Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Utbildningen möjliggör inte genom utformning och genomförande samt säkerställer inte genom examination att doktoranden, när examen utfördas, kan visa bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Enligt självvärderingen ska kunskap och förståelse för forskarutbildningsämnet säkerställas med hjälp av olika instrument. En tillräcklig kunskapsnivå inom forskarutbildningsämnet ska initialt säkerställas genom den särskilda behörigheten som anges i den allmänna studieplanen. Bedömargruppen noterar att de särskilda behörighetskraven är förhållandevis låga.

Det kontinuerliga arbetet inom ramen för avhandlingsarbetet är en av hörnstenarna för att nå fördjupad kunskap och förståelse av ämnet. Här är handledningen av doktoranderna viktig. Handledningen är progressiv, det vill säga doktoranderna arbetar allt självständigare ju längre utbildningen pågår. Detta återspeglar sig i bland annat arbetet med manuskript samt planeringen och genomförande av forskningsprojekt. Kunskap och erfarenhet hämtas in av doktoranderna även genom att arbeta med manuskript, vilket ger viktiga generiska erfarenheter och ämnesdjup.

Enligt den allmänna studieplanen erfordras kurser om 40–90 högskolepoäng inom forskarutbildningen, varav minst 15 högskolepoäng på avancerad nivå inom området kemi. I självvärderingen anges att avhandlingsarbetet normalt omfattar 200 högskolepoäng och kurspaketet 40 högskolepoäng. Flera kurser som utvecklar generiska färdigheter, till exempel vetenskapsteori, etik, redlighet samt muntlig och skriftlig presentation anges som obligatoriska och omfattar 10 högskolepoäng. Detta lämnar endast ett litet utrymme (30 högskolepoäng) för att säkerställa att doktoranderna uppnår ämnesbredden och ämnesdjupet inom organisk kemi. Bedömargruppen noterar inte heller att några kurser som ska säkerställa ämnesbredden inom forskarutbildningsämnet är obligatoriska. Två sådana kurser, Avancerad fysikalisk-organisk kemi och Avancerad organisk kemi, ges med två–tre års mellanrum, men det är oklart om alla doktorander läser dem. Bedömargruppen noterar att kursen Avancerad fysikalisk-organisk kemi inte finns med i någon av de bifogade individuella studieplanerna och att kursen Avancerad organisk kemi bara listas i två av fyra av de individuella studieplaner som bedömargruppen haft tillgång till. Bedömargruppen anser att lärosätet bör etablera rutiner som säkerställer att doktoranderna når en god kunskapsbredd inom ämnet, exempelvis genom att de läser lämpliga forskarutbildningskurser. Enligt självvärderingen förväntas doktoranderna även bedriva självständiga studier för att fördjupa sig inom sitt forskningsfält, det vill säga ämnesdjup, genom att läsa publicerade artiklar och delta i forskningsseminarier. Dessa aktiviteter följs upp av handledaren och vid den årliga uppföljningen av de individuella studieplanerna.

Från självvärderingen framgår att doktoranderna efter cirka halva utbildningstiden genomför en halvtidsutvärdering. Där gör de en skriftlig sammanställning av de uppnådda resultaten och ger en muntlig presentation av dem, vilket är ett viktigt instrument för att säkerställa progressionen i forskarutbildningen. Presentationen och den skriftliga sammanfattningen bedöms av referenspersoner och en examinator, och vid behov kan åtgärder genomföras för att stärka identifierade brister. Exempel på sådana åtgärder kan vara att läsa specialiseringskurser eller att bli mer aktiv i att läsa den vetenskapliga litteraturen. Bedömargruppen anser att detta är en god strategi för att följa den övergripande progressionen i doktorandutbildningen.

Sammanfattningsvis anser bedömargruppen att det finns goda rutiner för att säkerställa att doktoranderna når ett tillräckligt kunskapsdjup inom forskarutbildningsämnet genom de instrument som lyfts fram ovan. Generiska kunskaper hämtas in i de obligatoriska kurser som anges i den allmänna studieplanen. Det saknas däremot metoder för att säkerställa att samtliga doktorander når nödvändig ämnesbredd inom forskarutbildningsämnet, till exempel genom obligatoriska breddningskurser. I självvärderingen förväxlas även kunskapsbredd inom forskarutbildningsämnet med kunskap inom angränsande discipliner. Bedömargruppen anser att lärosätet bör införa rutiner som säkerställer att samtliga doktorander inom forskarutbildningsämnet når en tillräcklig kunskapsbredd inom forskarutbildningsämnet. Vid intervjuerna framkom att man är medveten om problemet och frågan är föremål för en pågående diskussion, vilket bedömargruppen anser är positivt.

Utformning, genomförande och resultat

I den tidigare utvärderingen framgår följande av bedömargruppens yttrande:

Det finns etablerade instrument för att säkerställa att doktoranderna får ett nödvändigt kunskapsdjup inom forskarutbildningsämnet och kurser inom generiska ämnen anges som obligatoriska i den allmänna studieplanen. Däremot finns inga etablerade rutiner – inklusive kurser - för att säkerställa att en tillräcklig kunskapsbredd uppnås inom forskarutbildningsämnet, vilket behöver åtgärdas.

Kunskapsformen färdighet och förmåga etableras genom avhandlingsarbetet, där planering av experimentens genomförande och analys är viktiga komponenter. Doktoranderna förväntas bli mer självständiga och ta ett större ansvar för genomförandet av sina forskningsprojekt ju längre arbetet fortskrider. De presenterar regelbundet sina resultat på institutionens seminarier och vid den obligatoriska halvtidskontrollen, vilket är viktiga komponenter.

Doktoranderna har goda förutsättningar att tillgodogöra sig de kunskaper som krävs för att uppnå målen för kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt. Dels sker detta genom ett obligatoriskt kurspaket, dels inom ramen för avhandlingsarbetet och genom diskussioner med handledaren.

Det framgår av självvärderingen att jämställdhetsaspekter beaktas och att de genomsyrar organisationen. Flera av de generiska doktorandkurserna diskuterar genusfrågor och sådana frågor behandlas även vid handledarutbildningarna vid lärosätet. Det som uttrycks är framför allt generell policy och konkreta exempel saknas, exempelvis när det gäller strategier för att öka andelen kvinnliga handledare. Vi identifierar ett utvecklingsområde i arbetet med att förbättra könsfördelningen bland de seniora forskarna genom att lärosätet är aktivt vid rekryteringen av förste forskningsingenjörer.

Bedömningsområdet Uppföljning, åtgärder och återkoppling kan delas upp i två nivåer. På den övergripande organisationsnivån är det tydligt vilka organ som ansvarar för forskarutbildningen och hur deras kommunikation ner till forskargrupperna sker. Det är dock oklart om det på övergripande nivå sker kvalitetsutvärderingar av forskarutbildningen, eller hur lärosätet säkerställer att man når önskad nivå. På individnivå sker detta genom arbetet med den individuella studieplanen och här har lärosätet ett system som är utmärkt.

Bedömargruppen anser att följande bör följas upp:

· Lärosätet bör etablera rutiner för att säkerställa att doktoranderna når en tillräcklig kunskapsbredd inom forskarutbildningsämnet.