Huvudområdet

Angiven examen är reglerad och ryms inom examensordningen.

Ersta Sköndal Bräcke högskola (ESBH) ansöker om tillstånd att få utfärda kandidatexamen i civilsamhällesvetenskap. Examen omfattar 180 högskolepoäng. Utbildningen planeras få sin hemvist vid Centrum för civilsamhällesforskning, som är att likställa med en institution vid högskolan. Bedömargruppen konstaterar att den angivna examen är reglerad och ryms inom examensordningen.

Huvudområdet är definierat i relation till den vetenskapliga grunden. Utbildningens innehåll inklusive eventuella inriktningar har rimlig omfattning och avgränsning i förhållande till huvudområdet.

Programmet introducerar ett nytt huvudområde, nämligen civilsamhällesvetenskap. Det är definierat i relation till den vetenskapliga grunden i så måtto att det utgår från en etablerad forskningsprofil inom civilsamhällesvetenskap som redan finns på högskolan. Bedömargruppen konstaterar att det inte diskuteras i ansökan vilka för- eller nackdelar detta kan föra med sig. Vid intervjuerna framkom dock att det fanns en medvetenhet om utmaningarna och att lärosätet reflekterat över detta, vilket bedömargruppen anser vara positivt. I ansökan framgår inte tydligt i vilken utsträckning man anknyter till de motsvarigheter till ämnet som finns i andra länder, men vid intervjuerna framkom att forskare vid Centrum för civilsamhällesforskning medverkar i en kartläggning av liknande program i Nordamerika och övriga Europa, vilket bedömargruppen ser som en styrka.

Programmet består av sex terminer som alla är specifika för programmet, och de bygger inte vidare på tidigare fristående kurser. Sålunda bygger hela programupplägget på introduktionen av detta nya huvudområde. Det kan därför betraktas som ett visst vågspel att låta kandidatprogrammet hänga på att denna nya disciplin vinner livskraft och legitimitet, inte bara på högskolan själv utan i det omgivande vetenskapssamhället. Samtidigt ser bedömargruppen det givetvis som en fördel att högskolan redan har en forskningsprofil samt erfarenhet av fristående kurser inom huvudområdet.

Under första terminen ska studenterna introduceras i det nya vetenskapliga huvudområdet, vilket blir en grannlaga uppgift. Bedömargruppen konstaterar att det i ansökan saknas en tydligare diskussion om hur detta huvudområde skiljer sig exempelvis från statsvetenskapen, som också studerar organisationsmönster i enskild sektor, inte endast staten. I intervjuerna påtalades dock att man är medveten om att civilsamhällesvetenskap – liksom andra discipliner – är mångbottnad och överlappar med flera andra huvudområden.

Programmet är uppdelat i två delar. Den ena delen, som främst återfinns under första året och i den avslutande kandidatuppsatsen, har främst fokus på civilsamhället som sådant. Den andra delen har fokus på kunskaper förknippade med "strategisk verksamhetsplanering" och som kan behövas för att kunna verka i och i relation till civilsamhällets organisationer. Den civilsamhällesvetenskap som lärosätet vill introducera kommer sålunda ha en stark koppling till denna inriktning. Det är samtidigt uppenbart att det nya programmet kommer ha en mångdisciplinär prägel, och att det nya huvudområdet har som uppgift att skapa en enhetlighet av denna mångsidighet.

Att programmet förutsätts vila på introduktionen av ett nytt huvudområde kunde ha motiverats tydligare i ansökan, med en redogörelse för hur det förhåller sig till etablerade discipliner. Argumenten som framförs, att det vuxit fram ur en stark och livlig forskning om civilsamhället, behöver inte i sig vara ett skäl till att huvudområdet bör bli föremål för en ny disciplin. Ett alternativ hade varit att lyfta fram civilsamhällesforskningen som ett tvärvetenskapligt område, och göra en tydligare koppling till etablerade discipliner där civilsamhällesforskning redan finns.

Samtidigt är inte civilsamhällesvetenskap det första exemplet på discipliner med mångvetenskaplig karaktär där överlappningarna med andra discipliner är legio. Bedömargruppen ser därför inte att detta är ett hinder för att introducera ett nytt huvudområde, men förutsätter samtidigt att diskussionen inom utbildningen om områdets gränser och kopplingar till andra discipliner hålls fortsatt levande.

Det signalerades tydligt vid intervjuerna att man vill föra sådana diskussioner fortlöpande. Det redogjordes också för en ambition att i framtiden öppna programstrukturen för valbara inriktningar, där exempelvis det andra årets strategiska verksamhetsplanering helt eller delvis skulle kunna ersättas av teoretiska fördjupande studier. Dessutom framkom att det på längre sikt finns planer på att utarbeta ett renodlat masterprogram i civilsamhällesvetenskap, som ett ytterligare steg i befästandet av huvudområdet, vilket bedömargruppen ser som positivt.

I ett rikstäckande perspektiv finns ett allmänt intresse av att examen får utfärdas.

Programmet är nytt i sitt slag i Sverige, medan det finns liknande inriktningar i Nordamerika och andra europeiska länder och bedömargruppen ser det som rimligt att tillräckligt många studenter kommer att söka det föreslagna programmet.

Lärosätet ser framför sig att studenter framförallt får anställning. Vid intervjuer med såväl högskolans representanter som med representanter för civilsamhällesorganisationer framkom att de tänkta yrkesrollerna är tämligen spridda. I ansökan finns en viss betoning på chefs- och ledarskapspositioner, medan det i intervjuerna också nämndes en vidare flora av positioner såsom utredare, kommunikatörer och verksamhetsutvecklare; det påtalades också att det torde finnas efterfrågan i den offentliga sektorn av personer med kunskaper om civilsamhället. Högskolans och samarbetspartners bedömning om att studenter, efter fullgånget kandidatprogram, kommer att ha goda möjligheter till anställning ter sig fullt rimlig, menar bedömargruppen.

Det framgår inte tydligt i ansökan hur utbildningen förhåller sig till redan etablerade discipliner och/eller program, inte minst på avancerad nivå. Bedömargruppen ser det som önskvärt att högskolan har detta i åtanke eftersom många tjänster i civilsamhället – särskilt utomlands – kan kräva examen på åtminstone masternivå.

Personal (Lärarkompetens och lärarkapacitet)

Antalet lärare och deras sammantagna kompetens (vetenskapliga och pedagogiska) är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Lärarförteckningen visar på en god tillgång till aktiva forskare inom civilsamhällesvetenskap. I ansökan framgår att det i utbildningen, i varierande aktivitetsgrad, planeras för ett tjugotal lärare, varav tre tillsvidareanställda professorer, en seniorprofessor, fem tillsvidareanställda docenter, en disputerad forskare samt nio doktorander. Högskolan planerar ett intag på 25 studenter årligen. Flera av de angivna lärarna är ledande i fältet och har goda internationella kontakter. Detta säkerställer kompetensförsörjning vad gäller det mer generella perspektivet på huvudområdet. Däremot verkar den fördjupande delen, där fokus ligger på verksamhetsutveckling, chef- och ledarskap, vila på ett fåtal lärares kompetens vilket innebär en sårbarhet ifall dessa forskare får stora forskningsanslag alternativt slutar vid högskolan. Vid intervjuerna visades en medvetenhet om detta, och att man vid de nyrekryteringar som ändå kommer bli nödvändiga ämnar att efterfråga just sådana kompetenser.

Det planeras insatser från många lärare, som alla lägger ganska liten andel av tjänsten åt programmet. Det kan innebära en risk för att detta innebär en något splittrad bild för studenterna, men under intervjuerna betonade företrädare för högskolan att lärare redan i existerande utbildningar verkar inom arbetslag där man utbyter erfarenheter med varandra fortlöpande. Man har dessutom en strategi där lärare byter kurser med varandra, så att man får undervisa om annat än ens eget specialområde, vilket därigenom gör att lärarna får en god överblick över hela det tvärvetenskapliga fält som civilsamhällesforskningen utgör.

Det konstateras också att en väsentlig del av undervisningen kommer läggas på doktorander. Vid intervjuerna med såväl doktorander som disputerade lärare och ledningsrepresentanter förmedlades en bild av att doktorander är väl integrerade i miljöns forskning och undervisning, något som sades kunna ske mer naturligt än på andra håll eftersom högskolan är liten. Det råder goda möjligheter för doktorander att undervisa, men heller inget tvång (såsom att fylla ut 20 procent av arbetstiden med undervisning). De ges också möjligheter att genomgå pedagogisk utbildning.

Vidare kan konstateras att inslaget av doktorander i undervisningen åtminstone de närmaste åren kan bidra till att hantera rådande könsbalans med nästan enbart manliga disputerade tillsvidareanställda lärare. Samtliga doktorander är för närvarande kvinnor. Angående könsbalansen avser högskolan också att åtgärda detta genom att involvera yngre kvinnliga forskare i forskningsansökningar eller att knyta associationsavtal med forskare/lärare på andra lärosäten, vilket bedömargruppen ser som rimligt.

Utbildningsmiljön

Det finns en för utbildningen vetenskaplig och professionsinriktad miljö och verksamheten bedrivs så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning.

Centrum för civilsamhällesforskning, som har operativt ansvar för det föreslagna kandidatprogrammet, består av en stark forskargrupp. Programmet har därmed goda förutsättningar för att förena forskning och utbildning på ett ändamålsenligt sätt. Vid intervjuerna sades att det var en medveten strategi att de verksamma ska både forska och undervisa, så att man undviker tendenser till uppdelning mellan huvudsakligen forskande och mestadels undervisande anställda. I viss mån finns – att döma av medskickade förslag till kursplaner med litteraturlistor – en slagsida mot just den civilsamhällesforskning som bedrivs vid lärosätet. Detta är förvisso naturligt om man vill förmedla sin egen forskning inom undervisningen, men för programmets vidare utveckling kan det vara önskvärt att studenterna får en tydligare orientering även om annan forskning rörande civilsamhället.

Resurser

Det finns tillgång till en stabil och ändamålsenlig infrastruktur.

I miljön vid lärosätet finns tillgång till en stabil och ändamålsenlig infrastruktur. Lokaler, IT-system och bibliotek erbjuder vad som krävs och ligger helt i linje med vad som kan förväntas av en högskola och forskningsinstitution. Då högskolan är relativt liten har man också en modell att köpa in vissa resurser från andra lärosäten. Vad avser exempelvis högskolepedagogisk utbildning har det funnits ett utbyte med Södertörns högskola.

Utifrån ansökan och intervjuer framkommer det att det finns väl etablerade strukturer för pedagogiskt stöd till studenter med anledning av funktionsvariation i utbildningsmiljön. Det finns även strukturer för studenthälsa.

De tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten.

Att döma av ansökan och det som framkommit i intervjuerna framgår att högskolan utnyttjar de tillgängliga resurserna effektivt för att hålla en hög kvalitet i verksamheten. Bedömargruppen förutsätter att högskolan säkerställer att programmet får möjlighet att utvecklas långsiktigt med adekvat tilldelning i relation till det existerande utbildningsutbudet. Eftersom det är fråga om en enskild högskola, kommer lärosätet att söka statsbidrag för verkställande av kandidatprogrammet, och i ansökan ange vilka behov som finns. Bedömargruppen förutsätter också att lärosätet framgent kommer att avsätta nödvändiga resurser för fortsatt utveckling av programmet.

Förutsättningar

Den föreslagna utbildningen ryms inom examensordningen och huvudområdet är definierat på ett adekvat sätt. Huvudområdet är nytt i Sverige, och lärosätet tycks ha en medveten strategi att fortsätta utveckla det. Bedömargruppen menar att det finns ett nationellt intresse av att denna utbildning ges och det torde finnas tillräcklig efterfrågan i arbetslivet på personer med specifik civilsamhälleskompetens. Utsikterna för studenterna att kunna läsa vidare på avancerad nivå är något svårbedömda. Lärosätet uppmanas att vara tydlig i sin kommunikation till studenterna samt att på sikt verka för att studenter med examen från det föreslagna programmet ses som behöriga inom discipliner som programmet knyter an till.

Det finns goda lärarresurser och en miljö som är framstående inom forskning på området. Kandidatprogrammet är också i hög grad baserat på lärosätets forskning. Även om det funnits en slagsida mot just forskning i miljön, har lärarna överlag god vana att arbeta inom existerande utbildningar. Bedömargruppen menar därför att lärosätet kommer kunna erbjuda en relevant vetenskaplig och professionsinriktad miljö med en nära anknytning till forskning och utbildning.

När det gäller lärarresurser menar bedömargruppen att det finns utmaningar på både kort och lång sikt, vilket lärosätet verkar medvetet om. Högskolan redovisar till exempel ett antal åtgärder som man ämnar vidta för att komma till rätta med problemen vad gäller könsbalansen och vissa ämneskompetenser inom programmet där existerande miljö inte är lika stark som i de egna forskningsområdena.

Lärosätet har god struktur vad gäller informationsteknologi, lärplattformar och biblioteksresurser, och även studentstödet är tillfredsställande.

Bedömargruppen anser sammanfattningsvis att utbildningen är väl förankrad i sa?väl den generella kunskapsfronten som de förväntade framtidsinriktade behoven inom civilsamhället, och att lärosätet har ett väl utvecklat samarbete med civilsamhällets organisationer som kan bidra till att säkerställa den praktiska relevansen i utbildningen.

Det finns också en beredskap och uttalat intresse att fortsätta vidareutveckla programmet både vad gäller innehåll och struktur utifrån behov och efterfrågan.