Styrdokument (Allmän och individuell studieplan)

Det finns en allmän studieplan för hela utbildningen. Mall för individuell studieplan finns.

Lärosätet bifogar i ansökan en allmän studieplan för den planerade forskarutbildningen i mänskliga rättigheter (licentiatexamen och doktorsexamen) samt ett formulär för en individuell studieplan. Den allmänna studieplanen omfattar för doktorsexamen 240 högskolepoäng, varav 160 högskolepoäng för avhandling, 40 högskolepoäng för obligatoriska kurser och 20 högskolepoäng för valbara kurser. För licentiatexamen omfattar den allmänna studieplanen 120 högskolepoäng, varav 90 högskolepoäng för avhandling och 30 högskolepoäng kurser.

Bedömargruppen önskar rekommendera att EHS tar del av hur formulär för individuella studieplaner ser ut och används vid andra högskolor. Bedömargruppen anser dock att det är tillfredsställande att det finns allmänna studieplaner för hela forskarutbildningen och att det finns en mall för individuell studieplan.

Säkring av examensmålen

Genom utbildningens utformning, genomförande och examination säkerställs inte att doktoranderna uppnått målen i examensordningen när examen utfärdas.

I

Den föreslagna forskarutbildningen omfattar kurser om 60 högskolepoäng och en avhandling om 180 högskolepoäng. Poängfördelningen mellan kurser och avhandling liknar den som finns på många andra forskarutbildningar i Sverige. Kursdelen av utbildningen omfattar 40 högskolepoäng obligatoriska kurser och 20 högskolepoäng valbara kurser. De obligatoriska kurserna utgörs av i) tre ämneskurser om 10 högskolepoäng vardera som täcker in de tre huvudperspektiven inom området mänskliga rättigheter (filosofiska, rättsliga och samhällsvetenskapliga), ii) en kurs i vetenskapsteori, metod och forskningsetik om 7,5 högskolepoäng och iii) en kurs i högskolepedagogik om 2,5 högskolepoäng. För licentiatexamen omfattar den allmänna studieplanen 120 högskolepoäng, varav 90 högskolepoäng för avhandling och 30 högskolepoäng kurser.

När det gäller inriktningen på de tre ämneskurserna utgör denna en relevant start på en tvärvetenskaplig forskarutbildning om mänskliga rättigheter. Samtidigt reser organisationen kring dessa kurser ett antal frågor, vilka kvarstår efter intervjuerna. Enligt ansökan överensstämmer de tre första kurserna tematiskt med den första terminen på EHS mastersprogram (vilket inte stämmer då mastersprogrammets första termin från och med höstterminen 2021 består av fyra kurser om 7,5 högskolepoäng). Detta innebär att en nyantagen doktorand utan specifik bakgrund i tvärvetenskapliga studier i mänskliga rättigheter enligt ansökan ges möjlighet att som komplement till de handledda självstudierna på doktorandkurserna följa relevanta moment i undervisningen på mastersnivå, vilket är utmärkt. Samtidigt förväntas kurser på forskarutbildningsnivå vara på en fördjupad nivå jämfört med mastersnivå. Det är oklart på vilket sätt det finns en nivåskillnad mellan masterskurserna och forskarutbildningskurserna med detta upplägg. Under intervjuerna framkom också att masterskurser erbjudits forskarstuderanden. Vidare lyfts i ansökan att det är av vikt att en forskarutbildning inrättas för att möjliggöra för studenter från det egna mastersprogrammet ska kunna gå vidare till forskarutbildning i mänskliga rättigheter. Frågan är därför vilken funktion som dessa kurser fyller för doktorander som redan har läst dessa kurser inom EHS mastersprogram (alternativt motsvarande kurser på andra tvärvetenskapliga program i mänskliga rättigheter) och om de tre kurserna för dessa doktorander kommer att bidra till att examensmålen för forskarutbildningen uppnås.

Kursen i vetenskapsteori, metod och forskningsetik omfattar 7,5 högskolepoäng och bygger på handledda självstudier. Enligt examensmålen för forskarutbildningen ska doktoranden uppnå "förtrogenhet med vetenskaplig metodik i allmänhet och med det specifika forskningsområdets metoder i synnerhet." Det förs ingen diskussion i ansökan vad gäller dimensionering av denna kurs i relation till de kunskaper och färdigheter som en forskarstuderande förväntas uppnå, detta förtydligades inte heller under intervjuerna. Poängantalet är lågt både vad gäller det innehåll som ska täckas under fem veckors heltidsstudier (metod, vetenskapsteori, forskningsetik) och i jämförelse med många andra forskarutbildningar. En tvärvetenskaplig utbildning i mänskliga rättigheter behöver dessutom täcka in metoder för datainsamling och analys från många olika discipliner inom samhällsvetenskap, juridik och humaniora vilket ställer större krav på bredd vad gäller metod än vad många monodiscipliner gör. Det är därför tveksamt om högskoleförordningens mål kan uppnås med den metodkurs som planeras ingå i utbildningen.

Enligt ansökan kommer metodkursen att genomföras som en läskurs. Det ställer stora krav på handledarens kunskaper i metod, vetenskapsteori och forskningsetik för att hen ska kunna guida/hjälpa studenten att uppnå kurs- och examensmål.

Inom programmet planeras för att doktoranderna ska gå en högskolepedagogisk kurs om 2,5 högskolepoäng (jämför den allmänna studieplanen där det framhålls att utbildningen ska ge grundläggande pedagogisk skicklighet för undervisning på högskolenivå). I jämförelse med andra lärosäten är det en kort utbildning. Det är också oklart hur mycket högskolepedagogik kusen kommer att rymma, då den också innehåller handledd undervisning. Att ha handledda undervisningsinslag är dock mycket bra då doktorander ofta får gå in i undervisning utan organiserat stöd eller feedback. Momentet och kursen kan därför med fördel byggas ut, alternativt kan de handledda undervisningsinslagen brytas ut från kursen och göras till en mer allmän struktur för mentorskap eller liknande. I ansökan finns inga uppgifter om det finns krav på formell pedagogisk kompetens hos den lärare/handledare som ska handleda och examinera kursen i högskolepedagogik, vilket det borde finnas ur kvalitetssäkringssynpunkt.

När det gäller de valbara kurserna är det positivt att doktoranden har möjlighet att fördjupa sig i teman efter eget intresse och egna behov i relation till avhandlingsarbetet. Det är också positivt att doktoranden har utrymme att läsa kurser vid andra lärosäten.

Av ansökan framgår att handledaren "har huvudansvar för, att i samråd med eventuell annan undervisande lärare, examinera obligatoriska kurser". Det framgår också att "student och handledare gemensamt ska kunna utforma examinerande uppgifter på ett sätt som bäst främjar studentens avhandlingsprojekt och måluppfyllnad" samt att "doktorand som upptäcker felaktigheter i bedömningen av en examinerande uppgift vänder sig i första hand till berörd handledare och därefter till Forskarutbildningskollegiet". Här ser vi flera olika risker vad gäller rättssäker examination. En risk är att olika handledare som examinerar samma kurs gör olika bedömningar. Med ett sådant upplägg behövs ett kvalitetssystem där handledarna för en dialog om och stämmer av sina bedömningar mot varandra. En annan risk är att om obligatoriska kurser anpassas individuellt kan det leda till oklarheter i vad som faktiskt bedöms både mellan olika doktorander och mellan olika kurstillfällen. En tredje risk är att doktorander kan dra sig för att klaga på en bedömning av en examination (särskilt om den behöver gå till Forskarutbildningskollegiet) när den vet att detta kan påverka relationen till handledaren negativt. Detta problem uppstår även på andra forskarutbildningar, men här bidrar designen med det stora ansvaret som läggs på handledaren för doktorandens kurser till att skapa extra stora risker. Vid intervjuerna sades att fler än handledaren skulle vara involverad i examination, men det preciserades inte på vilket sätt.

När det gäller avhandlingsdelen av forskarutbildningen framgår av den allmänna studieplanen att doktoranden regelbundet ska lägga fram avhandlingsavsnitt för diskussion och granskning vid forskningsseminarium. Dessa förväntningar kan göras tydligare. På många forskarutbildningar finns det tydliga obligatoriska milstenar i avhandlingsprocessen, t.ex. PM-seminarium, halvtidsseminarium och slutseminarium (mock-seminarium) innan det är dags för disputation. Ett sådant upplägg borgar för att det sker en kontinuerlig kvalitetssäkring av avhandlingsprocessen med extern granskning och det ger handledare och doktorand värdefull input i forskningsprocessen. Det förtydligar också vilka krav som ställs på doktoranden.

Av ansökan framgår att doktoranden får minst 300 klocktimmar handledning från huvudhandledaren under forskarutbildningen. Det framgår dock inte hur stor den totala handledningen, inklusive biträdande handledarens, är. Det är därför svårt att göra en bedömning av i vilken utsträckning handledningstimmarna är tillräckliga, särskilt som handledaren utöver handledning också har ansvar för doktorandens kurser (inklusive examination). Vid intervjuerna framkom att biträdande handledare får färre timmar än huvudhandledaren.

Det framgår av ansökan att forskarutbildning inte kan "erbjudas med en inriktning som inte representeras av en huvudhandledare med minst docentkompetens". Detta indikerar att kollegiets sammansättning kommer att ha en stor inverkan på forskningsutbildningen i allmänhet och den enskilda doktorandens avhandlingsprojekt i synnerhet. Detta aktualiserar vad som tagits upp under andra punkter i detta yttrande när det gäller skapandet av förutsättningarna för en tvärvetenskaplig forskarutbildning. Bedömargruppen anser sammantaget att säkringen av examensmålen inte kan anses tillfredsställande.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv kommer inte att beaktas tillräckligt i utbildningens innehåll och utformning.

I denna del av bedömningen avses med jämställdhet, jämlikhet mellan könen. Ansökan är dock relativt övergripande vad gäller kravet att visa hur ett jämställdhetsperspektiv ska beaktas i forskarutbildningens innehåll och utformning. Kvinnor är underrepresenterade i forskarkollegiet, på samtliga nivåer. Ansökan ger dock ingen tydlig information om vilka kvalitativa och kvantitativa åtgärder som högskolan avser att vidta för att säkra upp en balans mellan könen såväl bland forskare som bland doktorander. Efter frågor från bedömargruppen klargjordes detta inte heller under intervjudagen.

I ansökan behandlar lärosätet generellt jämställdhet som ett fält som dels är länkat till andra diskrimineringsgrunder och mänskliga rättigheter i allmänhet, dels till Agenda 2030 och hållbar utveckling. Det är helt rimligt att koppla ihop dessa fält i EHS arbete men detta bedömningsområde fokuserar explicit på just jämställdhet samtidigt som ansökan inte är så detaljerad kring just detta perspektiv. Jämställdhet definieras inte och inte heller behandlas det separat i någon del av ansökan.

Även om jämställdhet nämns på flera ställen i ansökan visar inte beskrivningarna på en medvetenhet vare sig vad gäller ämnesfokus eller former för undervisningen. Det nämns exempelvis inte om lärosätets högskolepedagogiska grundkurs specifikt behandlar genus och jämställdhetsaspekter. Inte heller diskuteras hur genus- och jämställdhetsperspektiv kommer att beaktas vid antagning, fördelning av forskningsresurser och karriärmöjligheter.

Ansökan beskriver arbetet med likabehandling, jämställdhet m.m. genom att understryka att högskolan utgår ifrån "att varje människa är lika i värdighet och rättigheter". Samtidigt nämns att målet för EHS likabehandlingsplan endast är att främja jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket i detta sammanhang måste ses som ett alltför lågt satt mål.

Enligt ansökan så fastslår handlingsplanen för systematiskt kvalitetsarbete 2020–2023 att kvalitetsarbetet inte enbart handlar om att säkra progression och kvalitet, utan också om att kontinuerligt bevaka att aspekter som berör likabehandling, jämställdhet och hållbarhet uppmärksammas i kursinnehåll och kurslitteratur. Ansökan nämner att huvudansvaret för att föreslå, utarbeta och kvalitetssäkra kurser på forskarutbildningen i mänskliga rättigheter ligger på ämneskollegiet (MR-kollegiet) i samverkan med Forskarutbildningskollegiet, där MR-kollegiet står för förslag på innehåll och struktur, medan Forskarutbildningskollegiet ansvarar för den formella processen att fatta beslut om inrättande och förändring av kurser. Hur aspekterna som berör jämställdhet i praktiken ska uppmärksammas i kursinnehåll och kurslitteratur beskrivs dock inte närmare. Vid intervjuerna nämndes även planen att genomlysa kursinnehåll och kurslitteratur ur det bredare anslag som nämns ovan (likabehandling, jämställdhet och hållbarhet). Det framkom inte klarare hur arbetet med just jämställdhetsaspekterna skulle ske i praktiken.

Enligt ansökan är också likabehandling och jämställdhet en del av EHS långsiktiga pedagogiska utvecklingsprogram, vilket bland annat innebär "utbildning i rättssäker bedömning och examination, jämställdhet, samt stöd till studenter med funktionsnedsättning". Vad det pedagogiska utvecklingsprogrammets utbildning om jämställdhet skulle innebära i praktiken klargjordes vare sig i ansökan eller under intervjuerna.

När det gäller konkreta åtgärder för jämställdhet och mot diskriminering och trakasserier nämner ansökan att EHS har etablerat ett Råd för likabehandling (rektor, lärarrepresentanter för högskolans utbildningsprogram samt studentkårsrepresentant). Detta råd har att bevaka att konkreta åtgärder genomförs, dels i konkreta fall av trakasserier eller diskriminering, men också se till att det finns ett tydligt jämställdhetsperspektiv i områden som rekrytering, antagning, examination och undervisning. Vid intervjuerna nämndes i detta sammanhang de korta beslutsvägarna och närheten till studenter/doktorander samt det faktum att högskolan inte hade haft något fall där bristande jämställdhet hade varit problemet. Bedömningsgruppen saknar därför beskrivningar av hur arbetet med konkreta fall ser ut liksom hur en granskning av jämställdhetsperspektiv i områden som rekrytering, antagning, examination och undervisning går till. Vid intervjuerna lyftes frågan om hur lärosätet ser på jämställdhetsfrågor, för såväl medarbetare som studenter. Lärosätet konstaterade att det även om det var en dominans av kvinnor på kandidatprogrammet fanns ungefär lika många män som kvinnor på mastersprogrammet samt i lärarkollegiet. Snedfördelningen mellan män och kvinnor bland de potentiella handledarna lyftes inte initialt. På en direkt fråga framkom att lärosätet ämnade tänka särskilt på genusbalansen när det kom till tillsättning av biträdande handledare.

Det är generellt svårt att bedöma hur lärosätet ämnar bedriva ett förebyggande och främjande arbete genom att till exempel undersöka om och i så fall var det finns risker för diskriminering eller andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter; närmare analysera möjliga orsaker till upptäckta risker och hinder och vidta de förebyggande och främjande åtgärder som behöver genomföras.

Sammantaget anser bedömargruppen att ett jämställdhetsperspektiv inte kommer att beaktas tillräckligt i utbildningens innehåll och utformning.

Utformning, genomförande och resultat

Lärosätet har utvecklat en allmän studieplan för den planerade forskarutbildningen i mänskliga rättigheter samt ett formulär för individuell studieplan. Bedömargruppen finner att den allmänna studieplanen har en rimlig avvägning vad gäller fördelningen av obligatoriska och valbara kurser samt mellan gemensamma moment och valbar inriktning.

Ansökan beskriver dock bristfälligt hur kvaliteten på utbildningen tillförsäkras och hur kurserna byggs upp. Det övergripande ansvaret för forskarbildningens innehåll och genomförande hade behövt förtydligas ytterligare. Utbildningens kurser avseende metodologisk färdighetsträning förklaras alltför kortfattat.

I ansökan behandlas olika aspekter av jämställdhetsfrågor på ett otillfredsställande sätt.

Sammantaget finner bedömargruppen att den planerade utbildningens utformning och tänkta genomförande är otillfredsställande.