de behöver inom forskarutbildningsämnet.

En åtgärd som genomförts för att få en bredd i utbildningen är att det regelbundet ordnas seminarier med teman som täcker hela examensämnet kemi. Det framgick dock vid intervjuerna att det finns problem med att få doktoranderna att närvara om seminarieämnet ses som för skilt från det egna forskningsområdet. Utifrån intervjuerna framkom även att lärosätet genomfört vissa åtgärder för att komma till rätta med doktorandernas närvaro vid seminarierna, så som att de får poäng för att delta och att seminarierna kombineras med informationsmöten. Bedömargruppen ser positivt på detta men menar att det är önskvärt att lärosätet gör ytterligare förändringar för att komma tillrätta med doktorandernas deltagande vid seminarier, som en del i strävan att doktoranden uppnår en bredare kunskap i sitt forskarutbildningsämne.

Forskarutbildningskurser spelar en central roll för att uppnå ökade kunskaper både vad gäller bredd och djup. Utifrån självvärderingen och den allmänna studieplanen framgår det att kursdelen i utbildningen består av 60 högskolepoäng. Det finns en obligatorisk kurs i forskningsetik om två högskolepoäng, men i övrigt väljer doktoranden själv sina kurser. Utifrån självvärderingen och intervjuerna framgår det även att lärosätet ger doktorandkurser, men bedömargruppen anser att det saknas en uttalad strategi för att åstadkomma ett gott och rimligt täckande kursutbud. Det verkar vara handledarnas, inte klart uttalade, uppgift att se till att doktoranderna får tillgång till ämnesspecifika kurser. Vid intervjuerna framgick att handledarna hade svårt att få ett tillräckligt studentunderlag för att ge regelbundna kurser. Det framgick också att det var svårt att få ekonomisk kompensation för att anordna kurser. En möjlig utväg som nämndes, skulle vara att i framtiden gå över mer till nätbaserade kurser och då samverka med andra forskare inom och utom landet. Detta ser bedömargruppen som en bra utvecklingslinje och uppmuntrar lärosätet att inte enbart lita till den enskilde handledarens initiativ för att åstadkomma detta. Av intervjuerna framgick även att det fanns svårigheter med att hitta tillräckligt med kurser och att det till viss del var doktorandernas uppgift att hitta relevanta kurser. Bedömargruppen anser att lärosätet behöver arbeta för att regelbundet erbjuda doktorandkurser och stödja doktoranderna att hitta lämpliga kurser så att de får bred kunskap inom forskarutbildningsämnet.

En annan viktig väg för doktoranderna att uppnå kunskap och, i synnerhet, förståelse är den levande diskussionen med forskarkollegor. Dessa kan vara handledare, andra seniora forskare i den egna organisationen, doktorandkollegor, seminariegäster eller forskare och doktorander från andra lärosäten som de möter på konferenser eller sommarkurser. Bedömargruppen menar att det är ledningens ansvar att se till att det finns förutsättningar för aktiva möten, eftersom diskussioner inom den egna forskargruppen är nödvändiga och viktiga för att utveckla god förståelse. Eftersom det inte tydligt framgick i självvärderingen eller vid intervjuerna hur lärosätet arbetar med detta menar bedömargruppen att ett viktigt utvecklingsarbete för lärosätet är att reflektera över, och därefter arbeta för att få till stånd och behålla, en levande diskussion utanför den egna forskargruppen.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs inte systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Utifrån självvärderingen framgår att lärosätet har en väl genomtänkt generell strategi och tillhörande formell organisation för uppföljning och återkoppling i forskarstudierna. Med längre intervall genomförs undersökningar och enkäter med examinerade doktorer för att identifiera generella problem och i förlängningen åtgärda dem. Att lärosätet har infört ett halvtidsseminarium sedan 2019 där doktoranderna får återkoppling på sitt arbete är ett gott exempel på åtgärder som genomförts för att stödja doktorandernas progression och ge återkoppling, menar bedömargruppen. Samtidigt finns svagheter i utbildningen när det gäller uppföljning och återkoppling för den enskilda doktoranden under utbildningens gång.

Från den enskilda doktorandens perspektiv är den individuella studieplanen det i praktiken viktigaste instrumentet för uppföljning och återkoppling samt formulering av åtgärder. Efter intervjuerna är det bedömargruppens intryck att man inte utnyttjar potentialen i upprättande och revision av studieplanen för att förbättra verksamheten. Revisionen av studieplanen sker i en dialog mellan doktoranden och handledaren, och enligt självvärderingen och intervjuerna framgår det att den biträdande handledaren inte alltid deltar i processen. Möjligheten att även ha stöd av en ytterligare senior person, som skulle kunna ha rollen som mentor för doktoranden, utnyttjas inte och det deltar inte heller någon som har ett övergripande ansvar för forskarutbildningen under dessa möten. Att involvera personer som inte är handledare är viktigt för att också kunna diskutera det psykologiska klimatet i forskningsarbetet, menar bedömargruppen, och i dessa diskussioner bör inte handledaren delta. Att involvera fler personer, med olika funktioner och kompetens, i uppföljningen av den individuella studieplanen anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Utifrån läsningen av inskickade individuella studieplaner och information som framkom vid intervjuerna, framstår revisionen av den individuella studieplanen mest ha ett bakåtblickande perspektiv och att den utnyttjas mindre för att påverka kommande verksamhet. Det anser bedömargruppen är problematiskt, eftersom revisionen av den individuella studieplanen också är ett tillfälle när man kan diskutera de mjukare målen, som förståelse, färdigheter i att skriva och att presentera muntligt, samt förhållningssätt. Det framgick av intervjuerna att den möjligheten bara utnyttjades sporadiskt och att dessa frågor inte rutinmässigt finns på dagordningen. Att använda den individuella studieplanen för att få en mer aktiv diskussion av planerad verksamhet och för att på en individuell basis stämma av utveckling av färdigheter och förmågor anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde för att följa upp och ge återkoppling på doktorandens progression i utbildningen.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

För att stödja doktoranden i arbetet med att genomföra utbildningen inom de planerade fyra åren har lärosätet bland annat infört ett halvtidsseminarium och en halvtidsrapport. Detta anser bedömargruppen är ett positivt inslag i utbildningen. Utifrån självvärderingen, intervjuerna och statistiken över nominell studietid anser bedömargruppen inte att det finns någon anledning till oro över att doktoranderna inte skulle bli klara med sina studier i tid. Medelstudietiden överstiger bara marginellt det nominella målet om fyra år.

Utformning, genomförande och resultat

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Inte tillfredsställande

Bedömargruppen anser inte att bedömningsområdet behandlas på ett tillfredsställande sätt i utbildningen. Det är under examensmålen för kunskapsformen kunskap och förståelse, samt bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling som bedömargruppen har funnit brister i utbildningen.

Examensmålen för kunskap och förståelse uppfylls inte enligt bedömargruppen. Det beror på att utbildningen inte möjliggör och säkerställer att den breda kunskapen i forskarutbildningsämnet uppnås. I och med den omorganisation av verksamheten som skett inom kemiområdet finns nu enbart ett gemensamt examensämne - kemi. I de allmänna målen för en forskarutbildning ingår att doktoranden ska få både djupa och breda kunskaper i ämnet. Det senare är problematiskt att åstadkomma när examensämnet rubriceras som kemi. Bedömargruppen menar att detta är något som lärosätet behöver reflektera över och förbättra i utbildningen så att doktoranderna, vid examen, får bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet.

En åtgärd som genomförts för att få bredd i utbildningen är att det regelbundet ordnas seminarier med teman som täcker hela examensämnet kemi. Det framgick dock att det finns problem med att få forskarstuderande att närvara om seminarieämnet sågs som för skilt från det egna forskningsområdet. Bedömargruppen anser att det är positivt att lärosätet har genomfört åtgärder för att öka deltagandet vid seminarier, som att ge doktoranden poäng för närvaro, men menar att det är önskvärt att vidta ytterligare åtgärder för att komma tillrätta med doktorandernas deltagande som en del i strävan att doktoranden uppnår en bred kunskap i sitt forskarutbildningsämne.

En ytterligare åtgärd som bedömargruppen menar behöver vidtas för att doktoranden ska nå bred kunskap och förståelse är att utveckla forskarutbildningskurser. Det framgår att lärosätet ger doktorandkurser, men bedömargruppen anser att det saknas en uttalad strategi för att åstadkomma ett gott och rimligt täckande kursutbud för ämnesspecifika kurser. Att arbeta för att doktorandkurser ges med regelbundenhet och att doktorander får stöd i att hitta lämpliga kurser så att de får bred kunskap inom forskarutbildningsämnet är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Måluppfyllelsen för kunskapsformen färdighet och förmåga möjliggörs och säkerställs i utbildningen. Detta görs dels genom det egna avhandlingsarbetet, men även genom att doktoranden tränas i muntlig och skriftlig framställning vid seminarier, konferenser, workshoppar och liknande, både nationellt och internationellt. Lärosätet ger ett antal kurser som har målet att utveckla allmänna förmågor, som muntlig och skriftlig presentation. Däremot är det ett mer begränsat utbud av kurser som syftar till att utveckla mer inomvetenskapliga förmågor inom området fysikalisk kemi, vilket bedömargruppen ser som ett utvecklingsområde. Att även ge samtliga doktorander, oavsett finansieringsform eller språkfärdigheter, möjligheter att utveckla förmågan att stödja andras lärande anser bedömargruppen också är ett viktigt utvecklingsområde i utbildningen.

Måluppfyllelsen för kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt möjliggörs och säkerställs i utbildningen. En obligatorisk kurs i forskningsetik ingår i utbildningen och doktoranderna har goda möjligheter att i ett antal kurser fördjupa sina insikter om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället samt hur den används. Eftersom en stor del av den forskning som bedrivs vid lärosätet knyter an till FN:s hållbarhetsmål och eftersom man även jobbar i internationella tvärvetenskapliga sammanhang, ger detta doktoranderna goda förutsättningar för att nå fördjupad insikt inom området. Ett utvecklingsområde är att utveckla en strategi för att diskutera vetenskapliga bedömningar och förhållningssätt utanför den egna forskargruppen, vilket i nuläget saknas.

Bedömningsgrunden jämställdhet uppfylls i utbildningen. Det finns ett starkt engagemang för jämställdhet på ledningsnivå och frågor om jämställdhet får resurser och utrymme i utbildningen. Ett utvecklingsområde är att utveckla en mer uttalad strategi för att främja en mer jämställd representation inom kollegiet genom att till exempel bjuda in kvinnliga forskare till seminarier och liknande arrangemang, så att de forskarstuderande får möta etablerade kvinnliga forskare som kan verka som viktiga förebilder. Bedömargruppen anser att det är positivt att jämställdhets- och attitydfrågor tas upp i handledarutbildningen och att programledningen gått kursen Genusforskning och jämställdhet i teknisk högre utbildning.

Bedömningsgrunden uppföljning, åtgärder och återkoppling uppfylls inte i utbildningen. Det finns tydliga rutiner för uppföljning, åtgärder och återkoppling på en generell nivå i utbildningen, men det bedömargruppen efterfrågar är att den individuella studieplanen används på ett mer aktivt och framåtsyftande sätt än vad som nu görs. Att involvera fler personer, med olika funktioner och kompetens, i uppföljningen av den individuella studieplanen anser bedömargruppen är ett viktigt utvecklingsområde. Ett annat utvecklingsområde är att använda den individuella studieplanen för en mer aktiv diskussion om planerad, framåtsyftande verksamhet och för att på en individuell basis stämma av utvecklingen av doktorandens färdigheter och förmågor.

Bedömargruppen anser att lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid och ser positivt på det halvtidsseminarium som har införts, eftersom det kan bidra till att doktorandernas behov av eventuella extra insatser upptäcks i tid.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Att följa upp hur den breda kunskapen i forskarutbildningsämnet uppnås.

· Att följa upp hur den individuella studieplanen används för uppföljning, åtgärder och återkoppling