Universitetskanslersämbetet instämmer i bedömargruppens ställningstagande.

Sammantaget visar underlagen att utbildningen håller hög kvalitet.

Ämnesmiljön vid lärosätet är liten, men antalet handledare och lärare och deras sammanlagda kompetens verkar vara adekvat i relation till antalet doktorander och forskarutbildningens huvudsakliga profil, särskilt med tanke på förestående nyanställningar.

Forskarutbildningsmiljön framstår som gedigen och dynamisk, där doktoranderna får tillgång till starka tvärvetenskapliga sammanhang med välmeriterade handledare. Det genomarbetade sättet att uppmuntra forskningsvistelse utomlands och populärvetenskaplig publicering är goda exempel. Ett utvecklingsområde är ytterligare utbyggnad av kontakterna med litteraturvetenskapliga ämnesmiljöer, en eller flera, för att utbyta erfarenheter och eventuellt utbildningsinslag. Examensmål som rör färdigheter och förmågor hanteras på ett tillfredsställande sätt. Ett gott exempel är praxis vid slutfasen, då doktoranden vid en spikningsceremoni ger en muntlig populärvetenskaplig presentation av sin avhandling och skriver en artikel som publiceras på högskolans webbplats. Examensmål som rör värderingsförmåga och förhållningssätt hanteras på ett tillfredsställande sätt. Enligt lärosätet kan det finnas anledning att skärpa formuleringarna om redlighet och etik i den allmänna studieplanen och att införa fler obligatoriska eller examinerande moment om detta i forskarutbildningen, vilket bedömargruppen uppmuntrar.

Området erbjuder en välorganiserad trestegsmodell på väg mot färdig avhandling, med plan-, halvtids- och slutseminarium plus en särskilt utsedd bedömargrupp inför disputation. Ett gott exempel är praxis vid slutfasen, där doktoranden vid en spikningsceremoni ger en muntlig populärvetenskaplig presentation av sin avhandling och skriver en artikel som publiceras på högskolans webbplats.

Lärosätet arbetar aktivt med jämställdhetsintegrering, och ämnets vetenskapliga profilering mot genus- och likabehandlingsperspektiv innebär att kompetenser och erfarenheter kan tas tillvara både inom utbildningens olika nivåer och i rekryterings- och arbetsmiljöarbetet.

Doktoranderna har goda möjligheter att påverka sin utbildning, och förväntas också ta ett stort eget ansvar. Här ser bedömargruppen, trots en väl utarbetad administrativ infrastruktur och en hög pedagogisk ambitionsnivå, ett behov av större systematik och styrning, vilket kan öka ämnestillhörigheten och minska risken för splittring och stress.

Inga doktorander har ännu examinerats inom ramen för den nuvarande forskarutbildningen, så det är svårt att bedöma deras möjligheter att konkurrera på arbetsmarknaden. Men även om miljön ger många möjligheter till samverkan, menar bedömargruppen att man inom ämnet bör arbeta mer systematiskt med utbildningsinslag som förbereder inför ett fortsatt arbetsliv. Ett gott exempel är dock användningen av den individuella studieplanen för planering av aktiviteter i och utanför högskolan.

Ett annat utvecklingsområde är en systematisering av alumnkontakter och utbyggd samverkan med arbetslivsföreträdare på kurs- och seminarienivå. Detta förefaller särskilt viktigt när ämnesmiljön är så pass liten och doktoranderna i ämnet är så få.