Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen Kunskap och förståelse

Utbildningen möjliggör genom sin utformning och sitt genomförande, samt säkerställer genom examination, att studenten när examen utfärdas visar sådana ämneskunskaper, inbegripet insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete, som krävs för yrkesutövningen.

Lärosätet visar i självvärderingen att det finns en genomtänkt struktur för hur studenterna ska nå examensmålen i utbildningen. De 25 nationella examensmålen kopplas till 7 nyckelkompetenser som examensmålen ska leda fram till. Lärosätet har också 3 lokala examensmål. Varje kursansvarig förväntas göra en egen matris för att förtydliga för studenterna hur kopplingen ser ut mellan examensmål, lärandemål, lärandeaktiviteter, examination och betygskriterier. Tanken bakom att knyta samman examensmål och nyckelkompetenser är ambitiös, men verkar också krävande och förutsätter att lärarna är väl insatta i upplägget.

För matematikämnet redovisar lärosätet hur studenternas ämneskunskaper säkerställs genom olika typer av examinationer som seminarier, redovisningar, skriftliga inlämningsuppgifter och salstentamina. Vid lärosätesintervjuerna framkom att även svenskämnet arbetar med varierande examinationsformer för att säkerställa studenternas ämneskunskaper.

Det friutrymme om 15 högskolepoäng som examensbeskrivningen medger för grundlärarexamen med inriktning förskoleklass och årskurs 1-3 använder lärosätet till kursen Text, kommunikation och lärande i en mångkulturell skola. Kursen innefattar förutom svenska språket även ämnesspåren svenska som andraspråk och bild. Detta val framstår som relevant i relation till de kompetenser som efterfrågas av såväl verksamma lärare som de studerande.

Under utbildningens avslutande ämnesstudier får studenterna inblick i det forsknings- och utvecklingsarbete som sker inom respektive fält. Det självständiga arbetet om 30 högskolepoäng skriver studenterna i matematik, svenska, engelska, SO eller NO/te.

Bedömargruppen ser en möjlig svaghet i utbildningens organisation när det gäller seminarieledare. Av självvärderingen framgår att såväl kurser inom den utbildningsvetenskapliga kärnan som ämneskurser vanligen använder en och samma seminarieledare genom en hel kurs eller delkurs.

Detta framhåller lärosätet som en fördel i självvärderingen, eftersom seminarieledaren då kan föra en god dialog med studenterna och justera kursupplägget inom rimliga ramar. Bedömargruppen ser dock ett problem med en sådan organisation eftersom den innebär att en ensam seminarieledare ansvarar för ett omfattande innehåll. Det kan påverka utbildningens kvalitet.

Bedömargruppen ser ett möjligt utvecklingsområde i skillnaden mellan de två inriktningarna förskoleklass och årskurs 1-3 respektive årskurs 4-6. I självvärderingen för inriktningen förskoleklass och årskurs 1-3 skriver lärosätet mycket lite om denna skillnad, medan självvärderingen för årskurs 4- 6 tydligare kommenterar att skillnaden framför allt syns i seminarierna och de elevexempel som behandlas där. Även om vissa aspekter av lärarutbildningen bör kunna samläsas finns också områden där det behöver synas betydande skillnader i utbildningen. Sådana områden finns inom såväl ämne som ämnesdidaktik. Det är inte tydligt för bedömargruppen att inriktningarnas utformning och genomförande skiljer sig åt tillräckligt mycket i detta avseende.

Ett fåtal självständiga arbeten uppvisar brister inom insikt i aktuellt forskningsarbete. Det handlar om arbeten där studenterna har använt riktlinjer och rapporter som de mest centrala referenserna på bekostnad av forskningspublikationer.

Utbildningen möjliggör inte genom sin utformning och sitt genomförande, samt säkerställer inte genom examination, att studenten när examen utfärdas visar kunskap om vetenskapsteori och kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder samt om relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen.

Av självvärderingen framgår att en kurs i vetenskapsteori och utbildningsvetenskaplig forskning ges i direkt anslutning till det avslutande självständiga arbetet. Denna kurs behandlar såväl kvalitativa som kvantitativa forskningsmetoder. Studenterna får också arbeta med tillämpningsövningar. Vid lärarintervjun framgick att en kursvecka ägnas åt kvantitativ metod, och under denna vecka får studenterna bland annat föra en kritisk diskussion om en undersökning som har genomförts med kvantitativ metod. Dessa kunskaper examineras också.

Vidare framgår det av självvärderingen att varje kurs innehåller moment som är knutna till utvecklingen av vetenskaplig kompetens. Dessa inslag breddas och fördjupas genom utbildningens olika kurser. Det saknas dock konkreta exempel på i vilka kurser detta sker, och på hur den vetenskapliga kompetensen examineras.

Lärosätet har nyligen genomfört ett utvecklingsarbete för att utbildningen som helhet ska ge studenterna bättre förutsättningar för att genomföra sina examensarbeten inom utsatt tid. Bland annat får studenterna nu möta olika vetenskapliga metoder tidigt i utbildningen, samt arbeta mer med det vetenskapliga skrivandet. Lärosätet har också nyligen arbetat om det självständiga arbetet från två arbeten om 15 högskolepoäng till ett integrerat arbete om 30 högskolepoäng.

Vid intervjuerna framkom att lärosätet tillämpar ett system med tre roller i det självständiga arbetet: handledare, medbedömare och examinator. Examinator är alltid disputerad, medan handledare och medbedömare vanligen inte är det. Medbedömaren leder ventileringsseminariet och förbereder det självständiga arbetet för examination genom att läsa och skriftligt kommentera det i relation till betygskriterierna. Detta underlag lämnas tillsammans med arbetet till examinator som sedan formellt sätter det slutgiltiga betyget. För varje ämne finns en till två examinatorer. Lärosätet motiverar denna

ordning med den låga andel disputerade som finns inom ämnena. Samtidigt tar lärosätet in totalt 100 studenter per termin till de två grundlärarutbildningarna. Bedömargruppen anser att systemet brister i både genomförande och examination. Såväl handledning som examination av självständiga arbeten på avancerad nivå kräver en hög vetenskaplig kompetens om studenterna ska få förutsättningar för att nå målen om vetenskapsteori samt kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder.

Lärosätet kommenterar relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen med att hänvisa till mötet mellan de högskoleförlagda studierna och den beprövade erfarenhet som finns på partnerskolorna. Även om självvärderingen inte är tydlig med hur lärosätet ser på och definierar beprövad erfarenhet framkommer ett medvetet arbete. Ett exempel är kursen Utveckling och lärande, som integrerar den utbildningsvetenskapliga kärnan med den verksamhetsförlagda utbildningen. Under kursen analyserar och systematiserar studenterna sina erfarenheter av undervisning, bland annat för väcka idéer om alternativa didaktiska val. Denna del av målet bedöms därmed som uppfylld.

Bland de självständiga arbetena uppvisar en tredjedel brister inom målet för vetenskapsteori, forskningsmetoder och relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det som brister är bland annat förståelsen för vad vetenskaplig grund är. Andra brister är att studenterna använder många olika vetenskapliga metoder i ett och samma arbete, med svaga metodbeskrivningar och svag argumentation. Det finns även exempel på arbeten där bristen på koherens är så pass stor att kunskaperna om de kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder som använts måste ses som bristande.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen Färdighet och förmåga

Utbildningen möjliggör genom sin utformning och sitt genomförande, samt säkerställer genom examination, att studenten när examen utfärdas visar fördjupad förmåga att kritiskt och självständigt tillvarata, systematisera och reflektera över egna och andras erfarenheter samt relevanta forskningsresultat för att därigenom bidra till utvecklingen av yrkesverksamheten och kunskapsutvecklingen inom yrkesområdet.

Lärosätet uppger i självvärderingen att detta mål framför allt behandlas och kommer till uttryck i det självständiga arbetet. Dock förväntas studenterna under hela sin utbildning utveckla sin förmåga att anta ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt.

I självvärderingen beskriver lärosätet hur utbildningen är organiserad i tre delar: ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna, den utbildningsvetenskapliga kärnan samt den verksamhetsförlagda utbildningen. Här framstår progressionen som väl organiserad för att ge studenterna möjlighet att tillvarata, systematisera och reflektera över egna erfarenheter i relation till relevanta forskningsresultat. Bland annat får studenterna under kursen Utveckling och lärande diskutera sina erfarenheter från den verksamhetsförlagda utbildningen i relation till olika teoretiska perspektiv. Av intervjuerna framgick också att dessa färdigheter och förmågor examineras inom ramen för den verksamhetsförlagda utbildningen.

De flesta självständiga arbeten uppvisar hög kvalitet i relation till detta mål. I de fall brister finns handlar de om att det kritiska förhållningssättet är mycket svagt och att arbetet saknar reflektion och systematik.

Utbildningen möjliggör genom sin utformning och sitt genomförande, samt säkerställer genom examination, att studenten när examen utfärdas visar förmåga att tillämpa sådan didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande inom det eller de ämnen som utbildningen avser och för yrkesutövningen i övrigt.

I matrisen över examensmål kopplade till nyckelkompetenser är detta mål placerat under didaktisk kompetens. Bland de 14 examensmål som inkluderas i nyckelkompetensen går det att urskilja både färdighetsmål och kunskapsmål. Studenterna förväntas utveckla didaktisk kompetens

inom utbildningens alla tre delar, det vill säga ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna, den utbild¿ningsvetenskapliga kärnan samt den verksam¿hetsförlagda utbildningen. Det övergripande kunskapsmålet som innebär att studenterna tillägnar sig sådana kunskaper i didaktik och ämnesdidaktik inklusive metodik som krävs för undervisning och lärande kommuniceras på en generell nivå i självvärderingen. Intervjuerna klargjorde dock frågor om hur ämnesdidaktik och metodik undervisas och examineras i utbildningen, till exempel när det gäller frågor om att planera och genomföra undervisning.

Flera ämneskurser innefattar fältstudier på de partnerskolor som är knutna till utbildningen. Detta bör ge studenterna goda förutsättningar för att nå målen. I studentintervjun förde studenterna fram samarbetet med partnerskolor som något positivt och önskade mer av detta. Dock konstaterar bedömargruppen att de ämnesblock som skrivs fram i självvärderingen i första hand betonar linjen mellan kurserna i den utbildningsvetenskapliga kärnan (UVK) och i den verksamhetsförlagda utbildningen, och inte lika tydligt betonar hur ämneskurserna knyts samman med UVK och verksamhetsförlagd utbildning inom blocken. Detta visar att ämnesdidaktiken riskerar att hamna i skymundan i utbildningen.

Bedömargruppen ser också en svaghet i den flexibilitet som lärosätet erbjuder i form av campus- respektive nätbaserade undervisningsformer. De utmaningar som utbildningen står inför med att bedriva både campus- och nätbaserad undervisning parallellt, med ett fåtal campusdagar gemensamma för alla studenter, kommenteras inte i självvärderingen. Det är en potentiell svaghet i relation till målet. De studenter som har valt att läsa kurser med campusförlagd undervisning menade också i sin intervju att poängen med att välja campusundervisning försvinner när antalet campusträffar är så lågt.

Utbildningen möjliggör genom sin utformning och sitt genomförande, samt säkerställer genom examination, att studenten när examen utfärdas visar förmåga att självständigt och tillsammans med andra planera, genomföra, utvärdera och utveckla undervisning och den pedagogiska verksamheten i övrigt i syfte att på bästa sätt stimulera varje elevs lärande och utveckling.

Det framgår av självvärderingen att studenterna vid varje verksamhetsförlagd kurs arbetar med att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Varje period av verksamhetsförlagd utbildning (VFU) avslutas med ett trepartssamtal där studenterna också skriver en självvärdering. Momenten är planerade i progression och skapar en god grund för studenterna att nå målet.

I självvärderingen ger lärosätet ett gott exempel på en uppgift där studenterna genom visuell gestaltning i form av film visar hur man kan utveckla undervisning. Detta gör studenterna efter att de under sin avslutande VFU har tagit ett helhetsansvar för att planera, genomföra och utvärdera ett lärandeobjekt. Examinationsuppgiften är inspirerad av Learning studies.

Ett utvecklingsområde är arbetet med detta mål inom det ämnesdidaktiska området. Här verkar progressionen och examinationerna i relation till målet vara mindre tydliga.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen Värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen möjliggör genom sin utformning och sitt genomförande, samt säkerställer genom examination, att studenten när examen utfärdas visar förmåga att i det pedagogiska arbetet göra bedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, i synnerhet barnets rättigheter enligt barnkonventionen, samt en hållbar utveckling.

Enligt självvärderingen behandlas mänskliga rättigheter och barnets rättigheter enligt barnkonventionen explicit i vissa kurser inom den utbildningsvetenskapliga kärnan och i anslutning till den verksamhetsförlagda utbildningen. Exempel på detta är tre kurser som från olika infallsvinklar behandlar sådant som skolans styrning, utbildningspolitiska och utbildningsfilosofiska ställningstaganden, maktrelationer och lärares yrkesetik. Lärosätet uppger också att teman som rör värderelaterade dimensioner genomsyrar hela utbildningen.

Målet framstår som i huvudsak väl behandlat, men bedömargruppen menar att ett utvecklingsområde är att säkerställa målet genom examinationer. Bedömargruppen noterar också att förmågan att göra bedömningar som särskilt beaktar hållbar utveckling skrivs fram svagt i de kurser som

självvärderingen ger som exempel. Även detta ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

I självvärderingen konstaterar lärosätet att skolans värdegrund antas som en giltig utgångspunkt i utbildningen när det gäller normer. Samtidigt uppger man att dessa normer ska kunna granskas kritiskt, vilket betyder att studenterna utvecklar ett förhållningssätt på två nivåer: en normativ och en normkritisk metanivå. Denna utgångspunkt gör att det är sannolikt att studenterna når målet.

Kurser som explicit behandlar frågor om kön och makt i relation till pedagogisk verksamhet ingår i första hand i den utbildningsvetenskapliga kärnan och i den verksamhetsförlagda utbildningen, men även till viss del i ämneskurser och ämnesdidaktiska studier. Till exempel diskuterar man bland annat frågor om genus och språk i en svenskkurs.

Ett gott exempel på hur lärosätet arbetar för att stödja såväl mäns som kvinnors kvarvaro är att man låter manliga studenter arbeta tillsammans. I dagsläget är sex procent av studenterna män. Genom att de får arbeta tillsammans slipper de representera sin genustillhörighet snarare än sig själva i

diskussioner med andra studenter.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination

följs systematiskt upp. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Detta bedömningsområde bedöms som ett av lärosätets styrkeområden. Bland annat har man ett väl fungerande operativt arbete med verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner. I detta arbete får utbildningens gemensamma verksamhetsplanering vägleda den verksamhetsplanering och verksamhetsutveckling som utbildningens medverkande ämnesavdelningar utarbetar. På ämnesnivå leds kvalitetsarbetet av en ämnesansvarig i varje ämne som medverkar i regelbundna programmöten. Utvärdering på kursnivå sker regelbundet och enligt en väl fungerande handläggningsordning. På ämnesnivå följer man upp kursvärderingarna inom ämnet. På grund av kursvärderingarnas låga svarsfrekvens har lärosätet som ett komplement infört avstämningar med studenter under och efter kurserna. Studenterna gör också en programvärdering efter utbildningens sista kurs. Studenter deltar också i arbetet med alumnenkäter, såväl nationella som specifika för lärosätet. Kvalitetsarbetet följs upp med kompetenshöjande åtgärder för personalen och programvisa utvecklingsprojekt.

Lärosätet verkar för att studenten genomför utbildningen inom planerad studietid.

Enligt självvärderingen sker de flesta avhopp tidigt i utbildningen. Den främsta orsaken uppges vara bristande studiemotivation och svårigheter att ägna sig åt studierna på heltid.

Lärosätets åtgärder för att motverka avhopp har enligt självvärderingen handlat om att tidigt i utbildningen förtydliga för studenterna att utbildningen kräver heltidsstudier. Lärosätet ser också att samarbetet med partnerskolor har bidragit till att minska andelen avhopp. Vid intervjuerna framkom att även andra typer av stöd finns, till exempel stöd i akademiskt skrivande. Eftersom de flesta avhopp sker tidigt i studierna menar bedömargruppen dock att det hade varit motiverat att också proaktiv t och riktat utveckla åtgärder som minskar just dessa avhopp. Under studentintervjun framkom att flera av studenterna vill ha tydligare stöd, till exempel i frågor om hur de ska tolka instruktionerna till uppgifter. Lärosätet beskriver dock i självvärderingen att man organiserar sådana frågestunder. Studenterna nämnde också att kurser med få studenter kan leda till att campusundervisningen dras ned till förmån för mer nätbaserad undervisning. Det menade studenterna sänker kvaliteten på seminarierna, eftersom nätbaserade seminarier gör det svårare att ha en dialog med läraren. Studenterna påpekade också att det kan bli svårare att få ordet under nätbaserade seminarier, samt lättare att glida undan och inte vara lika aktiv som vid ett campusförlagt seminarium.

Självvärderingen innehåller inte någon analys som jämför kvarvaron eller genomströmningen hos studenter som läser på campus respektive läser nätbaserat. Det finns inte heller någon analys av vilka utmaningar de olika studieformerna kan föra med sig när det gäller motivation och heltidsstudier. I intervjuerna motiverade lärosätet detta med att man inte skiljer på de två grupperna.

Bedömargruppen ser dock den stora andelen nätbaserad undervisning som en central aspekt av utbildningen som kan behöva särskild uppmärksamhet när det gäller kvalitet och kvarvaro för alla studenter. Bedömargruppen noterar också en förvånansvärt låg kvarvaro hos den studentgrupp som började sin utbildning hösten 2014 jämfört med tidigare studentkullar. För kullen som började 2014 var kvarvaron 58 procent under utbildningens andra år. De två tidigare läsåren var kvarvaron 71 respektive 73 procent. Här saknas en diskussion i självvärderingen om vad detta beror på. I intervjun framkom att den låga kvarvaron berodde på att utbildningen då gjordes om från distansbaserad till mer campusbaserad, vilket ledde till att många studenter hoppade av.

Utformning, genomförande och resultat

Inte tillfredsställande

Det finns en genomtänkt struktur för hur studenterna ska nå examensmålen. Strukturen bygger på att examensmålen kopplas till nyckelkompetenser som examensmålen ska leda fram till. Utbildningens utformning och genomförande säkerställer studenternas ämneskunskaper med en variation av olika examinationsformer. Bedömargruppen anser dock inte att utbildningen genom examination säkerställer att studenterna visar kunskap om vetenskapsteori och kvalitativa och kvantitativa forskningsmetoder. Lärosätet tillämpar ett system med tre roller i det självständiga arbetet: handledare, medbedömare och examinator. Examinator är alltid disputerad, medan handledare och medbedömare vanligen inte är det. Examinatorns roll är att formellt sätta det slutgiltiga betyget.

Lärosätet motiverar denna ordning med den låga andelen disputerade inom ämnena. Bristerna i systemet gör att den sammanvägda bedömningen av bedömningsområdet är att det inte är tillfredsställande. När det gäller relationen mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och dess betydelse för yrkesutövningen anser bedömargruppen att målet är uppfyllt. Lärosätet redovisar i självvärderingen hur detta säkerställs.

För kunskapsformen Färdighet och förmåga visar underlagen att utbildningen är organiserad i tre delar: ämnesstudierna och de ämnesdidaktiska studierna, den utbildningsvetenskapliga kärnan och den verksamhetsförlagda utbildningen. Progressionen framstår som väl organiserad för att ge studenterna möjlighet att tillvarata, systematisera och reflektera över egna erfarenheter i relation till relevanta forskningsresultat. Studenterna arbetar med att planera, genomföra och utvärdera undervisning i varje kurs i den verksamhetsförlagda utbildningen.

När det gäller kunskapsformen Värderingsförmåga och förhållningssätt behandlar vissa kurser explicit mänskliga rättigheter och barnets rättigheter enligt barnkonventionen. Förmågan att göra bedömningar med särskilt beaktande av hållbar utveckling skrivs dock fram svagt.

Utbildningen beaktar, kommunicerar och förankrar ett jämställdhetsperspektiv. Utgångspunkten för detta arbete är skolans värdegrund. Ett styrkeområde är att utbildningen följs upp på ett systematiskt sätt, och uppföljningen leder till utvecklingsarbeten vid behov. Lärosätet arbetar på olika sätt för att stötta studenterna att genomföra utbildningen inom den planerade studietiden. Bedömargruppen ser ett behov av mer stöd till studenterna under de första terminerna där också de flesta avhoppen sker. Vidare ser bedömargruppen att lärosätet behöver analysera kvarvaro i relation till om studenterna väljer att läsa stora delar av utbildningen nätbaserat eller på campus.

Bedömargruppen identifierar tre utvecklingsområden inom detta bedömningsområde. Det första berör ämnesdidaktiken, som riskerar att hamna i skymundan. Anledningen till detta är att kurserna i den utbildningsvetenskapliga kärnan och i den verksamhetsförlagda utbildningen knyts samman tydligare än vad ämneskurserna och den verksamhetsförlagda utbildningen gör. Det andra utvecklingsområdet rör balansen mellan de nätbaserade och campusbaserade undervisningsformerna. Andelen campusbaserad undervisning framstår som låg, vilket studenterna ser som ett kvalitets- och motivationsproblem. Det tredje utvecklingsområdet är att säkerställa att studenterna i det pedagogiska arbetet kan göra bedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter, hållbar utveckling inräknat.

Bedömargruppen vill också lyfta fram två goda exempel. Det första är den visuella gestaltning i form av film som visar hur undervisning kan utvecklas. Detta gör studenterna efter att de i sin avslutande verksamhetsförlagda utbildning har tagit ett helhetsansvar för att planera, genomföra och utvärdera

ett lärandeobjekt. Det exemplet andra är hur lärosätet arbetar för att stödja både män och kvinnor att stanna kvar i utbildningen.