Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Utbildningen främjar måluppfyllelse på flera sätt särskilt när det gäller forskningsmetodik. Ett viktigt inslag i utbildningen är en obligatorisk kursdel i vetenskaplig metodik som omfattar 30 högskolepoäng. Dessutom krävs 60 högskolepoäng som kan vara fördjupningskurser inom det egna forskningsområdet eller kurser som breddar kunskapen och förståelsen. Det är ett gediget kursutbud som med måtta svarar mot målet. Vetenskapsteori motsvarar 7,5 högskolepoäng och kurserna i metod uppgår till 22,5 högskolepoäng.

En utmaning är inte desto mindre att faktiskt kunna erbjuda kurserna med relativt få doktorander i utbildningen. Ytterligare en utmaning är balansen mellan vanliga kurser och "läskurser" inom doktorandens forskningsområde. I ljuset av fåtaliga doktorander och de följdenliga svårigheterna att anordna specifika kurser, erbjuds doktorander även att läsa kurser genom Nationalkommittén för psykologi.

Vid intervjuerna framgick det att doktorander får tillgodoräkna sig högskolepoäng från genomgångna kurser på avancerad nivå. Bedömargruppen ser dock negativt på att doktoranderna inte har obligatoriska kurser inom allmän psykologisk teori, med tanke på att samtliga doktorander inte behöver ha en bakgrund inom psykologiämnet och med tanke på att alla handledare inte heller har disputerat i psykologi.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktorander ska slutföra sina utbildningar inom stipulerad tid.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Progression vad gäller kunskap och förståelse säkerställs genom kurser, seminarier och aktivt deltagande i nationella och internationella konferenser. Forskningskompetens i termer av vetenskaplig och kritisk analys tillförskansar sig doktoranderna genom det dagliga avhandlingsarbetet: datainsamling och analys, samt skrivande av vetenskapliga artiklar med mera.

Uppföljningen sker genom examinationen inom de olika kurser som doktoranderna läser. Därutöver följer handledare samt examinator doktorandens progression.

Kursdeltagande följs upp i den individuella studieplanen, vilken skrivs under av doktoranden och handledarna samt diskuteras i handledarkollegiet. En årlig revidering av den individuella studieplanen är det huvudsakliga instrumentet för uppföljning. Vissa problem kan dock förekomma. Det kan vara svårt att bedöma kunskap och inte minst förståelse enbart utifrån den individuella studieplanen. Medan examinationer kan ge viktig information i kurserna, är den individuella studieplanen ett trubbigt instrument för bedömning vad gäller avhandlingsarbetet och bred förståelse inom forskarutbildningsämnet. Årliga genomgångar kan vara adekvata i vissa avseenden, men det blir lång tid emellan vilket väcker behov av mer kontinuerliga uppföljningar.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktoranderna deltar i ett flertal obligatoriska kurser som delvis säkerställer kunskap och förståelse vad gäller vetenskaplig metodik. Omsättningen av kunskaperna sker i avhandlingsarbetet där doktoranden även får träna sin förmåga att planera och genomföra forskningen. Att tidsplaneringen är rimlig och att tidsangivelserna för studierna hålls säkerställs genom de ramar som vetenskapliga tidskrifter ställer, samt genom uppföljningen av den individuella studieplanen. Pedagogiken härvidlag utgörs av att handledaren ger omfattande stöd vid första artikeln, varpå doktoranden får ta allt större ansvar för de andra artiklarna.

Det framgår inte av beskrivningen i underlaget hur måluppfyllelse säkerställs inom avhandlingsarbetet. Det klargörs att doktoranderna har möjlighet att presentera sin forskning vid externa seminarier, men det är oklart i vilken utsträckning som detta sker. Det vore dock möjligt att föra in också sådant i den individuella studieplanen. Doktoranderna förväntas lägga fram sitt arbete vid interna seminarier åtminstone en gång om året, men också när det gäller detta är det oklart i vilken utsträckning detta faktiskt sker. Ett stort ansvar för måluppfyllelsen förefaller åläggas handledaren, vilket kan resultera i ojämna villkor för doktoranderna. Detta kan bli problematiskt särskilt då externa handledare i begränsad utsträckning deltar i handledarkollegiet.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Uppföljning sker främst i form av årliga genomgångar av den individuella studieplanen, vilken ses över mer kontinuerligt bland annat genom handledarkollegiets arbete. I händelse av att problem uppstår, så diskuteras de i handledarkollegiet där exempelvis diskussioner med doktorander om att avhålla sig från andra uppdrag vid sidan om forskarutbildningen (som till exempel egna företag, undervisning och administrativa uppgifter) kan föreslås.

En annan form av uppföljning sker i samband med publiceringen av artiklar. Produktiviteten vad gäller publicerade artiklar måste bedömas som tillfredsställande. Under de fem och ett halvt år som forskarutbildningen varit igång, har 20 publikationer åstadkommits av tio doktorander. Det förväntas att doktorander har tre publicerade artiklar eller bokkapitel i antologier, eller att dessa är accepterade för publikation. Vid intervjuerna framkom också att doktoranden ska stå som förste författar i tre av de i avhandlingen ingående artiklarna eller bokkapitlen. Om avhandlingen innehåller fyra eller fler artiklar, så behöver bara tre av dem ha doktoranden som förste författare. Tidskriftsartiklar ska vara publicerade - eller accepterade för publikation - i välrenommerade tidskrifter.

En utmaning för utbildningen är en mer kontinuerlig och sensitiv metod för att följa doktorandernas utveckling när det gäller kunskapsformen färdighet och förmåga. Återkoppling i form av intervjuer eller enkäter skulle exempelvis kunna ge viktig information i detta hänseende. I underlaget beskrivs inte någon rutin för att omsätta resultaten av uppföljningar i åtgärder. Den individuella studieplanen skulle kunna betraktas som ett potentiellt viktigt instrument för bedömning av huruvida studenten utvecklar olika slags färdigheter och förmågor, men den förefaller inte användas på ett effektivt sätt i detta avseende.

Fastän bedömargruppen sammanfattningsvis ser positivt på den uppföljning som sker, finns det utrymme för förbättringar i form av en mer fortlöpande uppföljning och ett bättre användande av den individuella studieplanen.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Utbildningen säkerställer måluppfyllelse vad avser detta aspektområde genom kurser såväl som genom praktiska tillämpningsuppgifter. Inom de obligatoriska kurserna finns moment som behandlar forskningsetik och till viss del även vetenskaplig redlighet. Dessutom ingår dessa frågor i dialoger med seniora forskare och aktörer i det omgivande samhället. Det handlar om att doktoranden får arbeta med etiska frågor rörande deras forskningsarbete, samt föra en dialog med forskningsteamet och andra. En utmaning är dock examinationen när det gäller lärande genom dialog.

Systematisk uppföljning görs inte av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen.

Uppföljningen sker genom årliga genomgångar av den individuella studieplanen samt vid mitt- och slutseminariet. Examinationen på de kurser där etik och redlighet ingår är ytterligare en form av uppföljning. En utmaning är att utforma ett system som kan identifiera svagheter i värderingsförmåga och förhållningssätt så tidigt som möjligt hos en individuell doktorand. Varken i självvärderingen eller vid intervjuerna framställs det tydligt hur eventuella problem tas upp eller behandlas; det råder oklarheter kring hur resultaten omsätts i åtgärder.

Handledarkollegiet studerar individuella studieplaner och ger förslag på åtgärder i händelse av att problem identifieras. Av de insända individuella studieplanerna framgår emellertid att vissa svagheter finns när det gäller dem. De individuella studieplanerna innehåller information om avhandlingsämnet, det gångna årets arbete och planer för det kommande året tillsammans med översikter av andra slag. De innehåller även uppgifter om arbetsfördelningen mellan handledarna och de ger möjlighet för doktorander och handledare att lämna kommentarer gällande avhandlingsarbetets fortskridande och gällande handledningens kvalitet. Få av de individuella studieplanerna innehåller emellertid särskilt mycket information och flera fält lämnas tomma. Vissa av dem har inte ens blivit underskrivna och bedömargruppen har intrycket att de individuella studieplanerna inte till fullo används på avsett vis.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Utbildningen hanterar merparten av aspektområdet på ett till synes gediget sätt. Det förefaller finnas tydliga rutiner för att säkerställa måluppfyllelse och dessa visar på en genomtänkt strategi.

Vad gäller progressionen, så ser bedömargruppen emellertid utvecklingsmöjligheter beträffande de individuella studieplanerna. Fastän den individuella studieplanen är mycket detaljerad, framstår den som mer av en ifyllningsövning med många delar som dock inte har fyllts i. Det gäller särskilt de delar av dokumentet som föranleder reflektioner hos doktoranden. Det skulle kunna göras mer för att åstadkomma en fortlöpande översyn av studentens framsteg, i syfte att kunna tillhandahålla adekvat stöd i händelse av att behov uppstår.

Bedömargruppen rekommenderar att Linnéuniversitetet inrättar obligatoriska ämneskurser i psykologi på forskarnivå antingen externt eller internt, för att säkerställa måluppfyllelse vad gäller bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet.