Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen kunskap och förståelse

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar bred kunskap och förståelse inom forskarutbildningsämnet inklusive dess vetenskapliga metodik.

I lärosätets forskarutbildning i litteraturvetenskap ingår fyra obligatoriska kurser om vardera 7,5 högskolepoäng - en fakultetsgemensam professionsinriktad kurs som är obligatorisk under första året för samtliga doktorander vid fakulteten, Professional Training in the Arts and Humanities, en teori- och metodkurs och två kurser som innefattar deltagande i institutionens högre seminarier (Forskarseminarier A och B). Kurser och seminarier är även öppna för studenter på avancerad nivå. Institutionen uppmuntrar också till utbildningstid utomlands, inklusive kurser som kan räknas som poänggivande. Kursdelen är totalt på 60 högskolepoäng.

Tidigare obligatoriska litteraturhistoriska kurser (fyra stycken) har stegvis övergått till att vara valfria, enligt självvärderingen dels för att frigöra kurspoäng till annat, dels för att många doktorander redan tagit motsvarande kurser på avancerad nivå. Dessutom framhålls den litteraturhistoriska kurs som enligt ett rullande schema ges inom ramen för Nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskap och som många doktorander deltar i. Eftersom historiska kurser inom ämnet av tradition utgjort en viktig väg till måluppfyllelse vill bedömargruppen rekommendera en genomlysning av nuvarande kurssystem för att säkra en likvärdig nivå på ämneskunskaperna.

Progressionen i utbildningen säkras, enligt självvärderingen, genom gradvis mer avancerade uppdrag vid seminarierna. Doktorandernas avhandlingsarbete utvecklas också, från mer öppna diskussioner vid de tidiga presentationerna, till formella stationer såsom halvtids- och licentiatseminarium och slutventilering. Ämnets kontinuerliga metaseminarier där seminariet som arbetsform diskuteras utgör ett gott exempel.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen färdighet och förmåga

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar förmåga att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar samt såväl i nationella som internationella sammanhang muntligt och skriftligt med auktoritet kan presentera och diskutera forskning och forskningsresultat i dialog med vetenskapssamhället och samhället i övrigt.

Doktoranderna visar också förutsättningar för att såväl inom forskning och utbildning som i andra kvalificerade professionella sammanhang bidra till samhällets utveckling och stödja andras lärande.

Självvärderingen lyfter framför allt fram de obligatoriska, examinerande delarna av seminariet, där aktiviteterna är länkade till första delen av examensmålet. Progressionen följs upp genom den individuella studieplanen och avstämning i handledarkollegiet. Majoriteten av doktoranderna som antagits under senare år disputerar 4-6 år efter antagning. När det tar längre tid beror det i flertalet fall på föräldraledighet eller förlängning på grund av kollegiala uppdrag. I vissa fall rör det sig om sjukskrivningar. Åtskilliga doktorander tillbringar forskningstid utomlands, bland annat i Italien, Skottland, Tyskland och USA.

Forskarutbildningen bedrivs i huvudsak på svenska, men 2017 initierades en seminarieserie på engelska där doktoranderna engageras som inledare vid textdiskussioner, vilket ger internationellt inriktad övning i engelsk språkförståelse och språkpraktik. För att säkra god språklig kompetens är det därutöver ett krav vid antagningen att den sökande har dokumenterad förmåga att tillägna sig texter på franska, tyska eller något annat främmande språk.

Institutionstjänstgöring erbjuds, om högst 20 procent, när möjlighet finns, vilket uppges vara det vanliga. Doktoranderna har efterfrågat en introduktion för nya lärare, vilket kommer att införas i närtid.

Den starka traditionen med licentiatavhandling framhålls i självvärderingen, men i underlaget framkommer också synpunkten att halvtidsavstämning kan ske på andra sätt som inte i samma grad bryter upp arbetsprocessen. Bedömargruppen uppmuntrar till fortlöpande dialog med doktoranderna i frågan.

Flertalet doktorander presenterar sin forskning i populärvetenskapliga sammanhang, vilket uppmuntras av institutionen som också anordnar egna utåtriktade föreläsningsserier i samarbete med Uppsala stadsbibliotek. Även om institutionen ser positivt på uppdrag som är riktade mot en större offentlighet framhåller man i självvärderingen vikten av att doktoranderna får rätt redskap för sådan verksamhet, något som den obligatoriska professionsinriktade fakultetskursen är tänkt att uppmärksamma.

Bedömargruppen ser stora fördelar med den här typen av professionsinriktade kurser, men vill utifrån vad som framkommit i underlaget uppmuntra företrädare för ämnet att, i samarbete med fakulteten och doktoranderna, se över kursens ämnesanknytning och plats i utbildningsstrukturen.

Måluppfyllelse av examensmål i kunskapsformen värderingsförmåga och förhållningssätt

Utbildningen säkerställer genom utformning, genomförande och examination att doktoranderna, när examen utfärdas, visar intellektuell självständighet och vetenskaplig redlighet samt förmåga att göra forskningsetiska bedömningar. Doktoranden har också nått fördjupad insikt om vetenskapens möjligheter och begränsningar, dess roll i samhället och människors ansvar för hur den används.

Självvärderingen framhåller seminariet och dess kollegiala granskning som ett centrum för att säkerställa examensmålet. Handledningen och forskarpraktiken som helhet vid institutionen är andra viktiga delar för en levande diskussion. Forskningsetik ingår även i den fakultetsgemensamma professionsinriktade kurs som alla doktorander genomgår. Informationssökning ingår som ett moment i den ämnesspecifika teori- och metodkursen.

I självvärderingen understryks att relativt få doktorander sysslar med ämnesområden som inbegriper hantering av persondata, men när dessa frågor eller arbetsmetoder aktualiseras diskuteras de vid handledning och på seminarier eller, i mer komplicerade fall, i handledarkollegiet. Frågor om vetenskapens möjligheter och begränsningar behandlas fortlöpande i samma forum och kan exempelvis gälla gränsdragningar mellan vetenskapligt och essäistiskt skrivande. I de ganska sällsynta fall då institutionen erbjuds att utföra uppdragsforskning behandlas även dessa manuskript i seminarieform, där frågor om forskningens frihet och ansvar aktualiseras.

I självvärderingen påtalas att det litteraturvetenskapliga avhandlingsarbetet - trots den skolning som sker i handlednings- och seminariesammanhang - i allmänhet är i hög grad individuellt drivet, utanför laborativa miljöer och forskargrupper. Det kräver ett fortlöpande intellektuellt självständigt förhållningssätt till både material, teori och metod.

Jämställdhet

Ett jämställdhetsperspektiv beaktas, kommuniceras och förankras i utbildningens innehåll, utformning och genomförande.

Självvärderingen präglas genomgående av en medvetenhet om jämställdhetsaspekten, genom att olika kategorier av anställda, liksom handledare, fortlöpande redovisas i antal utifrån kön. Institutionen säger sig sträva efter en procentuell könsfördelning inom spannet 40-60 bland de anställda, inom ramen för de lagar och förordningar som styr verksamheten. I doktorandgruppen uppnås målet och har så gjort under den senaste tioårsperioden. I rekryteringen vägs jämställdhetsaspekten in när sökande anses kvalitetsmässigt jämbördiga. Bland huvudhandledarna råder en marginell övervikt av män. Inom ämnet vill man balansera könsfördelningen bland handledarna men samtidigt värna doktorandernas önskemål.

Det finns en hög genuskompetens bland flera av de seniora forskarna som även kommer jämställdhetsarbetet till del. Trots en handlingsplan som stipulerar jämställda kurslistor uppnås dock inte detta fullt ut, varför man inom ämnet överväger att söka medel från Rådet för lika villkor, centralt vid lärosätet, för att stärka arbetet. Institutionens Likavillkors- och arbetsmiljögrupp (LVAK) utarbetar en årlig handlingsplan som bland annat stipulerar att genusperspektiv ska integreras i undervisningen och att kanonaspekter fortlöpande ska problematiseras ur mångfaldsperspektiv. Studierektor för forskarutbildningen har ett särskilt ansvar när det gäller att uppmärksamma likavillkorsaspekter i kursplaner, litteraturlistor och undervisning.

Bedömargruppen får intrycket att de organisatoriska ramarna kring jämställdhetsarbetet och kompetensen bland många av de anställda är tydliga, men att uppföljningen behöver stärkas.

Uppföljning, åtgärder och återkoppling

Utbildningens innehåll, utformning, genomförande och examination följs systematiskt upp. Resultat av uppföljningen omsätts i åtgärder för kvalitetsutveckling och återkoppling sker till relevanta intressenter.

Ämnet uppvisar väl utarbetade rutiner för uppföljning, och i självvärderingen finns insiktsfulla resonemang om doktorandernas komplicerade villkor när det gäller att uppnå balans mellan kurser, avhandlingsskrivande, seminariedeltagande, konferensresor, eventuella utlandsvistelser och artikelskrivande och publicering. Utbudet av vetenskapliga och pedagogiska aktiviteter har ökat och därmed också inte minst de inre kraven på doktoranderna. Detta är något som enligt självvärderingen tas upp löpande och genomlyses i samtal mellan handledare och doktorand och i handledarkollegiet, där diskussioner bland annat lett till att doktoranderna numer rekommenderas att åta sig undervisning först efter halva studietiden. Det är en åtgärd som kommer att följas upp och utvärderas.

Ett utvecklingsområde som man identifierar inom ämnet gäller genomgång och uppföljning av kursutvärderingarna, där återkoppling från berörda lärare och från studierektor inte alltid har skett. Ett annat rör doktoranders deltagande i planeringen av högre seminariet som på ett tydligare sätt kan formaliseras. På båda dessa områden vill bedömargruppen uppmuntra till fortsatt utvecklings- och kvalitetsarbete i dialog med doktoranderna.

Lärosätet verkar för att doktoranden genomför utbildningen inom planerad studietid.

Bedömargruppen konstaterar, efter att ha tagit del av statistik över genomströmningen i utbildningen, att lärosätet inte avviker från andra utbildningar inom litteraturvetenskap i Sverige vad gäller detta. Av självvärderingen framgår att av de 28 doktorander som antagits 2001 eller senare disputerade 21 inom 4-6 år efter antagningen. 5 doktorander disputerade 7-8 år och 2 doktorander 9-10 år efter antagningen. I normalfallet har tidsutsträckningen berott på föräldraledighet, prolongation på grund av kollegiala uppdrag på institutions-, fakultets- och universitetsnivå samt utlandsvistelser. I några fall är orsaken sjukskrivning. Det framgår också att prefekt och studierektor för utbildning på forskarnivå kontinuerligt har haft uppmärksamhet på tidsplanerna i samråd med berörda doktorander och handledare och med utgångspunkt i de individuella studieplanerna som uppdateras varje år. Åtgärder för att säkerställa att doktoranderna genomför utbildningen inom utsatt tid aktualiseras också i handledarkollegiet, där samtliga doktoranders progression inom utbildningen diskuteras.

Utformning, genomförande och resultat

Tillfredsställande

Bedömargruppen frågar sig hur bredden i examensmålet kunskap och förståelse säkras utan obligatoriska litteraturhistoriska kurser och rekommenderar en översyn. Bedömargruppen uppmuntrar ett fortsatt kvalitetsarbete, på både seminarie- och kursnivån. Ämnets kontinuerliga metaseminarier där seminariet som arbetsform diskuteras utgör ett gott exempel. Bedömargruppen uppmuntrar även till fortlöpande dialog med doktoranderna när det gäller licentiatavhandlingens framtida roll. De övriga kunskapsformerna behandlas tillfredsställande i utbildningen.

Ämnet har överlag väl utarbetade rutiner för uppföljning, men man påtalar ett behov av att säkra återkopplingen av kursutvärderingarna och formalisera doktoranders deltagande i planeringen av högre seminariet. Ett gott exempel som berör området uppföljning, åtgärder och återkoppling är lärosätets insiktsfulla resonemang kring sitt ansvar för doktorandernas möjligheter att uppnå en hållbar balans i genomförandet av utbildningens olika delar. Exempel på detta är att doktoranderna numer rekommenderas att åta sig undervisning först efter halva studietiden. Det är en åtgärd som kommer att följas upp och utvärderas.

Den höga kompetens inom genusforskning som finns inom ämnet för närvarande kommer att behöva stärkas inför kommande pensionsavgångar, vilket enligt bedömargruppen kan främjas genom kommande riktade utlysningar, i dialog med fakulteten.