Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Det framgår av underlaget att det för närvarande finns 10 aktiva doktorander inom ämnet mekanisk teknologi och verktygsmaskiner och 17 seniora forskare fördelade på tre forskargrupper (2 kvinnor och 15 män) som kan vara stöd i doktorandernas utbildning och utveckling. Av dessa seniorer kan fem vara huvudhandledare eftersom de är docenter eller professorer. Detta ger en kvot på två doktorander per huvudhandledare, om huvudhandledningen av doktorander skulle vara jämnt fördelad, vilket den är inom en av forskargrupperna.

Varje doktorand har förutom en huvudhandledare en disputerad bihandledare. Inom en av forskargrupperna kan doktoranderna välja ytterligare en bihandledare (eller mentor) om de så skulle önska. Detta kan vara en aktiv person från industrin som har anknytning till forskningsprojektet, eller en person inom akademin från ett annat utbildningsämne. På så sätt får doktoranderna möjlighet till olika perspektiv i sin forskarutbildning och god tillgång till handledning.

En anpassning av antalet doktorander görs till antalet tillgängliga handledare, vilket numerärt garanterar tillräckliga handledarresurser. Handledarna bedöms både ha tid, bredd och djup inom de aktuella ämnena. Detta säkerställs genom att handledarna också har tid till egen forskning och kan vara med i utvecklingen av forskningsfronten. Däremot framgår det inte helt tydligt i underlaget hur många handledare varje doktorand har eller hur den faktiska fördelningen av doktorander mellan de tillgängliga huvud- och bihandledarna är. Huvudhandledarna kan också vara bihandledare ibland. De handleder därmed i snitt tre till fyra doktorander. Doktoranderna är också involverade i handledarnas forskning, vilket medför en balans för huvudhandledarna mellan egen forskning och undervisning även om de handleder flera doktorander. Enligt intervjun med ledningen framkom att två till max fyra doktorander per huvudhandledare är lämpligt.

Hur ansvarsfördelningen och fördelningen med avseende på tjänstgöringstid mellan huvud- och bihandledare är i praktiken framgår inte tydligt i underlaget, samt hur samarbetet mellan huvud- och bihandledare är. Vid intervjuerna framkom att det inte finns några formella regler mellan huvud- och bihandledarnas insatser, utan det anses fungera bra med informell handledning vid behov. Däremot har huvudhandledaren alltid ansvaret och driver forskarutbildningen framåt.

Inom forskarutbildningsämnet finns ett intresse av att handleda och en positiv grundsyn på handledning finns inom organisationen. Handledarna får möjlighet till kompetensutveckling genom att gå pedagogiska kurser och ledarskapsutbildningar. Det finns inga krav på fortbildning, så handledarna får välja själva om de vill vidareutbilda sig. För att vara huvudhandledare krävs att man har gått en docentkurs. Fortbildning och utveckling av personal planeras individuellt och fastställs i samband med prefektens utvecklingssamtal. Bedömargruppen rekommenderar att alla handledare går handledarutbildning till exempel vart tredje år.

Tillgänglighet till flera handledare samt god kompetens hos dessa både när det gäller den vetenskapliga och pedagogiska sidan borgar för god handledarkapacitet med hög kvalitet och bredd. Bihandledarnas förankring i industrin är också en god resurs. Det är också positivt att handledarna deltar i samma forskningsprojekt som sina doktorander och löpande har tid att svara på frågor och diskutera med doktoranderna när de har behov av detta. Handledningen är därmed oftast informell, och man diskuterar huvudsakligen forskningsprojektet, eftersom handledaren ofta både är handledare och projektledare. En till tre gånger per år bokar man mer formella handledarmöten när forskarutbildningens framskridande diskuteras och planeras. Prefekten har också ett utvecklingssamtal med doktoranderna varje år.

Doktoranderna samarbetar med varandra i olika projekt eller om de har liknande frågor. Detta innebär att det finns en kritisk massa inom ämnet, vilket är positivt.

Sammantaget finner bedömargruppen att personaltillgången är tillfredsställande. Antalet handledare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är god. Den står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

I forskarutbildningsmiljön finns för närvarande tio doktorander inom det aktuella forskarutbildningsämnet vid institutionen för maskinteknologi. Dessutom finns ytterligare sex doktorander i institutionsmiljön som tillhör ett annat ämne. Vid ämnet finns för närvarande en industridoktorand. Detta innebär att det finns en god kritisk massa att samverka med för doktoranderna. Doktoranderna har doktorandtjänst med 80 procent forskarutbildning med forskning och 20 procent institutionstjänstgöring.

Det finns 17 disputerade forskare med bred och ändamålsenlig kompetens knutna till ämnet, som kan vara huvud- respektive bihandledare för doktoranderna. Det är mycket få kvinnor både bland doktoranderna och handledarna. I miljön talas svenska, engelska och ryska.

Miljön har goda resurser i form av personal, men också tillgång till mätutrustning och maskiner både inom lärosätet och ute i industrin dit doktoranderna ofta är knutna via externfinansierade forskningsprojekt. Detta medför att doktoranderna kan utföra självständigt experimentellt arbete som en del i sin forskning utan problem. Stor samverkan sker förutom inom institutionen också med andra universitetet, samhället och företag, vilket ger värdefulla kontakter för doktoranderna. Forskningen integreras alltså starkt med industrin redan under doktorandernas forskarutbildning, vilket visar på intresse för och behov av det de gör.

Doktoranderna har möjlighet att delta och presentera sin forskning på olika internationella konferenser i ämnet, och det finns bra vetenskapliga tidskrifter att publicera i. Publiceringen är god både i vetenskapliga tidskrifter och inom ramen för konferenser.

Ämnet ingår i Svenska Produktionsakademin och doktoranderna deltar i den nationella forskarskolan för produktion, vilket ger ett brett urval av valbara kurser. Genom forskarskolan kan de träffa doktorander och handledare vid andra lärosäten i ämnet. Nationella och internationella nätverk med olika grad av koppling till industrin bidrar sammantaget starkt till en gynnsam forskarutbildningsmiljö.

Institutionen menar att grunden till en kvalitativ bra forskarutbildning är långsiktig finansiering, vilket ämnet anser sig lyckats ordna på ett framgångsrikt sätt genom närhet till forskarinfrastrukturer och nödvändig forskningsutrustning. Däremot anser sig ämnet ha låg basfinansiering och de externa forskningsanslagen innebär ofta kortvariga projekt (mindre än tre år). Problem finns med finansiering av långsiktiga doktorandprojekt (fem år). Detta medför att doktoranderna får arbeta inom flera olika projekt för att få ihop tillräckligt material till sin avhandling. Detta ger problem med att avhandlingens tema inte kan planeras från början, eftersom forskningsfrågorna behöver justeras efterhand beroende på vilket finansierat projekt som dyker upp.

När det gäller forskningen som bedrivs i de industrirelaterade samarbetena är det viktigt att säkerställa att forskningen vilar på en vetenskaplig grund och att den praktiska och industriella inriktningen inte tillåts ta överhanden. Doktoranderna ska ha möjlighet att självständigt formulera detaljerade forskningsfrågor utifrån de övergripande forskningsfrågor som är formulerade av anslagsgivarna, välja metod och driva sin forskning framåt mot nya vetenskapliga resultat, ny kunskap och identifierade samhällsutmaningar. Vid intervjuerna framkom att handledarna formulerade forskningsfrågorna, vilket bedömargruppen inte anser vara optimalt. Doktoranderna bör ha frihet och inflytande över detta.

Underlaget är knapphändigt när det gäller beskrivningar av den vetenskapliga miljön och det vetenskapliga samtalet i det dagliga arbetet vid institutionen, exempelvis när det gäller metodik, olika forskningsansatser och seminarieverksamhet. Det framkom inte tydligt vid intervjuerna om en vetenskaplig seminarieverksamhet pågår i dag och är obligatorisk för alla doktorander, eller om det var något som funnits tidigare. En viktig aspekt är vilka krav på deltagande i institutionens forskarutbildningsmiljö som ställs på industridoktoranderna. Enligt intervjun med ledningen ställs samma krav på industridoktoranderna, men bedömargruppens intryck är ändå att mer kan göras för att bättre integrera industridoktoranderna i den vetenskapliga verksamheten.

Bedömargrupper anser att omfattningen på den forskning som bedrivs vid institutionen är stor samt bedrivs med god kvalitet i samverkan med företag. Förekomsten av befintliga forskningsnätverk borde utgöra en god grund för bibehållen forskningsvolym också framöver. Den samverkan och de olika slags nätverk som finns ger doktoranderna också goda förutsättningar för en fortsatt forskningsinriktad karriär, främst inom industrin men också i akademin.

Bedömargruppen ställer sig samtidigt frågande till att doktoranderna får byta forskningsfokus under sin studietid på grund av att forskarutbildningens starka beroende av relativt kortsiktig externfinansiering. Här finns ett tydligt utvecklingsområde.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Sammanfattningsvis bedöms förutsättningarna både när det gäller personal och forskarutbildningsmiljö vara goda för att bedriva en adekvat forskarutbildning inom ämnet under utsatt tid med nära anknytning till industrin. Tillgänglighet till flera handledare samt god kompetens hos dessa både vad gäller den vetenskapliga och pedagogiska sidan borgar för god handledarkapacitet med hög kvalitet och bredd. Samtliga handledare har en god förankring i industrin eftersom ämnet är tillämpat och industrinära, vilket också är att betrakta som en resurs. Men det vetenskapliga samtalet behöver förstärkas i forskarutbildningsmiljön, och utbildningens starka beroende av extern industrifinansiering behöver ses över. Bedömargruppen rekommenderar även att alla handledare går handledarutbildning.