Arbetslivets perspektiv

Utbildningen förbereder inte doktorander för ett föränderligt arbetsliv.

Doktoranderna har vanligen 20 procent institutionstjänstgöring, i huvudsak undervisning, och det är sektionens studierektor som planerar tjänstgöringen. Aktiviteter som sker på högskolan, såsom karriärservice och dagar/aktiviteter där studenter har möjlighet att träffa organisationer och företag riktar sig i nuläget inte till doktorander. Enligt självvärderingsdokumentet saknas doktorandkurser som ger studenten en generell lämplig kunskap och färdighet, förutom den pedagogikutbildning som ges. Det anges vidare att textilindustrin normalt sett inte anställer disputerade forskare. Det framgår att det råder osäkerhet om den framtida arbetsmarknaden då endast en person har disputerat inom ämnet. Sammantaget indikerar detta att samverkan med näringslivet är relativt liten. Bedömargruppen menar att detta bör vara en del av den större omorienteringen som Högskolan i Borås initierat. Vad som är positivt är att det finns en tydlig vilja till förändring.

Utbildningens utformning och genomförande följs inte systematiskt upp för att säkerställa att den är användbar och förbereder för arbetslivet. Resultaten av uppföljningen omsätts inte vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter. Hur intuitionstjänstgöringen upplevs, med hänsyn till om ämneskunskap och pedagogisk förmåga utvecklas, följs upp av studierektorn. I övrigt sker ingen direkt uppföljning kopplat till arbetslivets perspektiv, vilket delvis förklaras av att endast en person disputerat. Det finns ingen uttalad alumnitradition. Samtidigt verkar det dock råda en osäkerhet när det gäller doktorandernas möjlighet till en karriär utanför akademin. Bedömargruppen menar att det finns utvecklingsbehov vad gäller att följa doktoranderna efter disputation samt följa upp vad som krävs för en karriär utanför akademin.

Sammantaget bedöms arbetslivets perspektiv inte vara tillfredsställande.