Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse både inom forskarutbildningsämnet och för vetenskaplig metodik inom forskarutbildningsämnet.

Forskarutbildningens upplägg bidrar på flera sätt till att doktoranden får goda möjligheter att utveckla bred kunskap och förståelse inom såväl musikpedagogik som vetenskaplig metod. I kursdelen ingår obligatoriska kurser och områden för att säkerställa bredden. Varken i självvärderingen eller i den allmänna studieplanen specificeras någon omfattning i poäng eller poängfördelning, men följande områden ska ingå: musikpedagogik (I + II), vetenskapsteori, metodkurs, vetenskapligt skrivande, forskningsetik och högskolepedagogik. De lokala lärandemål som beskrivs i självvärderingen visar dock på ett utmärkt sätt hur bred kunskap och förståelse grundläggs i de obligatoriska kurserna och sedan fördjupas i avhandlingsarbetet, seminariedeltagande, konferensdeltagande och valbara kurser. Genom att institutionen också ger flera andra, angränsande forskarutbildningar finns ett förhållandevis brett kursutbud vid sidan av de specifikt musikpedagogiska kurserna musikpedagogik I och II. Det finns även möjlighet att läsa kurser på andra lärosäten, vilket bidrar till doktorandens möjlighet att forma sin utbildning. Den lilla miljön innebär dock utmaningar för att säkerställa att doktoranden får en bredd inom ämnet musikpedagogik, eftersom utbildningen är beroende av extern kompetens för att bredda ämnet. Bedömningen är att detta hanteras på ett tillfredställande sätt, men att det ändå innebär en svaghet för utbildningen. Sammantaget framstår det som rimligt att utbildningen genom utformning, genomförande och examination ger förutsättningar för doktoranden att utveckla bred kunskap och förståelse både inom musikpedagogik och för vetenskaplig metodik som är relevant för musikpedagogisk forskning.

Systematisk uppföljning görs av utbildningens utformning och genomförande i syfte att säkerställa måluppfyllelsen. Resultaten av uppföljning omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Sammantaget finns en tydlighet i och medvetenhet om vikten av att säkerställa måluppfyllelsen. Bedömargruppen vill särskilt lyfta fram utbildningens fokus på samverkan som en viktig del för att nå utbildningens mål. Det innebär också att förutsättningarna för måluppfyllelse till stor del är beroende av relationen mellan doktorand och handledare. För att följa upp doktorandens arbete följs den individuella studieplanen upp varje termin och granskas av forskarutbildningsledaren. Eventuella avvikelser från tidigare planering anges i den individuella studieplanen. Åtgärder som vidtas är till exempel beslut om extern handledning, deltagande i forskningsseminarier eller konferenser. Om det visar sig att det behövs för måluppfyllelse av doktorandens breda kunskap och förståelse fångas detta upp och man ordnar med till exempel extra läskurser. Sammantaget bedöms uppföljningen av doktorandens måluppfyllelse vara till största delen tillräcklig, men den kan göras betydligt tydligare. Den tabell i självvärderingen som preciserar mål och modeller för genomförande borde till exempel också kunna fungera som ett uppföljnings- och utvärderingssystem.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande utbildningar för övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska kunna slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Utbildningens utformning bidrar väl till att doktoranden får möjlighet att med allt högre grad av självständighet utveckla färdigheter och förmågor att planera och genomföra forskning inom givna tidsramar. Detta sker dels genom det egna avhandlingsarbetet, dels genom aktiviteter som beskrivs under andra avsnitt såsom de täta, förberedda och strukturerade handledningstillfällena samt arbetet med presentationer i olika sammanhang. Exempel på hur doktoranden stöttas i utvecklingen av dessa förmågor är hur examinationsuppgifter i metodkurser kopplar till doktorandernas avhandlingsarbeten på olika sätt, och att doktoranden får tillfälle att öva, diskutera och reflektera kring metoder innan de används i till exempel fältarbetet. Det finns explicita krav på konferensdeltagande i en viss omfattning, och konferensdeltagande är dessutom poänggivande och noteras i den individuella studieplanen. Detta understryker betydelsen av dessa aktiviteter som en viktig del av utbildningen och säkerställer att de genomförs. Vidare får doktoranden utveckla sin kommunikativa kompetens och förmåga att stödja andras lärande genom exempelvis möjligheten till undervisning inom institutionstjänst, obligatoriska kurser i akademiskt skrivande, den fortlöpande textgranskningen på olika nivåer i seminariet samt tillgången till professionell språkgranskning vid publiceringsarbete i internationella tidskrifter.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Ämnesmiljöns arbete med uppföljning och utveckling av färdigheter och förmåga beskrivs enligt samma modell som för övriga examensmål. Det är särskilt lovvärt att man i denna beskrivning har lagt så stor vikt vid progressionsaspekten. Denna aspekt betonas ofta alltför lite i utbildning på forskarnivå. Här beskrivs den förväntade progressionen, och den sätts in i en ram som ger doktoranden en god överblick över både vad som ska äga rum och över vad som förväntas.

Genomförandet håller därför hög kvalitet, och åtgärder för kvalitetsutveckling vidtas löpande.

Bedömningsgrund: Måluppfyllelse av kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet/forskningsmässig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

För att doktoranderna ska få förutsättningar att utveckla kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt på ett sätt som leder till intellektuell självständighet, vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar finns kravet på en genomarbetad forskningsplan som grund för antagningen. Vidare betonas i självvärderingen de obligatoriska kurserna, där bland annat moment som behandlar och examinerar doktorandernas förmåga att göra forskningsetiska bedömningar ingår. Man tar också upp att för varje enskilt projekt måste en avvägning göras om behovet av etisk prövning och i relation till varje publikation övervägs etiska ställningstaganden. De flesta avhandlingar är sammanläggningsavhandlingar. Genom peer-review får doktoranden tidigt möta och förhålla sig till kommentarer från ett internationellt fält vilket utvecklar doktorandens självständighet och värderingsförmåga. Kopplingen mellan forskningen och det omgivande samhället är föremål för kontinuerliga diskussioner i seminarier och kurser. I relation till forskningsprocessen får doktoranden även överväga behovet av etiska prövningar. Sammantaget bedöms forskarutbildningen skapa tillräckliga möjligheter för att doktoranden ska nå detta examensmål.

Systematisk uppföljning görs av utbildningen för att säkerställa att utbildningens utformning och genomförande är av hög kvalitet och att doktoranderna uppnår målen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Framför allt beskrivs det systematiska uppföljningsarbetet i den processbild som presenteras i självvärderingen, som visar arbetet med den individuella studieplanen och det kontinuerliga uppföljningsarbetet. Självvärderingen betonar att institutionen har strategier för att hantera situationer där det verkar som om doktoranderna inte kommer att nå målen. Strategierna bygger främst på intensivare handledning eller speciella kurser. Utöver de prövningar som kursexaminationer, publiceringsarbete och eventuella etikprövningar innebär följs progressionen upp på samma sätt som övriga examensmål. Detta sker på ett övertygande sätt.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Aspektområdet utformning, genomförande och resultat bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Sammantaget beskriver självvärderingen tydligt och systematiskt arbetet för att bryta ner de nationella mål och konkretisera dem i relation till forskarutbildningen för musikpedagogik. De lokala målen, kurserna, seminarieverksamheten samt strategier för konferenser och artikelskrivande ger sammantaget en övertygande bild av att doktoranden erbjuds tillräckliga förutsättningar för att nå examensmålen. Utbildningens innehåll är svårbedömt, eftersom den allmänna studieplanen är relativt generell och informationen om kursutbudet inte är särskilt detaljerad. Bedömargruppen anser ändå att modellen för genomförande och de resultat som har uppnåtts under senare år ger ett positivt intryck. Eftersom doktorandunderlaget är så litet finns det dock inte mycket empirisk bakgrund att uttala sig om. Forskarna har sammantaget en omfattande publicering av hög kvalitet, och har genom nära samarbeten utvecklat en utbildning som ligger nära doktoranden, som medför en bra struktur och som har god uppföljning. Trots detta är utbildningsmiljöns ringa storlek, och den sårbarhet detta innebär, en svaghet som lätt kan utvecklas till en brist för aspektområdet utformning, genomförande och resultat. Anledningen till det är att doktorandgruppen riskerar att bli för liten för att det ska gå att genomföra planerade aktiviteter som till exempel kurser. Det saknas också en grupp av doktorander som kan utvecklas tillsammans. Det faktum att bedömargruppen ändå anser att detta aspektområde är tillfredsställande bygger framför allt på att verksamheten genomgående är pedagogiskt genomtänkt och genomförd inom ramen för ett kollektivt lärande.

De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i linje med motsvarande utbildningar i övriga landet, och föranleder därför inga särskilda frågor utöver hur lärosätet arbetar generellt för att doktoranderna ska slutföra sina utbildningar inom den angivna tiden.

Som ett gott exempel vill bedömargruppen särskilt lyfta fram forskarutbildningsämnets arbete på det regionala planet, samt den starka nordiska och internationella förankringen.