Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar doktorandens beredskap att möta förändringar i arbetslivet såväl inom som utanför akademin.

Innehållet i utbildningen är enligt självvärderingen förberedande för ett kommande arbetsliv som lärare och forskare inom eller utanför akademin och hänvisar i huvudsak till kursutbud, institutionstjänstgöring samt deltagande i seminarier och konferenser för att nå målen. Arbetslivet (näringslivet) utanför akademin omnämns inte i någon större utsträckning, och bedömargruppen saknar en reflektion över de olika krav och förutsättningar som en snabbt föränderlig arbetsmarknad ställer samt visioner om och strategier för hur lärosätet möter dessa.

Samverkan med andra lärosäten inom och utanför Sverige är omfattande inom bl.a. de EU-finansierade doktorandprojekten samt via de olika nätverk som Högskolan för design och konsthantverk erbjuder. Exempelvis finns ett utbytesavtal på forskarutbildningsnivå med The Oslo School of Architecture and Design. Samverkan sker också i flera doktorandprojekt i bl.a. Kenya (medfinansierade av Mistra Urban Futures och Sida). Migration står i fokus för ett annat doktorandprojekt som innebär fältstudier i flyktingläger i Grekland. Fyra doktorander mot licentiatexamen finansierade av Göteborgs Slöjdförening var under en huvuddel av studieperioden anställda på Röhsska museet. Ytterligare ett exempel är en doktorand som är knuten till forskningsinstitutet RISE Viktoria (projekt mot licentiatexamen - externfinansierat genom Energimyndigheten) och arbetar mot fordonsindustrin. Dessa samverkansprojekt ses som mycket positiva av bedömargruppen eftersom de utvecklar doktorandernas beredskap att möta andra kulturer och förutsättningar i arbetslivet och bidrar till utvecklingen av generiska kunskaper.

Lärosätet har god kontakt med alumner, som deltar aktivt i forskarutbildningen med föreläsningar, seminarier och i vissa fall också fungerar som handledare för doktorander. Inom forskarskolan genomförs workshoppar fokuserade på framtida karriär, då alumner bjuds in för att tala om sina avhandlingar och sitt yrkesliv efter disputationen. Bedömargruppen upplever att institutionen bara delvis tar ansvar för att introducera arbetslivet då detta begränsar sig till att handledaren och doktoranden förutsätts diskutera framtida karriärvägar inom ramen för en yrkesförberedande planering och en aktiv alumniverksamhet samt delta i nationella och internationella samverkansprojekt. Det saknas en beskrivning av och strategier för det ansvar institutionen har att introducera arbetslivet utanför akademin, vilket är ett tydligt utvecklingsområde enligt bedömargruppens uppfattning.

Det framgår inte av självvärderingen om institutionen introducerar eller verkar för att entreprenörskap och immaterialrättsliga frågor behandlas under utbildningen, vilket ses som angeläget ur ett arbetsmarknadsperspektiv. Under intervjuerna förmedlas däremot en tydlig bild av en livaktig miljö som aktivt uppmuntrar samverkan med det omgivande samhället liksom med andra discipliner under utbildningen.

Institutionstjänstgöring på 20 procent erbjuds doktoranden, men det framgår inte i självvärderingen om detta är obligatoriskt. Det är också oklart beskrivet hur högskolepedagogiska kurser kan göras om till institutionstjänstgöring. Det framgår av självvärderingen att för att undervisa krävs den första av tre kurser (5 högskolepoäng) i högskolepedagogik. Undervisning och planering av utbildning ses av bedömargruppen som centrala kompetenser. En tydligare integrering av institutionstjänstgöringen är därför önskvärt ur ett arbetslivs perspektiv.

Arbetsliv och samverkan

Tillfredställande

Sammantaget är det bedömargruppens uppfattning att institutionen säkerställer att doktorandernas utbildning sker i gott utbyte med det omgivande samhället och att doktoranderna förbereds för ett kommande arbetsliv både genom utbyte med alumner och genom presentationer av eget arbete för samarbetspartner utanför institutionen. Institutionen bör däremot lägga större vikt vid att förbereda doktoranderna också för ett eventuellt arbetsliv utanför akademin. Likaså bör större vikt läggas vid doktorandernas deltagande i undervisningen genom institutionstjänstgöringen.