Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

Enligt lärosätet får doktoranderna en bred kunskap och förståelse av ämnet arbetsvetenskap genom en kombination av aktiviteter. Doktorandernas avhandlingsprojekt, konferensdeltagande, medverkan i nätverk, kursverksamhet, seminarier och doktorandverkstaden lyfts fram som medel för att nå kunskapsmålen.

Kursdelen i forskarutbildningen är 60-120 hp för doktorsexamen och avhandlingen är därmed 120-180 hp. Enligt intervjuerna finns en kursstandard om 90 hp. För licentiatexamen är kursdelen 30-60 hp kurser och 60-90 hp uppsats. Bedömargruppen menar att relationen mellan kurspoäng och avhandlingspoäng bör förtydligas för doktoranderna, för att uppnå en rimlig balans mellan kurser och uppsats/avhandling.

Utbudet av kurser är omfattande och relevant, och vetenskapsteori och metodkurs är påbjudet för alla doktorander. Men bedömargruppen ser problem med att det inte finns en introducerande ämnesområdesspecifik obligatorisk kurs och en etikinriktad obligatorisk kurs. Detta är utvecklingsområden för lärosätet, så att samtliga forskarstuderande garanteras tillräckliga kunskaper i forskarutbildningsämnet och i forskningsetik. Utöver de kurser som erbjuds inom forskarutbildningen har doktoranderna möjlighet att läsa lärosätesgemensamma kurser, liksom vid behov kurser vid andra lärosäten eller inom forskarskolor.

Kursvalet i stort anpassas efter den enskilda doktorandens behov, och det finns även möjlighet att genomföra så kallade läskurser. Examinationsformerna varierar något, men den vanligaste formen är att doktoranden skriver en uppsats eller motsvarande.

I den seminarieverksamhet och aktiviteter som förekommer bör den så kallade doktorandverkstaden särskilt nämnas, som ett sätt att säkerställa för doktoranderna att uppnå måluppfyllelse i bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet.

Det nybildade handledarkollegiet diskuterar frågor om arbetsmiljö, kvalitet, processer och bedömning inför disputation, vilket bedömargrupper ser positivt på. En fråga för handledarkollegiet är förväntningar på doktoranders publikationer under forskarutbildningstiden, menar bedömargruppen. Tillgängliga publikationslistor visar på en mycket omfattande publicering för vissa doktorander. Bedömargruppen ser risker med överproduktion, och lärosätet bör se över detta så att tiden i forskarutbildningen används adekvat och att förväntningarna på publicering hålls rimliga.

Bedömargruppens uppfattning är att den beskrivna kursstrukturens utformning, genomförande och examination skapar goda förutsättningar för doktorandernas lärande. De individuella studieplanerna ger däremot olika tydlig information om hur doktoranderna valt kurser som stärker en bred kunskap och förståelse. Bedömargruppen menar att lärosätet skulle vinna mycket på att se över och förtydliga användningen av individuella studieplaner, både generellt och i detta avseende.

Bedömargruppen anser sammantaget att forskarutbildningens olika aktiviteter säkerställer måluppfyllelsen.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera för och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Förmågan att planera och bedriva forskning inom givna tidsramar säkras enligt självvärderingen genom flera olika aktiviteter. Genom att doktoranderna vanligtvis arbetar i forskningsprojekt som de får ta successivt större ansvar för, tränas de i sin färdighet och förmåga samt självständighet. Detta tillsammans med att de flesta deltar i undervisning, extern samverkan, konferenser och andra aktiviteter som skrivande av forskningsansökningar, ger erfarenheter och stärker förmågan att planera och genomföra uppgifter inom tidsmässiga ramar. En tydlig progression exemplifieras i att doktoranderna presenterar och diskuterar sin forskning i de obligatoriska seminarier som finns i forskarutbildningen.

Förmåga och färdighet att muntligt presentera sin forskning nationellt och internationellt och föra dialog med vetenskapssamhället sker framför allt genom att doktoranderna uppmanas att delta på forskningskonferenser samt med det omgivande samhället, främst inom ramen för de externfinansierade och ofta tillämpade forskningsprojekt som doktoranderna deltar i. Omfattningen av aktiviteter som riktar sig till det omgivande samhället varierar från doktorand till doktorand, delvis beroende på projekt och forskningsfokus. Bedömargruppen uppmuntrar lärosätet att utveckla ambitionerna, så att alla doktorander systematiskt får kontakter med samhället utanför akademin.

Förmåga till skriftlig kommunikation utvecklas i kurserna inom forskarutbildningen, som alla innehåller individuella skriftliga examinationsuppgifter. Planeringsförmåga krävs av doktoranderna i samband med artikelskrivande. Varje doktorand publicerar i genomsnitt fyra artiklar under sin studietid, där ett ökat ansvar för planering och skrivande sker över tid. I det egna avhandlingsskrivandet, och då särskilt i författandet av kappan som sker helt självständigt, finns alltså progression och ökad självständighet. Det finns även kurser i vetenskapligt skrivande på lärosätesnivå som stöd och träning för doktoranderna.

Förmågan att stödja andras lärande tränas för de doktorander som undervisar på lärosätet, men också inom ramen för workshoppar, konferenser och olika typer av nätverk samt att de allra flesta doktoranderna läser doktorandkursen i högskolepedagogik. Intervjuerna styrker bilden av ett behov av tydligare och mer systematiska erbjudanden till alla doktorander om möjlighet att utveckla stödja andras lärande genom undervisningsinsatser.

Bedömargruppen menar att forskarutbildningen genom sin utformning, genomförande och examination och sina aktiviteter säkerställer att doktoranderna ges förutsättningar att uppnå målen inom denna kunskapsform.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Enligt självvärderingen säkras den intellektuella självständigheten och värderingsförmågan genom de olika aktiviteter som stärker även de övriga målen. Måluppfyllelsen inom denna kunskapsform säkerställs genom att doktoranderna successivt får ökat ansvar för komplexa forskningsuppgifter och genom de obligatoriska avhandlingsseminarierna, särskilt i avhandlingskappan där doktorandens självständighet kommer till uttryck genom att doktoranden förtydligar sin vetenskapssyn, förklarar teori- och metodval samt sammanför de olika delstudierna i en metaanalys.

Lärosätet ger flera exempel på hur specifika aktiviteter kan bidra till måluppfyllelsen för insikter i vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används. Självvärderingen beskriver flera doktorandkurser som berör etik och redlighet, däribland den frivilliga etikkursen, avhandlingsseminarier där etik och redlighet diskuteras samt forskningsaktiviteter där konkreta exempel på och diskussioner om vetenskapliga begränsningar, forskningsetiska bedömningar, vetenskaplig redlighet och intellektuell självständighet berörs.

Forskarutbildningen i arbetsvetenskap visar genom sin utformning, genomförande och examination att man säkerställer att doktoranderna visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Bedömargruppens uppfattning är ändå att ett angeläget utvecklingsområde är måluppfyllelsen för vetenskaplig redlighet och förmåga till forskningsetiska bedömningar, eftersom det inte finns någon obligatorisk kurs i forskningsetik. Även förutsättningarna för att doktoranderna når fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används skulle kunna behandlas på ett mer strukturerat sätt.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Självvärderingen visar enligt bedömargruppen på ett medvetet och fortlöpande jämställdhetsarbete både vid lärosätet och inom den aktuella forskarutbildningen. Bland personalen är könsfördelningen jämn och har också varit så över tid. Detsamma gäller doktorandgruppen.

Genuskompetensen samt genus- och jämställdhetsarbetet inom ämnet är mycket bra och självvärderingen beskriver ett aktivt och medvetet arbete med jämställdhetsfrågor. Både forskningen och kurserna innehåller genusperspektiv, och några av forskarna och doktoranderna har ett uttalat genusfokus i sina projekt. Förutom sedvanliga insatser för att skapa bra möjligheter för både kvinnor och män att till exempel kombinera föräldraskap och forskarutbildning, vill bedömargruppen särskilt betona ambitionen att främja en hälsosam arbetsbelastning genom betoning av att forskarutbildning och arbete inom arbetsvetenskap ska innebära 40-timmars arbetsveckor. Det framgår av underlaget att det finns en aktiv diskussion inom institutionen om jämställdhet och att denna aspekt hålls levande i forskarutbildningen, men att detta kan utvecklas och stärkas ytterligare.

Bedömargruppen anser att det finns ett medvetet, systematiskt och fortlöpande jämställdhetsarbete vid lärosätet, som är särskilt tydligt på forskarutbildningsämnesnivå. Bedömargruppen vill framhålla institutionens arbete för att främja jämställdhet som ett gott exempel på hur jämställdhetsperspektiv kan integreras i forskarutbildningens utformning och genomförande.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Den individuella studieplanen är ett centralt instrument för att följa upp doktorandernas utbildning. Avhandlingsarbete, kurser, seminarier och andra aktiviteter redovisas i den individuella studieplanen som revideras två gånger per år och uppdateras varje år. Ett avsnitt i den individuella studieplanen besvaras av doktoranden och handledaren var för sig, och vardera parten får möjlighet att kommentera vid behov. Den huvudsakliga uppföljningen sker däremot vid den regelbundna handledningen, vanligtvis en gång per månad med huvudhandledaren och var fjortonde dag med biträdande handledaren. De individuella studieplanerna är viktiga för uppföljningen. Mot bakgrund av den variation de uppvisar menar bedömargruppen att det finns utrymme för ytterligare ansträngningar att systematisera och säkra den innehållsmässiga kvaliteten.

Arbetsvetenskap har nyligen formaliserat kvalitetsarbetet med forskarutbildningen genom att skapa ett handledarkollegium. I detta kan ett strukturerat uppföljningsarbete av forskarutbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination samt uppföljning av doktorandernas processer och prestationer bidra till kvalitetsarbetet.

Rutiner och struktur för uppföljning finns, men bedömargruppen anser att processen för handledarbyten är otydlig när det gäller byte på grund av relationsproblem. Doktoranderna har möjlighet att diskutera den typen av problem med avdelningschefen vid medarbetarsamtal, men av självvärderingen framgår inte att samtalen omfattar alla och är obligatoriska. Intervjuerna styrker att doktorander med anställning på lärosätet deltar i medarbetarsamtal. Att hitta former för motsvarande uppföljning av distansdoktorander ser bedömargruppen som ett utvecklingsområde liksom ökad tydlighet när det gäller återkoppling på gruppnivå till doktoranderna av diskussioner och eventuella beslut i handledarkollegiet.

Det finns särskilda progressionsseminarier för att säkra doktorandernas progression efter ett år, efter halva forskarutbildningstiden och inför disputation. Dessa förekommer enligt underlaget ofta, men bedömargruppen anser att det bör tas under övervägande att göra dem obligatoriska.

På lärosätet finns övergripande uppföljningsprocesser och det sker centrala och återkommande utvärderingsprocesser av bland annat handledarantal, handledarkompetens, publikationer och externfinansiering. I dessa har ämnet arbetsvetenskap fått goda resultat. De uppgifter om genomströmning som finns tillgängliga ligger i paritet med motsvarande utbildningar i landet.

Bedömargruppen anser att det sker ett tillfredsställande arbete med att säkerställa och systematiskt följa upp doktorandernas individuella kunskapsutveckling och måluppfyllelse.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Bedömargruppen menar att bedömningsområdet Utformning, genomförande och resultat är väl tillgodosett. Bedömargruppens uppfattning är att den beskrivna kursstrukturens utformning, genomförande och examination skapar goda förutsättningar för doktorandernas lärande inom kunskapsformerna kunskap och förståelse respektive färdighet och förmåga. De individuella studieplanerna ger däremot olika tydlig information om hur doktoranderna valt kurser som stärker en bred kunskap och förståelse. Bedömargruppen menar att lärosätet skulle vinna mycket på att se över och förtydliga användningen av individuella studieplaner, både generellt och i detta avseende.

Självvärderingen ger flera exempel på aktiviteter och kurser där doktoranderna tränas för att säkerställa måluppfyllelsen för intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmågan att göra forskningsetiska bedömningar. Bedömargruppens menar ändå att ett utvecklingsområde finns när det gäller måluppfyllelsen för vetenskaplig redlighet och förmåga till forskningsetiska bedömningar, eftersom det inte finns någon obligatorisk kurs i forskningsetik. Även förutsättningarna för att doktoranderna når fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används skulle kunna behandlas på ett mer strukturerat sätt.

Bedömargruppen anser att det finns ett medvetet, systematiskt och fortlöpande jämställdhetsarbete vid lärosätet och särskilt tydligt på forskarutbildningsämnesnivå. Bedömargruppen vill framhålla forskarutbildningsämnets och institutionens arbete för att främja jämställdhet som ett gott exempel på hur jämställdhetsperspektiv kan integreras i forskarutbildningens utformning och genomförande.

Forskarutbildningen har ett systematiskt uppföljningsarbete. Uppföljningsresultaten, hur de omvandlas till åtgärder och hur de återkopplas på gruppnivå anser bedömargruppen är ett utvecklingsområde.