Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Självvärderingen visar att antalet handledare och lärare inom forskarutbildningsämnet rehabiliteringsteknik är åtta, varav tre är docenter och en är extern professor. Antalet doktorander är tre, vilket innebär att det finns en god tillgång och en bra proportion på handledarresurser i förhållande till antalet doktorander. Handledarna representerar olika kompetensmässiga inriktningar av forskarutbildningsämnet, och därutöver beskrivs goda möjligheter att rekrytera handledare externt. Huvudhandledarna är anställda vid lärosätet, vilket innebär att deras tillgänglighet bör vara pålitlig på både kort och lång sikt. Varje doktorand har förutom huvudhandledaren minst en biträdande handledare. För industridoktoranderna (två) kan den biträdande handledaren vara extern från ett annat lärosäte eller ett företag.

Av bifogad publikationslista framgår att handledarna är forskningsaktiva och publicerar sig internationellt. Samtliga handledare genomgår kontinuerlig fortbildning i form av ledarkurser och handledarkurser inom lärosätet. För att ytterligare säkra långsiktig tillgänglighet av handledare, ser bedömargruppen positivt på en utveckling mot ytterligare meritering från lektor till docent, och från docent till professor, inom handledargruppen.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskarutbildningsämnet rehabiliteringsteknik ligger inom avdelningen Certec vid institutionen för designvetenskaper. En aspekt på ämnet som framkom i intervjuerna var att detta relativt nya och tvärvetenskapliga ämne tidigare har uppfattats som vagt definierat, men att det över tid har tydliggjorts och dokumenterats.

Doktoranderna får möjlighet att delta i olika forskningsprojekt, där de får ta ansvar för vissa delar och moment i projekten. Tecken på kvalitet och hög vetenskaplig nivå är det faktum att ämnet har en relativt stor andel externfinansiering för nationella och internationella projekt, och att handledarnas publikationslistor innehåller både vetenskapliga publikationer och konferensartiklar. Handledarna publicerar sig i huvudsak själva, primärt inom ramen för konferenser medan den externe professorn publicerar sig i journaler. Doktoranderna har låg aktivitetsgrad när det gäller publikationer de senaste fyra åren.

Forskarutbildningsämnet har funnits sedan 1997 och av självvärderingen framgår att 12 doktorander hittills har disputerat i rehabiliteringsteknik. I nuläget finns dock enbart tre doktorander, vilket är bekymmersamt. Bedömargruppen ifrågasatte initialt om tre doktorander, där samtliga över tid har gjort uppehåll i sin forskarutbildning, är nog för att vara en kritisk massa för ett forskarutbildningsämne och säkerställa att handledarna behåller sin kompetens. Aktivitetsgraden var på vårterminen 2018 låg bland alla tre doktoranderna - en av de tre doktoranderna hade 0 procents aktivitetsgrad. Två av doktoranderna arbetar dessutom utanför lärosätet på annan ort. Av intervjuerna med doktorand, handledare och ledning framkom däremot tydligt att den, för närvarande, lilla doktorandgruppen är resultatet av ett antal samverkande olyckliga omständigheter. En förklaring är att finansieringssituationen har varierat över tid, och inte varit tillräckligt långsiktig för att möjliggöra antagning av doktorander. En annan förklaring är att doktorandernas sjukskrivningar har sammanfallit i tid. En tredje bidragande orsak är att doktoranderna har haft anställningar utanför universitetet, vilket har inneburit låg aktivitetsgrad och långa genomströmningstider. Några år tidigare fanns sex stycken doktorander men år 2014 till 2016 avlade två av dessa doktorsexamen och en licentiatexamen. Ledningen visar på flera åtgärder för att förbättra finansieringssituationen, genom att stötta handledarna i att bli bättre på att skriva ansökningar tillsammans och med andra fakulteter, t.ex. medicinsk fakultet. Bedömargruppen ser således en historiskt ganska stor miljö medan den bild som visas vid granskningstillfället bedöms vara en tillfällig nedgång.

Vid intervjuerna framhålls att det finns gott om doktorander i andra ämnen i huset och inom institutionen för designvetenskaper att samverka med. Av självvärderingens bilagor framgår att ingen doktorand är antagen efter 2012, vilket är anmärkningsvärt. Självvärderingen visar att det finns möjlighet och vilja att rekrytera och anta flera doktorander, och intervjuerna styrker att en till två doktorander är på väg in i verksamheten. Därför anser bedömargruppen att forskarmiljön nu är på väg att utvecklas i rätt riktning.

Bedömargruppen ser positivt på de utbildningsmässiga förutsättningarna i övrigt. Doktoranderna beskrivs över tid som en del av kollegiet och deltar i de vetenskapliga diskussionerna, med möjligheter till kollegial samverkan med andra doktorander i institutionens andra forskningscenter. Rehabiliteringsteknik har en väletablerad seminariekultur på institutionen. Handledningen anpassas efter doktorandens förutsättningar, t.ex. används ofta Skype för handledning av industridoktorander. Goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt visas i forskarutbildningens organisation, administration och processer.

Forskargruppen samverkar med olika samhällsaktörer, både nationellt och internationellt. Det tillämpade ämnet borgar för relevant samverkan med det omgivande samhället, väl tillgodosett genom de olika forskningsprojekt som bedrivs inom forskningsämnet. Industridoktoranderna har också varit verksamma och anställda i organisationer och företag innan de började sin forskarutbildning. Ett stort nätverk har etablerats med både nationella och internationella forskare inom forskningsområdet.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Bedömargruppen är enig om att forskarutbildningsämnet rehabiliteringsteknik har tillräckliga förutsättningar när det gäller den handledande personalens antal och proportion i förhållande till antalet doktorander, samt kompetens och vetenskapliga produktion. Detta bedöms gälla både på kort och på lång sikt. Fortsatt utveckling/meritering av handledare är ett utvecklingsområde. Bedömargruppen har också efter noggrann granskning kommit fram till att forskarutbildningsmiljön har en sådan kvalitet och framför allt kritisk massa, att den kan bedrivas på hög vetenskaplig nivå med goda förutsättningar, och med omfattande samverkan med det omgivande samhället. För att fortsatt kunna säkerställa en kritisk massa och forskarutbildningsmiljöns kvalitet är det av yttersta vikt att fler doktorander rekryteras snarast.