Personal

Antalet handledare och lärare och deras sammantagna vetenskapliga och pedagogiska kompetens är adekvat och står i proportion till utbildningens volym, innehåll och genomförande på kort och lång sikt.

Forskarutbildningen i litteraturvetenskap har varit och är fortfarande en mindre miljö vid lärosätet. Historiskt sett har detta lett till att lärosätet 2012 började slå samman ett antal forskarutbildningsämnen (språk, retorik, engelska, historia och litteratur) i ett forskarutbildningsämne kallat Humanistiska studier, med fem inriktningar. Forskarutbildningen för doktorander i litteraturvetenskap vid lärosätet får resurser från tre olika källor: för det första från universitetets forskarutbildning Humanistiska studier, för det andra från fakulteten för humaniora och socialvetenskap, som organiserar kurs- och seminarieaktiviteter i mer allmänna ämnen för doktorander, och för det tredje från nationella och internationella forskningskurser inom litteraturvetenskap, med särskild tonvikt på kurser inom Nationella rådet för

forskarutbildning i litteraturvetenskap (NRFL). Denna tredelning är inspirerad av vad andra mindre litteraturvetenskapliga miljöer har genomfört och bedöms vara ändamålsenlig.

Förutsättningarna när lärosätet skapade det sammanslagna forskarutbildningsämnet 2012 var att ett forskarutbildningsämne kräver ett handledarkollegium som utgörs av minst en professor och fyra lektorer, varav två av dessa är docenter, för att vara en tillräckligt hållbar forskningsmiljö. Bedömargruppen vill här nämna att kvantiteten inte är den enda signifikanta faktorn när det gäller en hållbar forskningsmiljö, utan att kvaliteten och ett gemensamt fokus på forskningen är minst lika viktigt för en forskningsgemenskaps värde och hållbarhet.

Litteraturvetenskapen uppfyller i dag ovanstående kvantitativa krav på egen hand. Handledarkollegiet består av en professor och fyra lektorer varav tre är docenter. Enligt publikationslistorna är alla handledarna aktiva och produktiva forskare. Alla handledare har också genomgått en handledarutbildning.

År 2018 finns det två doktorander inom inriktningen litteraturvetenskap vid lärosätet. Detta måste betraktas som en lägsta gräns för den "kritiska massan" för en doktorandgrupp, och bedömarnas rekommendation är att antalet doktorander inom litteraturvetenskap ökas i framtiden om lärosätet ska kunna upprätthålla en akademisk och vetenskaplig miljö för doktoranderna. Lärosätets företrädare uttrycker i intervjun att de är medvetna om detta problem, och att de gör allt de kan för att minska de negativa konsekvenserna av att ha för liten doktorandgrupp.

Doktoranderna har alla anknytning till en huvudhandledare och till en eller flera biträdande handledare. Professorn i litteraturvetenskap är huvudhandledare för båda doktoranderna, medan de tre docenterna fungerar som biträdande handledare. Det bedöms vara ett bra gemensamt ansvar i kollegiet för doktorandernas studier. I handledarkollegiet läggs vikt vid att handledarens forskningskompetens motsvarar doktorandens avhandlingsämne.

Det är tydligt att handledarnas kompetenser väl motsvarar doktorandernas projekt när det gäller litteraturteori (främst narratologi), litteraturhistoria och litteraturdidaktik. Det framkommer i underlaget att handledarnas genomsnittsålder är drygt 60 år, vilket bör leda till ett antal praktiska överväganden om huruvida lärosätet står inför ett generationsskifte när det gäller personalen inom litteraturvetenskap och vilka konsekvenser det får. I intervjun med både lärare och ledning framkommer att det pågår diskussioner om detta förhållande. Det finns också konkreta lösningar och den litterärvetenskapliga utbildningen kommer att få resurser framöver. Bland annat är en lärare på väg tillbaka till ämnet efter att ha varit prefekt, och lärosätet har inlett ett arbete med att erbjuda postdoktorala anställningar för att stärka forskningen och handledningen, vilket hittills resulterat i en forskare för perioden juli 2018- juli 2020.

Forskarutbildningsmiljö

Forskningen i den aktuella miljön har en sådan kvalitet och omfattning att utbildning på forskarnivå kan bedrivas på en hög vetenskaplig nivå och med goda utbildningsmässiga förutsättningar i övrigt. Relevant samverkan sker med det omgivande samhället både nationellt och internationellt.

Forskarutbildningsämnet Humanistiska studier består av två tvärvetenskapliga forskargrupper: Berättande, liv och mening (BLM) och Språk och retorik i samhället (Soris). Doktoranderna från litteraturvetenskap deltar i en eller båda dessa miljöer. Det finns, anser bedömarna, åtminstone vid första påseendet en risk för att forskningsramen för dessa miljöer är alltför bred i förhållande till ämnet litteraturvetenskap. I självvärderingen saknas en mer nyanserad beskrivning av vad dessa forskargrupper mer specifikt bedriver för verksamhet och av synergin med litteraturforskningen.

Humanistiska studier arrangerar gemensamma seminarier där både doktorander och seniorforskare presenterar material. Här får doktoranderna tillgång till en tvärvetenskaplig miljö där den egna forskningen och andras diskuteras ur olika perspektiv. Det anges i underlaget som en styrka att det under dessa seminarier ofta förs teoretiska och metodiska diskussioner, vilka ofta rör sig inom olika akademiska paradigm inom humaniora. Denna förklaring gör uppenbarligen en dygd av nödvändigheten, och bedömarna menar att det i en liten forskningsgemenskap med en bred ram finns en fara för att fokus på det specifikt litterärvetenskapliga kommer att försvagas. Som motvikt till svagheterna som beror på den litteraturvetenskapliga doktorandgruppens storlek, framhålls i självvärderingen att litenheten också är en styrka i och med att den mindre forskarutbildningsmiljön präglas av närhet och tillgänglighet. Med tanke på den produktivitet och trivsel som redovisas i doktorandernas individuella studieplaner, finns det anledning att tro att detta kan stämma.

I intervjuerna framkom att det finns vissa åsiktsskillnader: somliga menar att bredden på forskarutbildningen inte går ut över specialiseringen, medan andra påpekar att det inte alltid är självklart hur man ska få de olika disciplinerna att hänga ihop och fungera i forskarutbildningen.

Lärosätet och dess doktorander har deltagit aktivt i Nationella rådet för forskarutbildning i litteraturvetenskap.

Doktorander vid lärosätet har via sina handledare fått tillgång till ett stort antal internationella forskningsgemenskaper, där de deltagit med presentationer. Det gäller bland annat International Conference on Narrative 2016 (Amsterdam), International Conference for the Fantastic in the Arts (Orlando) och George MacDonald’s Scotland (Aberdeen). Publikationslistorna för de två doktorsstudenterna visar produktivitet, vilket enligt bedömarna är ett viktigt tecknen på en bra forskarutbildningsmiljö.

Förutsättningar

Tillfredsställande

Lärosätets litteraturvetenskapliga forskargrupp är liten. År 2018 omfattade den bara två doktorander inom inriktningen litteraturvetenskap, vilket är på gränsen till vad som kan anses vara meningsfullt rent kvantitativt. Samgåendet med andra discipliner i forskningsgemenskapen kompenserar till viss del storleken (gemensamma seminarier osv.) men löser inte problemet med den lilla forskargruppen inom ämnet. Handledarkompetensen inom litteraturvetenskapsområdet består av en professor och tre docenter, även den lektor som inte är docent kan fungera som handledare även om hen inte är handledare för närvarande. Handledarna är produktiva och kvalificerade forskare och täcker ett ganska brett spektrum av litteraturforskning. En annan kompensation för forskningsmiljöns bristande storlek är ett antal nationella och internationella forskarkontakter och forskargemenskaper som hjälper doktoranderna att få tillgång till kursutbud och specialisering inom forskningsområdet. De två doktoranderna är produktiva och väl fungerande i forskarrollen.