Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Lärarkapaciteten står i proportion till utbildningens omfattning, undervisning och examination. Den kritiska massan av aktiva (och potentiella) handledare är tillräcklig.

Kvaliteten och omfattningen på forskningen i miljön är mycket god. Satsningen på profilerade områden knutna till spetsforskningscentrum med hög grad av internationalisering borgar för hög vetenskaplig kvalitet som inverkar gynnsamt på forskarutbildningen. Men en fråga som väcks är om denna starka profilering kan få negativa konsekvenser för ämnesidentiteten och den samlade miljöns bredd. Lärosätet argumenterar samtidigt nyanserat för den valda modellen och påtalar att fördelarna kraftigt överväger. Bedömargruppen ser ändå bristen på litteraturhistoriska kurser som ett utvecklingsområde, eftersom de spelar en central roll för ämnets identitet och bredd, men också för att litteraturvetenskap som undervisningsämne har just en stark litteraturhistorisk prägel.

Utbildningen säkerställer genom tydliga rutiner och kontrollstationer att doktoranderna kan bedriva sina forskarstudier inom givna tidsramar. Doktoranderna har genom seminarier och deltagande i både nationella och internationella nätverk rika möjligheter att träna sin förmåga att presentera och diskutera sin forskning. Genom att delta aktivt i seminarier, opponera på kollegers arbeten och undervisa kan doktoranderna bidra till att stödja andras lärande. Examensmålet värderingsförmåga och förhållningssätt säkras, utöver en vetenskapsteoretisk kurs, enligt självvärderingen kontinuerligt genom utbildningen. Här hade det varit önskvärt med konkreta exempel, och ett tydligare ramverk för detta examensmål är ett utvecklingsområde. Även den skeva könssammansättningen för huvudhandledarna är ett utvecklingsområde.

När det gäller uppföljning, åtgärder och återkoppling har utbildningen goda och välfungerande rutiner för antagning, hantering av den individuella studieplanen, kontroll och uppföljning av aktivitetsgrad, kursgivning, obligatoriska seminarier och disputation.

Doktoranderna är inkluderade både i de befintliga akademiska miljöerna och sammanhangen samt representerade i de organ som berör deras forskarutbildning. Den fysiska och psykosociala arbetsmiljön förefaller vara god. Doktoranderna har egen arbetsplats och tillgång till nödvändig infrastruktur.

Doktoranderna får särskilt genom undervisning och annan institutionstjänstgöring en beredskap för en kommande akademisk karriär. Tydliga strategier för att förbereda doktoranderna för ett arbete utanför akademin saknas och är ett utvecklingsområde.