Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar doktorandens beredskap att möta förändringar i arbetslivet såväl inom som utanför akademin.

Utbildningens verksamhet beskrivs i självvärderingen som ämnesmässigt inriktad mot produkter, miljöer, tjänster och system med fokus på de processer och sammanhang som planerar, bestämmer och utformar dem. Bedömargruppen uppfattar att doktoranderna erhåller den kunskap och de färdigheter som krävs för att de efter examen ska kunna bedriva verksamhet i designmiljöer och bedriva forskning. I självvärderingen uttrycks också att den forskarstuderande utbildas för att vara drivande i att bygga upp verksamhet i designmiljöer och forskning också "i miljöer där detta idag inte förekommer i någon större omfattning". Detta föranleder ett klargörande och motiverar frågor om vilka strategier som finns för att ge doktoranden förutsättningar att nå målen. Lärosätet uttrycker öppenhet inför utmaningen att tillgodose den vetenskapliga forskningsmeriteringen för en akademisk karriär och den som efterfrågas inom designprofessionen, och i självvärderingen redogör institutionen för intressanta resonemang om hur skillnader i designforskningens praktik inom och utanför akademin kan lyftas fram i utbildningen på ett produktivt sätt.

Forskarutbildningen i design vid Umeå universitet har genom projekt och samarbeten arbetat med att bygga kunskap och färdigheter inom båda sfärerna, men uttrycker i självvärderingen att tyngdpunkten legat på det som värderas högst i forskningssammanhang. Ändå vill utbildningen vara öppen för att ytterligare insatser och utbildningsmoment kan utvecklas för de doktorander som vill gå vidare inom en utomakademisk karriär.

Det finns goda möjligheter till samverkan med det omgivande samhället, genom bl.a. projekt med externa uppdragsgivare inom både kultur- och näringslivet. Alumniverksamheten beskrivs som omfattande och att de forskarstuderande erbjuds karriärsamtal ses av bedömargruppen som positivt.

Utbildningen bedrivs på engelska vilket förbereder doktoranderna för internationella karriärer.

Arbete i projektform möjliggör att doktoranderna utvecklar och fördjupar sin förmåga att successivt självständigt (under handledning) planera, genomföra, utvärdera och kommunicera både egna och andras resultat.

Högskolepedagogik är obligatorisk och omfattar två högskolepoäng, vilket bedömargruppen anser vara en miniminivå jämfört med övriga designutbildningar på forskarnivå i landet. En utökning rekommenderas för att ge doktoranderna bättre förutsättningar att kommunicera med det omgivande samhället, men också presentera och argumentera för sin forskning i ett akademiskt sammanhang.

Bedömargruppens uppfattning är att utbildningen är utformad och genomförs på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar doktorandens beredskap att möta utmaningar och förändringar i arbetslivet. Med tanke på att doktorsexamen inom design är en relativt ny företeelse, har rollen ingen uppenbar ställning utanför akademin. I självvärderingen hänvisas till designforskarens egen förmåga att skapa och motivera sin roll i sådana sammanhang. Lärosätet identifierar här en viktig utvecklingspotential i hur forskarutbildning och forskningsnära utbildning utformas för att göra olika karriärvägar möjliga, vilket bedömargruppen instämmer i.

Arbetsliv och samverkan

Tillfredsställande

Forskarutbildningen är utformad med utgångspunkt i att de flesta som disputerat inte kommer att vara anställda vid lärosätet. Detta avspeglas enligt bedömargruppens uppfattning bland annat i det låga kravet på högskolepedagogisk träning, vilket skapar utmaningar för en fortsatt karriär inom akademin. Mycket av projekten som doktoranderna utför inom ramen för sin forskarutbildning sker i samverkan med externa aktörer, vilket ger doktoranderna goda möjligheter att utveckla sin förmåga att planera, genomföra, utvärdera och kommunicera både egna och andras resultat.