Arbetsliv och samverkan

Utbildningen är utformad och genomförs på ett sådant sätt att den är användbar och utvecklar doktorandens beredskap att möta förändringar i arbetslivet såväl inom som utanför akademin.

Självvärderingen visar att det enligt ämnets riktlinjer framför allt är handledningen som ska fungera vägledande i övergången till en karriär efter examen. Att forskarutbildningen bygger så mycket på individuellt ansvar ger, enligt självvärderingen, doktoranderna förmåga att både planera långsiktigt och ställa om när förutsättningarna ändras. Här ser bedömargruppen dock en risk för att en alltför låg grad av styrning kan leda till visst godtycke och ökad stress.

Självvärderingen betonar att doktorandernas fortsatta akademiska karriär underlättas genom att de bredvid den sedvanliga utbildningen även erbjuds en högskolepedagogisk kurs och upp till 20 procent institutionstjänstgöring. Visstidsanställda rekryteras ofta bland de nydisputerade och handledare står till tjänst med stöd till den som söker vikariat vid det egna lärosätet eller vid ett annat.

Den tvärvetenskapliga miljön ger också en ökad förståelse för forskningsarbete och möjliggör en rad internationella kontakter. Kompetenshöjande konferenser ger allmänna färdigheter i specifika uppgifter såsom att organisera en workshop eller kommunicera sin forskning i medier. Flera valbara kurser vid lärosätet relaterar också till arbetslivet efter examen. Genom att delta i den årliga forskardagen och högre seminariet får ämnets doktorander inblickar i hur forskningsansökningar skrivs. Företrädare för ämnet framhåller dock att karriärförberedande aktiviteter kan koordineras på ett bättre sätt, och att ett sådant arbete har påbörjats.

Inom ämnet betonar man att doktoranderna erbjuds goda kontaktytor med arbetslivet i form av teatrar, förlag, tidskrifter och myndigheter genom övriga medarbetares upparbetade kontakter med det omgivande samhället och kultursektorn. Bredvid akademin är det framför allt inom kultursektorn eller inom myndigheter som disputerade litteraturvetare är efterfrågade. Inom ämnet efterlyser man dock en diskussion om hur stödet för att hitta framtida karriärvägar kan systematiseras för att inte endast bygga på doktorandernas egna initiativ. Bedömargruppen instämmer i detta och vill framhålla att frågan om kontakter och samverkan i större utsträckning kan bli en integrerad del i utbildningen.

Alumner bjuds in för att presentera sina forskningsprojekt eller berätta om sina erfarenheter efter disputationen, men inom ämnet påtalar man vinsterna med att upprätta en mer kontinuerlig alumnkontakt på forskarnivå, något även bedömargruppen vill uppmuntra. Man använder den individuella studieplanen för att planera aktiviteter som förbereder för arbetslivet, vilket är ett gott exempel.

Arbetsliv och samverkan

Tillfredsställande

Även när det gäller arbetsliv och samverkan är utbildningen i sin nuvarande form för ny för att en klar bild ska framträda, framför allt när det gäller doktorandernas möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden efter examen.

Miljön vid lärosätet ger doktoranderna många potentiella möjligheter till samverkan, men bedömargruppen menar att företrädare för ämnet skulle kunna agera mer konsekvent ifråga om utbildningsinslag som erbjuder förberedelser för ett arbetsliv efter examen. Ett gott exempel är dock användningen av den individuella studieplanen för att planera aktiviteter både i och utanför högskolan.

Ytterligare ett utvecklingsområde är att systematisera alumnkontakter och öka samverkan med arbetslivsföreträdare på kurs- och seminarienivå. Detta förefaller särskilt viktigt när ämnesmiljön är så pass liten och doktoranderna i ämnet är så få.