Arbetslivets perspektiv

Utbildningen är inte användbar och förbereder inte studenterna för ett föränderligt arbetsliv.

I dagens samhälle förväntas specialpedagogen i yrkeslivet ha stor kunskap och erfarenhet om det mesta som kan utgöra hinder för barns och elevers lärande. En fördjupad kunskap och kompetens inom det tvärvetenskapliga specialpedagogiska fältet där kvalificerade samtal och förmåga att identifiera och undanröja hinder på flera nivåer, samarbeta med kollegor och ledning med att utveckla såväl arbetsmetoder som lärmiljöer utifrån aktuell forskning och yrkespraxis, för att alla barn och elever ska få en rättvis och likvärdig utbildning, är en förutsättning för att hantera det specialpedagogiska uppdraget. I detta ligger även att ha kännedom om vissa funktionsnedsättningar, inte minst språkliga, och hur de påverkar individens lärande för att därigenom kunna stödja och anpassa lärmiljön. De etiska aspekterna ska alltid vägas in och finnas som en röd tråd i yrkesutövningen.

I lärosätets ansökan beskrivs inte den fördjupning inom specialpedagogik som examensförordningen anger. Lärandemål och examinationsuppgifter är utskrivna i ansökan men det är inte tydligt hur uppgifterna har en progression, hur studenterna exempelvis ska utföra fältstudier eller vad som mer detaljerat ska examineras vilket bedömargruppen betraktar som mycket viktigt ur ett arbetslivsperspektiv.

Under studietiden behöver studenterna få utvecklas i att sätta forskning i relation till fältet eftersom det har stor betydelse för det framtida arbetslivet. En förutsättning är att få en god handledning på lärosätet och en bra verksamhetsförlagd plats för fältstudier. Vid intervjun påtalade lärosätet att de flesta studenter själva ordnar en plats för verksamhetsförlagda uppgifter men att lärosätet om så inte skulle vara fallet ordnar det hela, med stöd av befintliga kontaktnät. Det är inte framskrivet i vad och på vilket sätt studenterna förväntas utföra uppgifter ute på fältet kopplade till det vetenskapliga området eller hur de ska nå de dubbla progressionerna som återfinns i ansökan (en som relaterar till breddning och fördjupning inom det specialpedagogiska området och en som relaterar till vetenskaplighet generellt). För att studenterna ska få förutsättningar för det framtida arbetslivet krävs att lärosätet ger en tydligare beskrivning av vad studenterna förväntas utföra för slags fältuppgifter kopplade till kursmål och vetenskaplig grund. Enligt bedömarna har specialpedagogen en hantverksroll i sitt yrke och därför är det viktigt att studenter får träna på och utveckla de förmågorna under hela utbildningen. Lärosätet beskriver i ansökan att studierna ska bedrivas på halvfart. Det innebär att flertalet studenter arbetar i någon skolverksamhet samtidigt. Det är positivt eftersom studenterna på så vis får möjligheter till kollegialt lärande som stödjer utveckling av förmågor såsom att resonera och reflektera över olika dilemman och föra diskussioner om etiska aspekter, vilka är viktiga förmågor för det framtida yrkeslivet.

En stor del av den fördjupade kunskapen inom fältet specialpedagogik som krävs i arbetslivet är att läsa, reflektera och kritiskt granska nationell och internationell litteratur och sätta den i relation till fältet. Det är ett viktigt uppdrag i specialpedagogens arbete att söka, använda och dela nya forskningsrön med kollegor och ledning samt för att på en vetenskaplig grund och med yrkesbaserad kunskap driva förändringsarbete inom olika verksamheter i såväl stort som smått. För att utveckla den förmågan bör studenterna få möta detta tidigt i utbildningen så att de kan söka och använda än mer avancerad litteratur senare i utbildningen. Det är ett sätt att säkerställa att utbildningen bär för det framtida yrket. I ansökan nämns att "studenten ska vilja ägna sig åt forskning" för framtida rekryteringar av forskare och vid intervjuerna med lärosätet beskrevs att de räknar med att studenterna själva utvecklar och står för den kunskapen. Lärosätets litteraturreferenser i ansökan är inte av tillräcklig kvalitet för en examen och blivande specialpedagog i arbetslivet. Det saknas viss litteratur, såväl nationell som internationell av betydande karaktär. Exempelvis fler internationella texter om specialpedagogisk inkludering, ekonomiska strukturer i samhället för barn och elever som har behov av stöd samt mer tydlig litteratur om etiska aspekter, jämställdhet samt perspektiv på barns och elevers delaktighet.

Den sammantagna bedömningen är att kraven på att utbildningen ska vara användbar och förbereda studenterna för ett föränderligt arbetsliv inte är uppfyllda.