Doktoranders perspektiv

Utbildningen verkar inte för att doktoranderna tar en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesser.

Det faktum att doktorandgruppen endast omfattar en deltidsstuderande mot licentiatexamen gör att det inte finns någon doktorandgrupp i egentlig mening vid forskarutbildningen. Detta är problematiskt ur ett doktorandperspektiv på flera sätt, till exempel när det gäller möjligheten till aktivt lärande med andra doktorander och på grund av den sårbarhet som en liten miljö innebär. Bedömargruppen ser stora svårigheter för en ensam deltidsstuderande doktorand att ta aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesserna. De brister som lyfts i bedömargruppens yttrande under aspektområdena Miljö, resurser och område samt Utformning, genomförande och resultat är brister även när det gäller doktorandperspektivet. Forskarutbildningsmiljön för pedagogik med inriktning mot specialpedagogik är liten och inte tillräckligt omfattande för att det ska gå att bedriva en utbildning på forskarnivå med en hög vetenskaplig nivå och med den bredd och långsiktiga hållbarhet som förutsätts. Även när det gäller måluppfyllelse av de olika kunskapsformerna väcker denna situation frågor om huruvida kurser kommer att kunna erbjudas tillräckligt ofta, och om det kommer att finnas en doktorandmiljö som gynnar doktorandens utveckling och lärande. Bedömargruppen menar att situationen med en ensam deltidsstuderande doktorand även väcker frågor om i vilken utsträckning forskarutbildningen har rimlig djup och långsiktighet.

Enligt självvärderingen verkar utbildningen för att doktoranderna ska kunna ta en aktiv del i arbetet med att utveckla utbildningen och lärprocesserna. Det finns doktorandrepresentanter i formella organ, kursutvärderingar genomförs och doktorander kallas till årliga samtal med utbildningsledaren både individuellt och i grupp, vilket fyller en central funktion för återkoppling. Det är oklart hur gruppsamtalet med utbildningsledaren organiseras för en ensam doktorand. En överklagandenämnd som kan ta hand om tvister finns vid högskolan. Det finns också planer på att införa återkommande anonyma doktorandenkäter, vilket ytterligare skulle kunna bidra till att doktorandernas situation och synpunkter synliggörs. På ett individuellt plan har doktoranderna förhållandevis stora möjligheter att påverka och utforma sin utbildning i samverkan med handledare och utvecklingsledare. Detta sker genom arbetet med den individuella studieplanen samt genom planering av kurser, handledning, avhandlingsarbete och andra aktiviteter. Som bedömargruppen tidigare har påpekat väcker dock utbildningens mycket begränsade omfattning frågor om huruvida kurser och andra aktiviteter kommer att kunna erbjudas tillräckligt ofta, och om det kommer att finnas en doktorandmiljö som gynnar doktorandens utveckling och lärande.

Doktoranderna delar i hög grad sin tid mellan forskarutbildningen och en annan tjänst. Detta ställer krav på att såväl doktoranderna som lärosätet och arbetsgivaren bevakar doktorandernas intressen så att arbetsbelastningen blir rimlig, så att det är möjligt att delta i forskarutbildningsaktiviteter och så att doktoranderna får en hemvist och en tillhörighet på lärosätet. Här är det positivt att den individuella studieplanen i sin senaste revidering har utformats så att arbetsgivare måste ta del av den för att få en inblick i vilka krav som ställs på doktoranden och hur planeringen ser ut framöver. Man har även en digital plattform där doktoranderna kan ta del av information. Det är även positivt att lärosätet arbetar för att underlätta deltagande genom att förlägga kurs- och mötestillfällen på specifika dagar. Samtidigt noterar bedömargruppen att endast doktorander med anställning på lärosätet har en fast arbetsplats med dator och dylikt. Övriga doktorander saknar detta, vilket gör det ännu svårare för de doktorander som på grund av sin yrkesverksamhet redan har begränsade möjligheter att delta i miljön.

Självvärderingen visar exempel på att doktoranderna stöttas på olika sätt. Ett viktigt inslag är att karriärsamtal genomförs med vd mot slutet av utbildningen. Proceduren för hur handledarbyte kan ske är tydlig, och det framgår att doktoranden inte behöver ange några skäl för bytet. Det är positivt att studiehandledningen tydliggör både policy för och förväntningar på handledningen, och på så sätt informerar om och lyfter fram doktorandernas rättigheter.

Det framgår inte av självvärderingen vilka rättigheter och möjligheter som finns för att förebygga ohälsa eller att hantera fördröjningar eller problem med avhandlingsarbetet på grund av sjukskrivningar och dylikt. Det framgår inte heller vilka åtgärder som kan stötta doktorander vars tid att fullfölja avhandlingsarbetet har tagit slut.

Bedömargruppen finner att självvärderingen inte i tillräcklig grad belyser de konkreta svårigheter som uppkommer för doktoranderna genom modellen med halvtidsstudier kombinerat med halvtidsarbete utanför akademin. Självvärderingen belyser inte heller i tillräcklig grad de svårigheter som är kopplade till att vara ensam doktorand i forskarutbildningsmiljön.

Utbildningen följs systematiskt upp för att säkerställa att doktorandinflytandet används i kvalitetssäkring och utveckling av utbildningen. Resultaten av uppföljning omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Självvärderingen visar att det finns strukturer för systematisk uppföljning och återkoppling. Självvärderingen redovisar också att det finns vissa svårigheter att få till stånd doktorandmedverkan i olika organ, bland annat på grund av att doktoranderna har omfattande åtaganden utanför högskolan och att doktoranderna är så få.

Av självvärderingen framgår att utbildningsledaren har en central roll i att följa doktorandernas progression och i att ge återkoppling till både doktoranderna och organisationen. Att synpunkter som framkommer tas till vara i utvecklingsarbetet med hänsyn till doktorandernas behov synliggörs i självvärderingen på flera sätt. Exempelvis diskuteras de sammanställda kursvärderingarna i forskningsnämnden, och sammanställningarna fungerar som en grund för kursplaneringen. Vidare framgår att arbetet med de individuella studieplanerna utgör underlag för planering av kursutbud och handledarresurser och att den allmänna studieplanen, studiehandboken och de individuella studieplaner revideras för att tydliggöra förväntningar och rättigheter. Ett gott exempel på att doktorandperspektivet bevakas är åtgärderna för att tydliggöra för doktorandernas arbetsgivare vilka krav forskarutbildningen ställer, vilket är ett sätt att värna doktorandernas arbetssituation. Det finns också ett doktorandkollegium som fungerar som forum för kontakt mellan doktorandkollektiv och ledning. Omvänt fungerar kollegiet också för att återföra ledningens synpunkter till doktoranderna. I underlaget beskrivs doktorandkollegiets verksamhet som problematisk, i och med att det kan vara svårt för avtalsdoktoranderna att delta. Därför är det oklart i vilken mån doktorandkollegiet kan bidra på ett effektivt sätt i praktiken.

Utbildningsledaren är ansvarig för att doktoranderna har en tillfredsställande arbetssituation, studiemiljö och arbetsmiljö. De regelbundna samtal som utbildningsledaren för med doktoranderna fyller därför en viktig funktion för att följa upp och åtgärda eventuella brister. När det gäller uppföljning av progression och måluppfyllelse är det positivt att det finns en tydlighet gällande regelverk, förväntningar, mål och strukturer. Det gör det också lättare för doktoranderna att fullfölja sina utbildningar och avsluta avhandlingsarbetet inom de givna tidsramarna.

Sammantaget bedöms doktoranders perspektiv inte vara tillfredsställande.