Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Undervisning ges i form av kurser och seminarier samt handledning i avhandlingsarbetet som utgör huvuddelen av studierna för doktorsexamen. Doktorsexamen omfattar en kursdel om 90 högskolepoäng, varav 60 högskolepoäng utgörs av obligatoriska kurser. Kursdelen innehåller såväl ämnesspecifika som mer allmänna kurser med en obligatorisk och en valbar del.

Doktoranderna avlägger de flesta av de obligatoriska kurserna under det första studieåret. De ger doktoranden en bred historievetenskaplig kunskapsbas inför arbetet med avhandlingen och en tillräcklig orientering om historikerprofessionen. Kurserna består av teori och metod (sammanlagt 30 högskolepoäng), en kurs i kultur- och socialhistoria, en om historieundervisning i högre utbildning och en med fokus på historikerprofessionen. För doktorander som undervisar är en kurs i avancerad högskolepedagogik obligatorisk.

En del av de obligatoriska kurserna kan ersättas av motsvarande kurser inom Tema Q. De valbara kurserna väljer doktoranden i samråd med sin handledare, och möjligheterna att avlägga kurser vid andra lärosäten i Sverige eller utomlands omnämns i självvärderingen.

Miljön lyfter fram tre metoder som säkerställer att målet ger en tillräckligt bred kunskap om och förståelse för historievetenskapen samt att nödvändig progression uppnås i studierna: de redan nämnda obligatoriska kurserna, den så kallade doktorandstegen och det historiska seminariet.

Det historiska seminariet är ett välfungerande forskarseminarium som utgör en kontrollstation för doktorandens utveckling och bidrar till att grundlägga doktorandens kunskaps- och färdighetsutveckling i förhållande till ämnets forskningsfront.

Av självvärderingen framgår det att doktoranderna förväntas delta i nationella och internationella konferenser, men att de själva är hänvisade till att söka om medel för att täcka kostnaderna för deltagandet.

Doktoranderna i historia vid Linköpings universitet kan förväntas ha bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet vid det skede då de erhåller sin examen, att döma av hur studierna är upplagda. Att de inte garanteras en personlig resurs för att bland annat täcka kostnader i samband med konferensresor är emellertid en brist som bedömargruppen anser bör åtgärdas från lärosätets sida.

Ingen har ännu slutfört sina doktorandstudier i historia vid Linköpings universitet, vilket betyder att det inte finns relevant statistik över genomströmningen att ta ställning till.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Av självvärderingen framgår det att utbildningen inte har genomfört någon övergripande uppföljning, men uppföljningar och kvalitetsutvecklande åtgärder har vidtagits i form av att den nuvarande doktoranden har fått presentera texter om metod på forskningsseminariet.

De individuella studieplanerna är årligen föremål för översyn och revidering. Doktorandstegen strukturerar arbetet med avhandlingen, integrerar doktoranderna i forskningsseminariearbetet och garanterar en god uppföljning av doktorandernas utveckling.

Kvalitetsutvecklande åtgärder kan vid behov initieras såväl vid handledarmöten dit alla med handledaruppgifter kallas som inom handledarkollegiet för alla disputerade lärare i miljön, vilket leds av forskarstudierektorn.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktorandstegen utgör tillsammans med handledare, övrig personal och forskarseminarium den vägledande och stödjande ram som doktoranden kan arbeta inom. Doktorandstegen som strukturerar upp avhandlingsprocessen i mer hanterliga delar hjälper doktoranden att öva upp sin förmåga till tidsplanering och leverans av resultat inom utsatt tid. Den individuella studieplanen och ett årligt samtal med den avdelningschef som doktoranden tillhör fyller samma syfte.

Av självvärderingen framkommer att doktoranderna på olika sätt tränas i färdigheter att skriftligt eller muntligt presentera sin forskning. Den nuvarande doktoranden presenterar sin forskning på konferenser, vilket kan ses som ett indicium för att den uppmuntran som miljön ger till ett aktivt deltagande i konferenser är tillräcklig. Som redan framgått är doktoranderna hänvisade till att på egen hand skaffa finansiering för sitt konferensdeltagande. I slutskedet av sin utbildning får doktoranderna träning i att skriva projektansökningar.

Doktoranderna har särskilt inom grundutbildningen möjlighet att inom ramen för sin anställning undervisa upp till 20 procent av heltid vid sitt lärosäte. Som redan framhållits har en doktorand i historia vid lärosätet goda möjligheter att växa in i ett ansvar för den tredje uppgiften. I kursen Historikerprofessionens roller och uppgifter ställs doktoranden inför uppgiften att genomföra en aktivitet - exempelvis en populärvetenskaplig artikel eller föreläsning - som riktar sig mot det omgivande samhället. Detta ser bedömargruppen som en relevant uppgift för att träna doktoranden i att samverka med det omgivande samhället och stödja andras lärande.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljningen av hur forskarstudierna utvecklar färdigheter och förmåga hos doktoranden sker genom arbetet med den individuella studieplanen, i kursverksamhet och seminariearbete, vilket av bedömargruppen anses tillfredsställande. De individuella studieplanerna är nämligen årligen föremål för översyn och revidering. Doktorandstegen strukturerar arbetet med avhandlingen och garanterar en god uppföljning av doktorandernas utveckling. Alla som har handledaruppgifter möts för utvärderande diskussioner, och inom handledarkollegiet som samlar alla disputerade lärare och som arbetar under ledning av forskarstudierektorn kan kvalitetsutvecklande åtgärder initieras.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Förutsättningarna för att de utexaminerade doktorerna har uppnått de ovan nämnda målen finns i tillräcklig utsträckning främst tack vare innehållet i obligatoriska kurser, doktorandernas aktiva deltagande i forskarseminariet och den handledning som kommer att ges.

Lärosätet erbjuder årligen kurser i forskningsetik som doktoranderna uppmanas delta i. Huvudhandledaren bär ansvar för att doktoranderna når målen i fråga om självständighet och redlighet. De möjligheter en doktorand i historia har att delta i andra seminarier än hemmiljöns forskarseminarium understödjer utvecklandet av en intellektuell självständighet i förhållande till handledaren. Genom den forskning som ett antal av de seniora forskarna vid miljön bedriver och den breda kontaktyta till det omgivande samhället som de upprätthåller aktualiseras frågor om historiens roll i den undervisning de bedriver samt den seminarieverksamhet de deltar i.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

De individuella studieplanerna är årligen föremål för revidering. Doktorandstegen definierar etappmål som säkerställer måluppfyllelsen i fråga om värderingsförmåga och förhållningssätt. De diskussioner som förs inom ramen för handledarmöten och handledarkollegium kan vid behov utmynna i kvalitetsutvecklande initiativ.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Utbildningen är uppbyggd med tanke på att doktoranden efter genomgången utbildning ska ha en tillfredställande bred kunskap i forskarutbildningsämnet, tillräckligt djupa insikter i hur historievetenskaplig forskning bedrivs och är välorienterad om historia som kunskapsform.

Vad gäller måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse ser bedömargruppen att lärosätet säkerställer att doktoranderna i historia har bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet vid det skede då de erhåller sin examen, att döma av hur studierna är upplagda.

Bedömargruppen anser att måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga uppfylls genom att doktoranden lär sig att planera, bedriva, slutföra och rapportera forskning inom givna tidsramar och kan utveckla en förmåga till forskningskommunikation i såväl inom- som utomvetenskapliga sammanhang.

Vad gäller måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt ser bedömargruppen att studierna med dess nuvarande uppläggning tillräckligt väl stödjer utvecklandet av intellektuell självständighet, redlighet i det vetenskapliga arbetet och kompetensen att göra hållbara forskningsetiska bedömningar.