Doktorandperspektiv

Doktoranden ges möjlighet att ta en aktiv roll i arbetet med att utveckla utbildningens innehåll och genomförande.

De forskarstuderande är formellt representerade i alla kollegialt sammansatta organ och råd i det akademiska styret. Det innebär att de forskarstuderandes synpunkter och åsikter kan framföras vid dessa organ och råd. Representation där säkerställer också att de forskarstuderande får del av den information som de kan bli berörda av och som sedan kan delges övriga forskarstuderande. Denna representation bedöms ge möjlighet att ur de forskarstuderandes perspektiv framföra synpunkter som bidrar till ett kvalitetsutvecklande arbete.

Vid lärosätet finns doktorandföreningen DOCTA (vid JTH) som fyller en viktig roll i forskarutbildningsmiljön. Föreningen hanterar främst doktorandfrågor relaterade till forskarutbildningen samt säkerställer representation i organ och råd. För informationsspridning ansvarar doktorandföreningen för att uppdatera dess LinkedIn-sida för alumner. Doktorandföreningen anordnar också sociala aktiviteter för alla doktorander.

På individnivå har doktoranderna stort inflytande över hur den egna forskarutbildningen ska utformas. Detta sker i dialog med handledaren och dokumenteras i den individuella studieplanen. Den forskarstuderande kan själv välja kurser upp till 32 hp (i samråd med handledare), vilket medför en individuell anpassning så att kurser kan stötta och stärka avhandlingsarbetet. Flera typer av uppföljningssamtal äger rum varje år med avdelningens ledare och forskningsstudieledaren, förutom med handledarteamet om arbetsmiljö, utbildning och förbättringsbehov etc. En tydlig process finns på plats för om det krävs ett handledarbyte, men den är inte formaliserad i ett styrdokument.

Utbildningen säkerställer en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö för doktoranden.

För att skapa en god arbetsmiljö har de forskarstuderande ofta eget rum, vilket ger en bättre arbetsro. De flesta doktoranderna är också placerade i närhet till varandra, vilket gör informella och sociala kontakter möjliga, något som har uppskattats. Vidare har lärosätet som utgångspunkt att arbetstiden för den forskarstuderande ska vara ordinarie kontorstid dvs. kl. 8-17. Som stöd till de forskarstuderande finns en heltidsanställd forskningshandläggare som hjälper till i olika frågor.

När det gäller mängden publikationer som krävs för respektive examen kunde inte bedömargruppen finna några sådana angivelser varken i den allmänna studieplanen eller i den individuella studieplanen (i styrdokumentet för forskarutbildningsprocessen anges spannet 3-4 artiklar för licentiatexamen och 5-8 för doktorsexamen. Detta är ej explicit nämnt i självvärderingen dock). I de två fall där fullständiga publikationslistor finns i de individuella studieplanerna kunde konstateras att den forskarstuderande var medförfattare till 18 publikationer i det första fallet, och 17 publikationer i det i andra fallet. I det första fallet var den forskarstuderande förste författare i 15 publikationer, och det andra fallet var den forskarstuderande förste författare i 11 publikationer. Här kan möjligen skymtas att det sker en överproduktion av publikationer som väcker frågor om den verkliga arbetsbelastningen hos de forskarstuderande. Att vara med på flera publikationer behöver nödvändigtvis inte enbart vara av ondo, utan är ett starkt tecken på att forskarmiljön är mycket kollegial och inkluderande. Men att stå som förste författare till inte mindre än 15 publikationer och 11 i det andra fallet förfaller vara väl i överkant enligt bedömargruppen, utan att ha tillgång till en mera detaljerad arbetsfördelning mellan författarna.

Doktorandperspektiv

Tillfredsställande

Sammanfattningsvis är de forskarstuderande välrepresenterade och organiserade. Det finns omfattande och tydliga riktlinjer och en struktur för hur forskarutbildningen ska bedrivas. Doktoranderna har en mycket god arbetsmiljö, ofta med egna rum, och arbetstiden förväntas vara kontorstid. Miljön är inkluderande när det gäller samarbeten med publikationer. Något som inte helt kunnat avgöras är de krav som ställs på antalet publikationer för respektive examen, vilket gör att den observerade mängden publikationer för de granskade individuella studieplanerna möjligen visar en allt för hög arbetsbelastning på de forskarstuderande när det gäller antalet publikationer. Intervjuer med doktorander visar inte att detta upplevs som problematiskt, men dialog med ansvariga för forskarutbildningen har aktualiserat frågan vid lärosätet.