Doktorandperspektiv

Doktoranden ges möjlighet att ta en aktiv roll i arbetet med att utveckla utbildningens innehåll och genomförande.

Den huvudsakliga plattformen för doktorandernas inflytande över utbildningen utgörs av programrådet, till vilket doktorandgruppen har utsett två representanter. Syftet med programrådet är bra och är i linje med det förväntade enligt bedömarnas uppfattning. Lärosätet tar samtidigt upp att deltagandet på mötena av olika anledningar varit svagt, bland annat beroende på skiftande engagemang och hög arbetsbelastning. En doktorandrepresentant finns även i Utbildnings- och forskningsnämnden på Konstfack, och i Forskning- och forskningsutbildningsutskottet. Utbildnings- och forskningsnämnden har det övergripande ansvaret för forskningens kvalitet, och doktorander har därmed insyn och påverkansmöjlighet i forskningsstrategiska frågor på Konstfack. Doktoranderna får en roll vid rekryteringen av nya doktorander i utbildningen genom att ha en utsedd representant som medverkar vid intervjutillfällena av kandidater. Programledningen ansvarar för att förmedla information till doktoranderna. I och med att forskarutbildningen är fördelad över KTH och Konstfack, finns en komplexitet i ansvar och inflytande som bör ses över. På det stora hela ser ändå lösningarna för doktoranderna ut att vara förenliga med bedömargruppens förväntningar.

Doktoranden får möjlighet att aktivt utveckla utbildningens innehåll, exempelvis genom kursutbudet och i översynen av den allmänna studieplanen. Exempel på detta är den kritik mot kursen i vetenskapsteori som väcktes och som medförde förändringar och inrättandet av en ny kurs med tydligare avstamp i doktorandernas egna projekt. Även önskemålet om begränsning av externt deltagande i interna kurser har hörsammats. Bedömarna ser denna lyhördhet gentemot doktoranderna som ett positivt exempel.

Programmet ger doktoranderna stor frihet att utforma sina doktorandprojekt. Inflytandet på individuell nivå sker framför allt i arbete med de individuella studieplanerna i samråd med huvudhandledaren, och rör då planeringen av projektarbete, kurser, utlandsvistelser och andra aktiviteter. Planering av etappseminarier, val av opponent och dylikt är också frågor där doktoranden har ett stort inflytande. Verktyget för detta utgörs framför allt av den individuella studieplanen. Utvecklingssamtal hålls varje år med den programansvariga och är ytterligare en kanal för doktoranderna. Sett enbart ur doktorandperspektivet är bedömningen att detta i stort är positivt, men här finner bedömargruppen utmaningar som kommer av hur detta samspelar med andra bedömningsområden.

Utbildningen säkerställer inte en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö för doktoranden.

Doktoranderna erbjuds en fysisk arbetsplats på Konstfack, samt tillgång till verkstäder av mycket hög kvalitet för arbete med många material, IT-utrustning och bibliotek. Studenthälsan på KTH erbjuder stöd vid studerandesvårigheter och dylikt. Forskarutbildningsansvarig finns för samtal när problem uppstår om arbetsprocess eller handledning. Två handläggare på KTH finns tillgängliga för att hjälpa doktoranderna med praktiska frågor om LADOK, elektronisk individuell studieplan, doktorandmedel, beställning av resor m.m. På Konstfack finns motsvarande resurser på utbildnings- och forskningsadministrativa avdelningen (UFA), som stöd och komplement till de personalansvariga på den institution där doktoranden är anställd. Alla funktioner verkar alltså finnas på plats, men det framkommer i underlagen att det råder otydligheter i vart doktoranderna ska vända sig i olika frågor. Bedömarna anser därför att detta inte verkar vara en stabil lösning och vill lyfta det som ett viktigt utvecklingsområde.

Flera av doktoranderna bor på annan ort eller har valt en lägre arbetstakt på grund av annan konstnärlig verksamhet. Detta försvårar ett aktivt deltagande och inflytande, och minskar dessutom möjligheten till möten och utbyten på daglig basis. Utbildningen är inriktad mot doktorander som bedriver en självständig praktik, vilket innebär att de har andra arbetsplatser och nätverk med externa parter. Det framgår av självvärderingen och intervjuerna att särskilt Konstfack vill bygga upp en daglig forskningsmiljö vid lärosätet, samtidigt som doktoranderna ofta har sina vardagliga projektaktiviteter långt ifrån institutionen. Bedömarna hade gärna sett att utbildningen presenterat en strategi för att hantera denna situation och för att skapa en gemensam miljö mellan de båda lärosätena.

Självvärderingen tar upp att det finns en önskan från flera håll om närmare kontaktvägar mellan doktorander och forskare. Doktoranderna efterfrågar mer och tätare kontakt och utbyte sinsemellan, till exempel genom att begränsa deltagandet i kurser till doktorander inom programmet. Detta hamnar då i strid med ambitionen för programmet, som är att bredda studenternas nätverk genom bredare deltagande i kurserna. Det framkommer enligt bedömarna en spänning mellan doktorandernas vilja att i högre utsträckning forma utbildningen, och utbildningens ambitioner att förena konstnärliga och vetenskapliga förhållningssätt med avancerade kunskapsteoretiska och metodologiska perspektiv.

Bedömarna uppfattar som ett tydligt utvecklingsområde för de två lärosätena att skapa en enkel och tydlig struktur för doktorandernas arbetsmiljö och dess utveckling, samt göra ett val när det gäller närvaro i forskarutbildningsmiljön och utarbeta strukturer och former efter detta.

Doktorandperspektiv

Tillfredsställande

Sammanfattningsvis framgår det av både intervjuerna och självvärderingen att doktoranderna i hög grad är involverade i utformningen av utbildningen och har stor frihet att organisera sina egna projekt. Denna involvering och frihet i det egna arbetet verkar däremot inte matchas tillräckligt väl av en tydlig profilering av ämnet, miljön, eller en daglig forskningspraxis som doktoranderna kan förhålla sig till.

Det är problematiskt anser bedömarna att forskarutbildningsmiljön inte knyter an till någon egentlig sammanhängande forskningsmiljö som även inkluderar disputerade forskare, och att planer på att etablera en sådan miljö inte verkar finnas. Dessutom har institutionerna inte ett tillräckligt stöd för den distribuerade inlärningsmiljö som är en konsekvens av att ha antagit doktorander som inte är på plats på institutionen.