Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

I självvärderingen redovisas hur det säkerställs att doktoranderna ska uppnå bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet samt för dess vetenskapliga metoder. Utbildningen består av en avhandlingsdel om 180 högskolepoäng och en kursdel om 60 högskolepoäng. Av kursdelen är 22,5 högskolepoäng obligatoriska och 37,5 högskolepoäng valbara. De tre obligatoriska kurserna (samtliga 7,5 högskolepoäng) är: Tolkningsteori (ämnesteori i nya ASP), Vetenskapsteori (universitetsgemensam kurs på svenska eller engelska) och Forskningsmetodik. Samtliga kurser är undervisningskurser, där den första och sista till innehållet har breddats något för att inbegripa inte bara typiskt litteraturvetenskapliga frågor och studieobjekt. Doktorandernas valbara kurser uppvisar stor spridning. Dels erbjuder forskningscentrumet Intermedial and Multimodal Studies (IMS) en kurs i informationssökning och en introduktionskurs till intermedialitet och multimodalitet, som alla doktoranderna gick, dels kan doktoranden följa andra kurser på institutionen, det egna lärosätet eller ett annat lärosäte. Till detta kommer möjligheten att konstruera individuella läskurser. Valbara kurser väljs i samråd med handledare och ska godkännas av examinator. Genom den nära kopplingen till ett forskningscentrum får doktoranden tillgång till en större miljö, internationella nätverk, och en möjlighet att nå djup kunskap och förståelse inom det fält som avhandlingsprojektet är placerat inom.

I självvärderingen finns exempel på olika examinationsformer för de undervisningskurser som ges. Kursen i forskningsmetodik fokuserar inte bara metodfrågor utan innehåller också moment om akademiskt skrivande, förmedlingstraditioner och publiceringsstrategier, vilket bedömargruppen ser som ett gott exempel. Som slutuppgift skulle doktoranderna skriva en vetenskaplig artikel till en specificerad tidskrift där innehållet var metodologiskt inriktat på deras eget avhandlingsämne. Alla fyra doktoranderna genomförde uppgiften och deras artiklar är nu antingen antagna för publicering eller under granskning. För övriga kurser gäller en kombination av muntliga upplägg, praktiska övningar och skrivande av uppsatser kopplat till det egna forskningsområdet. En fråga som väcks är om kursutbudet är tillräckligt brett. Bedömargruppen ställer sig kritisk till bristen på litteraturhistoriska kurser, eftersom de spelar en central roll för ämnets identitet och bredd, men också för att litteraturvetenskap som undervisningsämne har just en stark litteraturhistorisk prägel.

Utöver kursgivningen är seminarieverksamheten, där doktoranderna regelbundet förväntas presentera "work in progress", och handledningen av avhandlingsarbetet de centrala komponenterna för att säkerställa målet om både breda och djupa kunskaper och förtrogenhet med metodik, både bredare vetenskaplig sådan och inom en avgränsad del av forskningsområdet. Lösningen att till de obligatoriska kurserna räkna både en allmän vetenskapsteoretisk kurs och en mera ämnesinriktad metodkurs bidrar till att säkerställa målet.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt. Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Doktorandernas förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning inom givna tidsramar säkerställs på flera sätt. Genom kontinuerlig handledning av två handledare får doktoranden stöd och träning i att successivt arbeta mer självständigt med vetenskapliga problem inom givna tidsramar. Progressionen dokumenteras i den individuella studieplanen, som uppdateras varje år, medan aktivitetsgraden följs upp varje termin. Alla individuella studieplaner gås igenom av handledarkollegiet, som vid behov ber om kompletterande uppgifter från doktorander, handledare och examinatorer. Den individuella studieplanen fastställs av dekanen. Att handledarkollegiet gemensamt fattar beslut om ifall en avhandling uppnår den kvalitet som erfordras för disputation borgar för att den med hög sannolikhet kan uppnå de uppsatta målen. På ett övergripande plan är det handledarna och examinatorn som har ansvaret för att doktoranden får möjlighet att uppnå examensmålen. Tidigt under utbildningen gör handledarna och doktoranden en skiss med en grov tidsplanering för läsning, skrivande, utlandsresor och kurser och denna plan presenteras sedan på det högre seminariet, vilket får ses som ett gott exempel. Utöver kontinuerliga framläggningar på seminariet cirka en gång per termin finns det två (sedan den nya allmänna studieplanen 2018) obligatoriska kontrollstationer i utbildningen: ett halvtidsseminarium och ett 80 procentsseminarium (slutseminarium). Vid båda dessa seminarier anlitas externa opponenter, vilket är positivt. Men tidsramen för slutseminariet förefaller snäv; tre månader efter det seminariet ska ett manus vara färdigt. Man har på senare tid prövat en ny modell för disputationer som ytterligare tränar doktorandens förmåga till muntlig presentation genom att det nu är doktoranden själv som håller den inledande presentationen och sammanfattningen av avhandlingen (i modellen ingår också att tilldela betygsnämnden en mer aktiv roll där de i förväg skrivit korta yttranden om avhandlingen). Detta initiativ ses av bedömargruppen som ett gott exempel på nytänkande. Doktoranderna tränas sammanfattningsvis i att hålla deadlines framför allt i samband med handledning och avhandlingsarbete, kurser och seminarier.

Doktorandens förmåga att muntligt och skriftligt presentera sin forskning med auktoritet säkras på flera sätt enligt självvärderingen. Muntliga och skriftliga upplägg och presentationer hålls inom ramen för kurser, på seminariet och på nationella och internationella konferenser. Den internationella orienteringen medför att många publikationer och presentationer sker på engelska. Alla doktorander ska också ge både muntlig och skriftlig respons på doktorandkollegers texter, vilket är positivt. Doktoranderna ges också som tidigare nämnts rika möjligheter att medverka aktivt i arrangemang knutna till ett av lärosätets forskningscentrum. För konferensdeltagande finns en s.k. doktorandryggsäck om 10 000 kr/år. De fyra nu verksamma doktoranderna har tillsammans deltagit i femton internationella konferenser.

Doktoranderna bidrar enligt självvärderingen till samhällets utveckling och stödjer andras utveckling genom medverkan och samverkan i spetsmiljöerna, kamratrespons och undervisning på institutionen. Alla doktorander erbjuds att undervisa på institutionen och att gå en högskolepedagogisk kurs. Workshoppar om forskningskommunikation med samhället har arrangerats. Ämnets nära koppling till ungdomsskolan nämns i självvärderingen, men man verkar inte arbeta särskilt aktivt med samverkan här (undantaget möjligen de didaktiskt inriktade forskarna). I en alumnenkät från 2015 framkommer att samtliga doktorander ansåg att de inte rustats tillräckligt för arbete med undervisning i högskola eller skola. Detta är ett identifierat utvecklingsområde.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Detta examensmål uppfylls enligt självvärderingen genom kurser, examinationsuppgifter, handledning, seminarier, workshoppar, konferenser och vetenskaplig publicering (se ovannämnda metodikkurs). Kontrollstationerna halvtids- och slutseminarium lyfts också fram, liksom själva avhandlingen och disputationen. Den vetenskapsteoretiska kursen innehåller explicita moment om forskningsetik och vetenskapens och kunskapens möjligheter och begränsningar, men utöver detta, tränas alltså värderingsförmåga och förhållningssätt på ett mer indirekt och kontinuerligt sätt genom hela utbildningen. Den intellektuella socialisering som man hänvisar till finns det ingen anledning att betvivla och den är förstås en grundförutsättning för att målen kan uppnås, men knappast något som nödvändigtvis har säkrat det. Att hitta ett tydligare och mer konkret ramverk för uppfyllelsen av detta examensmål är ett utvecklingsområde.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Tre av de fyra nuvarande doktoranderna är kvinnor, vilket av lärosätet förklaras med att det återspeglar könssammansättningen i grundutbildningen. Lärarkollegiet beskrivs i underlaget ha en jämlik könsfördelning sett till antal, men en klar majoritet av professorerna och docenterna är män, och samtliga tre aktiva huvudhandledare är också män. Denna obalans förklaras av lärosätet vara av tillfällig art och hanteras genom att flera kvinnor inom kort kommer att ansöka om docentur och att man eftersträvat kvinnor som handledare eftersom huvudhandledarna är män. Att förändra den skeva balansen i huvudhandledarskapet är ett utvecklingsområde.

I självvärderingen nämns att mångfalds- och likabehandlingsfrågor varit centrala i flera avhandlingar, och att sådana frågor frekvent diskuteras inom forskarutbildningen i allmänhet. Ämnet och institutionen följer den likabehandlingsplan som antogs vid lärosätet 2017, där jämställdhet knyts till mångfald, jämlikhet, tillgänglighet och likabehandling. Ämnet arbetar aktivt med jämställdhetsaspekter, till exempel vid inbjudningar av gästföreläsare, arrangerande av konferenser, och i samband med exempelvis fördelning av uppdrag vid disputationer. Doktoranderna framhåller själva att forskningsmiljön utmärks av att vara icke-hierarkisk, att de är representerade i alla relevanta organ, och att de också är delaktiga i processen för rekrytering av nya doktorander.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter. Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Det här avsnittet i självvärderingen är mycket kortfattat och består enbart av fyra utmaningar som ämnet har identifierat och vilken instans som har ansvar för att vidta åtgärder. Utmaningarna är

· för få kvinnliga docenter och professorer

· införande av en reviderad allmän studieplan

· utvecklande av alumnverksamhet på doktorandnivå

· rekrytering av doktorandrepresentant till fakultetens utbildningsråd på forskarnivå.

Det framkommer däremot under andra rubriker i självvärderingen och under intervjuerna att ämnet har goda och välfungerande rutiner för antagning, hantering av den individuella studieplanen, kontroll och uppföljning av aktivitetsgrad, kursgivning, obligatoriska seminarier och disputation. Men självvärderingen nämner inte hur själva processen för utseende av handledare går till, annat än att det vid antagning av nya doktorander "görs en noggrann matchning mellan de sökandes forskningsprojekt och tillgången på handledare". Bedömargruppen ställer sig också tveksam till att det i den individuella studieplanen förekommer en ruta där både doktorand och handledare ska kryssa i om de upplever att handledningen fungerat tillfredsställande.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

I samband med mitt- och slutseminarierna görs en dokumenterad uppföljning av hur den enskilde doktorandens utbildning förhåller sig till målen för doktorsexamen. De doktorander som inte lämnar in texter eller individuella studieplaner i tid blir föremål för åtgärder och diskussion. Bedömargruppen konstaterar efter att ha tagit del av statistik över genomströmningen i utbildningen att lärosätet inte avviker från andra utbildningar inom litteraturvetenskap i Sverige när det gäller detta.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Miljön erbjuder genom kursgivning, seminarier och nätverk doktoranderna möjligheter att uppnå bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet. Men en fråga som väcks är om den starka profileringen och anknytningen till ett tvärvetenskapligt spetsforskningscentrum kan ha negativa konsekvenser för den litteraturvetenskapliga ämnesidentiteten och miljöns samlade litteraturvetenskapliga bredd. Lärosätet argumenterar samtidigt nyanserat för den valda modellen och påtalar att fördelarna kraftigt överväger.

Utbildningen säkerställer genom tydliga rutiner och kontrollstationer att doktoranderna kan bedriva sina forskarstudier inom givna tidsramar. Doktoranderna har genom seminarier och deltagande i både nationella och internationella nätverk rika möjligheter att träna sin förmåga att presentera och diskutera sin forskning. Genom aktivt seminariedeltagande, att opponera på kollegers arbeten samt genom undervisning kan doktoranderna bidra till att stödja andras lärande.

Examensmålet värderingsförmåga och förhållningssätt säkras, utöver en vetenskapsteoretisk kurs, enligt självvärderingen kontinuerligt genom utbildningen. Här hade det varit önskvärt med konkreta exempel, och ett tydligare ramverk för detta examensmål ses som ett utvecklingsområde.

Jämställhet är ett uttalat perspektiv i beslutsprocesser inom både undervisningsplanering, utnämning av betygsnämnd och opponenter, samt vad angår talare och deltagare på konferenser och seminarium. Den skeva könssammansättningen vad gäller huvudhandledarskap får ses som ett utvecklingsområde.

När det gäller uppföljning, åtgärder och återkoppling har utbildningen goda och välfungerande rutiner för antagning, hantering av den individuella studieplanen, kontroll och uppföljning av aktivitetsgrad, kursgivning, obligatoriska seminarier och disputation.