Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

Doktoranderna skolas in i att få och ge kritik genom obligatoriska och poänggivande textseminarier, vilket erbjuder träning i det vetenskapliga samtalet. Liksom för andra små miljöer är det vid lärosätet svårt att ge doktorandkurser, vilket avhjälps bland annat genom samarbeten på nationell nivå. Kursdelen av utbildningen omfattar 60 högskolepoäng. Doktoranderna läser obligatoriska kurser om 30 högskolepoäng. De obligatoriska kurserna fördelar sig på 15 högskolepoäng teori och metod (teoridelen ges i samarbete med engelskämnet vid högskolan, och metoddelen i samarbete med Umeå och Uppsala universitet), samt 15 högskolepoäng litteraturhistoria. Självvärderingen visar att utbildningen rent innehållsligt håller hög kvalitet. Självvärderingen lyfter fram att metodkursen tränar nyttiga färdigheter för doktoranderna, eftersom metodmedvetandet anges som relativt bristfälligt för många inom ämnet litteraturvetenskap.

Doktoranderna har också möjlighet att vetenskapligt inrikta sig mot de områden som är särskilt profilerade inom lärosätets så kallade excellenskluster för kulturvetenskaplig forskning, KuFo, som retorik, estetik och praktik inom det kulturvetenskapliga fältet. De frivilliga kurser om 30 högskolepoäng som ingår i utbildningen kan läggas upp som individuella läskurser, men enligt självvärderingen uppmuntras doktoranderna att i stället delta i relevanta kurser vid andra lärosäten i landet eller i övriga Norden. Självvärderingen ger däremot inget svar på vilket resultat uppmaningen eventuellt har. Däremot framgår det av de individuella studieplanerna att ämnets doktorander i hög utsträckning deltagit i de nationella forskarkurser som anordnas i Nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskaps regi.

En central del av utbildningen är doktorandseminariet. Seminariets huvudfunktion är att ge doktoranderna möjlighet att presentera sitt arbete och få kritisk respons på delar av sin avhandling, men vid seminariet presenterar också seniora forskare pågående och avslutade forskningsprojekt. Var och en av doktoranderna ska presentera sitt avhandlingsarbete minst en gång per termin vid seminariet. Till det högre seminariet bjuds regelbundet gäster in på doktorandernas önskemål.

I självvärderingen framgår också att doktoranderna uppmanar institutionen att se över sitt kursutbud, eftersom många doktorander upplever att detta inte är tillräckligt brett och att de därför måste söka sig till andra lärosäten.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Det obligatoriska, poänggivande seminariet är en central resurs när det gäller att uppfylla detta examensmål. Doktoranden får här flera tillfällen att presentera egen text och att ge kritik på andras texter. Detta innebär övningar i det vetenskapliga samtalet, i muntlig och skriftlig förmåga, samt i att förhålla sig till givna tidsramar. Genom att ge kritik på varandras texter tränas också doktoranderna i att stödja andras lärande. Doktoranderna erbjuds en förberedande högskolepedagogisk kurs (som ger högre lön när den är genomförd). Av de individuella studieplanerna framgår inte i vilken utsträckning erbjudandet utnyttjats. Det finns ingen möjlighet att tillgodoräkna sig poängen från den här kursen inom forskarutbildningen.

När det gäller frågan om utbildningen ger förutsättningar för doktoranderna att bidra till "samhällets utveckling", så ger vare sig självvärderingen eller intervjuerna något helt tydligt svar på hur ämnet vid det aktuella lärosätet förhåller sig till frågan.

I diskussion av denna bedömningsgrund lägger självvärderingen stor vikt vid arbetet med de individuella studieplanerna och lärosätet förefaller ha ett genomtänkt sätt för att arbeta med dessa. Lärosätet betonar att man uppmuntrar doktorandernas konferensdeltagande och att deras förmåga att presentera och diskutera forskning på det sättet tränas även vid sidan av seminarierna. Doktoranderna ges redan från början inte bara möjlighet att undervisa, utan också att handleda. Därför tränas de i hög grad både i att muntligt och skriftligt förmedla sin forskning, och i att stödja andras lärande.

Självvärderingen lägger vikt vid att förhållandet mellan handledare och doktorand är grundläggande i forskarutbildningen när det gäller planering och strukturering av doktorandens aktiviteter. Planeringen och tidsramarna för utbildningen formuleras i de individuella studieplanerna, som revideras varje år. På det sättet tränas doktoranderna fortlöpande i att planera och förhålla sig till fastlagda tidsramar. I den händelse planen inte följs diskuteras detta i anslutning till den individuella studieplanen, och adekvata åtgärder lyfts fram.

Varje doktorand håller dels ett halvtidsseminarium, dels ett slutseminarium med inbjudna externa opponenter. Vid halvtidsseminariet står avhandlingens tema och material, relationen till tidigare forskning, teoretiska ramar och metod i fokus, medan vid slutseminariet diskuteras den färdiga avhandlingen. Dessutom har flera av doktoranderna haft möjlighet att presentera sina avhandlingsprojekt vid internationella och nationella konferenser.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Bedömargruppen finner att målet uppnås på ett tillfredsställande sätt. De obligatoriska seminarierna med textframläggning, liksom arbetet med avhandlingen som sådant, bidrar rimligtvis till att utveckla doktorandernas intellektuella självständighet och vetenskapliga redlighet. I handledningsprocessen sker en progression från mer frekventa möten, där grundläggande spörsmål för avhandlingen som forskningsläget står i centrum, till en större grad av självständigt arbete, där handledarens roll blir att ge feedback på idéer och analyser och utöva en kontrollfunktion för den vetenskapliga kvaliteten. Den utvecklingen låter sig även följas i de individuella studieplanerna.

Vad gäller akribi och etik, så sker inget specifikt, systematiskt arbete med frågan, utan dessa behov anses tillgodosedda genom avhandlingsskrivande, handledning, seminariedeltagande och kursläsning där doktoranderna har dessa faktorer för ögonen. Det förefaller alltså inte genomföras några riktade insatser för att säkerställa måluppfyllelse på den här punkten, men den kan likväl antas vara uppfylld genom de övriga insatser för att kontrollera den vetenskapliga kvaliteten som genomförs.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Det sägs i självvärderingen att lärosätet för närvarande (2017-2019) bedriver ett intensivt arbete för att jämställdhetsintegrera all verksamhet på alla nivåer. Detta ses som ett utvecklingsområde, och det anges i underlaget att den bör "öka i alla sammanhang". Självvärderingen är på den här punkten tämligen generell och ger relativt blygsam vägledning om vad denna jämställdhetsintegrering innebär omsatt i konkreta åtgärder. Intervjuerna ger ändå vid handen att detta perspektiv bevakas vid utformningen av bland annat litteraturlistor. Där framgår också att ämnet och institutionen arbetar aktivt med ett jämställdhetsperspektiv, bland annat vid rekryteringar.

Institutionen har ett jämställdhetsråd, där litteraturvetenskap har en representant. Lärosätet kommenterar också könssammansättningen av både handledarkollegiet (en man, tre kvinnor) och doktorandkollektivet. Ämnets nuvarande professor inledde strax efter att han tillträtt sin tjänst ett mentorsprogram, för att uppmuntra och hjälpa kvinnliga lektorer att bli docenter. Två kvinnor har befordrats till docenter och en tredje kommer i höst att sända in sin ansökan om befordran. En kvinna kommer i höst att ansökan om professorsbefordran. Vad gäller doktorandkollektivet är det däremot så litet att det knappast meningsfullt kan beskrivas i jämställdhetskategorier, eftersom det består av en man och två kvinnor. Ser man till samtliga som genomgått forskarutbildning i ämnet vid lärosätet finns en analys från lärosätet som visar en viss övervikt av kvinnor: sju kvinnor och tre män. Det framgår av underlaget att jämställdhetsaspekten och en strävan efter könsbalans är några av variablerna vid tillsättning av nya doktorander.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Bedömargruppen finner att utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination bevakas på ett tillfredsställande sätt. Utbildningen innehåller halvvägs- och slutseminarium med externa granskare. Dessutom innebär de obligatoriska seminarierna möjligheter till att systematiskt följa upp doktorandens arbete. Fakulteten har dessutom som mål att göra en utvärdering vart tredje år med uppföljning av de forskarstuderande. Självvärderingen ger exempel på hur man här tagit doktorandernas synpunkter i beaktande. Även alumnundersökningar genomförs, samt medarbetarsamtal på institutionsnivå.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Självvärderingen betonar arbetet med de individuella studieplanerna, vilket är centralt i det här avseendet. Vidare lyfts fakultetskansliets övervakande funktion när det gäller genomströmningen fram, liksom handledarkollegiet som ett viktigt forum för att bevaka och diskutera frågan. Bedömargruppen konstaterar efter att ha tagit del av statistik över genomströmningen i utbildningen att lärosätet inte avviker från andra utbildningar inom litteraturvetenskap i Sverige när det gäller detta.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Forskarutbildningen i ämnet vid lärosätet är liten, men på de flesta områden välfungerande. Ett utvecklingsområde gäller hur man ska hantera frågan om den kritiska massan, i den händelse antalet doktorander skulle minska. Handledningssituationen och samarbetet mellan doktorander och handledare förefaller fungera väl. Doktoranderna får ett brett litteraturhistoriskt, teoretiskt och metodologiskt kunnande genom kurser både vid lärosätet och nationellt.

Vad gäller examensmålen som rör färdighet och förmåga erbjuds doktoranderna en förberedande högskolepedagogisk kurs. Doktoranderna ges redan från början inte bara möjlighet att undervisa, utan också att handleda. Därför tränas de i hög grad både i att muntligt och skriftligt förmedla sin forskning, och i att stödja andras lärande. Varje doktorand håller dels ett halvtidsseminarium, dels ett slutseminarium med inbjudna externa opponenter. Vid halvtidsseminariet står avhandlingens tema och material, relationen till tidigare forskning, teoretiska ramar och metod i fokus, medan vid slutseminariet diskuteras den färdiga avhandlingen. Dessutom har flera av doktoranderna haft möjlighet att presentera sina avhandlingsprojekt vid internationella och nationella konferenser.

Vad gäller kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt så sker inget specifikt, systematiskt arbete med frågan, utan dessa behov anses tillgodosedda genom avhandlingsskrivande, handledning, seminariedeltagande och kursläsning där doktoranderna har dessa faktorer för ögonen. Det förefaller alltså inte genomföras några riktade insatser för att säkerställa måluppfyllelse på den här punkten, men den kan likväl antas vara uppfylld genom de övriga insatser för att kontrollera den vetenskapliga kvaliteten som genomförs.

Arbetet med jämställdhetsintegrering visas i form av arbete med litteraturlistor och rekryteringar av personal. Det finns ett jämställdhetsråd. Arbetet med jämställdhetsintegrering är ett utvecklingsområde anser bedömargruppen.

Bedömargruppen finner att utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination bevakas på ett tillfredsställande sätt. Utbildningen innehåller halvvägs- och slutseminarium med externa granskare. Dessutom innebär de obligatoriska seminarierna möjligheter till att systematiskt följa upp doktorandens arbete. Fakulteten har dessutom som mål att göra en utvärdering vart tredje år med uppföljning av de forskarstuderande.