Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Högskolan i Borås ger relativt få doktorandkurser inom sitt och angränsande forskningsområden. Man låter doktoranderna gå kurser på andra högskolor såsom Chalmers tekniska högskola och Kungliga tekniska högskolan. Sedan våren 2017 ges två obligatoriska ämneskurser, vilket inte tidigare erbjudits på lärosätet. Kurser i vetenskapsteori är gemensamma för alla högskolans doktorander och erbjuds årligen eller vid behov. Utbildningen ska genom kurser och självstudier ge grundläggande teoretisk kunskap samt kunskap relaterad till det specialiserade vetenskapsområdet, träning som befordrar färdighet att analysera och tolka experimentella data, praktiskt arbete i laboratoriet och vana att använda datorer såsom numerisk analys, datasimuleringar, modellering, datapresentation och utformning av text och grafik. Utformningen av utbildningen ska stödja vetenskaplig publicering och generellt vetenskaplig presentation av forskningsresultat (också muntligt) och generell kunskap. Bedömargruppen ser att i nuläget motsvarar inte forskarutbildningen beskrivningen ovan, inte i alla dess delar. Det framgår dock att vissa åtgärder vidtagits vilket beskrivs ytterligare nedan,

Självvärderingen ger inte tillräcklig information om utbildningens utformning i enlighet med bedömningsgrunden ovan. Det framgår i självvärderingen och under intervjuerna att det är en utbildning i förändring. När det gäller statistiken för genomströmning så har den begränsad användning eftersom antalet examinerade doktorer från utbildningen än så länge är få. Lärosätet har från att inledningsvis inte ha erbjudit några ämneskurser alls gått till att nyligen erbjuda två. Det finns i självvärderingen beskrivningar av att de instrumentella resurserna är bristande, men att lärosätet initierat åtgärder som har goda förutsättningar att ge effekt. Det beskrivs också i självvärderingen att doktoranderna känner sig ensamma i sin roll och känner en press att prestera, att det upplevs som positivt att doktoranderna får ta ansvar för sin egen utveckling, men att det är svårt att leverera eftersom ramarna är otydliga. Vid intervjuerna ställdes frågor i syfte att komplettera den information som lämnades i självvärderingen. Trots upprepade frågor är det fortfarande otydligt hur utbildningen, som den är utformad idag, säkerställer att doktoranderna när examen utfärdas visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik. Det framgår dock att denna otydlighet fångats upp av lärosätet och att det vidtagits flera olika åtgärder, se nedan.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Under åren 2014-2015 utvärderades Högskolan i Borås samtliga forskarutbildningar. Utvärderingen visade på flertalet förbättringsområden t.ex. ett behov av tydligare planering av det högskolegemensamma kursutbudet på forskarnivå, en översyn av de administrativa rutinerna för den individuella studieplanen (ISP) och en överblick av den information som rör forskarutbildningens förutsättningar vid högskolan. Åtgärder som vidtagits är förbättrade ISP med en tillhörande målmatris, att det högskolegemensamma kursutbudet fastslås årligen av rektor samt att en webbaserad doktorandhandbok tagits fram. Även en ny ASP har tagits fram och fastställts i december 2016.

Studierektor följer upp förändringar i kursutbudet i samband med att ämneskurserna utvärderas, vilket kommer att ske via intervjuer. Det gemensamma kursutbudet utvärderas av kursansvarig och högskolans centrala forskningssamordnare. Resultaten sammanställs och meddelas nämnd och studierektorer.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar inte förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andra lärande.

Den målblankett som ska bifogas ISP är ett verktyg för att planera aktiviteter som stödjer doktorandens utveckling av färdigheter och förmåga, såsom kurser samt att delta i aktiviteter utanför högskolan. I självvärderingen beskrivs att doktoranders deltagande i internationella konferenser uppmuntras, men det framgår också att deltagandet inte alltid sker. Intervjuerna bekräftar även det senare. Ett skäl till det kan vara att det inte finns tydliga ramar med stegvisa mål avseende doktorandernas utveckling. Både självvärderingen och intervjuerna bekräftar att det finns en otydlighet avseende vad och när doktoranderna förväntas prestera. Det tenderar att leda till upplevd stress och att de aktiva doktoranderna med hemvist på Högskolan i Borås har få granskade vetenskapliga artiklar. Bedömargruppen kan konstatera att otydliga ramar leder till stress vilket minskar möjligheten att leverera vilket i sin tur ökar stressen ytterligare. När det gäller samarbetet inom SMDTex finns det tydligare hållpunkter, eftersom det sker ett avslut inför övergången till ett annat land och lärosäte.

I det högskolegemensamma utbudet ges en obligatorisk kurs i akademiskt skrivande. Det framgår att det är vanligast med en sammanläggningsavhandling även om det finns möjligheter att skriva en monografi. I nuvarande ASP har kraven på sammanläggningsavhandlingen omformulerats till att inte stipulera krav gällande publicering.

Självvärderingen och intervjuerna ger inte tillräckligt med information om bedömningsgrunden för att ge en komplett bild. Det kan förklaras av att det är en förhållandevis ny utbildning där flera åtgärder vidtagits nyligen i syfte att förbättra utbildningen.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling men återkoppling sker inte till relevanta intressenter. Enligt ASP sker en årlig uppdatering av ISP eller vid större förändringar såsom vid handledarbyte. ISP upprättas av doktoranden och handledargruppen gemensamt med stöd av studierektor. I självvärderingen framgår att det sedan 2016 ska biläggas en målblankett till ISP. Det till följd av en intern utvärdering visade på att det fanns brister i ISP avseende lärandemål. Bedömargruppen noterar att ISP generellt är genomförd för doktoranderna vilket ger en god hjälp att följa upp doktorandernas utveckling. Samtidigt noterar bedömargruppen också att utfallet, progression vidimerad genom publicering av vetenskapliga artiklar, är magert. Allt indikerar att samspelet mellan studierektor, handledare och doktorand behöver ges en fastare form.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer inte genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har inte nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Det ges en kurs i forskningsetik som är obligatorisk för alla doktorander, vilken belyser de olika etiska ställningstaganden som kan komma att vara relevanta för forskningen. Kursen i vetenskapsteori är gemensam för samtliga doktorander på högskolan vilket bör ge en positiv effekt på förståelsen om sitt eget vetenskapsområde i förhållande till andra discipliner. Bedömargruppen vill påpeka att det är av vikt att flytta forskningsfronten framåt inom givet område och identifiera viktiga områden att forska på. I huvudsak anges olika doktorandkurser som källan till denna förmåga. Dessa har tveklöst ett värde, men samtidigt är den träning som doktoranden får vid själva forskningsarbetet av stor betydelse vilket bedömargruppen anser behöver utvecklas ytterligare. Hur doktoranden tränas mot intellektuell självständighet och vetenskaplig redighet i själva forskningsarbetet beskrivs inte i självvärderingen. Det framgår inte hur interaktionen doktorand - handledare stödjer denna utveckling. Under intervjuerna förstärktes bilden att ramarna, med stegvisa mål mot ökad självständighet, behöver utvecklas. Bedömargruppen menar att samspelet mellan handledare och doktorand behöver ges en fastare form.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Det gemensamma kursutbudet utvärderas av kursansvarig och högskolans centrala forskningssamordnare. Resultaten sammanställs och meddelas nämnd och studierektorer.

Uppföljningen sker framförallt via ISP i diskussion mellan studierektor handledare och doktorand. Utvärderingar har visat att det finns brister i ISP avseende lärandemål och därför ska sedan 2016 en målblankett bifogas ISP. Denna ska tydliggöra hur planerade aktiviteter kopplar till lärandemålen. Förändringen har skett nyligen och har därför ännu inte följts upp.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms inte vara tillfredsställande.

Bedömargruppen menar att det finns utmaningar när det gäller att bedöma detta aspektområde eftersom det i underlagen framgår att det är en forskarutbildning i förändring. Ett exempel på detta är att Högskolan i Borås ger relativt få doktorandkurser inom sitt och angränsande forskningsområden och doktoranderna går kurser på andra högskolor. Sedan våren 2017 ges dock två obligatoriska ämneskurser. Ett annat exempel är att de instrumentella resurserna är bristande, men även här har lärosätet initierat åtgärder som bedömargruppen anser har goda förutsättningar att ge positiv effekt.

Det framgår i underlagen att doktoranderna känner sig ensamma i sin roll och känner en press att prestera. Det upplevs som positivt att doktoranderna får ta ansvar för sin egen utveckling men att det är svårt att leverera eftersom ramarna är otydliga. Det finns en otydlighet avseende vad doktoranderna förväntas prestera och när, vilket tenderar att leda till upplevd stress och att de aktiva doktoranderna med hemvist på Högskolan i Borås har få granskade vetenskapliga artiklar. Vid intervjuerna ställdes frågor i syfte att komplettera den information som lämnades i självvärderingen. Trots upprepade frågor är det fortfarande otydligt för bedömargruppen hur utbildningen, som den är utformad idag, säkerställer att doktoranderna när examen utfärdas visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik. Det framgår inte heller hur interaktionen doktorand-handledare stödjer att doktoranden utvecklas mot intellektuell självständighet och vetenskaplig redighet. Bedömargruppen menar att samspelet mellan handledare och doktorand behöver ges en fastare form.

Utbildningen är ny och den är stadd i förändring. Under åren 2014-2015 utvärderades Högskolan i Borås samtliga forskarutbildningar. Utvärderingen visade på flertalet förbättringsområden t.ex. ett behov av tydligare planering av det högskolegemensamma kursutbudet på forskarnivå, en översyn av de administrativa rutinerna för den individuella studieplanen (ISP) och en överblick av den information som rör forskarutbildningens förutsättningar vid högskolan. Åtgärder har vidtagits, men det är i dagens läge ännu inte möjligt att bedöma om åtgärderna har varit fullt framgångsrika. Bedömargruppen menar att det återstår en del arbete för att skapa en fastare struktur avseende handledningen av doktoranderna som ger en mer effektiv forskarutbildning. Det mest slående är den låga publiceringsfrekvensen, vilken också noterats av Högskolan i Borås.