Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna konstnärliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Högskolan i design och konsthantverk (HDK) är en institution vid Göteborgs universitet som erbjudit forskarutbildning i design alltsedan etableringen av den konstnärliga fakulteten vid lärosätet år 2000. Utbildningen har fram till 2016 bedrivits i nära samarbete med andra institutioner och nätverk, först och främst Arkitektur och samhällsbyggnadsteknik vid Chalmers och Designfakulteten (den nationella forskarskolan inom design). Sedan 2010 har lärosätet examensrätt även för konstnärlig doktors- och licentiatexamen i design, en inriktning som 2010-2015 utvecklades inom ramen för den nationella Konstnärliga forskarskolan. Enligt självvärderingen ingår design tillsammans med övriga sex ämnen i forskarskolan vid Konstnärliga fakulteten. Den generella och den konstnärliga forskarutbildningen betraktas av lärosätet båda som konstnärligt inriktade. Samtliga doktorander inom designämnet bedriver sin forskarutbildning inom ramen för den gemensamma, fakultetsbaserade forskarskolan för det konstnärliga området. Vid sidan av ämnet design erbjuder forskarskolan forskarutbildning även inom ämnena konsthantverk (också vid samma institution), musikalisk gestaltning, scenisk gestaltning, musikpedagogik, konstnärlig gestaltning samt estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap.

Lärosätet har under de fem senaste åren examinerat fem doktorander inom ämnet design, alla inom ramen för den generella examensordningen under titeln filosofie doktor. För närvarande finns tolv inskrivna designdoktorander, varav tio inriktade mot generell doktorsexamen, en mot generell licentiatexamen och en mot konstnärlig licentiatexamen. Val av examensinriktning, generell eller konstnärlig, sker vid antagning, men doktoranden får möjlighet att byta inriktning fram till och med 50 procentseminariet.

De två examina som ges inom designområdet ses i praktiken som en enhet, vilket bekräftas i intervjuer, och formellt avspeglas i näst intill identiska självvärderingar och studieplaner. Bedömargruppen ser många fördelar i detta vad beträffar samlad kompetens och kapacitet, men menar samtidigt att det väcker frågor om behovet av två examina. Under intervjuerna framkom att både doktorander och utbildningsansvariga ser en konstnärlig examen som "mindre gångbar", inte minst internationellt. Samtidigt menade de operationellt ansvariga att den konstnärliga examen är viktig, dels som en koppling till forskarutbildningen i konsthantverk och fri konst som också bedrivs inom ramen för fakultetens forskarskola, dels som ett område under utveckling. Mot bakgrund av detta efterlyser bedömargruppen en större tydlighet i fråga om hur man ser på förhållandet mellan en filosofie och konstnärlig examen, och hur profilerna, om de i själva verket är olika, kan stärkas och hur det kan tänkas påverka kompetensförsörjning och rekrytering.

Utbildningen har under de senaste åren stärkt sin handledarkompetens inom området. Självvärderingen listar i en bilaga 21 personer engagerade som huvudhandledare eller biträdande handledare. Av dessa är 19 disputerande och representerar både vetenskaplig och konstnärlig kompetens. Nio är anställda vid lärosätet, fem som professorer eller docenter, och sju inom ämnet design eller arkitektur. Två av dessa är pensionerade. Dessutom listar självvärderingen 27 aktiva forskare (varav 23 är disputerade) som genom anställning vid lärosätet eller genom deltagande i forskningsprojekt och nätverk genom sin koppling till miljön utgör en informell resurs för doktorander i forskningsämnet.

Trots den breda kretsen av möjliga handledare samlas huvudhandledaransvaret för samtliga doktorander på sex handledare, varav två är professorer med tidsbegränsade anställningar, två är fast anställda som lektorer respektive forskare och studiedirektor samt två är professorer emeriti. Dessutom fungerar en av dessa både som studierektor och examinator. I självvärderingen uppges att majoriteten av handledarna har genomgått den obligatoriska handledarutbildningen. Samtidigt är handledarutbildning ett krav för alla handledare, pedagogisk utveckling stöttas av en pedagogisk enhet centralt inom lärosätet, en högskolepedagogisk kurs erbjuds och ett särskilt symposium för konstnärlig forskning har anordnats. Kompetens och riktlinjer finns, men tillämpningen är oklar, enligt bedömarna.

Bedömargruppen anser vid en samlad bedömning utifrån självvärderingen och intervjuer att lärosätet och institutionen HDK genom samarbetet inom forskarskolan vid Konstnärlig fakultet har relevanta personalresurser för att bedriva en utbildning inom konstnärlig designforskning, med en krets av handledare som är kvalificerade inom både det konstnärliga och det vetenskapliga området. Samtidigt konstaterar bedömargruppen att kärngruppen av tillsvidareanställda handledare är begränsad till ett fåtal personer, i praktiken fyra varav två med tidsbegränsade anställningar, som därmed ska stå för kontinuiteten och ansvaret för samtliga tolv doktorander. Engagemanget i centrumbildningar och externt finansierade projekt utgör ett kraftfullt nätverk av seniora forskare, som till viss del kan kompensera för den begränsade kärngruppen. Samtidigt kvarstår det faktum att organisationen sett till personal är sårbar och i behov av ytterligare förstärkning, vilket kan medföra förändringar i balansen mellan anställningar på konstnärlig och vetenskaplig grund. Det vidare nätverket utgör eventuellt en resurs som kan formaliseras och som också skulle kunna fungera som bas för en kvantitativt mer omfattande utbildningsinsats, i synnerhet för den konstnärliga doktorand- och licentiatexamen. Dessutom står området enligt bedömarna inför en utmaning när det kommer till att säkerställa en kärngrupp av forskare som kan definiera och utveckla de båda inriktningarna inom ämnet konstnärlig designforskning.

Det är bedömargruppens uppfattning att Högskolan för design och konsthantverk som institution inom konstnärlig fakultet bör säkra och konsolidera kärngruppen av huvudhandledare genom tillsvidareanställningar eller genom att formellt engagera ytterligare kompetenta handledare. Det är också bedömargruppens uppfattning att institutionen bör tillhandahålla tillräckliga resurser för de seniora forskarnas egen forskning. Av självvärderingen framgår det att institutionen har valt att fördela forskningstid genom ett ansökningsförfarande, där medel tilldelas i konkurrens. Detta kan vara ett sätt att kvalitetssäkra forskningen, men det kan också betyda att handledarnas möjlighet att bedriva kontinuerlig forskning minskar. Detta kan påverka forskarutbildningens kvalitet negativt, om inte viss forskningstid för handledare tydligt säkras inom ramen för tjänsten.

Slutligen anser bedömargruppen att institutionen bör uppmärksamma hur fler handledare (i synnerhet de som är aktuella eller potentiella huvudhandledare) ska uppnå docentkompetens. Det framgår inte av självvärderingen i vilken utsträckning institutionen bidrar till att säkra handledarutbildningen och kompetensutvecklingen upp till docentnivå. En tydlig insats på det här området är inte minst viktigt i takt med att institutionen förväntas öka antalet doktorander. Bedömarna anser därför att en tydligare strategisk plan för kompetensförsörjning är önskvärd om utbildningens ambitiösa mål ska kunna säkerställas.

Forskarutbildningsmiljö

Den konstnärliga forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög konstnärlig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskarutbildning inom design utgör enligt självvärderingen en egen miljö och organisation vid Högskolan för design och konsthantverk som institution, med tillhörande institutionstjänstgöring för doktoranderna. Samtidigt är, också enligt självvärderingen, kopplingen till den gemensamma forskarskolan vid Konstnärlig fakultet helt central. Doktoranderna är alltså kopplade till HDK som institution och enheten för design, men också, som bedömargruppen uppfattar det, i första hand till forskarskolan. Dessutom tillkommer kopplingen till nätverk och externt finansierade projekt. Den dagliga miljön för doktoranderna utgörs ändå i stor utsträckning av en gemensam lokal vid institutionen, som är inrättad som ett öppet kontorslandskap, samt av mötesfaciliteteter för kurser och seminarier. Av de intervjuer som genomförts framgår att utrymmet kan vara trångt när alla doktorander är på plats och att laboratorier, verkstäder och studior bara i mindre utsträckning ingår i den dagliga miljön, vilket enligt bedömarna kan begränsa doktorandernas utvecklingsmöjligheter.

Forskningen vid institutionen bedrivs ämnesindelat under temana "Konst och politik" respektive "Konsthantverk och samhälle". Det första temat samlar majoriteten av doktoranderna inom ämnet design, medan det andra huvudsakligen samlar doktorander inom konsthantverk, med inriktning mot konstnärlig doktorsexamen. Inom båda forskningstemana deltar institutionen i externt finansierade projekt, och doktorander och seniora forskare ingår i olika centrumbildningar vid Göteborgs universitet och externa forskningsnätverk i anslutning till dessa teman. Den tydliga profileringen ser bedömargruppen som mycket positiv, och något som också understödjer utvecklingen av en vital miljö.

Forskningstemat "Konst och politik", som i synnerhet definierar institutionens forskarutbildningsmiljö inom ämnet design, bygger på långvariga forskningssamarbeten. Ett exempel på det är forskningsplattformen MISTRA Urban Futures, som leds av Chalmers och finansierar två av institutionens doktorander. Samarbeten sker också inom centrumbildningar för global migration och kulturarv med andra institutioner vid Göteborgs universitet. EU-finansierade doktorandnätverk som TRADERS möjliggör också internationellt samarbete. Det finns dessutom en tydlig koppling mellan forskningstemat "konst och politik" och institutionens engagemang vid den internationella plattformen för konstnärlig forskning PARSE som drivs av den konstnärliga fakulteten och som har en omfattande seminarie- och publiceringsverksamhet. För två av doktoranderna inom ämnet finns också en överlappning med institutionens andra forskningstema "Konsthantverk och samhälle" bland annat genom det externt finansierade projektet "Urban Materiality - towards new collaborations in textile and architectural design".

Institutionen har också ett långsiktigt samarbete kring bland annat design management med Handelshögskolan vid Göteborgs universitet genom Business & Design Lab som är baserat vid institutionen. Business & Design Lab har fungerat som en partner i det EU-finansierade doktorandnätverket DESMA, som har finansierat två avslutade doktorandprojekt vid institutionen. Ett aktuellt licentiatprojekt drivs också med utgångspunkt i Business & Design Lab. Bedömargruppen ser dessa samarbeten som ett uttryck för en livaktig miljö med ambitionen att bedriva internationellt högkvalitativ forskning och forskarutbildning. Samtidigt menar bedömargruppen att det är önskvärt att i högre grad diskutera hur samarbeten som dessa specifikt bidrar till forskarutbildningen och de enskilda doktorandprojekten, särskilt med avseende på den konstnärliga doktorsexamen.

Genom forskarskolan för det konstnärliga området har institutionen enligt självvärderingen och dess doktorander dessutom tillgång till forskningsmiljöer vid andra institutioner där konstnärlig, konstnärligt inriktad eller konstnärligt relevant forskning bedrivs. Som nämns tidigare listar självvärderingen ett stort antal disputerade forskare som är anställda vid universitetet eller deltagande i forskningsprojekt och nätverk som en informell resurs för doktoranderna. Bedömargruppen ser detta som positivt, samtidigt som det i avsaknad av strategisk inramning också ger ett splittrat intryck som inte kompenserar för vad som än så länge är en forskarutbildningsorganisation under uppbyggnad.

Med beaktande av att designforskning fortfarande är ett relativt nytt forskningsområde anser bedömarna att forskningsmiljön vid institutionen är tillfredsställande och uppvisar både bredd och djup. Bedömargruppen anser att det utifrån självvärderingens översikt av publikationer står klart att både doktorander och seniora forskare är aktiva i internationella forskningsnätverk på ett sätt som ger institutionen en tydlig, ämnesutvecklande profil. Det framgår även tydligt av översikten av de konkreta doktorandprojekten och övrig forskningsverksamhet att institutionen har ett utbyte med det omgivande samhället. Bedömargruppen vill betona detta arbete som ett positivt exempel på en konkretisering av ambitionen att utveckla kunskap om hur design och designpraktik kan bidra till att möta viktiga samhällsutmaningar.

Institutionens prioritering av tydliga forskningsteman är en kvalitetsaspekt, och även om det i huvudsak är en mindre krets av institutionens anställda som ansvarar för forskningen, ser bedömargruppen det som viktigt att även framöver prioritera innehållsmässig tyngd och kritisk massa inom de områden där institutionen bedriver forskning. Om detta inte sker kan engagemanget med de relativt många och varierande centrumen och nätverken leda till en utarmning av de enskilda forskningsinsatserna.

En särskild punkt som institutionen enligt bedömargruppens uppfattning bör rikta uppmärksamhet på är doktorandernas dagliga miljö, i synnerhet de fysiska ramarna för både seminarieaktivitet, individuellt skriv- och läsarbete samt studiobaserat arbete med konstnärliga designexperiment. För närvarande framstår denna dagliga miljö, särskilt tillgången till studio- och projektutrymmen, som underprioriterad. Inte minst är den fysiska forskningsinfrastrukturen av avgörande betydelse mot bakgrund av institutionens tonvikt på tvärvetenskaplig konstnärlig forskning och målet att erbjuda forskarutbildning med inriktning mot konstnärlig doktorsexamen.

Förutsättningar

Tillfredställande

Det är bedömargruppens uppfattning att institutionen har en relevant handledarkompetens och att den utgör en sammanhållen forskningsmiljö som ger tillfredsställande förutsättningar för att bedriva doktorandutbildning inom ämnet design med inriktning både mot en konstnärlig och en generell examen. Institutionen bör emellertid rikta fokus på att säkerställa docentkompetens eller motsvarande för huvudhandledare, inte minst för att stärka den konstnärliga examens attraktivitet och för att långsiktigt säkra den konstnärliga kompetensen. Den breda kretsen av potentiella handledare ger tillsammans med det omfattande forskningsnätverk som institutionen ingår i också goda förutsättningar för att öka antalet doktorander. Bedömargruppen ser det som positivt att huvudhandledaransvaret finns samlat hos en relativt liten grupp av handledare, men menar att denna mindre kärngrupp bör förstärkas och ges utvidgade möjligheter att även på lång sikt prägla utbildningens tematiska inriktning, samt att tydliggöra skillnaden mellan konstnärlig och generell examen.

Institutionens engagemang i centrumbildningar, externa forskningssamarbeten och nätverk utgör en styrka för forskarutbildningen. Bedömargruppen ser dock ett behov av att detta koordineras tydligare och kompletteras med en sammanhängande daglig miljö för doktoranderna som säkerställer utbyte och kontakt med seniora forskare även vad gäller experimenterade och gestaltande arbete i det enskilda doktorandprojektet. Institutionen bör lägga särskild vikt vid att säkerställa fokus och kritisk massa för den framväxande forskningsmiljön, med plats även för forskare på postdoktoral nivå. I detta sammanhang finner bedömargruppen att det finns ett särskilt behov av att strategiskt arbeta med profileringen av den konstnärliga forskningen med avseende på såväl filosofie som konstnärlig doktorsexamen.