Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Från självvärdering och annat tillhandahållet material, framgår att det i forskarutbildningsämnet finns 43 doktorander antagna, varav ett trettiotal har doktorandanställning. De flesta av de övriga är industridoktorander. Antalet angivna handledare är 26. Bland dessa finns flera professorer/docenter. Det finns flera olika ämnesinriktningar. Den forskande personalen har god åldersspridning, anställning vid universitetet (de flesta till 100 procent) och hög aktivitet vid institutionen. Huvudhandledarna, som ska vara docentkompetenta, har hög vetenskaplig och pedagogisk meritering. De biträdande handledarna ska minst vara disputerade. Handledarutbildning är ett krav, och det ställs också krav på återkommande fortbildning som handledare. Handledargruppen består av huvudhandledare, examinator, som i många fall är identisk med huvudhandledaren, samt en eller flera biträdande handledare.

Trots att produktionsteknik, arbetsvetenskap och ergonomi ingår i den här utvärderingsomgången, utvärderas inte arbetsvetenskap och ergonomi här. Skälet är att dessa forskarutbildningsämnen vid Chalmers ingår i "Design & Human Factors" som inte är en del av den här utvärderingsomgången.

De flesta huvudhandledare har egen forskningsfinansiering och är själva aktiva forskare inom ämnesområdet. Sammantaget redovisas en imponerande vetenskaplig publicering och det finns skäl att göra bedömningen att personalen är tillräckligt stor i den miljö som forskarutbildningsämnet omfattar, och har tillräckligt bred och djup kompetens för att utgöra en god grund för en effektiv och framgångsrik forskarutbildning.

Antalet doktorander per huvudhandledare är i regel mellan en och fem. Men det finns en huvudhandledare som handleder elva doktorander och en annan som handleder sju. Som skäl till denna snedfördelning anger lärosätet att en del huvudhandledare är mer framgångsrika än andra att dra till sig forskningsmedel och att tillräcklig specialkompetens för avhandlingsområdet bara innehas av en person. Den första orsaken borde kunna åtgärdas med att inte låta samma person vara projektledare, anslagsinnehavare och huvudhandledare. I många fall kan det vara en fördel att huvudhandledarskapet är frikopplat från den som är ekonomiskt ansvarig och leder forskningsprojekt. Huvudhandledarskap handlar om forskarutbildningen, och inte i första hand om att se till resultat från finansierade projekt. Om det inte finns tillräckligt med kompetens inom specialområdet, borde det finnas en plan för en långsiktig kompetensförsörjning. Det är sårbart och borgar inte för tillräcklig handledningstid om en huvudhandledare är huvudhandledare för så många som elva doktorander, och samtidigt har ansvar för finansiering och har många andra uppdrag. Vid intervjun med lärare/forskare framkom att om det är många doktorander per huvudhandledare finns det biträdande handledare som bidrar med en stor del av handledningen.

Det verkar finnas gott stöd och god beredskap både på lärosätet, fakultet och institution att hantera kvalitetssäkring i handledning och byten av handledare. Det gäller både när bytena beror på att man vill fördela handledarskap till yngre eller nyblivna docentkompetenta lärare och om det uppstår konflikter mellan handledare och doktorand.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Självvärderingen visar att miljön är tillfredsställande genom den kvalitetssäkring som görs på olika nivåer inom lärosätet. Det framgår av självvärderingen och handledares och doktoranders publikationslistor att verksamheten har hög vetenskaplig nivå.

Doktorandgruppen kännetecknas av internationell mångfald med doktorander från 14 olika länder. Engelska är arbetsspråket. Men det framgår av självvärderingen att det krävs att doktoranderna också lär sig svenska, bland annat för att kunna bidra till undervisning på grundnivå. Nära samarbete med näringslivet är utmärkande för utbildningen. Deltagande i det strategiska innovationsprogrammet Produktion 2030 ger ett brett utbud av internationella kurser.

Alla doktorander utom industridoktoranderna har i de flesta fall doktorandanställning. I undantagsfall kan stipendiefinansierade forskarstudier bedrivas som en form av samarbete med andra länder. Lärosätet kräver och garanterar att doktoranden har en rimlig levnadsnivå.

Doktoranderna har goda förutsättningar till flera relevanta nätverkskanaler:

(1) Den övervägande majoriteten av doktoranderna samarbetar med näringslivet.

(2) Institutionen anordnar varje år seminarier, där akademiker och näringslivet bjuds in och där doktoranderna har möjlighet att presentera sina resultat.

(3) Doktoranderna får möjligheter att nätverka med andra doktorander och seniorer genom olika forskarskolor.

(4) Doktoranderna erbjuds kurser där de bland annat får möjligheten att åka till olika länder för att studera produktionssystem ur ett annat kulturellt perspektiv.

(5) Det finns möjligheter att genomföra kortare eller längre vistelser utomlands.

(6) Doktoranderna har möjlighet att delta i olika sommarskolor, workshoppar och konferenser.

Utifrån självvärderingen och intervjuer verkar forskarutbildningsmiljön sammantaget väl utformad och genomtänkt av lärosäte, institution och forskargrupper.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Den samlade bedömningen när det gäller förutsättningar är att dessa är tillfredsställande. Handledarna har tillräcklig kompetens som forskare och har adekvat utbildning för att handleda i forskarutbildningen. En rekryteringsplan behöver dock tas fram för att långsiktigt garantera att samtliga doktorander får den tid de ska ha med sina handledare. Det behöver också bli tydligare hur sambandet mellan projektledare, handledare och forskargrupp ska utformas.

Av underlaget framgår att forskarutbildningsmiljön är tillfredsställande och att kvalitetssäkring sker på olika nivåer vid lärosätet. Forskningen har tillräcklig kvalitet och omfattning. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.