Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Teknisk psykologi är till antalet doktorander och forskare ett mycket litet forskarutbildningsämne. Bedömargruppen anser att detta begränsar möjligheterna att kunna bedriva en högkvalitativ forskarutbildning. Ämnet inrättades 1976/1977 och har över tid varierat i omfattning. Det finns för närvarande tre doktorander, varav en antagen 1994. Bland de tillsvidareanställda lärarna finns bara en med huvudhandledarkompetens, i form av en biträdande professor. Dessutom finns en adjungerad professor på 10 procent samt fyra universitetslektorer och en biträdande lektor. Området saknar ordinarie ämnesföreträdare för närvarande, men rekrytering pågår. Möjlighet till handledning utanför ämnet finns och utnyttjas också av en av doktoranderna.

Av självvärderingen och intervjuerna framgår att antalet docenter, och därmed antalet kompetenta för huvudhandledning, kommer att öka framöver. Men vid utvärderingstillfället är situationen både för doktorander och personal den ovan beskrivna. Bedömargruppen anser att det låga antalet medarbetare som är kompetenta för handledning och det begränsade antalet doktorander gör miljön otillräcklig för att klara en högkvalitativ forskarutbildning. Den är också mycket sårbar när det gäller överlevnad på både kort och lång sikt. Rekrytering av kompetent personal är en utmaning, och även kursutbud, forskning, seminarieverksamhet och liknande påverkas när möjligheterna till ömsesidigt utbyte och samarbete begränsas. Det är inte rimligt att förvänta sig att rekrytering av en ny ämnesföreträdare 2019 kommer att förbättra situationen markant. Bedömargruppen är inte övertygad om att en internationellt framstående forskarkraft attraheras av den aktuella miljön.

Det finns rutiner för byte av handledare. Men mot bakgrund av den i praktiken obefintliga möjligheten att byta handledare inom forskarutbildningsämnet ser bedömargruppen detta som problematiskt.

Bedömargruppen anser att antalet doktorander och handledningskompententa forskare inom ämnet är för lågt för att bedriva en kvalitativ verksamhet på forskarutbildningsnivå. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att överväga att avveckla forskarutbildningsämnet som egen forskarutbildning och låta det ingå som en inriktning inom någon annan befintlig forskarutbildning vid lärosätet. Ett annat alternativ är att lärosätet gör en mycket kraftfull satsning på ämnet både när det gäller handledarkompetenta seniora forskare, yngre disputerade forskare och doktorander.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Teknisk psykologi har funnits som forskarutbildningsämne sedan 1976/1977 och lärosätet är ensamt i Sverige om att ge ämnet med denna benämning på forskarutbildningsnivå. Självvärderingen beskriver flera besläktade grund- och forskarutbildningar samt liknande forskning under andra benämningar både nationellt och internationellt.

Beskrivningen av forskningsmiljön i självvärderingen är allmän och generellt hållen. Den kritiska massan i forskningsmiljön bedöms som otillräcklig med tanke på att det i dagsläget bara finns två doktorander med doktorandtjänst, varav en med handledare från ett annat ämne. Dessutom finns en extern doktorand som har haft låg aktivitet de senaste åren.

Utöver doktorandprojekten rapporteras om fem pågående forskningsprojekt. Den forskning som personalen bedriver bedöms som otillräcklig för att ge en god forskarutbildningsmiljö och bedömargruppen saknar övertygande argument för hur läsutvecklingsprojekt, forskning med inriktning på konsekvenser för funktionsnedsättningar i en samhällelig och kulturell kontext, hörselminne och vittnespsykologi kan anses ingå i och stödja forskarutbildningsämnet teknisk psykologi. Bedömargruppen menar att miljön inom forskarutbildningsämnet inte kan anses ha tillräcklig omfattning och kongruens, för att utgöra en kritisk massa och ämnesgemenskap för att kunna erbjuda doktoranderna både den bredd och det djup som krävs. Att det bara finns en behörig handledare i själva ämnet och tre doktorander är exempel på miljöns sårbarhet.

Det finns däremot en omgivande miljö vid institutionen och angränsande forskarutbildningsämnen som enligt underlaget utgör ett stöd. Det finns också resurser i form av laboratorier, nätverk, seminarier och andra möjliga handledare vid institutionen. Detta är enligt bedömargruppen positivt, men aktualiserar frågan om att öka möjligheterna att vara framgångsrika på sikt genom att slå ihop forskarutbildningsämnet med annan forskarutbildning vid lärosätet och inom ramen för denna bygga upp och stärka kompetensen inom teknisk psykologi.

Arbetsmiljön beskrivs som informell. Det är för bedömargruppen ett svårtolkat uttryck utifrån den information som finns i självvärderingen. Av intervjuerna framkommer att ämnets litenhet främjar en informell miljö. Detta har enligt bedömargruppen vissa fördelar, men är också problematiskt eftersom förutsägbarheten ur doktorandperspektiv borde vara begränsad. Bedömargruppen beklagar att det inte varit möjligt att ta del av doktorandernas erfarenheter och synpunkter, eftersom ingen intervju med doktorander kunde genomföras.

Ett upparbetat samarbete och nätverk med forskarutbildningsämnet arbetsvetenskap finns liksom samarbeten inom avdelningen Människa & Teknik. Doktoranderna ingår i ett gemensamt doktorandkollegium och liknande aktiviteter med doktorander från andra forskarutbildningar. Forskarutbildningsmiljön inom teknisk psykologi beskrivs i självvärderingen som informell med inslag av obligatoriska seminarier. Lärosätet har nyligen initierat diskussioner om handledarkollegium, seminarieverksamhet och kursutbud, vilket bedömargruppen, mot bakgrund av ämnets relativt långvariga historia, anser vara förvånande sent men nödvändigt.

Utbildningen erbjuder en förhållandevis liten forskningsmiljö, vilket enligt bedömargruppen utmanar kvaliteten på forskningen. Det finns enligt intervjuerna och självvärderingen en medvetenhet vid lärosätet om detta problem, men inte desto mindre är antalet doktorander fortfarande mycket begränsat, vilket gör det svårt att erbjuda olika aktiviteter inom forskningsmiljön. Av intervjuerna framgår att lärosätet ser teknisk psykologi som ett angeläget forskarutbildningsämne, men någon övertygande argumentation för att ämnets särskilda teoretiska ansats kräver en egen forskarutbildning finner bedömargruppen inte. Inte heller redovisas en konkret plan för forskarutbildningens och forskningsmiljöns expansion och långsiktiga utveckling. Bedömargruppen ser betydande problem i förutsättningarna för att bedriva en tillräckligt kvalitativ forskarutbildning mot bakgrund av den begränsade forskarutbildningsmiljön. Till detta kommer också en ämnesbeskrivning och en allmän studieplan som inte är tillräckligt tydliga. Personalen inom ämnet publicerar sig i varierande grad.

Av självvärderingen framgår att forskarutbildningsmiljön har samarbete inom lärosätet med t.ex. DEPICT LAB, nationellt med andra lärosäten och i begränsad omfattning internationellt. Även om det finns en del positiva inslag i forskarutbildningsmiljön, som en relevant samverkan med omgivande samhälle och med internationell forskning inom området, är det bedömargruppens uppfattning sammanfattningsvis att det inte i tillräcklig utsträckning finns en tillräckligt hög kvalitet och kritisk massa i den aktuella miljön.

Förutsättningar

Inte tillfredsställande

Bedömargruppen anser att det begränsade antalet personal och doktorander samt forskningens begränsade omfattning gör att utbildning på forskarnivå inte kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker däremot, sett till ämnets storlek, med omvärlden både nationellt och internationellt. Om inte lärosätet gör en rejäl satsning på att öka förutsättningarna för ämnet genom fler rekryteringar av forskare som är ämneskompetenta och kan vara huvudhandledare samt fler doktorander, bör lärosätet överväga att avveckla teknisk psykologi som ett eget forskarutbildningsämne och låta det ingå som en inriktning inom annan vid lärosätet befintlig forskarutbildning.