Tillbaka till granskningar Spara som favorit

Hälsa i samverkan - doktorsexamen Bedömningsområde: Miljö, resurser och område

Inte tillfredsställande
Publicerad: 2018-06-12
Lärosäte: Högskolan Kristianstad
Typ av examen: Forskarnivå
Ämne: Högskolan Kristianstad - Hälsa i samverkan
Typ av granskning: Prövning av examenstillstånd

Bedömningsgrund: Område

Angiven examen är reglerad och ryms inom examensordningen.

Ansökan om forskarutbildningsrättigheter avser området Samverkan för Hälsa. Initialt ska forskarutbildning ges i ämnet hälsovetenskap med inriktning omvårdnad. Utbildningen avseende doktorsexamen ska omfatta totalt fyra års heltidsstudier (240 högskolepoäng). Utbildningen består av en kursdel om 60 högskolepoäng omfattande obligatoriska och valbara kurser och en avhandlingsdel om 180 högskolepoäng. Hänvisningar sker till den examensordning som reglerar utbildning på forskarnivå.

Områdets omfattning och avgränsning är inte rimlig och ändamålsenlig.

Högskolan i Kristianstad (HKR) söker tillstånd att utfärda licentiatexamen och doktorsexamen inom området Samverkan för hälsa initialt med forskarutbildningsämnet hälsovetenskap med inriktning omvårdnad. Området beskrivs ta sin utgångspunkt i att hälsa är föränderligt och samskapas med omgivningen. Upplevelsen av hälsa kan förstås både ur ett individperspektiv men också ur ett systemteoretiskt perspektiv, det vill säga upplevelsen av hälsa är beroende av samverkan mellan system inom individen men också relaterat till system utanför individen. Förändringar inom respektive system kan befrämja eller motverka upplevelsen av hälsa. Ansökan bygger på förförståelsen att utvecklad samverkan på flera plan leder till bättre hälsa. Exempel på detta är utvecklad samverkan mellan vårdgivare och vårdtagare, samarbete mellan olika huvudmän, mellan olika organisationer, samverkan mellan forskning, praktik och näringsliv, samt mellan forskare, ämnen och professioner både lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Samverkan som begrepp beskrivs som ett sätt att interagera med ett specifikt syfte att uppnå något positivt; en ständigt pågående process som leder till en utvecklad samverkanspraktik. Samverkan beskrivs också som en aktivitet som initieras för att lösa problem som uppstått på grund av att organisationer alltmer kommit att avgränsas från varandra. Vid HKR finns sedan 2003 en forskningsplattform (Hälsa i samverkan) som bygger på samverkan mellan HKR och Region Skåne samt sju omgivande kommuner med syfte att initiera och finansiera verksamhetsnära forskning samt vara ett samverkansorgan som underlättar implementering av framtagen kunskap.

Av ansökan och vid intervjuer framkommer att området Samverkan för hälsa kan förstås som aktiviteter med fokus på processer, det vill säga HKR vill verka för att utveckla en forskarutbildning där samverkan på olika plan sätts i fokus för att skapa goda betingelser för de forskarstuderande (samverkan i forskarutbildningen). Det finns en stark tilltro till att samverkan kan generera ny kunskap som enkelt kan omsättas i praktiken men att det behövs forskning för att etablera kunskap om hur, när och av vilka aktörer sådan samverkan ska bedrivas. Ytterligare ett perspektiv, dock väsentligt mindre beskrivet, är intresset för att utveckla kunskap kring fenomenet samverkan, det vill säga forskning kring effekt och betydelse av samverkan för människors hälsa.

Inom området kommer initialt endast forskarutbildningsämnet hälsovetenskap med inriktning omvårdnad att ingå. Ämnet beskrivs som ett flervetenskapligt ämne som syftar till att utveckla kunskap kring hur hälsa kan befrämjas, upprätthållas och återerövras. I ansökan och vid intervjuer beskrivs hälsovetenskap främst som ett flervetenskapligt ämne, det vill säga ett ämne där flera hälsovetenskapligt inriktade ämnen samverkar med varandra. Ämnet har en tydlig inriktning på omvårdnad.

Att stödja och vidmakthålla hälsa beskrivs som en av hörnstenarna i omvårdnad. För att öka kunskapen kring hur man kan stödja och vidmakthålla hälsa vill HKR ge en forskarutbildning där forskning utifrån ett systemtänkande förväntas bidra till kunskap kring hur samverkan, interaktion och brytpunkter mellan olika system påverkar upplevelsen av hälsa och därmed komplettera ett mer traditionellt individperspektiv.

Den forskningstradition inom omvårdnad som finns vid högskolan sätter fokus på sårbara grupper som exempelvis personer med psykisk funktionsnedsättning, barn, svårt kroniskt sjuka vuxna personer med cancer och olika neurologiska och kognitiva sjukdomar samt personer i behov av palliativ vård. Vid HKR så bedrivs också framgångsrik forskning vad gäller instrumentutveckling.

Bedömargruppen anser att det är positivt att den forskarutbildning som beskrivs är starkt kliniskt inriktad både avseende att initiera forskningsfrågor men också genom att vara en samverkanspartner för att implementera ny kunskap i praxis. Den forskningsplattform som etablerats mellan lärosätet, Region Skåne och de sju kommunerna beskrivs som en viktig och väl fungerande resurs. En svaghet i ansökan är att det är oklart hur lärosätet ställer sig till mer teoridriven forskning eller forskning av grundforskningskaraktär både i relation till området och forskarutbildningsämnet. Det är också vår bedömning att områdets teoretiska grund är svagt beskriven. Detta innebär att det är svårt att se områdets avgränsningar. Ansökan och intervjuer har heller inte klargjort vilka forskningsfrågor som är i fokus avseende området. Det finns en glidning i både ansökan och vid intervjuerna där det framträder en osäkerhet relaterat till om det föreslagna området är mer ett organisatoriskt perspektiv som ger specifika förutsättningar för forskningen, än ett område för forskning. Detta gör det också svårt att se hur området avgränsas mot andra områden. En problematisering av området, där de stora forskningsfrågorna beskrivits hade underlättat förståelsen för dess kärna och avgränsningar.

Det är bedömargruppens bedömning att områdets omfattning och avgränsning inte är rimlig och ändamålsenlig.

Området relaterar inte till lärosätets utbildningar på ett övertygande och rimligt sätt.

Vid lärosätet är utbildningsprogram med huvudområdet omvårdnad de största programmen vad gäller antalet studenter. Vid fakulteten för hälsovetenskap finns en masterutbildning i integrerad hälsovetenskap som är öppen för studenter som har kandidatexamen i hälsovetenskapligt eller medicinskt ämne eller inom humaniora eller samhällsvetenskap med hälsovetenskaplig inriktning. Vad som avses med hälsovetenskaplig inriktning är inte tydligt beskrivet i ansökan. Masterprogrammet erbjuder en gemensam seminarieverksamhet med de doktorander som är knutna till forskningsplattformen. Utifrån ansökan och det som framkommit vid intervjuer är bedömargruppens bedömning att området inte är tydligt varken till innehåll eller omfattning på grundnivå (sjuksköterskeprogrammet). Däremot finns det inslag i masterprogrammet som återkommer och fördjupas i de ämneskurser som beskrivits i forskarutbildningsprogrammet och de metodkurser som planeras på forskarutbildningsnivå bygger på de kurser som givits på masternivå, till exempel forskningsdesign och tillämpad statistik. Sammantaget är det bedömargruppens bedömning att området Samverkan för hälsa inte på ett övertygande och rimligt sätt är relaterat till utbildningar på grund och avancerad nivå. Detta gäller särskilt i relation till grundnivån. Bedömningen försvåras av att området är vagt beskrivet i underlagen.

Området utgör inte en trovärdig vetenskaplig helhet, där delarna stödjer helheten och varandra.

I ansökan saknas en redogörelse för avgränsning, teoribildning och begrepp av betydelse för att förstå området Samverkan för hälsa. Det betyder också att det blir svårt att relatera området till forskarutbildningsämnet på ett trovärdigt sätt. Bedömargruppens anser att området som det beskrivs i ansökan och som det presenteras vid intervjuerna inte utgör en trovärdig vetenskaplig helhet där delarna stödjer helheten och varandra.

Forskningen inom området är inte av sådan kvalitet och omfattning att forskarutbildning kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå.

Vad gäller forskning inom området, kvalitet och omfattning, så beskrivs i underlagen ett antal projekt där forskare vid HKR deltar i eller leder projekt i samverkan med forskare från andra lärosäten, lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Det är också vanligt att forskare vid HKR samverkar med forskare med annan ämnesmässig bakgrund, till exempel från folkhälsa, arbetsvetenskap, mat- och måltidskunskap, socialt arbete, arbetsterapi medicin med flera. Forskning som innefattar brukarmedverkan förekommer liksom forskning om brukarmedverkan. Den forskning som beskrivs kan utifrån de korta projektbeskrivningar som lämnas i ansökan med enkelhet placeras inom ett omvårdnadsvetenskapligt paradigm. Det är däremot svårt att bedöma hur den forskning som bedrivs bidrar till kunskapsutvecklingen i relation till området Samverkan för hälsa. Det finns få uttryck i ansökan som gör det troligt att så är fallet.

Den vetenskapliga produktion är ojämnt fördelad mellan de 10 tilltänkta handledarna med omvårdnad som ämnesbakgrund. Tre professorer står för drygt 70 procent av de gemensamma publikationerna under perioden 2012-2017. Vid intervjun framkommer inte att forskning inom det tänkta området varit i fokus även om många projekt är samarbetsprojekt med forskare med annan ämnesmässig bakgrund. I ansökan saknas i stort sett beskrivningar på projekt där fokus är att förstå hur olika former av samverkan i olika kontext bidrar till upplevd hälsa, det vill säga forskning om betydelse och effekt av samverkan för hälsa. Bedömargruppens samlade bedömning är att forskningen inom området inte är av sådan kvalitet och omfattning att forskarutbildning kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå.

I ett rikstäckande perspektiv finns inte ett allmänt intresse av att examen får utfärdas.

Bedömargruppen anser att då området för forskarutbildningen är diffust beskrivet så försvåras en bedömning av i vilken grad det finns ett allmänt intresse av att examen får utfärdas eller ej. Forskning om effekt/betydelse av hur olika interventioner med fokus på samverkan påverkar hälsa har hög samhällsrelevans och skulle vara av nationellt intresse. Ansökan och intervjuer ger dock mer intryck av att fokusera former för samverkan som ett medel för forskningen än att vara ett mål för forskningen, alltså studieobjektet. Med den tolkningen gör vi bedömningen att innehållet i den forskarutbildning som beskrivits inte är unikt i relation till andra forskarutbildningar som ges regionalt eller nationellt och att det därmed är tveksamt om det finns ett allmänt intresse av att examen utfärdas.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens omfattning och innehåll.

Handledarresurserna inom ämnet hälsovetenskap med inriktning omvårdnad utgörs av fyra professorer och sex docenter/biträdande professorer. Därutöver beskriver lärosätet att det finns handledarkompetens, främst som bihandledare, tillgänglig bland forskare med hälsovetenskaplig inriktning på sin forskning inom andra ämnen som anges vara arbetsvetenskap, elektroteknik, näringslära, oral hälsa, mat- och måltidskunskap, socialantropologi och företagsekonomi. I ansökan problematiseras inte hur dessa lärare ska användas beaktande deras ämnestillhörighet i relation till forskarutbildningsämnet. När det gäller forskningsaktiviteten bland de tio forskarna (professorer och docenter /biträdande professorer) med omvårdnad som ämne för sin forskning så är den ojämn. Några forskare uppvisar hög produktivitet avseende publikationer, erfarenhet av handledning och förmåga att erhålla externa medel medan en majoritet i denna grupp inte redovisar meriter som gör det troligt att de är inne i en aktiv fas i sin forskning och därmed också mindre lämpliga att ta på sig ett huvud- eller bihandledarskap. Detta styrks av antal publikationer under åren 2012 -2017 där personer med docentkompetens publicerar cirka ett arbete per år i medeltal.

För forskare som har inriktningen omvårdnad är erfarenheten av att handleda på forskarutbildningsnivå ojämn, framför allt vad gäller redovisad erfarenhet av att vara huvudhandledare. Vid intervjuerna framfördes att det finns svårigheter för forskarna att erhålla huvudhandledarskap för doktorander inskrivna vid de lärosäten som HKR har avtal med. Vidare menade lärosätet att de biträdande handledarskap de ansvarat för kan jämställas med huvudhandledarskap vad gäller ansvar och arbetsmängd.

Högskolans plan är att anställa 12 doktorander (7 nyantagna och 5 överflyttade från andra lärosäten) under forskarutbildningens första år (2019). Ansökan och intervjuerna gör det inte troligt att detta är möjligt att genomföra beaktande ett forskarkollegium med ojämn vetenskaplig kompetens och erfarenhet.

Lärosätets kompetensutvecklingsplan är väl genomtänkt och bedöms vara rimlig vad gäller omfattning. Det finns utrymme att forska och följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet. Samtliga lärare som är anställda vid HKR har 100 timmar kompetensutvecklingstid i sin anställning. Lektorer har dessutom ytterligare en månads tid för forskning, medan docenter och professorer efter ansökan kan få 1.5 respektive 3 månaders schablontilldelning av forskningstid. Vilka forskare som får schablontilldelning baserar sig på en bedömning av redovisad tidigare forskningsverksamhet. Därutöver kan enskilda lärare söka extra prestationsbaserad forskningstid från fakultetsnämnden.

Det finns ett pedagogiskt kompetensutvecklingsprogram vid HKR. En aspekt av detta program rör pedagogisk meritering avseende forskarhandledning. I ansökan anges att bland forskarna inom det hälsovetenskapliga fältet har 90 procent genomfört en sådan utbildning.

Det finns en plan för nyrekryteringar för att säkra tillgången på handledare. Tillväxten av lärare på olika nivåer i utbildningen bedöms vara tillfredsställande och de pensionsavgångar som kommer att ske inom de närmaste två åren torde täckas upp av personer som är nydisputerade och av eventuella nyrekryteringar. Fyra tillsvidareanställda adjunkter genomgår för närvarande forskarutbildning i omvårdnad/vårdvetenskap och beräknas ansöka om befordran till lektor efter disputation. Om lärosätet erhåller examensrättigheter på forskarnivå kommer en studierektor med minst docentkompetens att nyrekryteras under 2018.

Sammantaget bedömer de sakkunniga att det vid HKR är för få lärare som är forskningsaktiva i den mening att de ska kunna ta på sig handledaruppdrag. Det är också oklart hur lärare med annnan ämnesbakgrund ska kunna utgöra handledare för doktorandprojekt inom hälsovetenskap med inriktning omvårdnad. De sakkunnigas bedömning är att antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens inte är adekvat och inte i proportion till utbildningens omfattning och innehåll.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid högskolan har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå inom området kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt.

I ansökan och vid intervjuerna beskrivs att HKR redan idag har en etablerad och uppskattad seminarieverksamhet för doktorander. Dessa seminarier leds av en professor. Förutom doktorander deltar endast de handledare som handleder den doktorand vars text granskas under det aktuella seminariet. Detta innebär att det inte finns medverkan av övriga disputerade vid lärosätet under doktorandseminarier. Intervjuade doktorander, handledare/lärare och de för ansökan övergripande ansvariga framhåller fördelar med detta system. Dock finner bedömargruppen att en sådan regel innebär att möjligheten till utveckling av ett vetenskapligt och kritiskt förhållningssätt och argumentation kraftigt minskas för doktorander. Även den akademiska personalen får minskade möjligheter att regelbundet delta i de vetenskapliga samtal som sker vid doktorandseminarier, vilket även bedöms som en nackdel för denna grupp och försvårar forskningsanknytning av utbildning på grund- och avancerad nivå. För bedömargruppen framstår därför denna form av seminarier som icke ändamålsenliga då till exempel nydisputerade lärare som ännu inte har erfaremnhet av att vara biträdande handledare inte har tillträde till doktorandseminarier och i och med detta inte heller skolas in i en kommande handledarroll. Bedömargruppen anser därför att forskarutbildning inom området Samverkan för hälsa inte erbjuder en välfungerande miljö som inrymmer tillräckligt många lärare och forskare för att skapa olika interaktioner och samspel samt ge tillgång till olika perspektiv och inriktningar.

Publiceringsaktivitet för forskargruppen inom forskningsplattformen Hälsa i samverkan tillsammans med övriga forskare inom hälsovetenskap vid HKR utgörs av cirka 55 vetenskapliga artiklar per år. Bedömargruppen ser att antalet publikationer varierar starkt mellan de olika forskarna vid HKR som är aktiva inom det hälsovetenskapliga fältet, där somliga presumtiva handledare har ett litet antal vetenskapliga publikationer per år. Publiceringsfrekvens inom området Samverkan för hälsa kan ej bedömas utifrån det underlag som bedömargruppen tagit del av. Vid intervjuerna framkom att det var svårt för forskarna att ge exempel på egen forskning med detta område i fokus. Däremot gavs många exempel på forskning i samverkan med andra. Doktorander vid HKR har via forskningsplattformen möjlighet till en välorganiserad och vidgad utbildningsmiljö. Här sker framförallt en inskolning i regional samverkan. Men då både nationella och internationella forskningsprojekt samt den nationella forskarskolan SWEAH har anknytning till plattformen utgör den en god bas för doktorander för samverkan med andra forskningsaktörer under och efter utbildningen. Förutsättningar för doktorander för deltagande i internationella och nationella konferenser bedöms som goda då de erbjuds en egen mindre forskningsbudget ("ryggsäck") samt ges möjlighet till ekonomiskt stöd från lärosätet för "open access"-publicering i vetenskapliga tidskrifter. De har också möjligheter att upprätthålla de kontakter som redan finns med näraliggande lärosäten i och med avtalen kring forskarutbildning som HKR har med dessa lärosäten.

Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Doktorander kommer, om tillstånd erhålls, att ha fortsatt samverkan med geografiskt näraliggande lärosäten där de i dagsläget är inskrivna som forskarutbildningsstudenter. Samverkan med det omgivande samhället som främjar doktorandernas kunskapsutveckling är möjligheten att ingå i HKRs redan etablerade forskningsprojekt som till exempel PRO-Care, UserAge och LoneE samt att medlemskap i den nationella forskarskolan SWEAH fungerar som ett nationellt nätverk för doktorander. I ansökan anges att doktorander företrädesvis kommer att ingå i flervetenskapliga forskningsprojekt tillsammans med forskare vilka företräder olika ämnen. Bedömargruppen menar att detta kan innebära ett ökat värde, men även utgöra en risk för att ämnet omvårdnad kan bli osynligt och inte fördjupas. Befintliga samarbetsmiljöer som gynnar doktorandernas möjlighet till samverkan mellan lärosätets olika fakulteter och deras olika utbildningsprogram beskrivs, dock beskrivs inte på vilket sätt denna samverkan med respektive utbildnings- och forskningsområden kan antas ske. Vilka kunskapsvinster detta skulle medföra för doktoranderna inom området Samverkan för hälsa beskrivs inte heller. Doktorander ges också möjlighet till samverkan via nordöstra Skånes FoU-nätverk. Detta utgörs av sju kommuner, primärvård och sjukhus samt forskningsplattformen Hälsa i samverkan och deras styrgrupp. Här finns specifika och aktiva nätverk som skulle vara betydelsefylla för doktorandernas utbildning. I ansökan och i intervjuer beskrivs främst samverkan för doktorander som att den sker på lokal nivå och i mindre omfattning på nationell och internationell nivå. Dock finns flera forskningsprojekt vid HKR som sker i internationella nätverk, till exempel äldreforskning, forskning kring Parkinsons sjukdom och inom barnhälsovård där doktorander för närvarande ingår. Bedömargruppen anser att det finns möjligheter för doktorander till relevant samverkan med det omgivande samhället, men att det är en mycket lokal prägel på denna samverkan.

Bedömningsgrund: Resurser

Det finns tillgång till en stabil och ändamålsenlig infrastruktur.

För att säkerställa kvalitén i forskarutbildningen kommer en studierektor att anställas på 50 procent. Ytterligare administrativa resurser motsvarande 50 procent kommer att tillföras och utgöra ett nav vid ett tänkt forskarutbildningskansli. Vid HKR finns ett Läranderesurscentrum (LRC) med uppgift att ge pedagogiskt stöd till lärare för att stärka kvalitén i forskarutbildningen. LRC arbetar även med att stärka högskolans forskningskommunikation. LRC ger även särskilt stöd till studenter funktionsnedsättningar och mentorstöd till doktorander med särskilda medicinska behov. En bibliotekarie (50%) kommer att anställas för att ge stöd till doktorander för att söka, samla och värdera vetenskaplig litteratur. För att kunna bedriva nätbaserade studier på distans så finns verksamhet som ger stöd till lärare att använda IT och medier i undervisningen. Samordnaren vid LRC har ansvar för delar av flera forskarutbildningskurser (introduktionskurs, Akademiskt skrivande, Presentationsteknik och Högskolepedagogisk grundkurs).

De är bedömargruppens uppfattning att HKR är väl rustade avseende infrastruktur för att på olika sätt ge goda förutsättningar för forskarutbildning vid lärosätet. Gruppens samlade bedömning är att det finns en stabil och ändamålsenlig infrastruktur vid lärosätet.

De tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Ett strategiskt mål vid HKR är att öka andelen externa forskningsmedel. För detta ändamål har lärosätet avsatt en resurs för forskningsrådgivning. En särskild satsning görs för att ge stöd till ansökningar riktade till KK-stiftelsen och Vinnova. Det är också möjligt för forskare att ansöka om extra tid för att skriva en ansökan (1 månad). För att underlätta kommersialisering och nyttiggörande av forskningsresultat så finns stöd i form av innovationsrådgivning. Det finns även ett samverkansstöd med syfte att underlätta kopplingar mellan forskare vid HKR och det regionala näringslivet.

Det är de sakkunnigas bedömning att HKR på ett trovärdigt sätt beskriver en organisation vad gäller forskning och forskarutbildning som gör det troligt att att tillgängliga resurser kommer att utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitét i forskning och forskarutbildning. Det är positivt med en särskild resurs för stt ge stöd till forskarna för att öka deras möjligheter till extern finansiering av sin forskning.

De ekonomiska resurser som krävs för att bedriva forskarutbildning ska finnas på plats.

Lärosätet beräknar att när utbildningen är fullt utbyggd (efter fyra år) så kommer 15 doktorander att ha samtidig anställning. Man menar också att det finns resurser att ta emot ytterligare fem doktorander, det vill säga doktorander som är inskrivna vid HKR men finansierade via medel från annat lärosäte som själva saknar forskarutbildning. Utöver dessa kan doktorander som väljer att gå kurser som erbjuds vid HKR eller som väljer att delta i seminarieverksamheten vid HKR tillkomma.

I ansökan presenteras en finansieringsplan för forskarutbildningen från 2018 och fram till 2022 när utbildningen är fullt utbyggd (15 doktorander anställda). År 2022 beräknas sju doktorander vara finansierade med medel från HKR via den resursförstärkning som beslutats i regeringens forskningsproposition, fyra doktorander vara finansierade via samverkansplattformen FPL/region Skåne samt fyra doktorander finansierade via externa medel.

Det finns enligt bedömarna en osäkerhet beträffande de ekonomiska förutsättningarna då avtalet med FPL/Region Skåne löper ut 2020. En annan osäkerhet finns i relation till förmågan att erhålla externa medel i den omfattning som beskrivs i ansökan inom ett område som både beskrivs och kan uppfattas som otydligt vad gäller fokus och avgränsningar. Resurser för att ge forskarna stöd för att öka möjligheten till extern finansiering är positivt.

Sammantaget är det sakkunnigas bedömning att det är troligt att HKR kommer att ha de ekonomiska resurser som krävs för att bedriva forskarutbildning.

Miljö, resurser och område

Bedömargruppens sammanvägda bedömning är att aspekterna område, personal och forskarutbildningsmiljö inte är tillfredsställande för att kunna bedriva forskarutbildning inom området Samverkan för hälsa. Det är också gruppens bedömning att HKR på ett trovärdigt sätt redovisat att man har resurser för att bedriva forskarutbildning vid lärosätet.

Bedömargruppen anser att områdets teoretiska grund är svagt beskriven. Ansökan och intervjuer har inte gjort tydligt vilka forskningsfrågor som är i fokus inom området. Det är också otydligt hur området avgränsas mot andra områden. Det saknas också i stort sett beskrivningar av projekt/studier där fokus är att förstå hur olika former av samverkan i olika kontext bidrar till upplevd hälsa, det vill säga forskning om betydelse/effekt av samverkan för hälsa.

Vad gäller forskarutbildningsmiljö är bedömningen att forskarutbildning inom området inte erbjuder en välfungerande forskarutbildningsmiljö miljö som inrymmer tillräckligt många lärare, handledarresurser och forskare för att skapa olika interaktioner och samspel, samt ge tillgång till olika perspektiv och inriktningar. Bedömningen är att HKR beskriver en infrastruktur som ger goda förutsättningar för forskarutbildning vid lärosätet. Det är också gruppens bedömning att det är troligt att HKR kommer att ha de ekonomiska resurser som krävs för att bedriva forskarutbildning.

Kontakta utvärderingsavdelningen:
Utvärderingsavdelningen (e-post)