Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

I självvärderingens framställning av utbildningen läggs fokus helt naturligt vid avhandlingsskrivandet. Handledarna har sammantaget 400 klocktimmar avsatta för handledning av doktoranden, vilka de fördelar mellan sig över hela utbildningen. I utbildningen finns obligatoriska kurser i teori och metod, och för forskarskolorna finns specifika kurser för alla doktorander. Förutom det är två litteraturhistoriska kurser obligatoriska (för inriktningen litteraturdidaktik byts den ena ut mot kursen Litteraturdidaktikens klassiker), vilket gör att doktoranderna får breda ämnesmässiga kunskaper. Doktoranderna läser också en individuell teoretisk fördjupningskurs, i vilken de får koncentrera sig på en teoretisk inriktning som främjar avhandlingsarbetet. Doktorander uppmuntras även att delta i Nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskaps nationella forskarutbildningskurser med inriktning främst mot äldre litteratur. Kursdelen i utbildningen är 60 högskolepoäng.

Enligt självvärderingen stärks forskarutbildningsmiljön även av de återkommande konferenser och symposier inom ämnet som anordnas lokalt. Det betonas även att de obligatoriska kurserna har kursplaner med tydlig koppling mellan examensmål, lärandemål, aktiviteter och examination. Själva progressionen i utbildningen ses dock som ett utvecklingsområde och här ingår att skapa en bättre balans mellan ämnets kurser och forskarskolornas. Intervjuerna tyder dock på att detta arbete har kommit en god bit på väg.

Avhandlingsarbetets kvalitet säkerställs dels genom kontinuerliga ventileringar, dels genom ett mittseminarium med extern granskare, som följs av en protokollförd diskussion mellan doktoranden, handledare, studierektor för forskarutbildning och om möjligt opponent. Utbildningen avslutas med ett slutseminarium med extern opponent, och man kontrolläser avhandlingen innan den skickas till tryckning för att ytterligare säkra den vetenskapliga kvaliteten. Det framstår som positivt att både mittseminariet och slutseminariet i regel genomförs med en extern arvoderad opponent, eftersom doktorandens forskning då prövas mot andra forskningsmiljöer än den egna. Därutöver finns ventilationsseminarier som doktoranden uppmanas att delta i men som är frivilliga. I synnerhet systemet med granskning inför tryckning, som inte finns vid alla lärosäten, framstår som ett gott exempel, eftersom en sådan rutin bidrar till att kvalitetssäkra doktorandarbetets slutprodukt.

Vidare diskuteras vid månatliga handledningsmöten enskilda doktoranders deltagande i kurser och konferenser, seminarieframläggning och artikelskrivande. Enligt självvärderingen har också personal vid litteraturvetenskapen vid lärosätet vid flera tillfällen arrangerat egna konferenser, vilket är positivt ur doktorandutbildningens perspektiv eftersom det ger doktoranderna erfarenhet av att administrera sådana vetenskapliga sammankomster.

Senast två månader efter att utbildningen påbörjats, hålls ett möte med studierektor och prefekt där doktoranden informeras om forskarutbildningens ramar, lokal praxis och sina rättigheter och skyldigheter. Man samtalar också om doktorandens syn på forskarstudier.

De individuella studieplanerna revideras årligen. Det framstår som positivt att ämnet vid lärosätet även behandlar doktorandernas individuella studieplaner gemensamt en gång per år vid institutionens forskarrådsmöte. Även här är arbetet med de individuella studieplanerna ett gott exempel; det tvärvetenskapliga kollegiala samtalet om institutionens alla doktoranders individuella studieplaner är ett utmärkt exempel på hur man kan använda planerna för att kontinuerligt kvalitetssäkra utbildningen.

Sammantaget tycks det finnas en väl fungerande strategi för att säkra målen avseende detta examensmål.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Inom ämnet strävar man efter att säkra måluppfyllelse gällande doktorandernas färdighet och förmåga genom doktorandkurser som ger bred överblick över ämnet, handledning och högre seminarium samt genom att uppmuntra doktorander att delta vid internationella konferenser. Doktoranderna inom den utbildningsvetenskapliga forskarskolan och Genusforskarskolan åker även regelbundet på internat med forskningspresentationer.

Inom ämnet arbetar man aktivt och strukturerat med de individuella studieplanerna, vilka anges som det kraftfullaste verktyget för att uppnå måluppfyllelse på denna punkt. Många doktorander blir inte färdiga inom ramarna för sin anställning, men de allra flesta blir färdiga i ganska nära anslutning till att anställningen upphör.

Vid den humanistiska forskarskolan ges kurser i muntlig och skriftlig presentationsteknik, och tillsammans med den praktiska erfarenhet doktoranderna får genom seminarie- och konferensdeltagande ger de färdigheter i att presentera muntligt och skriftligt. Humanistiska forskarskolan erbjuder också kurser med praktisk generisk kunskap såsom Projekt och projektledning och Karriärplanering och meritdokumentation. Enligt självvärderingen är kursen Att utvecklas till forskare ett nyckelverktyg för att förstärka kopplingen mellan examensmål, lärandemål, aktiviteter och examination. Somliga av den humanistiska forskarskolans kurser har vid tidigare tillfällen uppfattats som mindre relevanta för doktoranderna inom ämnet, men här pågår just nu ett reformarbete som sannolikt kommer att göra även denna forskarskolas kursutbud mer optimerat för ämnets doktorander.

Med hjälp av relativt generösa expensmedel möjliggörs bland annat deltagande i internationella konferenser. De doktorander som är knutna till den genusvetenskapliga forskarskolan har dessutom tillgång till extra expensmedel som är öronmärkta för internationalisering.

Doktoranderna uppmanas att engagera sig i det offentliga samtalet och i det lokala kulturlivet. Inom den utbildningsvetenskapliga forskarskolan finns en utbyggd samverkan med den lokala skolvärlden.

Sammantaget tycks man inom ämnet på ett tillfredställande sätt se till att doktoranderna kan planera inom givna tidsramar och bidra med kvalificerad forskning i vetenskapssamhället i olika former, genom både skriftliga publikationer och muntliga konferensbidrag.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

I självvärderingen påtalas att de förmågor som ryms inom examensmålet utvecklas kontinuerligt under utbildningen: i handledning, seminarieverksamhet, konferenser, undervisning och så vidare, med disputationen som slutbevis på att doktoranden blivit en självständig forskare. Extern granskning vid halvtids- och slutseminarium framhålls som viktiga stationer. Likaså står frågor om vetenskaplig redighet och forskningsetiska bedömningar på ett naturligt sätt i fokus i den fortlöpande handledningen. Den humanistiska forskarskolan erbjuder även en obligatorisk kurs som tematiserar vetenskaplig redlighet och forskningsetik, Forskningsprocessens delar (5 högskolepoäng), som har som mål att ta upp sådana ämnen som här efterfrågas: värdering, förhållningssätt, självständighet och vetenskaplig etik och redlighet. Även kursen Att utvecklas till forskare behandlar besläktade frågeställningar, och inom ramarna för Forskarskolan inom utbildningsvetenskapliga området och Genusforskarskolan, finns kursen Forskningsprocessens delar. Därmed kan även detta mål anses vara säkerställt.

Humanioras och litteraturens roll i samhället dryftas återkommande inom ämnet, och litteraturens ställning i skolan diskuteras särskilt inom den litteraturdidaktiska inriktningen av forskarutbildningen. Inom ämnet framhåller man fler möjligheter för explicita diskussioner av forskningspolitik och forskningens nytta som ett utvecklingsområde för både forskarutbildningen och institutionen som helhet, en ambition som bedömargruppen finner lovvärd.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Lika villkor bevakas systematiskt, och arbetet är integrerat på flera nivåer i verksamhetens struktur. Institutionen för kultur och medievetenskaper har två företrädare (av olika kön) för lika villkor. Dessa samarbetar med prefekten när det gäller planering, aktiva åtgärder och uppföljning av institutionens mål för lika villkor, varibland jämställdhet inkluderas.

Ansvaret för att ha ett jämställdhetsperspektiv vid utformningen av undervisningen - gällande kurslitteratur, lärare, handledare och externa föreläsare - ligger på ämneskoordinatorn och ämnesföreträdaren. Dessa får dock stöd av kollegiet i detta arbete genom planeringsdagar och kontinuerliga ämnesmöten, i vilka doktoranderna är närvarande.

I självvärderingen lyfter man fram ämnets långa tradition av feministisk och genusinriktad forskning, vilken har kunnat utvecklas ytterligare genom Genusforskarskolan och Centrum för genusstudier, som en förutsättning för att integrera jämställdhetsperspektivet i utbildningen. En av ämnets två professorer är professor i genusvetenskap och fungerar som studierektor för forskarutbildningen inom Genusforskarskolan.

Särskilda ämnesföreträdare följer upp könsfördelningen på litteraturlistorna, vilka också diskuteras på ämnets årliga planeringsdagar där även doktoranderna deltar.

Jämn könsfördelning är en målsättning vid tillsättningen av rekryterings- och arbetsgrupper och vid tillsättningen av handledare, och varje doktorand har så långt det är möjligt en handledare av vardera könet. Doktoranderna har även efterlyst jämnare könsfördelning när det gäller gästföreläsare vid det högre seminariet.

Dessa perspektiv är också starkt förankrade i ämnets lokala traditioner, och i självvärderingen beskrivs utförligt hur de integreras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande. Det framgår dock inte hur genusperspektivet framträder i examinerande sammanhang. Vad gäller handledarkollegiets och doktorandgruppens könsmässiga sammansättning visar självvärderingen att miljön har god förmåga att reflektera över styrkor och svagheter. Bland den fasta personalen (professorer, docenter och lektorer) är könsfördelningen tämligen jämn medan kvinnor är i majoritet i doktorandledet.

Sammanfattningsvis bedöms jämställdhetsperspektivet vara närvarande i doktorandutbildningen på samtliga av nivåerna innehåll, utformning och genomförande.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

I självvärderingen framhålls handledningen och det kontinuerliga, årliga arbetet med den individuella studieplanen som centralt för arbetet med uppföljning, åtgärder och återkoppling. I självvärderingen framhålls också att det finns en tydlig struktur för hur den individuella studieplanen följs upp, både mellan doktorand och handledare och på övergripande fakultetsnivå. Själva utbildningen rymmer flera uppföljande stationer såsom seminarieventilering och mitt- och slutseminarium. Vid lärosätet finns ett universitetsgemensamt kvalitetssystem för forskarutbildning. På institutionsnivå sker kvalitetssäkringen främst genom verksamhets- och kompetensförsörjningsplaner och vid ämnets årliga planeringsdagar. Vidare har doktoranderna återkommande samtal med studierektorn för forskarutbildningen och medarbetarsamtal med prefekt och biträdande prefekt. Detta är ett gott exempel eftersom doktoranderna som grupp tillhör både kategorin studerande och kategorin anställda.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Bedömargruppen konstaterar, efter att ha tagit del av statistik över genomströmningen i utbildningen, att lärosätet inte avviker från andra utbildningar inom litteraturvetenskap i Sverige vad gäller detta. Även om det är få som blir klara inom planerad studietid, blir i princip alla doktorander klara inom ett år efter den planerade studietidens utgång. Under 2017 och 2018 genomförde fakulteten en mer genomgripande studie av genomströmningen i de olika ämnena sedan 1998, med särskilt fokus på perioden efter 1998, då förändringar i kraven på finansiering av forskarutbildning genomfördes.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Inom ämnet värnar man på ett föredömligt sätt om det litteraturhistoriska inslaget i det obligatoriska kurspaketet, vilket säkrar bredden i kunskapsmålet. Övriga examensmål säkras också på ett tillfredsställande sätt.

Inom ämnet förefaller man arbeta aktivt med jämställdhetsintegrering både inom kollegiet och på kursnivå. Genus är ett profilområde bland ämnets forskare men det framgår inte hur genusperspektivet framträder i examinerande sammanhang.

Forskarutbildningen inrymmer flera uppföljande stationer såsom seminarieventilering och mitt- och slutseminarium.