Doktorandperspektiv

Doktoranden ges möjlighet att ta en aktiv roll i arbetet med att utveckla utbildningens innehåll och genomförande.

Doktoranderna engageras i arbetet med att utveckla utbildningens innehåll och genomförande, både genom eget deltagande i undervisningen och genom att de är representerade i de beslutande organen på samtliga nivåer. Självvärderingen ger exempel på hur doktorandernas synpunkter tagits tillvara exempelvis vid fördelningen mellan forskarutbildning och institutionstjänstgöring.

Utbildningen säkerställer en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö för doktoranden.

En fråga kopplad till arbetsmiljö som framstår som ett potentiellt utvecklingsområde, är arbetet med att säkerställa att de doktorander som pendlar får tillgång till en god arbetsmiljö, och omvänt hur man tillgodoser behovet av en kritisk massa på plats, om doktorander (och övriga anställda) i hög utsträckning har långa reseavstånd mellan hem och arbete. Mot bakgrunden av den frågan framstår det som synnerligen lämpligt att det vid institutionen arrangeras kollegieluncher och doktorandfrukostar, som framstår som goda exempel på hur man arbetar med den psykosociala arbetsmiljön.

Det goda och täta samarbetet med doktoranderna i engelska visar att det finns en tillräckligt stor miljö för doktoranderna även psykosocialt. Även det sammanhang som lärosätets center för kulturvetenskaplig forskning, KuFo, erbjuder har varit till stöd för doktoranderna i deras forskarutbildning. Tilläggas kan att vid intervjuerna framkom tecken på att miljön upplevs som stöttande och hjälpsam både när det gäller praktiska aspekter och på ett mer socialt plan, och att olika problem som uppträtt i anslutning till både forskning och undervisning har lösts på ett bra sätt. Även den fysiska arbetsmiljön beskrivs som positiv. Doktoranderna har sina kontor i samma korridor som övriga anställda, vilket innebär att de också rent fysiskt integreras i miljön och erbjuds lättillgängliga sociala och professionella kontakter.

Enligt självvärderingen ges en tämligen omfattande handledning, 160 klocktimmar per år.

Att alla doktorander får möjlighet att undervisa bedöms som positivt. Det framgår att man då också brukar undvika att ge doktoranderna kursansvar och andra administrativt betungande uppgifter, liksom att doktoranderna erbjuds möjligheten att undervisa upprepade gånger på samma kurser. Det framstår som ett gott och ansvarstagande sätt att hantera frågan om doktorandernas institutionstjänstgöring. Doktorandernas möjligheter att i samråd med sina handledare påverka utbildningen är goda, när det gäller val av kursläsning, undervisning och avhandlingsskrivande.

Doktoranderna har rätt att byta handledare om de så skulle önska, och lärosätet har tagit fram lättillgängliga informationsrutiner för det.

Doktorandperspektiv

Tillfredsställande

Doktoranderna engageras i arbetet med att utveckla utbildningens innehåll och genomförande genom att de själva erbjuds att bedriva undervisning och genom att de är representerade i de beslutande organen på samtliga nivåer. Det finns reflektioner i självvärderingen om hur man undviker att ge doktoranderna administrativt betungande uppgifter, vilket är positivt. Den fysiska arbetsmiljön förefaller vara tillfredsställande. Kollegieluncher och doktorandfrukost framstår som goda exempel på hur man kan arbeta proaktivt med den psykosociala arbetsmiljön.

En betänksamhet rör det skrala kursutbudet och doktorandernas inställning till detta. En annan betänksamhet rör den lilla doktorandpopulationen och de eventuella svårigheterna att nå en "kritisk massa". Här framstår den större miljö som samarbetet med kulturvetenskaplig forskning, KuFo, erbjuder, som en mycket värdefull resurs. Som framhållits avser lärosätet att behålla denna sammanslutning under överskådlig tid, men skulle detta ändras finns anledning till vaksamhet på området.