Personal

Antalet lärare och deras sammantagna vetenskapliga, professionsrelaterade och pedagogiska kompetens är inte adekvat och står inte i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Enligt självvärderingen tar lärosätet in cirka 24 studenter varje höst och enligt lärartabellen är antalet lärare drygt 20. Nästan 80 procent av lärarna är tillsvidareanställda. Lärartabellen tar endast upp lärare med minst 3 procent tjänstgöring i utbildningen.

Av dialogen med lärosätet framkom senare att två professorer är nyanställda, den ena med inriktning mot pedagogiskt arbete och den andra mot pedagogiskt arbete med inriktningen barns och ungas utveckling och lärande. Det framgår dock inte klart hur de är eller kommer att vara involverade i utbildningen. Många av lärarna har lärarexamen, och flera har examen inom fritidspedagogik eller barn- och ungdomsvetenskap. Knappt hälften av lärarna är disputerade, men de disputerade lärarna har med något undantag en mycket liten del av sin tjänstgöring i utbildningen. Det är lektorer som är examinatorer för de självständiga arbetena. Handledare i de självständiga arbetena på grundnivå är antingen lektorer eller adjunkter med en viss vetenskaplig kompetens. Tillsvidareanställda lärare måste ha en högskolepedagogisk grundutbildning om 15 högskolepoäng (hp). Flertalet av lärarna inom den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) har genomgått handledarutbildning. Enligt självvärderingen möter studenterna en lärare med behörighet för undervisning i fritidshem under sin VFU och under tillvalskurserna i valt tillvalsämne.

Det framgår inte av självvärderingen om det är någon anställd som har forskningsinriktning mot fritidspedagogik. Av intervjuerna framgick att endast en lärare har den forskningsinriktningen. Lärartabellen visar dessutom att den läraren bara har 4 procent tjänstgöring i utbildningen, och då bara arbetar med examensarbetena. Bedömargruppen anser att utbildningen har stora brister i den vetenskapliga kompetensen i inriktningen mot fritidspedagogik. Intervjuerna visar att lärosätet är väl medvetet om att den nuvarande personalförsörjningen inte ger förutsättningar för ämnesdjup i fritidspedagogik, och har därför vidtagit åtgärder. Åtgärderna har bara delvis varit framgångsrika. Av intervjuerna framgick att lärosätet inte använder sig av externa föreläsare med forskningsinriktningen fritidspedagogik i utbildningen.

Personalförsörjningsläget är ansträngt också på lång sikt, men pensionsavgångar planeras i god tid tillsammans med närmaste chef för att det ska gå att nyrekrytera i god tid. För att säkra kompetensen på längre sikt har lärosätet inlett ett samarbete med Högskolan Dalarna om en forskarskola i pedagogiskt arbete. Enligt intervjuerna är planen att lärosätet ska få åtta doktorandplatser i forskarskolan och lärosätets förhoppning är att den startar under hösten 2019. Ett samarbete finns också med närliggande kommuner om eventuell finansiering av kommundoktorander.

När det gäller kompetensutveckling visar självvärderingen att varje lärare har möjlighet att söka medel

för pedagogisk utveckling utöver sin fastlagda kompetensutvecklingstid på 10 procent. Lärare erbjuds

olika kortare kompetensutvecklingsaktiviteter som exempelvis workshops, seminarieserier och högskolepedagogisk konsultation. Lärosätet erbjuder enligt intervjuerna också adjunkter att vidareutbilda sig samtidigt som de är verksamma vid lärosätet. Av självvärderingen framgår att personalens kompetensutvecklingsbehov följs upp systematiskt genom utvecklingssamtal med studierektor eller sektionschef minst en gång per år.

Utbildningsmiljö

Det finns en för utbildningen vetenskaplig och professionsinriktad miljö och verksamheten bedrivs så att det finns ett nära samband mellan forskning och utbildning.

Av självvärderingen framgår att utbildningen har en stark professionsanknytning och att tillgången till undervisningslokaler är god. Den första terminen samläser studenterna med övriga lärarprogram, vilket har inneburit att fritidspedagogik inte har fått tillräckligt med utrymme. Av intervjuerna framgick att ett utvecklingsarbete är på gång för att fritidspedagogik ska få större utrymme för de studenter som läser den inriktningen. Det sker genom att seminarierna ofta är inriktningsanknutna. I övrigt är föreläsningarna forskningsbaserade och seminarierna professionsanknutna.

Organisationen för verksamhetsförlagd utbildning (VFU) verkar fungera väl. Varje student tillhör en mentorsgrupp där en extern lärare från professionen fungerar som samtalsledare. Mentorsgrupperna träffas tre gånger per termin. Av intervjuerna framgick att mentorsgrupperna har varit framgångsrika och att det är ett koncept där studenter får möta lärare från fältet som inte kommer att bedöma deras prestationer. Därigenom blir mentorsgrupperna en plats där studenterna kan diskutera problem och svårigheter förutsättningslöst. Mentorsgrupperna är ett sätt att professionsanknyta utbildningen.

Den vetenskapliga miljön är svag. De disputerade lärarna och doktoranderna ingår i någon av två forskningsgrupper, en med inriktning mot pedagogiskt arbete och en med inriktning mot inkludering. Den forskande lärarresursen deltar i kursplanering och involveras i undervisningen, i föreläsningar, vid seminarier och som handledare och examinatorer. Lärosätet är medvetet om att det vetenskapliga perspektivet behöver stärkas, men det är svårt att se med hjälp av självvärderingen hur detta ska göras. Av intervjuerna framgick att den vetenskapliga miljön främst kommer att stärkas genom a) nyrekryteringar, b) att låta adjunkter vidareutbilda sig, c) en forskarskola tillsammans med Högskolan Dalarna och d) att fler engagerar sig i det nystartade vetenskapliga rådet som har till uppgift att strategiskt arbeta för att stärka lärosätets forskning.

Utbildningen har forskningsanknytning, men mest på ett formellt plan som när forskande lärare är med vid kursplanering och genom samverkan med akademins övriga sektorer. De forskande lärarna involveras i kurser i den utbildningsvetenskapliga kärnan och i fritidspedagogiska kurser.

Det framgår dock inte av självvärderingen hur studenterna tar del av aktuell forskning inom fritidspedagogik mer än genom kurslitteraturen. Intervjuerna stärkte den bilden.

Det är en svaghet att lärosätet inte för ett problematiserande resonemang i självvärderingen om betydelsen och konsekvenserna av att fritidspedagogikområdet är ett nytt och inte så etablerat forskningsområde som inte är ett klart definierat fält ännu. Det är också en svaghet att lärosätet inte resonerar om hur man i utbildningen och kurserna ska hantera att lärosätet saknar en specifik forskningsmiljö med inriktning mot det fritidspedagogiska området. Intervjuerna visade dock på en medvetenhet om problemen. Bedömargruppen anser att mentorsgrupper är ett gott exempel på hur utbildningen kan stärka professionsanknytningen.

Ett tydligt prioriterat utvecklingsområde är den vetenskapliga miljön.

Förutsättningar

Inte tillfredsställande

Den professionsinriktade miljön är stark, men den vetenskapliga miljön är svag.

Den vetenskapliga kompetensen i fritidspedagogik är inte tillfredsställande. Den vetenskapliga kompetensen håller på att stärkas till exempel genom nyrekryteringar, genom kompetensutveckling av egen personal och genom att man avser att starta en forskarskola tillsammans med Högskolan Dalarna. Det råder dock fortfarande oklarheter om hur de nyrekryterade professorerna kommer att vara delaktiga i utbildningen och planerna kring forskarskolan var inte heller klart formulerade vid tidpunkten för lärosätesintervjun. Vidare skulle lärosätet kunna ge större utrymme åt den kompetens som redan finns i utbildningen.

Utbildningen har en stark professionsanknytning och tillgången till undervisningslokaler är god. Den första terminen samläser studenterna med övriga lärarprogram, vilket har inneburit att fritidspedagogik inte har fått tillräckligt med utrymme. Den verksamhetsförlagda utbildningen fungerar väl och ett gott exempel är arbetet med mentorsgrupper i syfte att koppla professionen starkare till

utbildningen.