Yrkesexamen

Angiven examen är reglerad och ryms inom examensordningen.

Bedömargruppen anser att den föreslagna socionomutbildningen är reglerad och ryms inom examensordningen. Högskolan Väst har presenterat en sammanhållen utbildningsplan och kursplaner i enlighet med högskoleförordningen. De mål som anges i examensordningen finns representerade i nämnda planer.

Utbildningens innehåll inklusive eventuella inriktningar har rimlig omfattning och avgränsning i förhållande till yrkesexamen.

Den planerade utbildningen har enligt bedömargruppen en rimlig omfattning och avgränsning i förhållande till yrkesexamen. Den har även en struktur och ett innehåll som väsentligen korresponderar med andra socionomprogram i landet.

Högskolan har sedan 2003 ett kandidatprogram inom huvudområdet socialt arbete och socialpedagogik, vilket vid UKÄ:s kvalitetsutvärdering 2013/2014 bedömdes ha hög kvalitet. Man har de senaste åren utvecklat programmet innehållsligt i riktning mot socionomexamen, bl.a. genom att stärka momenten mot barn och unga samt juridik. De föreslagna kurserna i utbildningsplanen överensstämmer till stor del med nuvarande kandidatprogram, med undantag för en 15p kurs i barn, unga och familj samt en utbyggd kurs med socialpedagogisk inriktning under den sjunde och sista terminen. Bedömargruppen har noterat hur tydligt det föreslagna programmet är förankrat i en sedan lång tid etablerad och beprövad utbildningsverksamhet.

Till skillnad mot alla övriga socionomutbildningar i landet (med ett undantag) har Högskolan Väst valt att ansöka om socionomexamen med en profil – i detta fall socialpedagogik. Man utnyttjar därmed den expertis och erfarenhet som byggts upp vid enheten, vilket bedömargruppen anser vara en rimlig strategi.

Bedömargruppen konstaterar dock att det i ansökan inte finns någon precis definition av socialpedagogik och inte heller någon tydlig beskrivning av förhållandet mellan socialpedagogik och socialt arbete. Det framgår inte vad socialpedagogik "är" utan snarare vad socialpedagogik brukar fokusera på och vilka begrepp som associeras till området. Vi noterar också en något inkonsekvent tillämpning av begreppen socialt arbete och socialpedagogik genom ansökan och i utbildnings- samt kursplaner. Detta har ingen avgörande betydelse för vårt slutgiltiga ställningstagande, men bedömargruppen skulle ändå vilja rekommendera att man inför programstart ser över skrivningarna. En effekt av en mer konsekvent begreppsanvändning kan t.ex. vara ökad tydlighet med avseende på progressionen genom programmet. I nuvarande utbildningsplan får man t.ex. en fördjupning i socialpedagogik på T7 men det förefaller oklart vart de grundläggande kunskaperna i samma område förmedlas tidigare på programmet. Det är också angeläget att genom förtydliganden i fråga om kunskapsområdet socialt arbete och profilen socialpedagogik kunna förmedla en tydlig varudeklaration till omgivningen och framtida studenter.

De första terminerna ägnas kurser i huvudområdet där det sociala arbetets historia, utveckling och praktik avhandlas liksom relaterade frågor kring socialpolitik och samhälle. Detta är i samklang med övriga socionomutbildningar, liksom det längre blocket om juridik under den tredje terminen. Mönstret följs i följande terminer där teman kring handläggning kombineras med verksamhetsförlagda studier. De avslutande terminerna innehåller också sedvanliga inslag som kurser i vetenskaplig metod, examensarbete samt fördjupande och valbara inslag med inriktning mot specifika problemområden. Utöver denna grundstruktur finns också kursinslag som bedömargruppen både bedömer som relevanta och väl utmejslade utifrån högskolan och den aktuella institutionens kompetens och inriktning. Det handlar bland annat om kurser om digitalisering och globalisering som placerats under utbildningens andra termin samt återkommande kursinslag på både termin två, fem och sju, rörande organisation och ledarskap.

Bedömargruppens intryck från ansökan och intervjuerna är att centrala målgrupper, problemområden och verksamhetsfält till stor del täcks av de föreslagna kurserna.

Man utnyttjar också den expertis och erfarenhet som finns kring särskilda områden, vilket i detta fall innebär återkommande inslag om ledarskap, organisation, samt en (socialpedagogisk) inriktning mot "advocacy" och delaktighetsfrämjande insatser. Vi vill dock uppmärksamma institutionen på de kärnområden i socialt arbete som kanske inte utgör miljöns fokusområden men som behöver ingå i ett socionomprogram. Det handlar om insatsområden som t.ex. all form av myndighetsutövning och problemområden som äldres behov, funktionsnedsättning, missbruk, kriminalitet och psykisk ohälsa. Intervjuerna och närläsning av kursplanerna ger vid handen att dessa teman uppmärksammas, men vår bedömning är att de ofta är svåra att få syn på i utbildningsplanen och i de specifika kursplanerna. Särskilt gäller detta vad som allmänt brukar benämnas "målgruppskunskap". Vår rekommendation är att man vid planering och uppföljning särskilt analyserar hur dessa kunskapsmål tillgodoses, då den nu använda strategin för kursnamn och tematisering inte tydligt adresserar målgrupper, med undantag för kursen i barn, unga, familj.

Under granskningsarbetet har bedömargruppen gjort några noteringar som rör designen på det föreslagna utbildningsprogrammet. En notering rör en upplevd obalans i fråga om forskning i socialt arbete och vetenskaplig metod där metodkurserna ligger samlade under termin fem och sex, samtidigt som t.ex. en kurs i utvärdering med ett relativt avancerat anslag finns redan på termin två. Progressionen i fråga om kunskaper om forskning och forskningsmetodik framgår inte tydligt i utbildningsplanen men har kommunicerats i intervjuerna. En annan notering är att VFU har placerats under termin fyra vilket enligt vår kännedom är unikt (med ett undantag) för socionomutbildningar i Sverige, där den vanligtvis har placerats på termin fem. Institutionen och enheten argumenterar för att den tidiga placeringen ökar möjligheterna att arbeta med studentens praktikerfarenheter under de följande terminerna av programmet. Argumentet emot är att studenten går miste om en termin av förberedelser(t.ex. 15p Barn, unga, familj) och att VFU-terminen därför riskerar att innehålla nedtonade målsättningar om konkret klientarbete och kliniska färdigheter. På så sätt skulle den arbetsmarknadsförberedande potentialen påverkas negativt. Bedömargruppen har här ingen samlad ståndpunkt, men vill rekommendera enheten att analysera hur de nämnda forsknings- och praktikkunskaperna bäst kan förmedlas och organiseras inom de tillgängliga sju terminerna samt hur dessa inslag tydligt kan beskrivas i utbildningsplan och kursplaner.

I ett rikstäckande perspektiv finns ett allmänt intresse av att examen får utfärdas.

Idag utfärdas socionomexamen vid 18 lärosäten varav en stor andel ligger i västra och södra Sverige. Samtidigt finns fortfarande ett beskrivet behov av socionomer på nationell nivå, vilket också redogörs för i ansökan. Dessutom finns ett uttryckt regionalt och lokalt behov av socionomer i högskolans närområde samt i området runt Västervik, där en filial med 30 platser ska finnas. Det nuvarande programmet i socialpedagogik har det högsta söktrycket vid hela högskolan, vilket sannolikt skulle höjas ytterligare vid en konvertering till en socionomexamen. Det framgår vidare att de studenter som för närvarande tar ut sin kandidatexamen är attraktiva på arbetsmarknaden och att de i hög utsträckning får tjänster som vanligtvis bemannas med socionomer. Det innebär att de planerade 100 årsplatserna inte främst bör ses som en nettoökning av socionomer utan snarare som ett marginellt tillskott (socialpedagogprogrammet har 90 år platser) som ersätter den utbildning som redan idag förser framför allt norra Bohuslän och Dalsland med personal inom kvalificerat socialt arbete. Bedömargruppen menar sålunda att det finns ett intresse av att examen får utfärdas och att det bör finnas plats för ytterligare en socionomutbildning.

Personal (Lärarkompetens och lärarkapacitet)

Antalet lärare och deras sammantagna kompetens (vetenskapliga, professionsrelaterade och pedagogiska) är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Med utgångspunkt i den uppdaterade lärartabellen konstaterar bedömargruppen att omfattningen av lärartid i den planerade utbildningen ser rimlig ut med avseende på en första antagning av 100 studenter. Man redovisar en omfattning av 6 heltidstjänster vilket motsvarar drygt 10 000 klocktimmars undervisning. Under den första kullens tredje år kan man rent teoretiskt ha en omfattning av ca 400 studenter i det planerade programmet. Behovet av rekryteringar föreligger därför i princip redan nu eftersom en lektors- eller professorsrekrytering i tid kan sträcka sig över ett år eller längre. Med avseende på den innehållsliga kompetensen för undervisning och forskning inom de olika områden en socionomutbildning ska täcka ser bedömargruppen ett underskott i det nuvarande lärarlaget av personer med vetenskaplig och pedagogisk kompetens när det gäller äldre och äldreomsorg samt missbruksfrågor. Här rekommenderar bedömargruppen en diskussion vid högskolan om hur man ska säkerställa kompetens inom dessa områden. Som tidigare tagits upp i yttrandet avspeglar sig bristen på framförallt kompetens inom missbruksområdet tydligt i kursmål och i litteraturlistor men detta gäller också äldre och äldreomsorg.

För att så snart som möjligt se till att underförsörjningen vad gäller missbruks- och äldrefrågor åtgärdas vill bedömargruppen rekommendera öppna utlysningar av lektorer/professorer och att på det sättet knyta till sig kompetens inom dessa områden. Detta är förstås en resursfråga men därvidlag menar vi att ledningen vid högskolan uttryckte en stark önskan att få starta en socionomutbildning och att man var beredd att satsa resurser i det fall ansökan beviljades.

Utbildningsmiljön

Det finns en för utbildningen vetenskaplig och professionsinriktad miljö och verksamheten bedrivs så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning.

Bedömargruppen anser att det finns en tillfredsställande vetenskaplig miljö för den planerade socionomutbildningen. Det mesta av forskningen kan huvudsakligen delas upp i tre miljöer: den barn- och ungdomsvetenskapliga miljön, Lärande för och i det nya arbetslivet (LINA) samt den relativt nyligen initierade miljön kring socialpedagogik. Den först nämna miljön har bedömargruppen värderat som av mycket hög relevans för det kommande socionomprogrammet, inte minst då en lång rad berörda lärare är engagerade i miljön och att de ofta praktiknära projekten har hög direkt relevans för socialt arbete. LINA förefaller ha en mångfacetterad inriktning med en rad involverade discipliner, men uppvisar många aktiviteter som rör organisation och ledarskap med särskild bäring på välfärdsorganisationer som socialtjänst och hälso- och sjukvård. Den socialpedagogiska miljön uppvisar forskning som uteslutande har bäring på socialt arbete – här vill bedömargruppen särskilt lyfta fram den funktionshinderforskning som bedrivs. Utöver de nämnda miljöerna redovisas även forskning som på olika sätt anknyter till mångfald och migration, som exempelvis studier om kyrkans och familjecentralers arbete med flyktingar.

Kännetecknande för institutionen och enhetens forskning är enligt bedömargruppens intryck de många tvärvetenskapliga samarbetena samt de ofta småskaliga och lokalt förankrade projekten. Det senare märks också på forskningsfinansieringen där det fortfarande finns en relativt låg andel forskningsrådsfinansierad forskning men en stor andel studier med annan eller lokal finansiering. Detta kan innebära en något svagare position i fråga om internationellt stark forskning men å andra sidan en rad studier med tydlig praktikkoppling och med förankring i organisationer och verksamheter i det geografiska närområdet. Detta medför dels en tydlig verksamhetsförankring, dels att en stor del av personalen engageras i projekt och forskningsnära aktiviteter. Enligt vad som framkommer i både ansökan och i intervjuerna finns en uttalad och sedan en tid tillämpad plan att göra alla lärare och även icke-disputerad personal involverade i forskningsverksamhet, vilket bedömargrupper ser som en viktig långsiktig strategi. Det knyter också an till högskolans särskilda forskningsområde om arbetsintegrerat lärande.

Oaktat det framgångsrika arbetet med de nämnde miljöerna och det integrerade forskningsperspektivet, finns skäl att uppmärksamma de kärnområden i socialt arbete som inte på något tydligt sätt inryms i forskningsprofilerna. Bedömargruppen menar att de uppbyggda forskningsområdena står sig starka och avsevärt kan bidra till socionomprogrammets inslag om t.ex. barn och unga, organisation och ledarskap samt funktionshinder. Samtidigt bör man från ledningens sida ta höjd för andra områden som kan behövas för en långsiktigt hållbar bredd både i fråga om lärarkompetens och forskning. En strategi som bedömargruppen förordar är att vid kommande rekryteringar aktivt söka efter lärar- och forskarkompetens på underförsörjda områden, som missbruk och åldrande, snarare än att prioritera och stärka de befintliga forskningsmiljöerna ytterligare. Gruppen noterar att detta (framför allt missbruk) även är områden som högskolan själv säger sig vilja stärka.

Bedömargruppen anser att den planerade utbildningen finns i en tillräckligt professionsinriktad miljö. En betydande del av lärarna, inte minst tack vare rekryteringar de senaste åren, har erfarenheter förvärvade i socialt arbete, antingen via forskning, undervisning eller sin yrkesverksamhet. En tillräckligt hög andel av personalen har erfarenhet från praktiskt socialt arbete. Därutöver finns väl utbyggda samarbetsytor med verksamhetsfältet.

Resurser

Det finns tillgång till en stabil och ändamålsenlig infrastruktur.

Utbildningen ska utföras på campus i Trollhättan samt campus i Västervik. Enligt vad som framkommit i ansökan samt i studentintervjun finns det god tillgång på undervisningslokaler. Det finns även god tillgång på studentutrymmen med studieplatser och uppehållsrum för lunch och raster. Både campus i Trollhättan samt i Västervik har tillgång till bibliotek. Vid högskolan finns det tillgång till studentservice i form av studievägledare samt studenthälsa med anställda kuratorer.

De tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Högskolans redan befintliga resurser i form av lokaler och studentservice bedöms kunna användas för den planerade utbildningen och för aktiviteter som genomförs på socionomprogrammet såsom föreläsningar, seminarium, observationer, samtalsträning och rollspel. Bedömargruppen anser att tillgängliga resurser utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Förutsättningar

Den planerade utbildningen finns beskriven i en sammanhållen utbildningsplan samt kursplaner. Den har rimlig omfattning och avgränsning samt en grundstruktur som ligger i linje med andra socionomprogram. Utbildningens uppläggning bygger till stora delar på ett sedan tidigare väletablerat kandidatprogram, vilket bland annat tydliggörs genom den socialpedagogiska profilen. Dock har anpassningar gjorts för att leva upp till kraven i en yrkesexamen. Det finns enligt bedömargruppen ett allmänt intresse av att examen får utfärdas då ett stabilt regionalt behov av socionomer finns och då de socialpedagoger som hittills examinerats har varit attraktiva för anställningar där vanligtvis socionomer rekryteras.

Bedömargruppen rekommenderar en mer konsekvent och precis begreppsanvändning i förhållande till socialt arbete och socialpedagogik i utbildningsplan och kursplaner – detta bland annat för att tydliggöra progressionen genom programmet och för att kunna erbjuda studenterna en tydlig varudeklaration. Bedömargrupper rekommenderar vidare att man i utbildningsplanen tydligt uppmärksammar och synliggör centrala problem- och insatsområden i socialt arbete, vilka i de nuvarande formuleringarna periodvis kan vara svåra att lokalisera. Kunskapsmålen gällande sådana kärnområden blir också angelägna att ta fasta vid i samband med planering och uppföljning av utbildningsprogrammet.

När det gäller personal bedöms antalet lärare och deras sammantagna kompetens som adekvat i relation till det planerade utbildningsuppdraget, åtminstone på kort sikt. Bedömargruppen rekommenderar dock att högskolan planerar för att säkerställa kompetens på underförsörjda områden som inte representeras i de befintliga forskningsprofilerna. Detta gäller särskilt kompetens på äldre- och missbruksområdet.

Den vetenskapliga miljön bedöms som tillfredsställande särskilt med avseende på de profilerade forskningsområdena barn och unga, organisation och ledarskap samt socialpedagogik. Miljön utmärks av tvärvetenskaplighet och nära samarbeten med lokala välfärdsaktörer. Bedömargrupper är särskilt tilltalad av den medvetna strategin att göra all personal vid institutionen och enheten involverad i forskningsverksamhet. Även den tillgängliga erfarenheten av praktiskt socialt arbete samt samarbetsytorna gentemot verksamhetsfältet bedöms som tillräcklig.

Vad gäller resurser bedöms den befintliga infrastrukturen som tillfredsställande. Det finns god tillgång till lokaler, studentutrymmen, bibliotek, samt nödvändig studentservice, både i Trollhättan och campus Västervik.