Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och den beprövade erfarenheten är välmotiverad och adekvat.

Datavetenskap är både forskarutbildningsämne och ämnet för doktorandprogrammet. Trots detta finns det inte någon gemensam definition av datavetenskap. Bedömargruppen rekommenderar lärosätet att finna en sådan. Definitionen av forskarutbildningsämnet i relation till dess standard-definition är, emellertid, väl avpassad. Relationen mellan forskarutbildningsämnet och doktorandprogrammet är inte desto mindre något oklar.

Forskarutbildningen ligger inom CSC (Skolan för datavetenskap och kommunikation, sedan början av 2018 ingående i Skolan för elektroteknik och datavetenskap) vid Kungl. Tekniska högskolan (KTH). Doktorandprogrammet i datavetenskap består av två inriktningar: tal- och musikkommunikation och datavetenskap. Självvärderingen avser den senare av de två. Basen för doktorandprogrammet utgörs av studiet av begränsningar och möjligheter genom databaserade lösningar med en teoretisk grund, beräkningsförmåga och komplexitet samt en metodologisk dimension mot tillämpning. Datavetenskap är således ett forskningsområde som ska ge grundläggande förståelse för gränser och principer förknippade med beräkningsförmåga och komplexitet. Detta ger en gemensam grund för de mer tillämpade områdena - också kallade specialiseringar - som i stort sett motsvarar skolans olika avdelningar.

Datavetenskap definieras både i självvärderingen och i den allmänna studieplanen med hjälp av exempel på tillämpningar inom områden av strategisk betydelse för KTH. Dessa visar sig i de fyra specialiseringarna

- teoretisk datavetenskap, TCS

- robotik perception och lärande, RPL

- beräkningsbiologi, CB

- högpresterande beräkningar och visualiseringar, HPCViz

Dessa specialiseringar utgör de fyra avdelningarna i CSC.

Både bredd och djup definieras i den allmänna studieplanen och i självvärderingen. Doktoranderna tillägnar sig bred kunskap och förståelse huvudsakligen genom att läsa kurser inom den egna specialiseringen. De kan bredda sina kunskaper ytterligare genom att läsa grundläggande kurser och kurser som innefattar de senaste kunskaperna inom en specialisering. De fördjupade kunskaperna relaterar till avhandlingens särskilda ämne.

Prodekanus är ansvarig för bland annat kvalitetsprocessen för doktorandprogrammen. Den insända versionen av den allmänna studieplanen anger att minst 60 högskolepoäng ska inkluderas i doktorandprogrammet; 45 poäng på forskarnivå och 15 poäng på grundnivå. Dessutom kan ytterligare 60 högskolepoäng inräknas i avhandlingsarbetet. Bedömargruppen noterar dock att vare sig processen för att revidera den allmänna studieplanen eller frekvensen för revision är beskriven i underlaget.

Den självvärdering som lärosätet har skickat in avser forskarutbildningsämnet, inte doktorand-programmet, medan den allmänna studieplanen avser både doktorandprogrammet och forskarutbildningsämnet. Bedömargruppen noterar dessa diskrepanser och bristen på klarhet och vill rekommendera lärosätet att finna en gemensam definition för datavetenskap.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Antalet handledare är tillräckligt med avseende på antalet doktorander, deras kompetens för att kunna handleda doktorander är likaledes tillräcklig. Handledarna är produktiva forskare och ofta citerade. De har även ofta fått medel för sin forskning av externa finansiärer. Merparten av de cirka 30 forskare som anges vara huvudhandledare har som mest 5 doktorander som de är huvudhandledare för. Dock finns det exempel på professorer som är huvudhandledare för (i ett fall) ända upp till 18 doktorander. Detta reser frågor om bland annat formerna för handledningen och hur ofta handledningsmöten sker. Frågan kan också ställas om huruvida detta att ett fåtal professorer har så pass många doktorander beror på en brist på ämnesexpertis bland personalen i övrigt, vilket i så fall vore att betrakta som ett utvecklingsområde. Flera av bihandledarna är externa, vilket bedömargruppen däremot ser mycket positivt på då detta bidrar till att industriella och internationella perspektiv tillförs forskarutbildningsmiljön.

Det är inte helt klart för bedömargruppen i vilken utsträckning som handledarnas sammantagna kompetens har en tillräcklig balans för att kunna täcka alla de olika forskningsområdena inom inriktningen. Samtliga forskares kompetenser finns listade i tabell 2 och de berör data- och informationsvetenskap. Av de 77 uppräknade handledarna är åtta kvinnor. 29 personer har annan anställning inom näringslivet eller vid annat lärosäte. Fördelen med det senare är att dessa personer har externa nätverk som också kan komma doktoranderna till godo. Ingen av handledarna anges i tabellen som tillhörig någon av de fyra specialiseringarna, vilket gör det svårt att bedöma den exakta kompetensen i förhållande till dem. Det finns dessutom ett par inkonsistenser i de underlag som gäller personalens kompetens. Exempelvis saknas det publikationer för 17 av de i tabell 2 angivna forskarna, medan publikationer av en forskare som inte återfinns i tabell 2 eller tabell 3 presenteras. Likaså anges i tabellerna 1a och 1b såväl nuvarande som tidigare doktoranders forskarutbildningsämne vara datalogi, medan forskarnas ämnen i ovan nämnda tabeller är data- och informationsvetenskap. Bedömargruppen ställer sig frågande till denna diskrepans.

Doktorandgruppen är i hög grad internationell. Inom hela CSC (Skolan för datavetenskap och kommunikation) är ungefär en femtedel av doktoranderna kvinnor. Vid intervjun framkom det att denna andel kvinnliga doktorander vid CSC har att göra med att uppemot hälften av doktoranderna tillhörande en av de fyra specialiseringarna är kvinnor. Detta torde i så fall innebära att könsfördelningen bland doktoranderna tillhörande de tre andra inriktningarna är mycket skev.

Också gruppen av forskare/handledare är i hög grad internationell och utgörs av personer med skiftande bakgrund. Inför antagning av doktorander kontrolleras det att erforderliga handledarresurser finns att tillgå bland personalen. Doktorander som antas är som regel anknutna till externfinansierade forskningsprojekt.

Det finns fakultetsmedel som kan användas för vetenskaplig kompetensutveckling. Lärosätet har dock inte specificerat några belopp i självvärderingen. Det finns inte heller några särskilda riktlinjer eller regler för att definiera villkoren för fördelningen av dessa fakultetsmedel. Lärosätet har identifierat detta som ett utvecklingsområde, vilket bedömargruppen instämmer i.

I syfte att stödja handledarnas kompetensutveckling - både inom pedagogik och inom olika ämnesområden - erbjuds personalen pedagogikutbildning och ämnesrelaterade seminarier. Vid dessa tillfällen diskuteras olika områden med relevans för rekrytering av doktorander och handledare. För att säkra att den samlade kompetensen bibehålls och följer utvecklingen i omvärlden görs också nyrekryteringar, inte minst på den internationella arenan.

För att bli docent krävs det att två av de pedagogiska fortbildningskurserna genomgåtts: Teaching and Learning in Higher Education och Doctoral Supervision. I den allmänna studieplanen framkommer att docentkompetens krävs för att kunna bli huvudhandledare, medan det för bihandledare räcker med doktorsexamen.

Kompetensutveckling sker också genom dagliga akademiska aktiviteter som exempelvis att skriva ansökningar och att delta i externfinansierade forskningsprojekt, att författa konferens- och tidskriftsartiklar samt att presentera dessa i olika sammanhang. Dessutom bidrar deltagande i ledarskapsutbildningar, handledarutbildning och seminarier samt genomförandet av doktorandkurser till personalens kompetensutveckling. Också sådan kontinuerlig kompetensutveckling som omfattar kunskap om samhällsutvecklingen - vilken infinner sig i samband med samverkan med näringslivet inom ramen för externfinansierade forskningsprojekt - är enligt bedömargruppen väl beskriven i underlaget.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematisk upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen och intervjuerna visar sammantaget att lärosätet säkrar en regelbunden och systematisk uppföljning av personalens kompetensutveckling såväl inom pedagogik, ledarskap och handledning som inom olika vetenskapliga ämnesområden. Forskningen vid CSC är till största delen finansierad genom externa medel, vilket i sig innebär att en extern kvalitetsgranskning görs.

Det finns en process för handledarbyte. Beskrivningen av processen visar att ledningen är medveten om och har erfarenhet av handledarbyten och det stöd som parterna i en sådan situation behöver. Återkoppling från doktoranderna på handledningen förefaller således vid behov omsättas i adekvata åtgärder. Att byta handledare är emellertid inte alltid okomplicerat, eftersom doktoranderna ofta har extern finansiering. Eftersom det inte verkar finnas central finansiering att tillgå för sådana fall, måste lärosätet hitta individuella lösningar.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

I självvärderingen framkommer att rekryteringsprocessen för doktorander sker i nationell och internationell konkurrens, vilket har resulterat i en doktorandgrupp med betydande internationella inslag även om en majoritet av doktoranderna är svenska. Sammansättningen hos de handledare som listas i det insända materialet visar att majoriteten av dem är män. Doktoranders anställningsformer varierar mellan doktorandtjänst, stipendium och industridoktorandtjänst men finansieringen är alltid säkrad innan en doktorand anställs. Lärosätet beskriver och reflekterar över problematiken med industridoktorander som disputerar på 50 procent och ibland upplever utmaningar med att upprätthålla studietakten. Stipendiater kan möta andra slags utmaningar, eftersom de ofta faller utanför det svenska socialförsäkringssystemet. En tredje utmaning som lärosätet nämner är den nämnda obalansen mellan män och kvinnor bland handledarna, där bara 14 procent utgörs av kvinnor. Denna obalans är en utmaning eftersom det är viktigt med kvinnliga förebilder för att kunna attrahera fler kvinnor till forskarutbildningen i datavetenskap. En fjärde utmaning som lärosätet identifierar är att formalisera bihandledarnas roll i större utsträckning i kvalitetssäkringsarbetet, för att på det sättet öka deras engagemang i forskarutbildningen. Dessa beskrivningar i självvärderingen av olika slags utmaningar visar att lärosätet månar om att tillhandahålla en forskarutbildningsmiljö av så hög kvalitet som möjligt, givet rådande omständigheter.

Av självvärderingen framgår att forskarutbildningen vid CSC ges av personer som är knutna till någon av forskargrupperna. Bland dessa finns flera ledande, internationella forskare med en gedigen bakgrund vad gäller att attrahera externa medel. Forskargruppen har goda resultat när det gäller publicering. De har också goda externa kontakter både nationellt och internationellt med såväl näringsliv som andra lärosäten. Doktorander deltar i dessa nätverk, ofta genom att de är involverade i externfinansierade projekt. Det finns också möjligheter för doktoranderna att samarbeta med andra forskarskolor och kompetenscentra vid KTH, Uppsala universitet och Karolinska institutet. Ett exempel på internationella doktorandprogram som det finns möjligheter för doktoranderna vid CSC att delta i är EuroSPIN. Genom Erasmus Mundus-finansiering har CSC även kontakter med lärosäten i Edinburgh, Freiburg och Bangalore. Det finns möjligheter för doktorander att få vissa bidrag av CSC för att delta i konferenser och för att genomföra kortare besök vid andra forskningsinstitutioner. Självvärderingen ger också några exempel på sommar- och vinterskolor som doktoranderna kan få möjlighet att besöka när de har kommit en bit på väg i sina studier. Många doktorander deltar dessutom i externfinansierade projekt tillsammans med näringslivet eller i projekt finansierade av olika stiftelser.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Lärosätet granskar alla avhandlingar med hjälp av plagiatsystem innan de trycks och publiceras. Varje medlem i granskningskommittén och opponenten går igenom prövningar för att undvika eventuella jävsförhållanden. Avhandlingen granskas av handledarna före disputation och genomgår dessutom en intern kvalitetsgranskning av personer som inte har varit inblandade i själva avhandlingsarbetet. I självvärderingen framhåller lärosätet att det förutom kvalitetssäkringsarbetet i samband med själva disputationen sker en kontinuerlig uppföljning av forskarstudierna från det att doktoranden börjar, i syfte att bland annat säkra kvaliteten på avhandlingen. Denna kontinuerliga uppföljning och granskning består bland annat av årliga uppföljningsmöten med handledargruppen och så kallade progressionsseminarier för att säkra doktorandernas progression när de fullgjort 30 procent, 50 procent och 80 procent av forskarutbildningen. Dessa seminarier avslutas normalt med att doktoranden skriver en rapport som utvärderas av handledarna, ibland i närvaro av en extern utvärderare.

När det gäller den systematiska uppföljningen av forskarmiljön, så utvärderade lärosätet sina olika forskningsmiljöer genom RAE (Research Assessment Exercise) både 2008 och 2012. Årliga enkäter till doktorander och medarbetare är ett annat exempel på systematisk uppföljning på lärosätesnivå där återkoppling från medarbetare också på forskarutbildningsmiljön kan ske.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Tillfredsställande

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget vara tillfredsställande.

Det finns i underlaget inte någon gemensam definition av datavetenskap varför bedömargruppen rekommenderar lärosätet att utarbeta en sådan. Definitionen av forskarutbildningsämnet i relation till dess standarddefinition är mellertid väl avpassad, fastän relationen mellan forskarutbildningsämnet och doktorandprogrammet är något oklar.

Antalet handledare är tillräckligt med avseende på antalet doktorander och deras kompetens för att kunna handleda doktorander är likaledes tillräcklig. Det är dock inte helt klart för bedömargruppen i vilken utsträckning som handledarnas sammantagna kompetens har en tillräcklig balans för att kunna täcka alla de olika forskningsområdena inom inriktningen. Inom inriktningen finns det ett par professorer som är huvudhandledare för ett stort antal doktorander, vilket skulle kunna bero på en befintlig brist på specifik ämnesexpertis bland personalen i övrigt. I så fall vore den sammantagna ämneskompetensen inom inriktningen att betrakta som ett utvecklingsområde. I syfte att stödja handledarnas kompetensutveckling - både inom pedagogik och inom olika ämnesområden - erbjuds personalen pedagogikutbildning och ämnesrelaterade seminarier. Det finns även fakultetsmedel som kan användas för vetenskaplig kompetensutveckling.

Bland handledarna finns flera ledande, internationella forskare. Forskargruppen har goda resultat när det gäller publicering. De har också goda externa kontakter både nationellt och internationellt med såväl näringsliv som andra lärosäten. Rekryteringsprocessen för doktorander sker i nationell och internationell konkurrens, vilket har resulterat i en doktorandgrupp med betydande internationella inslag. Doktoranders anställningsformer varierar mellan doktorandtjänst, stipendium och industridoktorandtjänst men finansieringen är alltid säkrad innan en doktorand anställs. Det finns uppenbarligen en medvetenhet om sådant i forskarutbildningsmiljön som skulle kunna förbättras, bedömargruppens intryck är att lärosätet månar om att tillhandahålla en forskarutbildningsmiljö av så hög kvalitet som möjligt.