Bedömningsgrund: Forskarutbildningsämne

Avgränsningen av forskarutbildningsämnet och dess koppling till den vetenskapliga grunden och beprövad erfarenhet är välmotiverad och adekvat. Forskarutbildningsämnets relation till området för forskarutbildning är adekvat.

Av självvärderingen och den allmänna studieplanen framgår att forskarutbildningsämnet i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik svarar mot ett tvärvetenskapligt kunskapsområde med fokus på lärande och undervisning av barn, ungdomar och vuxna som antingen är i behov av särskilt stöd eller har funktionsnedsättning, eller både och. Det framgår att inkluderings- och exkluderingsprocesser är centrala teman. Denna avgränsning avspeglar områdets komplexitet och omfattning såsom det uppfattas internationellt.

Av självvärderingen framgår att forskarutbildningsämnet pedagogik med inriktning mot specialpedagogik är nyinrättat och ingår i en grupp om tre forskarutbildningsämnen inom området pedagogik vid Högskolan i Jönköping. Forskarskolan i lärande och kommunikation svarar för dessa tre forskarutbildningar och den samverkan som sker mellan dem. Högskolan bedrev tidigare en forskarutbildning i specialpedagogik, men har ersatt denna med en forskarutbildning i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik. Att forskarutbildningen är nyinrättad innebär att bedömargruppen framför allt har tagit ställning till planer för framtida verksamhet snarare än pågående verksamhet. Samtidigt som den allmänna studieplanen och självvärderingen avgränsar forskarutbildningen i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik på ett adekvat sätt, betonar underlagen att de tre forskarutbildningsämnena samverkar på ett sätt som gör att den vetenskapliga grunden för och behovet av denna forskarutbildning framstår som något otydlig. Bedömargruppen finner också att den allmänna studieplanen för forskarutbildningsämnet skiljer sig relativt lite från de övriga forskarutbildningarna. Det framgår inte av underlagen vilka vetenskapliga motiv som ligger till grund för att de tidigare forskarutbildningsämnena gjorts om till specialiseringar inom pedagogik.

Forskarutbildningens struktur med ämnet pedagogik som nav är ett resultat av att forskarutbildningen inom det utbildningsvetenskapliga området vid Högskolan för Lärande och kommunikation (HLK) har gjorts om med syfte att garantera en tillräckligt stor grupp doktorander och handledare med adekvat kompetens. Bredden i forskarutbildningsämnet stöds genom tillgång till kompetens vid andra delar av högskolan, genom de tre angivna specialiseringsmöjligheterna, genom det tvärvetenskapliga upplägget av utbildningen och genom bredd i metodskolning.

Forskarutbildningsämnets relation till området för forskarutbildning är adekvat. Högskolan har en omfattande utbildning inom det pedagogiska fältet och behovet av specialpedagogisk kompetens för dessa utbildningar är väl känt. Högskolan har också forskargrupper som arbetar med specialpedagogiska frågor, inklusive frågor om inkludering och exkludering. Två forskargrupper beskrivs i självvärderingen som starka inom det specialpedagogiska fältet. Det är dock oklart i underlagen exakt vilken roll dessa grupper spelar för undervisning och handledning inom denna specifika forskarutbildning.

Bedömningsgrund: Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens innehåll och genomförande.

Handledar- och lärargruppen för doktorander inom pedagogik med inriktning mot specialpedagogik består dels av två personer som anges som handledare, dels av en större grupp forskare som är lärare och forskare i miljön och som kommer från olika forskningsområden inom och utanför pedagogiken och som hör hemma i olika forskargrupper. Det finns också forskare som är verksamma vid andra lärosäten som ska bidra. Det är svårt att utröna med hjälp av underlagen vilken roll de är tänkta att ha när det gäller att utveckla en specialpedagogisk forskningsmiljö. Det är inte heller kvantifierat på något tydligt sätt i vilken utsträckning dessa forskare och lärare är tänkta att medverka i forskarutbildningen.

Av de angivna handledarna (två lektorer varav en med docentkompetens) är den ena relativt väl publicerad, men detta verkar inte gälla för den andra. Bedömargruppen konstaterar att pedagogik med inriktning mot specialpedagogik inte lever upp till det krav högskolan själv formulerar för ett forskarutbildningsämne, nämligen att det ska vara företrätt av dels minst två docentkompetenta handledare, dels en tillsvidareanställd professor som handleder doktorander i ämnet. Det anges dock i underlagen att en professor och två docenter svarar för handledningen av de tre doktorander som är antagna till forskarutbildning i specialpedagogik enligt tidigare studieplan. Samtidigt finns omfattande kompetens inom det specialpedagogiska forskningsfältet i de forskargrupper som verkar vid högskolan. Detta stärker den vetenskapliga basen, men det är inte klart i självvärderingen vilken roll dessa grupper och deras vetenskapliga kompetens avses spela för forskarutbildningen.

Enligt självvärderingen ska varje doktorand ha minst två handledare varav minst en ska ha genomgått handledarutbildning eller ha motsvarande kompetens. Av självvärderingen framgår också att professorer har forskningstid i tjänst, medan övriga forskare får medel genom forskarmiljöerna.

Antalet handledare och deras sammantagna kompetens kan förefalla adekvat i omfattning och sammantagen kompetens för det uppdrag man har för närvarande (en deltidsstuderande doktorand mot licentiatexamen). Ändå ifrågasätter bedömargruppen att detta är en hållbar uppsättning för att i framtiden kunna vidmakthålla en miljö för forskarutbildning med inriktning mot specialpedagogik. Antalet doktorander och handledare är för lågt för att bibehålla och utveckla handledarkompetensen. En handledargrupp som består av två handledare, där endast en är docentmeriterad och väl publicerad, innebär också en stor sårbarhet. Det finns tydliga rutiner för handledarbyten, men det är uppenbart att det är svårt att genomföra handledarbyte när det endast finns en docentmeriterad handledare i handledargruppen. Bedömargruppen saknar en tydlig plan för hur forskarutbildningen ska byggas upp, hur kontinuiteten ska säkerställas, hur rekrytering och utveckling av handledarkompetensen ska ske och hur finansieringen av doktorander ska lösas.

Handledarnas och lärarnas sammantagna kompetens och kompetensutveckling följs systematiskt upp i syfte att främja hög kvalitet i utbildningen. Resultaten av uppföljningen omsätts vid behov i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det framgår av självvärderingen att handledare och lärare inom samtliga forskarutbildningar har en individuell kompetensutvecklingsplan och att det erbjuds ett kursprogram i högskolepedagogik. Möjligheter till forskning ingår i anställningen för professorer och övriga handledare. Detta förefaller vara generella regler, vars konsekvenser för den aktuella forskarutbildningen inte specificeras. Genom den praxisnära forskningen har lärarna goda möjligheter att följa samhällsutvecklingen. Ett nyligen inrättat handledarkollegium ska stödja kollegialt lärande. Underlagen visar att handledarnas och lärarnas kompetens och kompetensutveckling följs upp systematiskt, och att åtgärder vidtas för att främja hög kvalitet i utbildningen. Exempel på sådana kvalitetshöjande åtgärder är det nyinrättade handledarkollegiet och den utvecklade processen för individuella studieplaner. Det sker återkoppling inom organisationen och till utomstående intressenter. Det framgår också att högskolan arbetar aktivt med en kompetensförsörjningsplan som ska säkerställa forskarutbildningarnas kompentens genom rekrytering och vidareutbildning. Modellen för den systematiska uppföljningen bedöms som tillfredsställande. Samtidigt konstaterar bedömargruppen att handledargruppen inte lever upp till de krav som högskolan själv har för att bedriva forskarutbildning inom pedagogik med inriktning mot specialpedagogik.

Bedömningsgrund: Forskarutbildningsmiljö

Forskningen vid lärosätet har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå skulle kunna bedrivas på en hög vetenskaplig nivå, men det saknas goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Den forskning vid lärosätet som specifikt knyter an till forskarutbildningsämnet har god kvalitet och bedrivs inom ramen för forskargrupper med god nationell och internationell publicering. Däremot är det oklart i underlagen vilken roll dessa forskargrupper spelar för just denna utbildning. Forskarutbildningen är nyinrättad och under uppbyggnad. Endast en doktorand, som studerar på deltid mot licentiatexamen, har antagits. Sedan tidigare finns tre doktorander i en angränsande forskarutbildning med i huvudsak samma inriktning, varav en har avbrott i sin utbildning. Samtidigt nämner underlagen att det finns ett flertal doktorander i forskningsmiljöer med specialpedagogiska intressen, men det framgår inte hur dessa medverkar i eller bidrar till doktorandmiljön och forskarutbildningsmiljön. Undervisning och seminarier är förlagda till fasta dagar för att doktoranderna lättare ska kunna delta. Doktoranderna ska ha en bakgrund inom skola och utbildning och de ska bedriva sina forskarstudier på deltid enligt den modell som högskolan tillämpar för andra forskarutbildningar.

Forskarutbildningsmiljön för pedagogik med inriktning mot specialpedagogik framstår som mycket liten, och omfattningen framstår som otillräcklig för att det ska gå att bedriva en forskarutbildning på hög vetenskaplig nivå och med den bredd och långsiktighet som förutsätts. En god forskarutbildningsmiljö är inte säkerställd med endast en deltidsdoktorand som har en mycket begränsad fysisk närvaro i forskarutbildningsmiljön. Även om det sedan tidigare finns två aktiva deltidsdoktorander i den angränsande forskarutbildningen med i huvudsak samma inriktning och en nära samverkan med de andra forskarutbildningarna, är det otydligt hur endast en deltidsdoktorand ska kunna bygga upp en forskaridentitet inom ramen för forskarutbildningen med inriktning mot specialpedagogik.

Högskolans forskning inom kunskapsområdet sker i nära samverkan med det omgivande samhället och med internationell forskning. Även om högskolans forskning inom kunskapsområdet förefaller hålla hög kvalitet saknas de utbildningsmässiga förhållandena i övrigt som krävs för att säkerställa en forskarutbildningsmiljö av god kvalitet. Bedömargruppen saknar en tydlig plan för hur forskarutbildningen ska byggas upp, hur kontinuiteten ska säkerställas, hur rekrytering av handledarkompetens ska ske och hur finansieringen av doktorander ska lösas.

Forskarutbildningsmiljön följs systematiskt upp för att säkerställa hög kvalitet. Resultatet av uppföljningen omsätts vid behov i kvalitetsutvecklande åtgärder och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Forskarutbildningen är nyinrättad och uppföljningen för att säkerställa hög kvalitet beskrivs vara samma som den som gäller för övriga forskarutbildningar i pedagogik. Moment som ingår i den systematiska uppföljningen av forskarutbildningsmiljön är arbetet med kursutvärderingar samt de årliga avstämningar med lärare och utbildningsledare som sker i samband med att de individuella studieplanerna revideras. Det framgår även att det sker en uppföljning av forskningsgruppernas publicering. Modellen för systematisk uppföljning bedöms som tillfredsställande. Bedömargruppen saknar dock en redogörelse för hur forskarutbildningsmiljön ska få fler doktorander och kunna utvecklas och säkerställas på sikt när det gäller bredd, omfattning och långsiktig hållbarhet. Under intervjuerna nämndes att man prioriterade en ökad rekrytering, men utan att konkretisera detta närmare. Högskolans ansvar för kontinuitet och stabilitet i utbildningen är inte säkerställd i den beskrivning som ges i självvärderingen. Trots dessa svagheter bedöms modellen för den systematiska uppföljningen vara tillfredsställande.

Sammanvägd bedömning av bedömningsområdet miljö, resurser och område

Aspektområdet miljö, resurser och område bedöms sammantaget inte vara tillfredsställande.

Den allmänna studieplanen och självvärderingen avgränsar forskarutbildningen i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik på ett adekvat sätt. Samtidigt betonar underlagen samverkan mellan de tre forskarutbildningsämnena på ett sätt som gör att den vetenskapliga grunden framstår som något otydlig.

Även om antalet handledare och deras sammantagna vetenskapliga kompetens kan förefalla adekvat i förhållande till det nuvarande uppdraget, bedöms handledarresurserna som mycket sårbara och inte långsiktigt hållbara. Det råder dessutom osäkerhet om i vilken utsträckning miljöns forskare och handledare med professors- och docentkompetens medverkar i utbildningen och deltar i handledningen.

För aspekten forskarutbildningsmiljö bedöms antalet studerande vara alltför litet för att kvaliteten i forskarutbildningen ska anses vara säkerställd. En god forskarutbildningsmiljö är inte säkerställd med en deltidsdoktorand med mycket begränsad fysisk närvaro. Bedömargruppen menar att en tydlig plan för uppbyggnad och finansiering behövs för att säkra kvaliteten, bredden och långsiktigheten. Bedömargruppen finner också att den allmänna studieplanen för forskarutbildning skiljer sig relativt lite från de övriga forskarutbildningarna, och att det därmed går att ifrågasätta vilka motiv det finns för att ha en särskild forskarutbildning med denna inriktning. Bedömargruppen noterar att det framgår av underlagen att ingen doktorand har avlagt examen i den tidigare forskarutbildningen i specialpedagogik under perioden 2012-2016. Detta väcker också frågor om miljö, resurser och forskarutbildningens roll vid högskolan.

Bedömargruppen finner samtidigt att samverkan med det omgivande samhället prioriteras, vilket skapar en god grund för forskningens relevans. Samtidigt innebär detta risker genom att arbetsbelastningen för doktorander med två arbetsgivare kan komma att inverka negativt på genomströmningen och på doktorandernas möjligheter att delta i forskarutbildningsaktiviteter aktivt och kontinuerligt. Bedömargruppen saknar en diskussion om denna problematik.