Område och huvudområde

Angiven examen är reglerad och ryms inom examensordningen.

Stiftelsen Sankt Ignatios (SI) ansöker om rätt att utfärda teologie masterterexamen med religionsvetenskap och teologi som område (i ansökan benämnt huvudområde) med inriktningar mot östkyrkliga studier (Ös), mot internationella relationer och ekumenik (IRE), samt mot religion, politik och demokrati (RPD). Den sistnämnde inriktningen benämns i ansökan även som "religion, konst och demokrati". Vi väljer den benämning som används i utbildningsplanen.

De tre utbildningsprogrammen som leder till examen är på avancerad nivå, omfattar 120 högskolepoäng (hp), varav ett examensarbete på 30 hp (eller 15 hp om studerande tidigare skrivit en magisteruppsats om 15 hp), och ges på engelska som campusprogram och distansprogram (Ös, IRE) eller enbart på distans (RPD). Bedömarna konstaterar att angiven examen är reglerad och ryms inom examensordningen.

Området är inte definierat i relation till den vetenskapliga grunden. Utbildningens innehåll inklusive inriktningar har inte rimlig omfattning och avgränsning i förhållande till området.

Ansökan använder benämningen huvudområde för ansökt examen och inte den som används i UKÄ:s vägledning, där begreppet område används för tillstånd på masternivå. Vi tolkar ansökans huvudområde som likvärdigt med område.

Kursernas innehåll inom samtliga tre inriktningar (Ös, IRE och RPD) är generellt uttryckligen orienterat mot de ortodoxa kyrkornas traditioner, ofta mot deras tidiga historia. Denna omständighet skapar oklarheter dels (a) om inriktningarnas inbördes relationer, dels (b) om inriktningarnas relation till området för den sökta examen som är religionsvetenskap och teologi.

(a) Efter att ansökan presenterat de tre huvudinriktningarna Östkyrkliga studier, Internationella relationer och ekumenik, samt Religion, konst och demokrati, varvid den förstnämnda skrivs fram med betydligt större precision än de två övriga, följer en sammanfattning som låter Ös omsluta IRE och RPD: "Genom ovan uppdelning strävar Sankt Ignatios efter att ge en så fullständig bild av östkyrkliga studier som möjligt. Indelningen täcker fältets fyra klassiska källor (bibeln, kyrkofäderna, liturgin, kyrkorätten) men även teorier om kyrkans självförverkligande och dess påverkan och förlängning i civilsamhället" (sid. 66). Här framstår inriktningarna IRE och RPD som sammanfallande med Ös, den inriktning som också i ansökan generellt framstår som den givande och klart dominerande parten. Citatet pekar även på en annan återkommande problematik, nämligen att "kyrkan" oftast men inte alltid refererar till de östkyrkliga kyrkotraditionerna. I båda fall är det SI:s profil och nuvarande kompetensområde som genererar dessa oklarheter.

(b) Mera allvarlig är att ansökan återkommande skapar oklarhet om dessa inriktningars relation till området för den sökta examen: religionsvetenskap och teologi. Partiellt och på ett ytligt plan avspeglas denna otydlighet i ansökans rubriker på inriktningarna: "Masterexamen i östkyrkliga studier", "Masterexamen i internationella relationer och ekumenik" och "Masterexamen i religion, politik och demokrati" samt i de motsvarande benämningarna i utbildningsplanerna (bilagorna 5-7). Dessa skrivningar pekar mot den sammanblandning av inriktning och område som de facto föreligger i de tre programmens utbildningsplaner. I dessa har de nationella målen för området i HF skrivits om enligt följande: "1.2. Mål enligt nationell examensbeskrivning: … visa kunskap och förståelse inom östkyrkliga studier, inbegripet såväl brett kunnande inom området som väsentligt fördjupade kunskaper inom en riktning [sic!] av området vid EHS [Enskilda högskolan Stockholm] (kyrkohistoria, särskilt patristik, liturgik, ecklesiologi) samt fördjupad insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete. Visa väsentligt fördjupad metodkunskap inom en inriktning i östkyrkliga studier." (Ös, motsvarande för IRE och RPD). Även om "område" (bis) här verkligen skulle avse (det i HF ursprungliga) området, religionsvetenskap och teologi (en sådan tolkning är inte möjlig beträffande IRE och RPD vilka förefaller identifiera "field" med respektive inriktning), lyckas inte ansökan i andra avseenden göra det sannolikt att den sökta utbildningen ger möjligheter till den fördjupning inom området som HF avser med "brett kunnande inom området" och som formar motsvarande religionsvetenskapliga och teologiska utbildningar i Sverige och internationellt. Fastmer är både ansökan och intervjuer med SI:s ledning entydiga avseende att utbildningens kursutbud ger inga eller endast mycket begränsade möjligheter till den förväntade och nödvändig fördjupning inom området som är förutsatt i examensbenämningen master i teologi (Degree of Master of Theology).

Området religionsvetenskap och teologi uppfattas i nationell och internationell tradition vanligen brett och mångfacetterat och består därför av ett flertal discipliner och inriktningar som helt eller delvis kan överlappa varandra. Inget svenskt lärosäte kan ensamt sägas täcka in hela områdets spännvidd inom utbildning och forskning. Utifrån nationell horisont är kursutbudet på masterutbildningen vid SI inte är utformat så att det kan anses ge möjligheter till brett kunnande inom områdets mest etablerade och konstituerande inriktningar och avgränsningar. Betydande delar av de religionsvetenskapliga och teologiska disciplinerna saknas för närvarande vid SI eller har ett alltför begränsat utrymme, såsom de som är inriktade på samtida och komparativa perspektiv av olika religiösa, filosofiska och etiska uttryck och yttringar vilka är väsentliga för den avancerade religionsvetenskapliga och teologiska utbildningens och forskningens relevans i samhällsdebatten.

Sammanfattningsvis är området för den ansökta masterexamen religionsvetenskap och teologi, men såväl kursutbudet som kursernas innehåll tenderar att inrikta studierna direkt mot en av de tre specialiseringarna. Dessa är samtliga orienterade mot SI:s speciella kompetens inom studier av de östkyrkliga traditionerna, snarare än att erbjuda fördjupad kännedom om varierande vedertagna inriktningar inom området (enligt examensordningen krävs "brett kunnande inom området"). Även om flera av kurserna, inklusive de metodorienterande, kan omfatta moment med anknytningspunkter till ett flertal akademiska discipliner, däribland de religionsvetenskapliga och teologiska, framstår utbildningen i relation till sitt område och till examensbenämningen som anmärkningsvärt snäv och i hög grad historiskt orienterad.

I ett rikstäckande perspektiv finns inte ett allmänt intresse av att examen får utfärdas.

Även om de tre masterprogrammen innehåller flera etablerade religionsvetenskapliga och teologiska aspekter får dessa avsevärt mindre utrymmen än inom motsvarande nationell och internationell utbildning på avancerad nivå. Denna brist kan inte kompenseras av att de tre inriktningarna, vilka alla ger uttryck för SI:s speciella kompetens inom studiet av östkyrkorna, kan anses vara angelägna i ett nationellt perspektiv.

En bredare akademisk utbildning med denna profil på avancerad nivå, grundad på det samarbete med representanter för de östkyrkliga traditionerna som för närvarande sker vid Sankt Ignatios folkhögskola, skulle dock ha förutsättningar för att låta SI framträda som en betydelsefull nationell framtida samarbetspartner gällande både utbildning och forskning.

I anslutning till denna punkt vill vi i ett vidare nationellt perspektiv lyfta fram den speciella omständigheten att ansökan avser en utbildning med tillhörande personalresurser som i dagsläget är förlagd vid en annan huvudman. Konsekvenserna för Enskilda högskolan Stockholm (EHS) måste enligt vår mening beaktas.

Personal (Lärarkompetens och lärarkapacitet)

Antalet lärare och deras sammantagna kompetens (vetenskapliga och pedagogiska) inom området är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Enligt ansökan och kompletterande skriftliga uppgifter från SI:s ledning kommer fjorton disputerade lärare att tjänstgöra vid högskolan, varav fem tjänstgör på 100 procent, två lärare på resp. 90 och 80 procent, fem lärare på 50 procent och två lärare på 20 procent. Tre av dessa lärare är professorer, med anställning omfattande resp. 100, 50 och 20 procent av heltid, övriga disputerade lärare anges som lektorer, varav en är docent. Två av lärarna närmar sig pensionering: en lektor på 50 procent, f. 1953, och en professor på 20 procent, f. 1955. Enligt ansökan och kompletterande uppgifter har samtliga dessa fjorton lärare genomgått högskolepedagogisk utbildning och erbjuds kontinuerligt fortbildning häri.

Avseende lärarkompetensens ämnesmässiga fördelning i förhållande till det område inom vilket man söker examenstillstånd är det inom inriktningen Ös som SI står starkast. Kompetensen fördelas inom följande ämnesområden (som i ansökan anges som lärarnas "huvudområden") där 100 procent motsvarar en heltidstjänst: kyrkohistoria med patristik 190 procent, kyrkohistoria 50 procent, östkyrkliga studier 20 procent, kyrkovetenskap 130 procent, liturgivetenskap 150 procent, bibelvetenskap 170 procent. Därutöver 200 procent i religion, konst och demokrati och 50 procent i internationella relationer och ekumenik.

I linje härmed: bland de fyra ämnen som enligt ansökan ryms inom inriktningen Ös, bibelvetenskap med receptionshistoria, kyrkohistoria med patristik, liturgivetenskap och kyrkovetenskap, är det inom kyrkohistoria med patristik som SI har den största formella kompetensen med tre lärare, inkl. en lärare i östkyrkliga studier (100 + 90 + 20 procent). Tillsammans med lärarresurserna inom bibelvetenskap, kyrkovetenskap, inklusive liturgivetenskap, och inom religion, konst och demokrati samt inom internationella relationer och ekumenik är den samlade lärarkompetensen på SI enligt vår bedömning tillfredsställande avseende utbildningens behov inom inriktningen Ös.

Beträffande inriktningarna IRE och RPD är lärarkompetensen svårare att utläsa av ansökan. "Ämneskollegiet för liturgivetenskap samt religion, konst [sic!] och demokrati" består av fyra disputerade lärare: tre lektorer (tillsammans 250 procent) och en professor (100 procent). "Ämneskollegiet för kyrkovetenskap samt internationella relationer och ekumenik" utgörs av tre disputerade lärare: två lektorer (tillsammans 130 procent) och en professor (50 procent). Lärarkompetensen för inriktningarna IRE och RPD, såsom den kan utläsas från dessa uppgifter, är väsentligt lägre i relation till Ös och är mera svår bedömd.

Även om de enskilda lärarnas kompetens inte är begränsad till någon, några eller samtliga tre inriktningar saknar det nuvarande lärarlaget formella ämneskompetens inom flera av de discipliner som traditionellt konstituerar området religionsvetenskap och teologi och därmed möjliggör att en masterexamen i teologi ger de studerande förväntad överblick över detta område och kännedom om problem rörande dess forskningsfält. Lärarresursen bedöms därför inte vara adekvat i förhållande till ansökt examen.

Utbildningsmiljön

Det finns inte en för utbildningen i huvudområdet relevant vetenskaplig miljö och verksamheten bedrivs inte så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning inom huvudområdet.

Av de fjorton disputerade lärarna vid SI har de elva framtida högskolelektorerna 20 procent av sin anställning reserverad för forskning, och enligt intervjuerna har de tre professorerna 50 procent för forskning och forskarutbildning. De disputerade lärarna vid SI är aktiva forskare inom sina fält. Enligt ansökan publicerar lärarna sin forskning i välrenommerade tidskrifter och deltar aktivt i nationella och internationella vetenskapliga nätverk och konferenser. Två enskilda forskningsprojekt i östkyrkliga studier, finansierade av Vetenskapsrådet, är knutna till två av lektorerna, och en av professorerna har tidigare lett några större externfinansierade forskningsprojekt inom detta fält. Lärarna arbetar kollegialt med forskningsansökningar och deras vetenskapliga och pedagogiska utveckling stöds av fyra verksamhetsutvecklare och en verksamhetschef. Lärarnas forskningsresor och medverkan vid vetenskapliga konferenser stöds ekonomiskt av SI. Enligt ansökan har samtliga disputerade lärare genomgått högskolepedagogisk utbildning och SI erbjuder kontinuerligt fortbildning inom högskolepedagogik, inom exempelvis distansundervisning.

Inom ramen för sitt nuvarande samarbete med EHS deltar lärarna i forskarseminarieverksamhet och forskarutbildning (FU) som främst är relaterade till Ös. För närvarande erbjuder SI genom samarbetet med EHS även de studerande att aktivt deltaga i forskarseminariet i östkyrkliga studier och vid externa vetenskapliga konferenser. Ansökan ger ingen klar bild av hur dessa former för att upprätthålla utbildningens forskningsanknytning, både avseende inriktningen Ös och inriktningarna IRE och RPD, kommer att se ut efter ett avskiljande från EHS. Det framgår inte heller av ansökan i vilken mån de studenter (och lärare) som är knutna till inriktningarna IRE och RPD deltar i den seminarieverksamhet som synes vara speciellt relaterad till specialiseringen Ös eller i annan forskningsanknuten seminarieverksamhet. De ovan nämnda oklarheterna beträffande relationerna mellan de tre inriktningarna ger sig här till känna på det konkreta och praktiska planet: det är oklart hur samtliga studerande, inklusive den relativt sett stora delen online-studenter, får ta aktiv del i högskolans forskningsmiljö och erbjuds en utbildning med nära anknytning till forskning och utbildning på forskarnivå.

Den vetenskapliga miljön inom området är inte av sådan kvalitet och omfattning att högskolan kan erbjuda utbildning med nära anknytning till utbildning på forskarnivå. Det är oklart om framtida studenter kommer att kunna ta aktiv del i högskolans forskningsmiljö.

Med hänvisning till ovanstående kan den vetenskapliga utbildningsmiljön för närvarande, dvs. under de förutsättningar som möjliggörs av samarbetet med EHS, anses vara tillfredsställande avseende inriktningen Ös. Beträffande inriktningarna IRE och RPD är utbildningsmiljön pga. bristande uppgifter i ansökan mera svårbedömd. Eftersom ansökan saknar uppgifter om den framtida relationen med EHS kan tveksamhet råda även beträffande inriktningen Ös.

Det är osäkert om utbildningens innehåll och utformning ger studenterna tillräckliga förkunskaper för att kunna söka till utbildning på forskarnivå.

Rubrikens frågeställning når betydligt djupare än till frågan om formell behörighet till antagning till utbildning på forskarnivå. Den gäller studenternas förutsättningar för framgång i hårt konkurrensutsatta antagningsprocesser. Detta rör exempelvis att kunna identifiera ett genomförbart forskningsprojekt, liksom i att slutföra forskarutbildningen, genom att exempelvis ha tränats i kritisk granskning av andra forskningsprojekt, speciellt avseende de väsentliga delarna i dessas processer (och inte bara slutresultatet i form av en färdig publikation). Här synes tre faktorer vara avgörande: (a) seminariemiljön, (b) adekvat kursinnehåll och (c) kvalificerad uppsatshandledning.

(a) Avgörande för bedömningen av studenternas möjligheter att aktivt delta i forskarseminarier är hur avskiljandet från EHS kommer att påverka den framtida forskarseminarieverksamheten vid SI. Det finns uppenbara risker för att den s.k. kritiska massan i dessa seminarier i framtiden blir alltför liten när antalet deltagare sjunker bland studenter på avancerad och forskarnivå, och, eventuellt, bland lärare och forskare. Det är känt att separationer av denna typ sällan inspirerar till fortsatt samarbete mellan de två parterna på institutionell och personell nivå. Ansökan saknar inte bara uppgifter om den framtida seminarieverksamheten vid ett självständigt SI utan även uppgifter om andra etablerade samarbeten på nationell och nordisk basis avseende forskarseminarieverksamhet riktad till masterstudenter.

(b) Även om adekvat kursinnehåll på avancerad nivå i detta sammanhang är underordnat det aktiva deltagandet i ett levande seminariemiljö är det förvisso högst väsentligt. Beträffande innehållet i och utformningen av den planerade utbildningen ger ansökan inte en helt entydig bild. Kurserna i Ös är tydligt relaterade till fyra ämnesinriktningar, bibelvetenskap, kyrkohistoria med patristik, liturgivetenskap och kyrkovetenskap, vilka var och en ryms inom traditionella FU-ämnen inom området, såsom exegetik, kyrkohistoria och praktisk teologi. Beträffande IRE och RPD pekar ansökan inte på vilka potentiella FU-ämnen som kurserna inom dessa två inriktningar skulle ge dess studenter tillräckliga förkunskaper i för att kunna antas till FU vid andra universitet och där framgångsrikt genomföra dem. Fastmer skapar de knappa och vaga skrivningarna om att dessa två inriktningar och "ämnen" är "multidisciplinära" osäkerhet om deras konkurrenskraft vid antagning till FU inom det aktuella området. Frågan om kursinnehållet pekar här på en vidare problematik gällande det sökta examenstillståndet: två av de tre inriktningarna är i ansökan inte definierade utifrån något eller några av de etablerade FU-ämnen som ingår däri och dessa ryms inte naturligt inom områdesbenämningen "teologi". Våra bedömningar under denna punkt (b) motsägs inte av att de disputerade lärarna vid SI har erfarenhet av kvalificerad ämnesspecifik undervisning inom sina respektive forskningsfält.

(c) Med hänsyn till punkten ovan (b) förefaller det nuvarande lärarlaget ha tillräcklig kompetens för att ge kvalificerad uppsatshandledning som rustar studenten för utbildning på forskarnivå inom exegetik, kyrkohistoria och praktisk teologi.

Sammanfattningsvis: med hänvisning till vad vi ovan anfört om utbildningsmiljön vid ett framtida självständigt SI är den vetenskapliga miljön inom området inte av sådan kvalitet och omfattning att högskolan kan erbjuda utbildning med nära anknytning till utbildning på forskarnivå.

Resurser

Det saknas tillgång till en stabil och ändamålsenlig infrastruktur.

För närvarande har studenterna som läser östkyrkliga studier på grundnivå och avancerad nivå tillgång till resurserna på Enskilda högskolan Stockholm (EHS). Även Stiftelsen Sankt Ignatios (SI) lokaler i Södertälje nyttjas idag som ett campus för högskoleutbildningen. Om SI blir självständig högskola kommer studenterna att ha tillgång till den infrastruktur som SI redan delar med Sankt Ignatios folkhögskola, såsom IT, bibliotek och studentservice. Under 2022 flyttade SI till nya lokaler i Södertälje, vilka enligt ansökan och intervjuerna erbjuder en bättre anpassad campusmiljö för högskolestudenter. De nya lokalerna rymmer föreläsningssalar, grupprum, bibliotek, läsplatser, pentry och café samt närhet till studentservice, administrativ personal och lärare. I lokalerna finns grundläggande utrustning för online-undervisning, och SI avser att upprätta ett digitalt klassrum för inspelning av föreläsningar och streaming av lektioner och konferenser.

Av ansökan framgår tydligt att biblioteket på campus ännu inte är utbyggt för att tillgodose den sökta utbildningens behov. Förnärvarande tillhandahålls här kurslitteraturen och det som i ansökan anges som "relevant ämneslitteratur" samt "ett betydande bestånd av böcker i östkyrkliga studier och angränsande fält". Litteraturen inom inriktningarna IRE och RPD omnämns härutöver inte. Eftersom högskolestudenterna har kunnat ta del av biblioteksresurserna vid EHS har SI "inte behövt utvidga biblioteket". Även om SI avser att "redan nu börja bygga upp en forskningsinfrastruktur som kan stödja studeranden, doktorander och forskare" är det enligt vår bedömning tveksamt om den ämnesmässiga bredden inom området religionsvetenskap och teologi i tillräckligt hög grad kommer kunna vara representerad i SI:s bibliotek under de närmaste åren. Denna bedömning tar också hänsyn till att det nuvarande biblioteket även kommer att behöva utöka sitt bestånd av vetenskapliga tidskrifter och annan sådan litteratur som är speciellt knutet till samtliga tre inriktningar och som högskolestudenterna förnärvarande har tillgång till på EHS.

De tillgängliga resurserna utnyttjas inte effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Utöver vad som här nämnts specifikt om biblioteksresurserna är enligt vår bedömning utbildningens nuvarande anknytning till den större forsknings- och utbildningsmiljö som samarbetet med EHS erbjuder mera resurseffektivt också avseende lokaler och övrig infrastruktur.

Förutsättningar

Det samlade intrycket från ansökan och intervjuerna är att verksamheten vid SI visar på en specialiserad och kreativ utbildningsmiljö. Den utbildning och forskning inom SI:s profilområde östkyrkliga studier som man i nuläget bedriver i samarbete med EHS vilar på vetenskaplig grund. Men utifrån bedömningsområdet Förutsättningar, områdets omfattning, personal, utbildningsmiljö och resurser, för det sökta examenstillståndet för masterexamen i teologi kan SI som självständigt lärosäte i nuläget inte sägas uppfylla de krav som måste ställas på en utbildning med examen inom det sökta området, religionsvetenskap och teologi. Ansökan har tydliga brister avseende områdets omfattning och avgränsning, möjligheter till fördjupad kännedom inom området, den vetenskapliga miljön inom området och utbildningens anknytning till utbildning på forskarnivå samt de redovisade lärar- och biblioteksresurserna i anslutning till området och avseende biblioteksresurserna även utbildningens specialiseringar gällande aktuell forskningslitteratur. Även om förutsättningarna för att bedriva utbildning på avancerad nivå inom inriktningen östkyrkliga studier i några avseenden kan bedömas vara tillfredsställande kan de inte kompensera dessa brister speciellt avseende områdets krav.