Doktorandperspektiv

Doktoranden ges möjlighet att ta en aktiv roll i arbetet med att utveckla utbildningens innehåll och genomförande.

Doktoranderna är representerade i institutionens samtliga beslutande organ. De ingår inte i forskarhandledarkollegiet men samarbetar med kollegiet och studierektor kring kurs- och seminarieplanering och andra aktiviteter. Doktoranderna är också delaktiga i den kvalitetsutveckling av utbildningen som sker på ämnets årliga forskardag, vid evenemang inom kritisk kulturteori och på fakultetsnivå samt särskilda workshoppar.

Området kritisk kulturteori tar ansvar för doktorandernas beroendeställning genom att bredvid de årliga medarbetarsamtalen ungefär varannan månad erbjuda samtal om studiesituationen med studierektor. Tillsättningen av handledare följer nationella och lokala föreskrifter och preciseras i "Riktlinjer för forskarhandledares och doktoranders arbete och ansvar". Doktorandens önskemål när det gäller handledare ställs mot handledningsbehov, avhandlingens ämnesinriktning och lärarnas ämneskompetens.

I den allmänna studieplanen och i dokumentet med riktlinjer framgår också hur det går till att byta handledare och hur doktoranden ska gå tillväga om problem uppstår, exempelvis i kontakten med handledare.

Utbildningen säkerställer en god fysisk och psykosocial arbetsmiljö för doktoranden.

Högskolans senaste doktorandenkät från 2017 visar att många upplever höga nivåer av stress, något man inom ämnet hoppas kunna vända genom konsekvent arbete med den individuella studieplanen, implementering av nya riktlinjer och fortlöpande uppföljning av doktorandernas psykosociala hälsa och arbetsmiljö. Medarbetarenkäter ger samma resultat.

Doktorandperspektiv

Tillfredsställande

Forskarutbildningen i ämnet vid lärosätet är ännu under uppbyggnad, vilket gör det svårt att fullt ut överblicka doktorandernas möjligheter att påverka sin verksamhet. Dock förefaller man inom området kritisk kulturteori arbeta ambitiöst med att inkludera doktoranderna i kollegiet och ge dem möjligheter att förkovra sig, både inom det egna ämnesområdet och i dialog med deltagarna i de tvärvetenskapliga forskarskolorna.

Det stora individuella ansvar som doktoranderna förväntas ta för sin utbildning behöver dock, menar bedömargruppen, balanseras med ökad styrning och systematik på kursnivå och med starkare betoning på ämnesfördjupning. Detta kan gärna göras i samverkan med andra litteraturvetenskapliga miljöer i Sverige eller andra länder.