Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Forskarutbildningens obligatoriska kurser omfattar endast 30 högskolepoäng, vilket ger relativt stor frihet för doktoranderna att välja kurser utifrån behov och intresseområde. Det är också möjligt att tillgodoräkna sig forskarutbildningskurser från andra lärosäten. Detta ger doktoranderna möjlighet att i samråd med handledare påverka och utforma utbildningens upplägg och innehåll. Det bedömargruppen däremot ser som problematiskt är att det är svårt att låta doktoranderna vara med och utveckla forskarutbildningen och dess lärprocesser med endast en närvarande doktorand med normal aktivitet. Denna bild förstärktes vid intervjuerna, och bedömargruppen anser att det blir svårt för en ensam doktorand att medverka i de organ som ansvarar för utbildningen.

Det finns riktlinjer och rutiner både centralt och på institutionsnivå för att möjliggöra doktoranders inflytande och delaktighet. Doktorandernas inflytande över arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesserna synliggörs genom kursvärderingar, som sedan ligger till grund för kursutvecklingsarbetet. De ligger också till grund för utvecklingsarbetet centralt och lokalt. Även alumners synpunkter tas till vara genom enkätundersökningar, men också genom att de på flera sätt är verksamma inom forskarutbildningen. Doktorandgruppens återkommande möten med utbildningsledaren är också ett forum för att inhämta doktorandernas synpunkter och för att återkoppla tillbaka till doktorandgruppen. Doktoranderna är även formellt representerade i institutionens ledningsgrupp, som behandlar strategier för och uppföljning av forskarutbildningen. De är även representerade i fakultetsnämnden och genom doktorandsektionen, och har därmed inflytande över de beslutsprocesser som rör forskarutbildningen.

En förutsättning för att doktoranderna ska kunna tillgodogöra sig de möjligheter till lärande och deltagande som erbjuds är att deras arbetssituation samt fysiska och psykosociala arbetsmiljö är tillfredsställande. En god arbetssituation och arbetsmiljö möjliggör också att doktoranderna kan ägna nödvändig tid och fokus åt avhandlingsarbetet. Doktoranderna har tillgång till företagshälsovård, en ergonomiskt anpassad arbetsplats och hjälpmedel som underlättar arbetet och motverkar överbelastning. Detta visar att institutionen bevakar doktorandernas intressen och arbetar för en god arbetsmiljö. Minst en gång per år ordnar utbildningsledaren möten med doktorandgruppen, där arbetsmiljö och förbättringsåtgärder diskuteras. Återkoppling sker till ledningsgruppen och ämnesföreträdarna. Att känna tillhörighet och ha en hemvist är viktigt för såväl den psykosociala situationen som för det aktiva deltagandet i utbildningen. Bedömargruppen ser därför positivt på att det utöver tillhörigheten i forskningsmiljön sker arrangemang för att stärka grupptillhörigheten och gemenskapen i doktorandgruppen, både i institutionens regi och av doktorandsektionen. Ett exempel på att resultat från utvärderingar omsätts i handling är det utvecklingsarbete som pågår för att komma tillrätta med sjukskrivningar bland doktoranderna.

Genom att doktorandgruppen är formellt representerad i relevanta grupper, nämnder och organ har doktoranderna möjlighet till insyn och delaktighet i beslutsprocesserna. Ytterligare ett exempel på att det på en övergripande nivå finns goda strukturer för att tillvarata doktorandernas intressen är att det finns ett särskilt doktorandombud som kan fungera som stöd och oberoende samtalspartner i doktorandärenden. Arbetet med att verka för att doktorander ska kunna ta aktiv del i och ha inflytande över utbildningen är väl upplagt. Däremot ser bedömargruppen att det är en utmaning att realisera deltagandet och inflytandet när antalet doktorander är så litet.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det finns rutiner och system för att bevaka doktorandernas intressen, bland annat för att säkerställa ett aktivt deltagande i utbildningens utveckling men också i beslutsprocesserna. Doktorandernas synpunkter inhämtas, sammanställs och återkopplas till ledning, utbildningsansvariga och ämnesansvariga, och synpunkterna utgör grund för utvecklingsarbete på olika områden. Särskilt när det gäller arbetsmiljöaspekter sker både förebyggande och avhjälpande insatser för att motverka ohälsa och bidra till en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö.

Eftersom det finns rutiner, system och instanser för att tillvarata doktorandernas intressen och synpunkter, och eftersom det finns en tydlig ansvarsfördelning och arbetsgång för sammanställning och återkoppling, bedöms arbetet bedrivas på ett tillfredställande sätt. Det är inte helt tydligt hur doktorandenkäterna rent konkret bidrar till utbildningens utvecklingsarbete i forskarutbildningsämnet. En styrka är dock att det finns doktorandombud på lärosätet som kan fungera som oberoende stöd i doktorandärenden.

Generellt visar självvärderingen att doktorandernas intressen tas till vara och att doktorandernas behov och situation synliggörs i de olika aspektområdena. Det finns en beredskap för att fånga upp och hantera avvikelser och fördröjningar av olika slag, vilket innebär en trygghet för doktoranden och bidrar till att skapa förutsättningar för att fullgöra utbildningen inom tidsramarna. De doktorander som disputerat de senaste åren har alla fullgjort utbildningen inom avsatt tid, vilket är en indikation på att detta arbete fungerar tillfredsställande. Att forskarutbildningen har få doktorander har redan berörts under flera aspekter eftersom det innebär en svaghet och sårbarhet som påverkar doktorandernas möjligheter och forskarutbildningsmiljö. Ur ett doktorandperspektiv är det problematiskt om doktoranderna riskerar att få för lite kontakt med andra doktorander, och om svårigheter att ge kurser tillräckligt ofta påverkar doktorandernas möjligheter att planera och genomföra utbildningen. Bedömargruppen noterar att det med nuvarande förutsättningar inte finns någon aktiv forskarutbildningsmiljö inom forskarutbildningen i pedagogik, trots att det uppenbarligen finns en vilja och ambition att vidga doktorandernas kontakter genom samverkan i olika former och genom tvärvetenskapliga doktorandseminarier. Däremot finns det en forskningsmiljö som är aktiv, med seniora forskare som erhåller externa medel och publicerar sig internationellt. Intervjuerna stärker denna uppfattning.

De styrkor bedömargruppen identifierat är de strukturer för doktorandinflytande som finns på central nivå, där doktoranderna får möjlighet att påverka forskarutbildningen på olika nivåer. Doktorandernas möjligheter att påverka i just forskarutbildningsämnet pedagogik begränsas dock av att det endast finns en doktorand med normal aktivitetsgrad på plats i Luleå som kan representera ämnet.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv vara tillfredsställande.