Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

Det finns en god formell struktur för forskarutbildningen med ett ämnesråd bestående av fem docenter/professorer och en doktorandrepresentant. Rådet ansvarar för att kvaliteten upprätthålls i ämnet, vilket säkerställer att examensmålen i kunskap och förståelse kan nås.

Institutionen har ett brett kursutbud som är relevant för ämnet och ger doktoranderna möjlighet att uppnå kunskap och förståelse i ämnet. Kurserna kompletterar varandra väl. För doktorsexamen är kursdelen 60-90 hp, varav 30 hp är obligatoriska. Motsvarande för licentiatexamen är 30-45 hp i kurser. Kurser tas också på andra lärosäten. Detta anges i självvärderingen som en svaghet, vilket det kan vara om det beror på att man inte har tillräcklig egen kompetens. Men det kan också vara en styrka genom att doktoranderna får möta fler perspektiv från andra forskare än dem i närmiljön. Dessutom får de fler kontaktytor i sin utbildning med möjlighet till att träffa andra doktorander, vilket ger erfarenhetsutbyten och lärande. Intervjuerna visar också att både doktorander och handledare anser att det är bra att doktorander får möjlighet att ta kurser på andra lärosäten.

Kurserna i den egna miljön har tydliga beskrivningar av innehåll, moment och specifikationer om vad som förväntas av doktoranderna i kurserna.

Den individuella studieplanen används för att följa doktorandernas progression och borgar för en kontinuerlig kontroll av att kunskap och förståelse uppnås under forskarutbildningen. Den individuella studieplanen utgår från högskoleförordningens stipulerade kunskaps- och förståelsemål. Den kompletteras med en målmatris, där uppnådda delmål och mål bokförs och möjliggör för mer detaljerad uppföljning, vilket är en styrka för utbildningen.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att så väl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Det finns en god formell struktur för forskarutbildningen i produktionsteknik. Den individuella studieplanen är en viktig del av den strukturen och den används aktivt för att följa doktorandernas progression. Det finns också en målmatris för att koppla mål till aktivitet och för varje doktorand preciseras aktiviteter och prestationer relaterade till målen. Självvärderingen beskriver också att handledarna följer upp målen informellt i kontinuerliga handledningssamtal.

Doktorander och handledare arbetar ofta tillsammans i projekt, vilket lägger en god grund både för att doktoranderna kan lära av sina handledare och för att dessa kan följa sina doktoranders utveckling och framsteg. Detta samarbete är av särskild vikt för att träna färdigheter och förmågor i forskning och i metodik. Det är inte heller lätt att mäta framgång i färdigheter och förmågor, varför detta sätt för att följa progression är viktigt.

Doktoranderna tränas både i att planera och färdigställa forskning självständigt, när de får huvudansvaret för både skrivande av artiklar och för muntliga presentationer i samband med konferenser. För tidskriftspublikationer har doktoranderna ansvar för planering och sammanställande av texten, liksom för besvarande av review-kommentarer och åtgärder baserade på dessa. Detta ger en bra grund för att träna kommunikation med vetenskapssamhället och lägger grunden till att uppnå centrala förmågor och färdigheter i forskning.

Inom ämnet produktionsteknik är det också obligatoriskt för doktoranderna att delta i populärvetenskapliga seminarier och att kunna guida besökare från allmänheten i lärosätets laboratorier.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet, och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Den goda formella strukturen med individuell studieplan och målmatris som forskarutbildningen i produktionsteknik tillämpar är en del också av måluppfyllelsen för värderingsförmåga och förhållningssätt. Systematiken i att träna och följa upp dessa mål är däremot något vagare. För detta mål uttrycks att alla aktiviteter är viktiga, även seminarier, konferenser och publikationer. Också den individuella handledningen anges som viktig för att säkerställa att målen uppfylls, samt det informella arbetet i dialoger och inom projekt lyfts fram som viktigt för att uppfylla målet.

Ämnet forskningsetik behandlas i kurser, men ingen specifik kurs i forskningsetik är obligatorisk för doktoranderna. Det finns däremot moment om etik i en obligatorisk kurs om vetenskapsmetodik inom forskarutbildningen. Enligt självvärderingen uppnås en forskningsmässig redlighet företrädesvis genom att doktoranderna skriver vetenskapliga publikationer och då också citerar andras forskning med överinseende av handledaren, samt genom att delta och aktivt medverka på konferenser.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras inte i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Självvärderingen vittnar om en god vilja att säkra en jämställd miljö. Man förhåller sig konstruktivt till det föreskriva arbetet med jämställdhetsintegrering och betonar en rad formella aktiviteter som inkluderar att integrera ett jämställdhetsperspektiv. Man beskriver också den aktuella problembilden, särskilt med avseende på den numerära obalansen mellan män och kvinnor i utbildningen. Utbildningen har på samtliga nivåer en mansdominans samtidigt som andelen kvinnor på doktorandnivå är 30 procent, vilket för ämnet nationellt sett är en hög andel. Lärosätet genomför tillsammans med näringsliv, region och kommuner varje år en rad aktiviteter för att intressera flickor och kvinnor för ingenjörsutbildningar, vilket är en konstruktiv åtgärd eftersom man måste börja på lägre nivåer och i lägre åldrar.

Självvärderingen anger flera aktiviteter för att ge mer jämställda karriärvägar. Handledarutbildningen innehåller också moment där jämställdhetsperspektivet lyfts fram. Lärosätet har inrättat ett forum för kvinnliga doktorander, där de kan träffas och diskutera arbetsmiljö, forskarmiljö och andra faktorer som skulle kunna leda till en ojämställd arbetsmiljö.

Det finns en normkritisk kurs i pedagogik för högre utbildning tillgänglig som handledare kan ta. Det framgår inte om den kursen också är öppen för doktoranderna, vilket skulle vara lämpligt med tanke på deras roll också i utbildning och att den säkert innehåller generell kunskap om jämställdhet och diskriminering. Att det är en kurs som tar upp normkritik är bra, eftersom självvärderingen annars förhåller sig framför allt till den numerära obalansen mellan män och kvinnor. Den värderingsbaserade kulturen tas inte upp, vilket är en brist, eftersom även en numerärt balanserad organisation kan vara diskriminerande.

Man har gjort en föredömlig analys av avhopp i förhållande till kön. Problemet med att fler kvinnor hoppar av efter licentiatexamen än män verkar däremot ligga utanför den egna verksamheten.

Det är företrädesvis en numerär balans som tas upp som ett potentiellt problem för jämställdhet, dvs. den kvantitativa aspekten av jämställdhet. Bedömargruppen menar att det också finns anledning att ytterligare ta upp kvalitativa aspekter av jämställdhet i utbildningen, t.ex. i förhållande till de normer som råder och den kultur som är etablerad.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Det finns flera aktörer som är involverade i att säkerställa uppföljning och återkoppling av doktorandernas progression inom ämnet produktionsteknik. Självvärderingen uttrycker att den individuella studieplanen och den kompletterande målmatrisen är centrala mekanismer för uppföljning, åtgärder och återkoppling av doktorandernas progression. Forskningsmiljöns ämnesråd granskar varje år studieplanerna som har förberetts av forskningsadministratören, och studierektorn godkänner dessa. Till denna formella struktur anges att forskningsadministratören har en nära relation till doktoranderna, vilket underlättar hanteringen av studieplaner. Studierektorn kan också konsulteras om tveksamheter råder. Det tyder på en god dialog som kompletterar den formella strukturen. Åtgärder som kan behövas efter kontroll av studieplanen tas upp i samråd mellan doktoranden och handledarteamet. Självvärderingen saknar en tydlig beskrivning av handledarens roll i arbetet med studieplanerna, men intervjuerna tydliggör att det är ett aktivt arbete där handledaren och doktoranden tillsammans varje år reviderar studieplanen och går igenom målmatrisen.

Det finns en tydlig struktur för att utvärdera kurser och för att både förbättra kurser och utveckla nya. Det hanteras av ämnesrådet och följer en definierad cykel för att identifiera behov av förbättringar samt föreslå förbättringar, förankra förbättringsförslag, planera för införande och införa det i kurser. Ett särskilt arbete för att säkerställa kursers kvalitet genomfördes 2017 vilket vittnar om medvetenhet om en kontinuerlig förbättring av forskarutbildningen.

Ämnesrådet har också sett till att instruktioner och studieplaner finns på engelska, vilket underlättar för icke-svensktalande doktorander. Bedömargruppen anser att detta är viktigt.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Självvärderingen lyfter fram att den individuella studieplanen är den mekanism som används för att säkerställa att doktoranderna genomför utbildningen inom planerad studietid. Vidare beskrivs i självvärderingen både exempel på typiska problem som kan orsaka försening och åtgärder för att komma tillrätta med dem. Ett typiskt problem är resursallokering för handledning eller för doktoranden. Doktorandens perspektiv anses vara viktigt och det är en styrka att studierektorn för forskarutbildningen är ett stöd för doktoranden. Självvärderingen saknar en tydlig beskrivning av hur handledarna agerar för att säkerställa att utbildningen kan genomföras inom planerad studietid. Intervjuerna visar ändå att det finns ett engagemang för att följa upp och påverka progressionen, vilket borgar för att studietiden inte blir för lång.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Det finns en god formell struktur för forskarutbildningen med noggrann användning och kontroll av individuella studieplaner, vilket borgar för måluppfyllelse och uppföljning av forskarutbildningen. Denna struktur är särskilt viktig för att säkerställa att målen för kunskap, förståelse, färdighet och förmåga uppfylls, där målen för värderingsförmåga och förhållningssätt kräver mer av samverkan mellan handledaren och doktoranden. Sådan samverkan är också säkerställd genom organiseringen av forskarutbildningen på lärosätet.

Jämställdhet bedöms inte vara tillfredsställande. Medvetenhet om jämställdhet existerar, liksom insikten om att det finns mycket kvar att göra och vissa strategier utformade för detta. Jämställdhet verkar dock framför allt handla om en numerär balans, medan värderingar och kulturfrågor nämns i mindre utsträckning.

För uppföljning, åtgärder och återkoppling finns en god formell struktur, där den individuella studieplanen och den kompletterande målmatrisen har en framlyft roll. Bedömargruppen menar att det finns utrymme för att tydliggöra handledarnas roll när det gäller uppföljning och återkoppling.