Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är inte utformad och genomförs inte på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar doktorandens beredskap att möta förändringar i arbetslivet såväl inom som utanför akademin.

Den enda doktorand som är inskriven i forskarutbildningen deltar i undervisning i ämnet och tillskansar sig på så sätt kvalifikationer som är värdefulla för fortsatt arbetsliv, både inom akademin och i näringslivet. Det framgår däremot varken av intervjuer eller självvärdering om detta är ett aktivt val för att utveckla doktoranden och därmed en del av forskarutbildningen, eller om det finns andra skäl för doktorandens deltagande i undervisning. Deltagandet har också skett i en större omfattning är vad som är lämpligt för att genomföra utbildningen på utsatt tid. Självvärderingen beskriver att doktorander förbereds för sitt arbetsliv genom en bred samverkan mellan akademi och industri. Bedömargruppen anser att det är en för snäv beskrivning av vad som ger en god beredskap för arbetslivet både inom och utanför akademin. Dels är det ett påstående som skulle behöva exemplifieras (Vad är en bred samverkan?), dels ger samverkan i sig inte självklart en förberedelse för näringslivet för doktorander. Bedömargruppen anser att forskarutbildningen uppvisar tydliga svagheter inom detta område.

Arbetsliv och samverkan

Inte tillfredsställande

Bedömargruppen anser att det saknas systematik och genomtänkt struktur i utbildningen för att skapa goda förutsättningar för doktorandernas fortsatta arbetsliv eller beredskap för att möta förändringar i arbetslivet.