Licentiat - och doktorsexamen

Angiven examen är reglerad och ryms inom examensordningen

Enskilda högskolan Stockholm (EHS) har sökt tillstånd att utfärda examen på forskarnivå inom området mänskliga rättigheter. Området mänskliga rättigheter är såväl internationellt som nationellt erkänt och rör sig kring frågor om etik/moral, politik och juridik. EHS har sedan tidigare en grund- och en masterutbildning i mänskliga rättigheter och lärosätet finner att det är ett naturligt steg att nu ansöka om examenstillstånd för licentiat- och doktorsexamen. Det finns bara en forskarutbildning i mänskliga rättigheter i Sverige och bedömargruppen anser att området skulle gynnas av ytterligare en sådan utbildning. De angivna examina, doktors- och licentiatexamina, är reglerade och ryms inom examensordning.

Områdets omfattning och avgränsning är inte rimlig eller ändamålsenlig.

I ansökan beskrivs mänskliga rättigheter vara ett flervetenskapligt område. Stycket som beskriver området är allmänt hållet men följer en generell beskrivning av ett tvärvetenskapligt angreppssätt av mänskliga rättigheter som studiefält. Implicit skymtar en betoning av filosofiska, etiska och idéhistoriska perspektiv, inte minst genom att explicit koppla mänskliga rättigheter till kompetenser inom teologi/religionsvetenskap. Bedömargruppen anser därför att det framstår som att det breda angreppssättet som lyfts fram i den inledande beskrivningen sedan smalnar av i en profil som drar mer emot det etiska/filosofiska/idéhistoriska. Det skrivs dock inte fram någon särskild profil explicit i ansökan.

Området relaterar till EHS:s kandidat- och mastersprogram vilket för bedömargruppen framstår som övertygande och rimligt. Därtill anges i ansökan hur området relaterar till EHS:s forskarutbildning i teologi, vilket givetvis kan ha praktisk betydelse. Det faktum att området är beroende av forskare och lärare i teologi ger enligt bedömargruppen dock ett relativt begränsat perspektiv på studiet av de mänskliga rättigheterna.

Området relaterar till lärosätets utbildningar på ett övertygande och rimligt sätt

Vid lärosätet finns ett kandidatprogram med inriktning mot mänskliga rättigheter. Från och med 2021 finns också ett nytt mastersprogram i mänskliga rättigheter och demokrati. Huruvida det är möjligt (och önskvärt) att enskilda doktorander läser mänskliga rättigheter från kandidatnivå till forskarutbildningsnivå vid EHS utan att drabbas av progressionsproblem mellan de olika nivåerna framgår inte i ansökan. Under intervjuerna lyftes också fram att EHS såg denna möjlighet för progression som önskvärd och eftersträvansvärd. Det är bedömargruppens bedömning att det finns progressionsproblem med ett sådant upplägg. I ansökan beskrivs också kopplingarna till övriga forskarutbildningar i teologi/religionsvetenskap i Sverige. Länkningen är dock svag och fokuserar framför allt på den generella kompetens som finns i professorskollegiet i teologi. Bedömargruppen anser att den breda inramningen av forskarutbildningen bör återspeglas även kollegiets kompetens och finner att området relaterar delvis till lärosätets utbildningar på ett övertygande och rimligt sätt.

Området utgör inte en trovärdig vetenskaplig helhet, där delarna (ämnena) stödjer helheten och varandra.

Det är tydligt att det finns aspekter inom det andra forskarutbildningsämnet, teologi, som länkar till frågor om mänskliga rättigheter och att det finns överlappande forskningsfrågor exempelvis kring religionsfrihet. Det saknas dock en tydlig koppling i ansökan mellan det starkt betonade religionsvetenskapliga fältet och de juridiska och samhällsvetenskapliga perspektiv på mänskliga rättigheter som sägs utgöra en del av ämnet. Inom det föreslagna forskarutbildningsområdet anser bedömargruppen att det saknas en explicit diskussion kring hur de olika ämnen som representeras i handledargruppen kompletterar varandra till en helhet.

Forskningen inom området är inte av sådan kvalitet och omfattning att forskarutbildning kan bedrivas på hög vetenskaplig nivå

Bedömargruppen anser att forskningen inom det teologiska/religionsvetenskapliga fältet, inklusive etik, utifrån underlaget i ansökan tycks hålla hög kvalitet och en omfattning som är god. Detsamma gäller forskningen inom de mer samhällsvetenskapligt orienterade fälten. Däremot är mängden forskning (publikationer, ansökningar, samverkan, etc.) som i ansökan kopplas till det bredare tvärvetenskapliga fältet mänskliga rättigheter (inklusive juridiska och samhällsvetenskapliga perspektiv) av mindre omfattning, om än av god kvalitet.

EHS anger i ansökan att området mänskliga rättigheter "beskriver och analyserar, utifrån filosofiska, rättsliga och samhällsvetenskapliga perspektiv, de mänskliga rättigheternas framväxt, innehåll och formella förankring, samt deras implikationer för individ och samhälle vid tillämpningen nationellt och internationellt." Bedömargruppen konstaterar att det är en brist att historiska, kulturella, teologiska, etiska perspektiv på de mänskliga rättigheterna inte lyfts fram här. En brist som understryks av lärarkollegiets sammansättning och den nära koppling som beskrivs till teologi och religionsvetenskap.

I ett rikstäckande perspektiv finns ett allmänt intresse av att examen får utfärdas.

Bedömargruppen anser att det i ett rikstäckande perspektiv finns ett allmänt intresse av att examen får utfärdas. Det finns idag bara en forskarutbildning i mänskliga rättigheter i Sverige.

Personal

Handledarens och lärarnas sammantagna kompetens (vetenskapliga, pedagogiska) är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens innehåll och genomförande på kort och på lång sikt.

Av ansökan framgår att EHS ambition inledningsvis är att anta två doktorander vartannat år. Det innebär att det sammantaget kommer att finnas fyra-sex doktorander i systemet efter fyra år. Vidare anges att handledarkollektivet i dagsläget består av åtta personer, fyra med professorskompetens, fyra med docentkompetens och en lektor. Två av dessa (en professor och en docent) är på väg att pensioneras men avser att arbeta kvar tills ersättare anställts. Det är därför bedömargruppens uppfattning att antalet handledare och lärare rent numerärt framstår som adekvat till utbildningens planerade volym.

Av den allmänna studieplanen framgår att EHS ämnar bedriva forskarutbildning inom området mänskliga rättigheter utifrån ett brett tvärvetenskapligt perspektiv som kombinerar "filosofiska, rättsliga och samhällsvetenskapliga perspektiv på de mänskliga rättigheternas framväxt, innehåll och formella förankring, samt deras implikationer för individ och samhälle vid tillämpningen nationellt och internationellt". För att kunna göra detta anser bedömargruppen att det är av vikt att de handledar- och lärarresurser som står till förfogande för att bedriva forskarutbildningen har en bred kompetens och ämnesbakgrund som matchar de tre övergripande ämnesområden som lyfts upp (filosofi, juridik och samhällsvetenskap).

Sett till en övergripande ämneskompetens spänner handledarkollektivet över ett antal akademiska discipliner såsom filosofi, idéhistoria, etik, religionsvetenskap, socialantropologi och freds- och konfliktforskning. En genomgång av de redovisade handledarnas publikationslistor och andra meriter visar att det finns en hög vetenskaplig kompetens i det tänkta handledarkollektivet. Samtidigt ligger förhållandevis få av de åberopade publikationerna tydligt inom området mänskliga rättigheter. Istället ligger huvuddelen av de åberopade publikationerna inom det teologiska och religionsvetenskapliga området med särskild tonvikt på kristendom och den ortodoxa kyrkan. Den mer uttalade tvärvetenskapliga kompetensen inom området mänskliga rättigheter finns framförallt hos lektorer och docenter och inte i professorsgruppen vars samlade kompetens är omfattande, men snäv i relation till det föreslagna forskarutbildningsområdet. Båda de personer som kommer att gå i pension bidrar i dagsläget med en stor del av de listade publikationerna med explicit inriktning mot mänskliga rättigheter.

Det framgår inte tydligt av ansökan hur handledargruppens olika kompetenser kompletterar varandra i relation till en forskarutbildning i tvärvetenskapliga studier av mänskliga rättigheter och vilka kompetensområden som handledarna huvudsakligen bidrar till i relation till de filosofiska, rättsliga och samhällsvetenskapliga perspektiven. Det är också oklart i vilken utsträckning professorerna kommer att kunna delta i och ansvara för forskarutbildningen i mänskliga rättigheter givet andra åtaganden och hur det är tänkt att de skulle fördela sin tid mellan de olika forskarutbildningarna vid EHS. Detta framkommer också i intervjuerna. Det materiella förverkligandet av tvärvetenskapligheten förklarades där bli beroende av vilken handledarkompetens som fanns vid lärosätet. Bedömargruppen fick viss ytterligare information om handledarnas kompetenser vid intervjuerna, men informationen som gavs vid intervjuerna förändrar inte bedömargruppens intryck.

Sex av åtta personer i handledargruppen uppger i sin CV att de är eller har varit involverad i handledning av doktorander. I ansökan om examenstillstånd anges att alla professorer och docenter har tidigare erfarenhet av handledning på forskarnivå. Två personer uppger att de till dags dato har handlett fram till disputation. En av dessa två kommer inom kort att gå i pension. Vad gäller andra forskarutbildningsuppdrag såsom opponentskap, deltagande i betygsnämnder, etc. uppger tre personer i sina CV att de haft sådana uppdrag, varav en av dessa inom kort går i pension. Bedömargruppen anser därför att de samlade erfarenheterna av att vara involverad i forskarutbildningar framstår som förhållandevis svag sett till hela gruppen och intrycket stärks av att en av de mer meriterade personerna inom detta område är på väg att pensioneras.

Bland de åtta lärare som utgör kärnan för den föreslagna forskarutbildningen finns bara en kvinna. Det framgår inte av ansökan om det finns någon strategi för att försöka förändra detta vid kommande utlysningar och rekryteringar. Vid intervjuerna framkom att det vid lärosätet finns medvetenhet om detta, men någon rekryteringsplan har ännu inte tagits fram.

Avseende kompetensutveckling inom forskningsområdet uppges i ansökan att lektorer har möjlighet att ansöka om upp till 25 procent egen forskning och kompetensutveckling i sin tjänst, samt att det finns medel för konferensresor, etc. Bedömargruppen anser att detta torde erbjuda goda möjligheter för lektorers långsiktiga meritering inom forskning. Det saknas uppgifter om EHS har docent- och professorsprogram, mentorskap för yngre lärare/forskare, etc. Det är oklart i vilken utsträckning professorer har forskning/kompetensutveckling i tjänst, eller om samma regler gäller som för lektorer. Vid intervjuerna uppgavs att lärarna i sina tjänster har en del som handlar om egen forskning och eget utvecklingsarbete. Lärosätet lyfte också fram att man lyckats bra med att fortbilda yngre lärare.

Vad gäller högskolepedagogisk meritering och kompetensutveckling framgår det inte av ansökan om EHS har krav på exempelvis handledarutbildning på forskarutbildningsnivå och om lärosätet erbjuder sådan utbildning för sina anställda. Det framgår inte heller om handledargruppen har genomgått högskolepedagogisk utbildning, inklusive handledarutbildning, eller fått sådan validerad.

Vad gäller kompetensförsörjning kommer det enligt ansökan att anställas ersättare för de två personer som går i pension. Det framgår inte om det finns någon tänkt inriktning på dessa utlysningar och hur EHS ämnar säkerställa att den bredd i ämneskompetens som kommer att gå förlorad vid pensioneringarna ersätts. Vid intervjuerna lyftes frågan om rekrytering och strategisk inriktning. Ytterligare personer ("seniora forskare") kommer enligt ansökan att anställas om forskarutbildningen startar. Det framgår inte hur många som planeras eller med vilken inriktning. Ansökan nämner också att en doktorand i folkrätt är anställd som adjunkt och kommer att erbjudas att söka biträdande lektorat (BL) efter disputation. Det framgår inte när detta förväntas ske och inte heller om detta BL erbjuds i öppen konkurrens och inom vilket/vilka ämnen.

Ett sätt att bredda kompetenser och förbättra jämställdhet är olika typer av samarbeten med andra lärosäten. I ansökan lyfts flera intressanta samarbeten med andra universitet och forskningsinstitutioner. Bedömargruppen anser att EHS skulle kunna stärka den tvärvetenskapliga kompetensen i forskarutbildningen genom exempelvis externa biträdande handledare.

Bedömargruppen anser att handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens (vetenskapliga, pedagogiska) är inte helt adekvat och står inte fullt i proportion till utbildningens innehåll och genomförande på kort och på lång sikt.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har inte en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå inom området i kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt.

I ansökan anger lärosätet huvudsakligen ett par fora för forskarutbildningsmiljön i mänskliga rättigheter: forskningsseminariet i mänskliga rättigheter och forskningsmiljön i teologi. Den fysiska miljön framstår som gynnsam vad gäller doktoranders möjligheter till nära kontakt med handledare och seniora forskare. Det finns vissa möjligheter till samverkan över ämnesgränserna. Ansökan är dock bristfällig när det gäller att förklara hur relationen till studier på avancerad nivå ser ut. Detta intryck förstärktes vid intervjuerna.

Det planerade antalet doktorander i forskarutbildningsområdet mänskliga rättigheter är relativt få. Det hade varit önskvärt att få se en rekryteringsplan för att tillgodose att en kritisk massa över tid upprätthålls. Vidare skulle rekryteringsplanen behöva innehålla moment som säkrar att olika discipliner och perspektiv tas in så att ämnet i praktiken fortsatt är mångvetenskapligt. Bedömargruppens intryck efter intervjuerna är att det inte finns en sådan detaljerad plan ännu.

Forskarutbildningsmiljön vid EHS kommer rimligtvis att vara liten och de samarbeten som nämns i ansökan bl.a. med Åbo Akademi kommer därför att vara viktiga. Till en viss del kan forskarutbildningsmiljön på EHS också vidgas genom samarbetet med lärosätets forskarutbildning i teologi. I forskningsstrategin nämns att central forskning inom MR-området vid EHS har berört globala såväl som lokala centrala rättighetsvillkor, som exempelvis religions- och yttrandefrihet, rättigheter kopplade till barnets ställning, övervakningssamhället, ursprungsfolkens situation samt försoning och konfliktlösning i globala, nordiska och nationella kontexter. Såväl ansökan som intervjuerna ger bedömargruppen intrycket att detta verkar dock mer spegla de enskilda forskarnas fokus än en samlad forskningsmiljö. Ur ett doktorandperspektiv kan det vara en nackdel att forskarutbildningsmiljön är smal och liten. Att vara del av en levande, aktiv forskarmiljö är viktigt ur både forskarutbildningsperspektiv och arbetsmiljöperspektiv. Detta gäller särskilt i uppbyggnadsfasen av forskarutbildningen då antalet doktorander kommer att vara lågt. Enlig plan kommer två doktorander att antas vartannat år vilket innebär att det finns 2-3 kohorter om två doktorander i forskarutbildningen när det är fullt utbyggt, dvs. 4-6 doktorander varav två nyss börjat och två är i avslutningsfas. Både i ansökan och vid intervjuerna saknar bedömargruppen en närmare diskussion kring och beskrivning av hur utbytet mellan doktorander i mänskliga rättigheter kommer att se ut och om det kommer att bli en livskraftig forskarutbildning.

Sammanlagt har handledarkollegiet en stor mängd vetenskapliga publikationer. Det är dock relativt få publikationer med direkt människorättsfokus. Det är oklart i vilken mån forskningen på EHS kan förstås som specifik människorättsforskning och hur forskningsmiljön ska utvecklas. Under intervjuerna framkom att varje forskare själv ansvarar för sina projekt och större, övergripande planeringar och strategier har ännu inte tagits fram. Det är idag av stor vikt att lärosäten stöttar sina forskare i att ta fram större gemensamma ansökningar som också rymmer nya doktorander och finansieringsmöjligheter. En strategi för hur forskarna ska arbeta i relation till nationell och internationell forskningsfinansiering bör tas fram.

Lärosätet lyfter fram att miljöns styrka är de forskare som har livsåskådningsvetenskap i botten (etik, teologi, religionsvetenskap), denna gång med referens till UKÄ-utvärdering 2013. Detta reser åter frågan om tvärvetenskaplighetens omfång. Det framhålls vidare såväl ansökan att EHS:s lärare erhåller externa forskningsbidrag, något som bekräftades vid intervjuerna. Det framgår dock inte om detta gäller tematiker som relaterar till mänskliga rättigheter eller om det främst gäller teologi/etik/religionsvetenskap.

Lärosätet tycks ha en väl fungerande akademisk infrastruktur vad gäller seminarier och samarbeten, främst i teologi. Samverkan med andra universitet/högskolor kring doktorander har möjliggjort en viss uppbyggnad av akademisk infrastruktur även kring frågor rörande mänskliga rättigheter på forskarutbildningsnivå Samverkan i nätverk och olika avtal lyfts fram som reella och potentiella möjligheter för att stärka en forskarutbildning i mänskliga rättigheter.

Bedömargruppen anser därför att forskningen vid lärosätet endast delvis har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå inom området endast delvis kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt.

Relevant samverkan sker nationellt och internationellt.

I ansökan anges ett antal nationella och internationella forskningsnätverk som är knutna till individuella forskare, men också samarbeten som högskolan själv ingår i. Dessa är dock få till antalet och ämnesmässigt snävt hållna. Samverkan sker med andra lärosäten, framförallt Åbo Akademi, men även Göteborgs universitet (GU), Umeå universitet (UMU) och Uppsala universitet (UU) gällande forskarutbildningar. Det är dock oklart om samverkan med GU och UMU är inriktad på teologi eller mänskliga rättigheter, vilket samarbetet med UU är enligt det som framkom vid intervjuerna. Vid intervjuerna framkommer att samarbetet gäller mänskliga rättigheter när det handlar om Åbo Akademi, och att man gärna vill samarbeta med andra lärosäten när det gäller mänskliga rättigheter på forskarutbildningsnivå. Även ytterligare samverkan framgår av ansökan. Bedömargruppen ser vissa risker med att hålla samverkan så pass vetenskapligt snävt som det utpekas i ansökan. Forskningsfinansiering kräver idag en strategisk hållning som går bortom individuella forskares egna projekt och där lärosätet målmedvetet stöttar forskarna/forskargrupperna och tar fram strategier.

Bedömargruppen anser att relevant samverkan sker nationellt och internationellt.

Resurser

Det finns tillgång till en stabil och ändamålsenlig infrastruktur.

EHS är ett etablerat lärosäte som redan har en forskarutbildning. I ansökan refereras till större donationer men det är i ansökan oklart om dessa är till högskolan i sin helhet eller till ett forskningsområde. De kompletteringar av EHS:s budget som högskolan inkommit med skriftligt och muntligt, ger ingen information om hur statsanslag och andra inkomster fördelas på olika områden och aktiviteter. Däremot uppgavs vid intervjuerna att lärosätet sedan 2015 fått 26 miljoner i donationer. Dessa donationer är både riktade och fria att använda till det lärosätet önskar. Det finns en större donation till mänskliga rättigheter, men hur stor den är eller hur den ska användas framkom inte vid intervjun. Även om statsanslaget inte är exakt specificerat så bör högskolan specificera inriktningen på vad anslagen kommer att användas till. Att forskarutbildningens doktorander är tänkta att ha en lön om 24 000 kr/månad antyder att budgeten är något knapp. Dessutom uppgavs vid intervjuerna att utbildningsbidrag kan förekomma, vilket i sin tur kan få konsekvenser i konkurrenshänseende; i det långa loppet för kvaliteten om färre söker forskarutbildningen. Det framgår av ansökan att doktorander kommer att ha arbetsplats, bibliotekstjänster, etc. till sitt förfogande. Det framgår bl.a. också i den allmänna studieplanen att det finns resurser för konferensresor, etc. även om summor inte specificeras. Vid intervjun berättade doktoranderna vid högskolan att de har 10 000 kr per år till resor och litteratur.

En problematik för mindre högskolor är resurser avsatta för tillgång till akademisk litteratur såsom böcker och artikeldatabaser. I ansökan listas tillgång till två databaser med religionsvetenskaplig/filosofisk inriktning, en med statsvetenskaplig inriktning och en databas med böcker inom internationell rätt. Det framgår inte av ansökan om de stora tidskrifterna med inriktning på mänskliga rättigheter ingår i dessa databaser och fokus verkar i första hand ligga på religionsvetenskapliga tidskrifter. Under intervjuerna påpekade både lärargruppen och styrelsen att biblioteksresurserna skulle behöva stärkas ytterligare, men att stora ansträngningar har gjorts och görs. Lärosätet uppmuntrar till samarbete med större lärosäten och försöker att se till att studenter och doktorander får det material de behöver när de frågar efter det.

Högskolan påpekar att den under senare år erhållit donationer om 20 miljoner kronor som kopplats till att bygga upp en forskarutbildning vid EHS. Det framgår i ansökan inte varifrån dessa pengar kommer, om de är öronmärkta till forskarutbildning i teologi eller om det finns långsiktiga åtaganden från donatorerna. Vid intervjuerna framkom att några donationer kunde användas till mänskliga rättigheter och att styrelsen såg positivt på det ekonomiska läget. Bedömargruppen menar dock att det faktum att EHS varit framgångsrika att attrahera donationer till sin utbildning i teologi inte är en intäkt för att detsamma kommer att gälla mänskliga rättigheter.

Budgeten för den föreslagna forskarutbildningen i mänskliga rättigheter är mycket översiktlig och visar inte vad de olika budgetposterna innebär i t.ex. timmar, eller hur de fördelas i tjänsteomfattning mellan olika uppdrag.

Bedömargruppen anser att det sammantaget finns tillgång till en delvis stabil och ändamålsenlig infrastruktur.

De tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Av ansökan framgår att det vid EHS finns en adekvat infrastruktur (bibliotek, arbetsrum, osv.).

Bedömargruppen anser att det råder oklarheter kring profil och kompetensförsörjning i relation till samhällsvetenskapliga och juridiska perspektiv inom det tvärvetenskapliga fältet mänskliga rättigheter som ansökan beskriver. Vid intervjuerna framkom att fältet definieras utifrån de personer som ingår i lärarkollegiet och att mångvetenskapligheten under utbildningen ska fokusera på teorier och inte metoder, vilket bedömargruppen finner anmärkningsvärt.

Vidare visar ansökan på vissa oklarheter kring hur den planerade budgeten ska användas vad gäller olika personalkategorier, samt om lön eller stipendier/utbildningsbidrag kommer att användas för att finansiera doktoranderna. Under intervjuerna framkom att det skulle vara lön, men flera av doktoranderna berättade att de inte har lön eller de försäkringar som skulle kunna kompensera för stipendier. Även kring nivån på lön finns frågetecken då den framstår som låg i ett jämförande perspektiv med andra lärosäten. Bedömargruppen anser att de tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

De ekonomiska resurserna som krävs för att bedriva forskarutbildning finns på plats.

Ingångslönen för doktoranderna är förhållandevis låg och det presenteras inte någon progression vad gäller löneutvecklingen i själva ansökan. Lönen om 24 000 kr per månad uppges vara en snittlön. Vid intervjuerna uppgavs detta vara en ingångslön med tillhörande löneutveckling. Med åren kommer det att bli dyrare för högskolan, vilket inte synliggörs i budgeten. Huvudhandledarna tilldelas 300 klocktimmar per doktorand för handledning. Detta är vid en första anblick en bra omfattning, men det behöver tydliggöras hur många timmar biträdande handledare är tänkt att få. Lärosätet måste också själv göra en värdering av huruvida handledningstimmarna är tillräckliga.

I ansökan och i kompletterande dokument anges att forskarutbildningen till 60 procent ska finansieras av högskolan och till 40 procent av samarbetspartners. Här väcks frågor om hur samarbetet långsiktigt ser ut så att forskarutbildningen är hållbar över tid: hur mycket av de donationer som inkommer till högskolan kommer att gå till ämnet mänskliga rättigheter?

I ansökan saknas underlag och information om hur doktoranderna ges finansiellt stöd för att kunna presentera sin forskning och delta vid konferenser, såväl nationellt som internationellt samt hur omkostnader för att kunna genomföra sin forskarutbildning hanteras. Men under intervjuerna uppgavs att doktoranderna får 10 000 kr per år till resor och litteraturinköp. Vi får anta att motsvarande summa skulle ges till doktoranderna i den sökta forskarutbildningen. Denna summa expensmedel liknar det vi kan se vid andra lärosäten och bedömargruppen anser därför att de ekonomiska resurserna som krävs för att för att bedriva forskarutbildning finns på plats.

Förutsättningar

I ett rikstäckande perspektiv finns det ett stort intresse av att en forskarutbildning i mänskliga rättigheter skapas och att doktorsexamen i ämnet får utfärdas. De ekonomiska resurserna som krävs för att bedriva forskarutbildning i mänskliga rättigheter vid EHS verkar finnas på plats. Det råder dock oklarheter kring områdets utformning och inriktning. Området för examenstillstånd är liksom forskarutbildningsämnet mänskliga rättigheter tvärvetenskapligt och det möjliggör flera olika forskningsperspektiv, vilka dock inte skrivs fram i ansökan eller framkom vid intervjuerna på ett övertygande sätt.

Pågående forskning vid lärosätet inom området rymmer inslag av såväl nationell som internationell forskning. De ingående forskningsmiljöerna har dock inte tillräckligt många forskare och handledare för att tillförsäkra en utbildning av hög kvalitet i det breda fält som ansökan omfattar. I det samlade underlaget anges inte hur ytterligare rekryteringar av professorer till ämnesområdet kommer att ske. Inte heller beskrivs rekryteringsplaner och resurstilldelning för sådana. Detta får betydelse för bedömningsgrunderna forskarutbildningsmiljö och personal.

Sammantaget finner bedömargruppen att förutsättningarna för examenstillstånd inte är tillfredsställande.