Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Av självvärderingen framgår att forskarutbildningen har en aktiv forskarstuderande med en redovisad aktivitetsgrad om 50 procent. Under de senaste fyra åren har tre doktorander avlagt doktorsexamen inom ämnet. De handledarresurser som självvärderingen redovisar omfattar fyra tillsvidareanställda och en meriteringsanställning (samtliga heltidsanställda) samt en visstidsanställning om 15 procent (adjungerad lektor). Av de tillsvidareanställda är två professorer (en inom ämnet maskinkonstruktion och en inom ämnet industridesign) samt en docent och en lektor inom maskinkonstruktion.

Ålderssammansättningen på handledargruppen visar på en jämn fördelning. Eftersom huvudhandledarkompetens finns bland yngre kollegor pekar det inte på några problem när det gäller kontinuiteten. Sammantaget bedöms handledarresurserna som tillräckliga för att hantera en doktorandvolym större än vad ämnet omfattar i dagsläget. Tillgången på handledare bedöms som god också ur ett långsiktigt perspektiv.

Den allmänna studieplanen beskriver att ämnet maskinkonstruktion består av framtagning av nya procedurer, metoder och teknik för effektivisering av produktutveckling och konstruktionsprocesser. Självvärderingen beskriver tre forskningsinriktningar: konstruktionsmetodik, konstruktiv produktutformning och datorbaserade hjälpmedel för konstruktionsanalys. Handledargruppens forskningsaktivitet ligger inom området utifrån de bifogade publikationslistorna och vid intervjun klargjordes att forskningsaktiviteten hos de seniora forskarna är rimlig.

Av självvärderingen framgår att lärosätet erbjuder pedagogisk kompetensutveckling och samtliga tillsvidareanställda seniora forskare har följt någon docent- eller handledarkurs. Bedömargruppen ställer sig ändå tveksam till att den pedagogiska kompetensen kan vidmakthållas hos hela handledarkollegiet, på grund av det låga antalet doktorander som finns för närvarande och som har funnits under lång tid.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Enligt självvärderingen har forskarutbildningsämnet vid lärosätet en lång tradition och den första doktoranden avlade sin licentiatexamen 1969. Antalet forskarstuderande är i nuläget en aktiv doktorand, antagen till forskarutbildningen 2006 och med en paus i forskarstudierna mellan 2011 och 2014, med en aktivitetsgrad på 50 procent. Självvärderingen beskriver det låga antalet doktorander som en utmaning, vilket bekräftas vid intervjuerna. Under de senaste fyra åren har tre doktorander avlagt doktorsexamen inom ämnet. De hade varit antagna till forskarutbildningen under 18, 4 respektive 10 år, vilket måste anses som en låg aktivitetsgrad inom forskarutbildningen, särskilt med tanke på att ämnet har varit etablerat i mer än 50 år. En så pass låg aktivitetsgrad hos tre av fyra forskarstuderande under så många år anser bedömargruppen vara anmärkningsvärd och intrycket är att det från ämnets sida verkar saknas en hållbar struktur och långsiktig strategi för forskarutbildningen.

Sedan 2011 har ingen ny doktorand antagits, bortsett från den nu aktiva doktoranden som återantogs efter en paus mellan 2011 och 2014, och omfattningen av den forskning som bedrivs inom forskargruppen beskrivs i självvärderingen kortfattat som att externa medel inte har varit tillräckliga för att fullt ut finansiera en doktorand under tre år, vilket bekräftas vid intervjuerna. Bedömargruppen menar att så få doktorander under så lång tidsperiod, inom ett ämnesområde med den ämnesbredd som maskinkonstruktion utger sig för att ha, inte ger de förutsättningar som krävs för att vidmakthålla och utveckla forskarutbildningen generellt och handledningskompetensen specifikt.

Självvärderingen beskriver ingen strukturerad handledning inom forskarutbildningen och vid intervjuerna framgår att ett stort ansvar vilar på den enskilda doktoranden att be om kontinuerligt handledningsstöd förutom de kvartalsvisa mötena med huvudhandledaren. Bedömargruppen ställer sig frågande till att de utbildningsmässiga förutsättningarna finns oberoende av doktorand.

Samtidigt framgår av självvärderingen att handledarna försöker främja att doktoranden samverkar med andra doktorander både inom institutionen och inom nationella forskarskolor. Likaså framgår det av självvärderingen att alla doktorander får möjlighet att delta i en första konferens utan presentationskrav, för att bygga upp egen erfarenhet och nätverk, vilket bedömargruppen ser positivt på.

Flera samverkansformer både med internationella och nationella parter finns beskrivet i självvärderingen. Forskargruppen deltar på olika konferenser och har samarbeten med utländska universitet, där doktorander erbjuds att vistas under del av sin utbildningstid. Flera exempel på gästforskare finns beskrivna i självvärderingen, och avdelningen är också del i europeiska utbytesprojekt.

Förutsättningar

Inte tillfredsställande

Bedömargruppen anser att tillgången till handledare numerärt just nu svarar mot doktorandgruppens storlek och sammansättning. Bedömargruppen menar dessutom att den vetenskapliga kompetensen hos handledargruppen ligger i linje med ämnet.

Bedömargruppen anser däremot att forskarutbildningsmiljön inte är tillfredsställande. Kvaliteten på den forskning som bedrivs i miljön bedöms som tillfredsställande, men bedömningen är att det saknas en hållbar struktur och långsiktig strategi för forskarutbildningen, vilket kommer till uttryck i en ostrukturerad handledning som inte ger de utbildningsmässiga förutsättningarna som krävs för att alla doktoranders behov ska tillgodoses. Bedömargruppen anser också att omfattningen av forskarutbildningen kan ifrågasättas, eftersom bara en halvtidsdoktorand finns i miljön. Bedömargruppen menar att de utbildningsmässiga förutsättningarna inte är uppfyllda, eftersom forskarutbildningen under en längre tid har haft få doktorander med lång genomströmningstid, vilket inte ger de förutsättningar som krävs för att vidmakthålla och utveckla forskarutbildningen och handledningskompetensen.

Samverkan med det omgivande samhället bedöms fungera väl, både nationellt och internationellt.