Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Antalet disputerade och tillsvidareanställda lärare i litteraturvetenskap uppgår till tolv personer. Av dessa är tre professorer, två docenter och sju doktorer. Flera inom den sistnämnda kategorin kommer inom kort enligt uppgift från lärosätet att lämna in docentansökan. Till detta kommer litteraturvetenskapligt inriktade handledare från språkämnena, samt fyra biträdande handledare som är verksamma vid utländska lärosäten, samtliga med docent- eller professorskompetens och valda i samråd med doktoranderna utifrån efterfrågad spetskompetens inom respektive avhandlingsämne. I självvärderingen redovisar lärosätet tio aktiva handledare, varav alltså fyra är externa. Huvudhandledarna är från det egna lärosätet. Tre handledare uppger litteraturvetenskap som sitt forskningsämne; övriga anger medievetenskap, filmvetenskap, semiotik och franska. Lärosätets beredvillighet att ta in externa handledare från utländska lärosäten framstår som välavvägd med hänsyn till att samtliga nuvarande doktorander skriver på engelska och har tydligt internationella forskningsområden.

Genomgången handledarutbildning är ett krav, och nya handledare ingår i ett mentorssystem där de samarbetar med mer erfarna kolleger. Ansvaret för den långsiktiga kompetensförsörjningen vilar i första hand på prefekten och fakulteten. Systematiska rutiner för detta är på plats. Doktorandgruppen består för närvarande av fyra doktorander, samtliga antagna 2016 med inriktning mot intermediala och multimodala studier, som är ett av ämnets tre profilområden - de övriga två profilområdena är postkoloniala studier samt barn-, ungdoms- och populärlitteratur.

Lärarkapaciteten står i proportion till utbildningens omfattning, undervisning och examination. Den kritiska massan av aktiva (och potentiella) handledare är tillräcklig. Beredskap finns för såväl pensionsavgångar som eventuella handledarbyten. Som framgår av självvärderingen finns ett visst kontinuitetsproblem i inriktningen mot postkoloniala studier, på grund av pensionsavgång hos en tidigare professor och att en lektor inte längre har forskningstid vid centret. Behovet av fortsatt kompetens inom fältet på flera nivåer är identifierat. De verksamma huvudhandledarna har minst docentkompetens. Handledarna har avsatt tid för forskning och kompetensutveckling i tjänsten. Varje doktorand har rätt till två handledare och får 100 timmar handledning per år vid heltidsstudier. Fördelningen av denna resurs dokumenteras i den individuella studieplanen.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Handledarna har avsatt tid för forskning och kompetensutveckling i tjänsten: professorer och docenter har 20-50 procent och lektorer har 20 procent. Tiden ökar om man är knuten till ett spetsforskningscenter. Bredden och kvaliteten på handledarnas och lärarnas forskning är god. Miljön har särskilt profilerat sig inom tre fält: intermedialitet/multimodalitet, postkoloniala studier samt barn-, ungdoms- och populärlitteratur. De två förstnämnda har efter extern granskning utsetts till spetsforskningscenter (Linnaeus University Center/LNUC) vid lärosätet: LNUC Concurrences in Colonial and Postcolonial Studies och LNUC for Intermedial and Multimodal Studies (IMS). Båda dessa är flerdisciplinära, med starka litteraturvetenskapliga dimensioner, och har fått förlängd finansiering för ytterligare en femårsperiod 2017-2021. Mot bakgrund av ett fakultetsbeslut har alla doktorander som antagits fr.o.m. 2012 (sex stycken) kopplats till något av dessa center och har följaktligen också sina avhandlingsprojekt inom dessa fält. Den här strategin borgar för stark sammanhållning inom doktorandkollektivet och synergieffekter från deras relaterade arbeten. Forskarna inom den tredje profilen har inte bedömts som en spetsforskningsmiljö, men samlas kring centrumbildningen Centre for Childhood in Literature, Language and Learning. Till denna är ännu inga doktorander knutna. En fråga som väcks är hur miljöerna som inte är knutna till ett spetsforskningscenter har möjlighet att fortleva och utvecklas, eftersom doktoranderna genom antagningsstrategin så tydligt blir kopplade till en forskningsmiljö åt gången. Det kan möjligen också få negativa konsekvenser för den litteraturvetenskapliga ämnesidentiteten och för institutionen som bred forskningsmiljö. Under intervjuerna lyftes ändå fördelarna med detta förfarande fram starkt, och nyanserade resonemang fördes om de komplexa problem som rör relationen mellan tvärvetenskaplig spetsforskning och litteraturvetenskaplig ämnesidentitet.

Handledarna har som nämnts garanterad forskningstid i tjänsten och denna varierar mellan 20 och 50 procent beroende på den vetenskapliga produktiviteten, som mäts enligt riktlinjer från fakulteten. Forskare knutna till ett LNUC har fått ökad forskningstid. Ett nyinrättat forskningsråd ska utarbeta en ny modell för fördelning av forskningstid. Den bifogade publikationslistan vittnar om ett produktivt kollegium med breda publiceringsstrategier. Man skriver monografier och artiklar på svenska och engelska (och danska, franska och spanska), och medverkar i nationella och internationella vetenskapliga tidskrifter av hög kvalitet, liksom i antologier och läromedel. Den dominerande publiceringsformen är artiklar på engelska i tidskrifter som granskas via peer-review. Samtliga fyra doktorander har också publicerat artiklar på engelska.

Doktorandernas delaktighet i forskningsmiljön och möjligheter till samverkan förefaller vara god. Institutionens forskare deltar i en stor mängd nationella och internationella nätverk, som doktoranderna också kan beredas tillgång till. Det gäller inte minst nätverk i anslutning till något av miljöns profilområden, vars center arrangerar seminarier, workshoppar, skrivargrupper, konferenser och gästföreläsningar.

En viktig komponent i forskarutbildningsmiljön är det högre seminariet, som anordnas minst varannan vecka, ofta varje. Läsåret inleds med en forskardag när ämnets alla lärare och doktorander presenterar pågående forskning. Annars domineras seminariet av presentationer av ny forskning av forskare inom ämnet, men också av forskare med litteraturinriktning inom engelska, franska och tyska.

Inslaget av internationalisering i forskarutbildningsmiljön tar sig framför allt uttryck i att doktoranderna är knutna till ett spetsforskningscenter, med goda möjligheter till internationella kontakter. Dessutom kan de söka internationaliseringsmedel av fakulteten.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Lärarkapaciteten står i proportion till utbildningens omfattning, undervisning och examination. Den kritiska massan av aktiva (och potentiella) handledare är tillräcklig för att möjliggöra en välfungerade forskarutbildningsmiljö. Kvaliteten och omfattningen på forskningen i miljön är mycket god. Satsningen på profilerade områden knutna till spetsforskningscentrum med hög grad av internationalisering borgar för hög vetenskaplig kvalitet som inverkar gynnsamt på forskarutbildningen. En fråga som väcks är ändå om denna starka profilering kan få negativa konsekvenser för ämnesidentiteten och den samlade miljöns bredd.