Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

Kunskaps- och förståelsemålen mäts kontinuerligt i form av avklarade högskolepoäng, som innefattar allt från avklarade kurser till antal författade publikationer. Detta dokumenteras i den individuella studieplanen som används som ett verktyg för progression och följs upp och revideras varje år. En loggbok har tagits fram som bilaga till den individuella studieplanen, där man följer upp att samtliga examensmål uppfylls. Däremot beskrivs inte hur uppföljningen av eventuella avvikelser går till.

Olika kurser, experimentella studier, presentationer av resultat på konferenser och i artiklar samt granskning av konferensbidrag bidrar till ökad förståelse och bredd inom ämnet. När det gäller den vetenskapliga metodiken, sägs det i självvärderingen att doktoranderna integreras i forskningen tillsammans med seniorer för en successiv inskolning av doktoranderna i tillämpning av adekvata forskningsmetoder. Självvärderingen anger att det är obligatoriskt att delta i undervisningen, för att doktoranderna ska få bred kunskap och förståelse för forskningsämnet.

Av den allmänna studieplanen framgår att kursdelen ska vara minst 60 hp för doktorsexamen och minst 45 hp för licentiatexamen. Genom att doktoranderna ingår i den nationella forskarskolan har de tillgång till ett brett urval av kurser knutna till forskarutbildningsämnet samt kurser i vetenskaplig metodik och kommunikation. Forskarutbildningsämnet har tre unika doktorandkurser på 7.5 hp i skärande bearbetning, tillverkningssystem och internationell produktion (Global Produktrealisering). Inga kurser är obligatoriska, utan doktoranderna har frihet att välja kurser som de anser relevant med avseende på forskarutbildningsprojektet. Med hänsyn till att doktoranderna har olika bakgrund med olika grundexamina fastställs en unik kursplan för respektive doktorand i den individuella studieplanen (ISP). Doktoranderna kan tillgodoräkna sig kurser från kandidat- och masterutbildning utan reducering av antal poäng eller krav på högre betyg. Detta sammantaget visar att doktoranderna kan genomgå forskarutbildningen utan att ha läst de flesta av sina kurser på forskarutbildningsnivå och utan att ha tillgodogjort sig någon vetenskaplig metodkurs eller fått insikt i olika vetenskapliga synsätt och metoder. Det anser bedömargruppen är synnerligen anmärkningsvärt i en forskarutbildning.

Bedömargruppen anser att ett utvecklingsområde är att se över hur det säkerställs att alla doktorander tillägnar sig bred metodkunskap, i bemärkelsen både kvalitativ och kvantitativ forskningsmetodik. Den stora frihet som förefaller finnas när det gäller doktorandernas val av forskarutbildningskurser skulle kunna äventyra ett säkerställande av måluppfyllelsen för bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, exempelvis när det gäller vetenskaplig metodik. Bedömargruppen rekommenderar därför en fastare struktur i forskarutbildningen.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Självvärderingen anger att utbildningen har både tids- och prestationskrav som säkerställer att doktoranderna uppnått färdighet och förmåga. Det sker genom forskningsplanering inom vissa tidsramar, deltagande i projektansökningar, och genom att planera och dokumentera arbetet i den individuella studieplanen med loggbok, samt presentera forskningsresultat muntligt och skriftligt vid konferenser och i tidskrifter. Kunskap om adekvata metoder får doktoranderna genom inskolning i forskningen tillsammans med seniorer samt via en kurs i vetenskaplig metodik, som däremot inte är obligatorisk.

I snitt tar det 4,3 år för doktoranderna att genomföra sin forskarutbildning, vilket visar att de flesta doktorander håller sig inom givna tidsramar. Publikationslistor visar att doktorandernas forskning till stor del presenteras i välrenommerade tidskrifter och konferenser, och det referee-förfarande som sker inför publicering bidrar också till förmågan att skriftligt diskutera forskning.

Färdighet och förmåga utvecklas också genom att doktoranderna medverkar i undervisning på olika nivåer, deltar i seminarier på institutionen samt medverkar aktivt i forskningsprojekt med industriell relevans, där presentationer av uppnådda resultat också ingår. Dessutom genomför de populärvetenskapliga presentationer ute i samhället och på skolor för en bredare publik. Doktoranderna kan också delta i kurser om vetenskapligt skrivande samt kurser i medieteknik och presentationsteknik, men detta är inte obligatoriskt.

Bedömargruppen anser att detta område är säkerställt på ett bra sätt i forskarutbildningen. Men det är något oklart hur forskarutbildningsseminarier på institutionen är utformade i dagsläget och vilka krav som finns för doktoranderna att delta och presentera sitt pågående arbete på dessa. Bedömargruppen vill också betona betydelsen av att även industridoktorander undervisar vid institutionen och genomför samma typ av presentationer som övriga doktorander gör.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Av självvärderingen framgår att värderingsförmåga och förhållningssätt främst utvecklas genom att doktoranderna deltar i industriella projekt. Vidare uppges att doktoranderna exponeras gradvis till olika moment i forskarutbildningen, vilket ger dem möjlighet att utveckla olika färdigheter som självständighet, redlighet och förmågan att göra etiska bedömningar. Exempel på detta kan vara att doktoranden tidigt i forskarutbildningen börjar skriva vetenskapliga artiklar, presentera resultat, starta experimentella studier och få insikt i industriella och samhälleliga sammanhang. Därefter prövas doktorandens självständighet genom att hon eller han successivt får ta ökat ansvar med åtföljande befogenheter, till exempel genom att ta egna beslut om planering, genomförande av försök, inköp, industrikontakter eller genom att medverka till att söka egna forskningsanslag.

Enligt självvärderingen tränas vetenskaplig redighet genom att doktoranderna till exempel granskar andras forskningsresultat i olika sammanhang. Men det är oklart hur och var det sker. Det kan antas att doktorandens insikter om bland annat vetenskapens möjligheter och begränsningar fördjupas i takt med att de industrianknutna forskningsprojekten genomförs, men bedömargruppen konstaterar att underlaget generellt är tämligen knapphändigt när det gäller redovisning av måluppfyllelsen av värderingsförmåga och förhållningssätt.

Bedömargruppen finner att redovisningen är vag i självvärderingen av de förutsättningar som finns för doktoranderna att göra forskningsetiska bedömningar samt att belysa vetenskapens möjligheter, begränsningar, och dess roll i samhället. När det gäller fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används hänvisar självvärderingen till forskarutbildningskurser och seminarier. Doktoranderna erbjuds kurser i den nationella forskarskolan, där det sägs att etikaspekten och vetenskapens roll behandlas. Däremot är dessa kurser inte redovisade eller obligatoriska.

I loggboken följs examensmålen upp, men det finns inga krav på formell examination för att se om doktoranderna uppfyller målen för självständighet, vetenskaplig redlighet och etik. I dag sägs dessa mål säkerställas individuellt genom daglig uppföljning.

Bedömargruppen anser att det kan finnas en risk för att doktorander inte tillgodogör sig traditionella vetenskapsteoretiska kurser som forskningsmetodik, vetenskapsteori och etik, eftersom inga sådana kurser är obligatoriska. Bedömargruppen anser också att den vetenskapliga seminarieverksamheten vid institutionen bör systematiseras så att alla doktorander, inklusive industridoktoranderna, måste presentera och diskutera sina och andras resultat ur ett vetenskapsteoretiskt perspektiv samt ta del av gästföreläsningar där olika vetenskapliga synsätt och ansatser presenteras. Av intervjuerna framgick dock att etik tränas kontinuerligt.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras inte i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

I självvärderingen noteras att ämnet har en mycket ojämn könsfördelning med få kvinnliga handledare och doktorander, men det finns två kvinnliga professorer som förebilder för att kvinnor verkar inom området. Institutionen strävar efter att rekrytera fler kvinnliga doktorander och att öka andelen kvinnliga lärare genom att vidareutveckla samarbeten med andra institutioner. Ledningen beskrev vid intervjun att en handlingsplan finns framtagen för aktiv rekrytering av kvinnor och kontakter har även tagits internationellt. Det har också anlitats en jämställdhetskonsult. Hittills har man misslyckats med att öka rekryteringen av kvinnor, och hänvisar till få kvinnliga masterstudenter i ämnet. Däremot har två kvinnliga masterstudenter som är kompetenta inom området rekryterats som labbassistenter i kurser, för att visa studenterna att ämnet också lämpar sig för kvinnor. Självvärderingen konstaterar att det är svårt att göra något åt personalproblemet.

När det gäller betygsnämnder eftersträvas alltid en jämn könsfördelning, vilket har lyckats.

Det saknas ett jämställdhetsperspektiv i utbildningens innehåll och av intervjuerna framgår att det saknas förståelse för hur ett sådant perspektiv kan integreras. Självvärderingen konstaterar att teknik är neutralt, något som ifrågasätts av bedömargruppen. Enligt ämnesbeskrivningen handlar ämnet om "produktionstekniska processer, maskiner och metoder och dess användning i verkstadstekniska tillverkningssystem". Vid intervjuerna uppgavs att jämställdhet inte i alla avseenden är applicerbart i den forskarutbildning och forskning som bedrivs inom ämnet.

Det nämns inte i självvärderingen om forskarutbildningskurser eller kurslitteratur granskas utifrån ett jämställdhetsperspektiv eller om avhopp eller byte av handledare analyseras med avseende på kön. Bedömargruppen efterlyser ett mer proaktivt förhållningssätt när det gäller beaktandet av jämställdhet inom forskarutbildningskurser och andra inslag i själva forskarutbildningen.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs upp systematiskt. Resultat av uppföljningen omsätts inte i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker inte till relevanta intressenter.

Den individuella studieplanen är numera utvecklad för att användas för planering och uppföljning av forskarstudierna. Det poängteras tydligt att den inte är densamma som planen för de enskilda forskningsprojekten som doktoranderna arbetar i. Däremot används den som loggbok och som underlag för utvecklingssamtal. Huvudhandledaren examinerar alla delmål fram till disputation men prefekten är ytterst ansvarig för den individuella studieplanen, vilket har gett den högre status.

Bedömargruppen anser att utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination har förutsättningar att följas upp systematiskt med den nya studieplanen. Däremot är det oklart i vilken utsträckning som den individuella doktorandens prestationer och progression följs upp i samband med handledningen. Vid intervjuer med handledarna om vad som sker om inte progressionen följer tidplanen framkom att inga nedtecknade rutiner fanns för detta, utan det löstes från fall till fall beroende på situation.

Självvärderingen redovisar inte tydligt hur resultat av uppföljningar omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och hur återkoppling sker till relevanta intressenter. Ett exempel på kvalitetsutveckling som belyses är slutseminarier inför försvar av avhandlingar innan det beslutas om doktoranden kan lägga fram avhandlingen.

Bedömargruppens uppfattning är att det krävs en bättre struktur i uppföljning, åtgärder och återkoppling av forskarutbildningens genomförande och resultat.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Bedömargruppen anser att måluppfyllelsen är tillfredsställande när det gäller de tre kunskapsformerna kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt, men ser flera utvecklingsområden. Bristen på fast struktur och avsaknad av obligatoriska kurser kan äventyra att doktoranden tillägnar sig bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet, detsamma skulle kunna gälla för värderingsförmåga och förhållningssätt där vetenskapsteoretiska och etiska aspekter riskerar att inte behandlas i tillräcklig omfattning. Men eftersom handledare och ledningen visar på förtrogenhet och insikt i problematiken och intervjuerna ger uttryck för att forskarutbildningen fungerar på ett fullgott sätt, är bedömargruppens uppfattning att bedömningsområdet i sin helhet är tillfredställande. Bedömargruppen rekommenderar dock att vetenskapsteori och etik utgör obligatorisk kurs eller moment i obligatorisk kurs.

Bedömargruppen saknar ett jämställdhetsperspektiv i forskarutbildningen och finner en bristande förståelse för jämställdhetsperspektivets betydelse i forskarutbildningen. Det är oklart huruvida forskarutbildningskurser och kurslitteratur granskas utifrån ett jämställdhetsperspektiv eller om avhopp och byte av handledare analyseras med avseende på kön. Bedömargruppen efterlyser ett mer proaktivt förhållningssätt vad gäller beaktandet av jämställdhet inom forskarutbildningskurser och andra inslag i forskarutbildningen.

Bedömargruppens uppfattning är att det även krävs en bättre struktur i uppföljning, åtgärder och återkoppling av forskarutbildningens genomförande och resultat. Den individuella doktorandens prestationer och progression bör följas upp i samband med handledningen, och det behöver tas fram rutiner för vad som sker om inte progressionen följer tidplanen. Självvärderingen redovisar inte tydligt hur resultat av uppföljningar omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och hur återkoppling sker till relevanta intressenter.