Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Forskarutbildningen har 13 doktorander varav 7 har doktorandtjänster och 6 tillhör kategorin övriga forskarstuderande. Gruppen övriga forskarstuderande utgörs av distansdoktorander och adjunkter som är anställda vid lärosätet. Handledningsresurserna utgörs av 5 professorer som är behöriga huvudhandledare samt 4 adjungerade professorer och 7 lektorer som är möjliga biträdande handledare. Alla huvudhandledare är tillsvidareanställda, men en är för tillfället tjänstledig. Fördelningen av huvudhandledningsansvaret är rimlig.

Det finns 20 anställda, exklusive de adjungerade professorerna, och av de 7 lektorerna är några aktuella för prövning av docentmeritering. Detta är väsentligt för forskarutbildningen, eftersom det på sikt behövs fler som kan fungera som huvudhandledare när en professor är emeritus och en snart går i pension. Handledargruppens samlade kompetens svarar väl mot den allmänna studieplanens ämnesbeskrivning. Samtliga handledare är forskningsaktiva och publikationsredovisningen visar på en god och relativt omfattande publiceringskultur. Alla intresserade av handledning uppmanas att gå handledarutbildningen och ta del av andra kurser som är kompetenshöjande för handledning och erbjuds vid lärosätet. Forskarhandledningsutbildningen bör enligt bedömargruppen vara obligatorisk för både huvud- och biträdande handledare, för att säkra adekvat kompetens och förtrogenhet med handledarskapet.

Rekryteringsprocessen av nya doktorander bedöms som genomtänkt, och adekvata rutiner för byte av handledare finns beskrivna.

Bedömargruppens bedömning är att antalet handledare och deras kompetens sammantaget ger underlag för en god handledningskapacitet med både bredd och specifik kompetens.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskning inom arbetsvetenskap på lärosätet har traditioner sedan 1970-talet. Enligt den allmänna studieplanen ingår forskning och utbildning på forskarnivå inom arbetsmiljö, teknik, produktionssystem, organisation, miljö och samhälleliga processer utifrån människors förutsättningar och behov, med syfte att skapa säkra och attraktiva arbeten och socialt hållbar utveckling i arbetsliv och samhälle.

Den allmänna studieplanen är vid i sin beskrivning av ämnesområdet, och ger på så sätt stor frihet för doktorandernas vetenskapliga arbete. Den friheten bör enligt bedömargruppen vägas mot fördelarna med en något mer stringent beskrivning av ämnesområdet med tydliga definitioner. Den redovisade arbetsvetenskapliga forskningsproduktionen är god, och forskningen inom miljön bedöms som rimlig vad gäller såväl kvantitet som kvalitet. Handledarna är forskningsaktiva, med 10-15 större pågående externfinansierade forskningsprojekt inom ämnet, och doktoranderna ingår vanligtvis i deras projekt, forskargrupper och nätverk. Miljön lägger vikt vid att utveckla och underhålla lokala, nationella och internationella nätverk. Dessa görs tillgängliga för doktoranderna och genom forskarskolan FALF får de möjligheter att skapa egna nätverk utanför lärosätet. Dessa möjligheter kommer att utvidgas med den europeiska forskarskolan SafeMine. Även nationella och internationella nätverk med industrin är tillgängliga för de forskarstuderande.

Olika typer av seminarier, arbetsmöten m.m. visar på en väl genomtänkt strategi för att involvera doktoranderna i arbetsplatsens och forskningens kultur. Utmaningen med att distansdoktoranderna inte finns kontinuerligt i miljön kommenteras i självvärderingen, och bedömargrupper ser det som ett angeläget utvecklingsområde att ytterligare stärka distansdoktorandernas tillhörighet till och kontakt med sina doktorandkollegor, liksom med forskarutbildningen och forskningsmiljön i stort.

Under de senaste fem åren har en till två doktorander disputerat per år, vilket får anses som en rimlig omfattning och genomströmningstakt. Bedömargruppen ser regelbunden handledning av huvud- och bihandledare samt strukturerad individuell uppföljning via den individuella studieplanen i kombination med kurs- och seminarieverksamhet som grundbultar i en framgångsrik forskarutbildning.

Kurser, interna seminarier och de regelbundna avhandlingsseminarierna (ettårs-, mitt- och slutseminarier) samt institutionsbaserade möten skapar tillsammans med handledning och kurser goda förutsättningar för de forskarstuderandes utbildning. Doktorandverkstadens verksamhet syftar till att bredda perspektiv och ge möjlighet till reflektioner för doktoranderna. Bedömargruppen ser denna verksamhet som mycket betydelsefull och adekvat och som ett gott exempel för andra forskarutbildningar. Miljöns forskningsverksamhet, nätverk samt medvetna och strukturerade verksamhet för doktoranderna tillsammans med aktiviteter som doktoranderna har tillgång till stärker forskarutbildningen i sin helhet. Bedömargruppen ser positivt på det nyinrättade handledarkollegiet, särskilt som ett instrument för erfarenhetsutbyte och diskussioner om bedömningar, kvalitet och andra frågor som kräver en kontinuerlig process.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Bedömargruppen anser att den numerära och kompetensmässiga tillgången på handledare väl svarar mot antalet och sammansättningen av doktorander. Forskarutbildningen är väl strukturerad och ger doktoranderna tillgång till handledning, kurser, nätverk, seminarieverksamhet och aktuell forskning inom ämnesområdet. Bedömargruppen ser positivt på det nyinrättade handledarkollegiet, särskilt som ett instrument för erfarenhetsutbyte och diskussioner om bedömningar, kvalitet och andra frågor som kräver en kontinuerlig process.