Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

I likhet med flertalet övriga litteraturvetenskapliga forskarutbildningar i landet ingår ämnet vid lärosätet i en storinstitution och en tvärvetenskaplig miljö, sedan 2008 tillsammans med etnologi, konstvetenskap, medie- och kommunikationsvetenskap och museologi. Samtliga doktorander är anknutna till olika forskarskolor, vilket skapar större miljöer och ett bättre underlag för kurser. I nuläget har ämnet fyra anställda doktorander. Av dessa är två knutna till forskarskolan inom det utbildningsvetenskapliga området, en till den Humanistiska forskarskolan och en till Genusforskarskolan.

Det finns fem möjliga handledare, det vill säga fast anställda undervisande lärare i ämnet litteraturvetenskap: två professorer och tre docenter. Anställning av ytterligare lärarkrafter pågår. Med tanke på att man bara har fyra doktorander bedöms antalet handledare vara tillfredsställande. Det utbyggda samarbetet i forskarskolorna och med Mittuniversitetet och Åbo akademi kan eventuellt förstärka handledartillgången vid behov.

Lärarnas vetenskapliga och pedagogiska kompetens framstår vidare som adekvat, och bör tillgodose de flesta önskemål. De anställda företräder en rad forskningskompetenser, bland annat barn- och ungdomslitteratur, genusperspektiv på litteratur, norrländsk litteratur och litteraturdidaktik. Endast två av lärarna är dock i nuläget verksamma som huvudhandledare.

Bland lärarna pågår en generationsväxling och företrädare för ämnet påtalar sin sårbarhet som en liten miljö. Två nyanställningar är planerade för att förstärka handledarresursen efter en pensionering och en flytt till annat lärosäte. Eftersom grundutbildningen växer finns också resurser. Antalet fast anställda kan alltså väntas fortsätta på samma nivå, alternativt öka, på grund av det relativt stora undervisningsuppdrag som ämnets lärare har i olika program i grundutbildningen (främst kandidatprogram för kreativt skrivande och litteraturvetenskap; men även svensklärarutbildningen vid lärarhögskolan och programmet för bibliotek och informationsstudier).

Handledarna garanteras också genom lokala avtal tid för egen forskning (ämnesansvarig professor har 50 procent forskning, övriga professorer har 20 procent + 15 procent kompetensutveckling, och lektorer har 20 procent kompetensutveckling), vilket är en avgörande faktor för att säkra den vetenskapliga kvaliteten. Det finns också en skrivelse i arbetsavtalet om att "alla lärare över tid ska ges utrymme för forskning, att följa forskningen inom det egna ämnesområdet eller övrig kompetensutveckling", vilket är lovvärt om än inte särskilt bindande, i synnerhet om det skulle vara hög omsättning av till exempel timlärare med postdoktoral status vid institutionen.

Handledningen bekostas med totalt 400 klocktimmar per doktorand under fyra år, och vanligen är fördelningen 60 procent för huvudhandledare och 40 procent för biträdande handledare.

Handledarkollegierna är organiserade utifrån forskarskolorna - och alltså inte utifrån ämnet. Därtill finns ett universitetsövergripande handledarnätverk. Utöver handledarkurs finns även ett nätverk vid lärosätet (förkortat HandUm) som anordnar fakultetsöverskridande lunchseminarier för lärosätets samtliga handledare. Kraven på handledarnas formella pedagogiska utbildning är höga; alla fast anställda undervisande lärare i ämnet har genomgått handledarutbildning, vilket borgar för adekvat kompetens och förtrogenhet med handledarskapet. Självvärderingen visar också att flera av handledarna har omfattande erfarenhet av handledning.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Det sammantagna intrycket är att lärosätet erbjuder en, förvisso liten, men likväl livlig vetenskaplig miljö inom ämnet litteraturvetenskap. Antalet doktorander i ämnet är litet, men genom ett system av forskarskolor säkrar lärosätet en tillräckligt stor volym. Alla doktorander är anslutna till en forskningsskola: Humanistiska fakultetens forskarskola, Lärarhögskolans forskarskola eller Genusforskarskolan. Forskarskolorna anordnar egna tvärvetenskapliga kurser, seminarier och forskningsinternat och arbetar aktivt med internationalisering. Självvärderingen visar att mångfalden av seminarier och sammanhang också kräver viss avvägning hos doktoranderna för att uppnå en balans i utbildningen och en rimlig arbetsbörda.

Ämnet har också ett eget högre seminarium som sammanträder varannan vecka under terminstid. Det frekventeras av doktorander, seniora forskare och eventuellt inbjudna gäster. Doktoranderna inom utbildningsvetenskap har även ett miniseminarium (Didaktiska klubben).

Enligt självvärderingen är det ett uttryckligt krav att doktoranderna är beredda att vistas dagligen vid lärosätet. Varje dag ordnas även fika för att öka den informella kontakten och bidra till bättre psykosocial arbetsmiljö. Det finns vidare ett institutionsgemensamt doktorandråd. Doktoranderna har möjlighet att delta i de kurser som anordnas av Nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskap. Dessutom finns ett geografiskt definierat samarbete mellan ämnet vid lärosätet, Mittuniversitetet och Åbo akademi. Detta samarbete har tagit formen av gemensamma, tematiskt orienterade seminarier och har gett tydliga resultat i form av antologier i vilka både doktorander och seniora forskare från de olika lärosätena gemensamt arbetar kring ett tema. Vidare har man arrangerat gemensamma seminarier med medie- och kommunikationsvetenskapen vid det egna lärosätet.

Doktorander har också förhållandevis stora expensmedel (25 000 kronor ges per doktorand och år, och för doktorander inom Genusforskarskolan finns en engångssumma om 20 000 kronor för internationell verksamhet) för att möjliggöra arkivresor, konferenser, workshoppar och dylikt. Det ger doktoranderna stora möjligheter att skaffa erfarenheter från andra forskningsmiljöer.

Handledare erbjuder också, enligt självvärderingen, doktoranderna att delta i deras forskningsnätverk. I självvärderingen poängteras också att diskussionen om vilka forskningsmiljöer som är relevanta för doktoranderna att frekventera kontinuerligt tas upp i handledningar.

Sammantaget gör strukturen att doktoranderna har många kontaktytor och rika möjligheter att diskutera sin egen forskning och komma i kontakt med andras. Här finns dock, som självvärderingen framhåller, en viss risk för att doktoranderna blir splittrade och möjligtvis arbetsmässigt överbelastade, en risk som dock aktivt motverkas genom ett systematiskt arbetsmiljöarbete.

Det finns en omfattande samverkan med det omgivande samhället och centrala stödfunktioner för detta. Ett flertal av lärarna har aktiv kontakt med det omgivande samhället genom medier (dagspress, radio och webb) och utgivande av populärvetenskapliga böcker. Detsamma, om än i lägre grad, gäller doktoranderna. Lärosätet har även en kontaktperson för externa relationer.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Granskningen visar att förutsättningarna är goda för att bedriva forskarutbildning med hög kvalitet. Inom ämnet arbetar man aktivt med att upprätthålla en kritisk massa av personer inom forskarutbildningsmiljön, bland annat genom att förutsätta lärares och doktoranders närvaro på arbetsplatsen. Detta förefaller vara en god strategi i en ganska liten och därmed sårbar ämnesmiljö. Det finns fem möjliga handledare, det vill säga fast anställda undervisande lärare i ämnet litteraturvetenskap: två professorer och tre docenter. Anställning av ytterligare lärarkrafter pågår. Med tanke på att man bara har fyra doktorander bedöms antalet handledare vara tillfredsställande.

I ett sammanhang där samtliga doktorander är knutna till olika tvärvetenskapliga forskarskolor behöver den specifikt litteraturvetenskapliga kompetensen värnas. Goda exempel är det obligatoriska litteraturhistoriska kurspaketet, samarbetet med framför allt Mittuniversitetet och Åbo Akademi och doktorandernas väl tilltagna expensmedel. Dessutom finns ämnets eget högre seminarium vilket äger rum varannan vecka.

Den sammanvägda bedömningen blir också att samverkan sker i hög omfattning med omgivande samhället, inom både kultur- och utbildningssfären. Denna bild bekräftas av granskningen av de individuella studieplanerna och vad som där anges av sådana aktiviteter.